Kullamannen 2024 - tredje gången gillt!

Kullamannen 100 miles, tredje gången gillt! Ganska precis två timmar snabbare än förra året (24:36, plac 18 damer och 183 totalt) tog jag mig de drygt 16 milen från Höganäs via Kullaberg till Båstad och guldringen som man får efter tre avklarade lopp är bärgad. 

Kvällen innan start hände det som inte fick hända. Efter att ha klarat mig från förkylningar hela hösten fick jag känningar i halsen efter att ha haft ont i huvudet till och från under några dagar. Inte riktigt ont men en känsla av tjockhet och att något var på gång och mer än normal prerace- nervositets-känning. Gurglade saltvatten, drack varmt citronvatten med honung och åt strepsils i ren desperation. Gick en promenad på kvällen för att få lite luft och känna efter hur kroppen kändes. Fick en natt med dålig sömn och hade mycket tankar om hur jag skulle kunna ta ett välavvägt beslut men ställde in mig på att göra alla förberedelser och se hur det skulle utveckla sig. När det inte var värre på fredagen utan höll sig på samma nivå tog jag beslut att starta men vara lite lyhörd om det tidigt skulle kännas dåligt. Det är inte den inställningen man vill gå in med i Kullamannen och det var en lång väntan till starten 18.00.

Innan start

När det mäktiga starten gått släppte mycket av spänningarna. När vi sprang genom Höganäs såg jag Lennart från Björnstorp och fick ett hejavrål som fick upp mungiporna till öronen och gav massor av energi. Fick trevligt sällskap i motvinden och sprang första sträckan i massiv motvind på typ samma tid som förra året i lätt medvind även om jag höll igen. Upplevde annars att många sprang på fort i motvinden. Hade lite huvudvärk första timmen men det släppte som tur var sen och kroppen kändes pigg och utvilad efter flera dagar utan träning. 

Plus:

- Fighten är över. Fia - Kullamannen 3-2.

- Torrskodd (!!!) från start till mål; för bra för att vara sant.

- Inga blånaglar och fötter i toppskick pga ovan och Altra Mont Blanc Carbon. 

- Att jag blivit starkare uppför. 

- Stjärnhimlen och utsikten från Håkull under nattlöpningen. 

- Min lista med förra årets tider på olika platser som funkade som motivation och tidsfördriv och för att bryta upp loppet i mindre delar. 

- Fantastiskt fint väder från Ängelholm och norrut; stilla, klarblå himmel och solsken. 

- Mina hemgjorda veg "sushibollar" (och wasabinötter) som räddade upp när inget annat funkade att äta. 

- Ingefära (gari) mot illamåendet. 

- Chia fresca (chiafrön, vatten, lime och honung) för att få lite energi när jag blev illamående av sött. 

- Koffeintabletter. 

- Alla trevliga medlöpare att småprata med och som peppar och kollar läget när sammanbrottet är nära. 

- All support med hämtning och Lilo-passning från Adams föräldrar. 

- När mamma utan förvarning dök upp och hejade under en riktig lowpoint vid Hovs hallar.

Vita skor efter Kullamannen är inte
direkt vad man förväntar sig

Minus:

- Att jag har så svårt att hantera nattlöpning både pga brutal sömnighet och svårighet att få i mig energi. 

- Kaskadspya innan Farhult och att jag fick i mig så sjukt lite energi under loppet pga illamående. 

- Snorkallt i samband med stoppet i flera minusgrader i Ängelholm. 

- Tomat-och paprikasoppan i Ängelholm. (Jag kan inte vara ensam om att få sura uppstötningar av det under löpning?) 

- Att jag inte kunde njuta av de fina förutsättningarna utan upplevde en sån misär och tyckte väldigt synd om mig själv. 

- Ömma axlar och rygg och svullen ländrygg pga tung/dåligt packad ryggsäck. 

- Sista epilogen; tortyr att passera målområdet och ge sig ut på 6 km extravarv. 

I mål efter en sista "långspurt" 
(Var tvungen att kolla snittiden efteråt; 5:24,
men det kändes i alla fall vansinnigt snabbt. 😂)

After race stök

Kroppen har känts bättre än befarat efter loppet. Det var en fröjd att ta av skorna efteråt och konstatera att fötterna såg ut precis som innan loppet. Värsta menen har varit en öm svullen rygg, lite slemmig hals och att jag tappade rösten i går eftermiddags. 😆 Har ätit som en häst; bästa på länge var nachostallriken som jag gick upp och åt vid tvåtiden på natten efter loppet när jag vaknade upp ashungrig efter att oplanerat ha däckat utan att ha ätit efter duschen. Igår fick vi dock båda fått feber och nattsömnen har inte varit på topp. Febern har i alla fall gått ner lite idag så hoppas på snabbt tillfrisknande. 

Många tankar om "varför" hinner cirkulera i huvudet under nästan 25 timmar. Att slutföra ett tredje Kullamannen 100 miles och få guldringen. Att kunna kvalificera till UTMB-lotteriet. Och i efterhand är det ändå något fascinerande och tillfredsställande att veta att man är kapabel att ta sig 16 mil och drygt 2000 hm till fots på strax över ett dygn. Inser ju att sub24 är inom räckhåll om  jag skulle få energiintaget att funka och stjärnorna står rätt. Samtidigt vet jag inte hur många gånger jag sa "aldrig mer" under loppet...

"Slapp" den här gulliga brytnallen

Skulle fått den här ringen efter tre klarade lopp...

...men märkte dagen efter att jag fått
diamantringen som man får efter 5 klarade lopp istället. 
(Funderade ett tag på om jag skulle behålla den och ha 
två lopp till godo men har löst så jag får den bytt nu. ;-))