Nu har det gått några dagar sen jag sprang in i målfållan på idrottsplatsen i Älvdalen för sista gången efter 24 timmar och 16 mils varvlöpning och det är dags att försöka göra en resumé innan minnena bleknar bort. Jag brukar ha en tendens att snabbt glömma allt jobbigt och inser att jag redan lekt med tanken att jag borde kunnat springa några varv till. 😆Samtidigt minns jag ju fortfarande hur kämpigt det var och att det var långt från självklart att det skulle gå vägen.
Bäst att göra lite minnesanteckningar att ta fram om det skulle det bli så att jag vill springa en backyard igen! 😉
Jag är en sopa på att skriva kortfattat så jag ska utmana mig och försöka skriva lite kortare och mer i punktform:
Backyard ultra - konceptet
Varvbana på 6,7 km, spring så fort eller långsamt du vill men varje hel timme går starten för nästa varv, sista personen kvar på banan vinner. Väldigt kul koncept som passar alla som kan ta sig runt 6,7 km under timmen och vill utmana sig själv utifrån sina egna förutsättningar.
Banan:
Banan i Älvdalen är fin och varierande tycker jag. Den har varierat lite de år jag sprungit men cirka 1 km är asfalt och 5,7km varierad terräng. Starten går på en fotbollsplan innan man viker ut på en asfaltväg och springer in på en smal stig följt av ett fint parti längs älven. Sen viker man ner på ett roligt stenigt parti, springer på fina stigar i skog, passerar ett bostadsområde (och en underbar vattenspridare och möjlighet att dricka vatten!) rundar en kyrkogård och springer en lite längre raksträcka på asfalt innan man springer ner till mål/start igen.
 |
| Underbar svalka i vattenspridaren! Foto: Nisse Schmidt/Siljan News |
Mina förutsättningar
Var tvungen att kolla Suunto-appen som brutalt ärligt redovisar tre löppass över milen (12,16 och 18 km) sen årsskiftet. Haft fokus på stakning/skidåkning fram till Vasaloppet, sen hyfsat kontinuerlig träning med timmeslånga löppass/PW, några hemma-styrkepass i veckan och en del intervallpass på SkiErg. Var såklart osäker på hur kroppen skulle funka under så lång tid utan löpträning på längre distanser men vet samtidigt att kontinuitet också är värdefullt och att mina milpass innan frukost ger bra träningseffekt. Friskt vågat hälften vunnet! Lite hybris har ingen dött av. 24 timmar blir målet.
Tidigare erfarenheter
Jag sprang ÄBU första gången 2019 (12 varv) sen 2021 (17 varv) och 2022 (20 varv) och däremellan sprang jag en virtuell backyard 2020 (13 varv). Har "sprungit" 100 miles en gång tidigare; Kullamannen 2019. Sprang 45 km i Åre förra sommaren men stukade foten rejält och hade en seg period innan jag kunde springa obehindrat igen. Försökte springa Kullamannen igen förra hösten efter en miserabel uppladdningsvecka med sjukdom och klev av efter 11 mil och har inte sprungit någon tävling sen dess men har i alla fall kört några tävlingar inför Vasaloppet på skidor.
Förutsättningar tävlingsdagen
Varmt! Typ 30 grader som varmast enligt uppgifter. Dock var det en hel del skuggiga partier längs banan, ett parti där man kunde blöta kepsen i älven, lite lätt vind och en utställd vattenspridare 4,5 km in på varvet. Vi var på plats strax efter 9, starten gick 10.00.
Utrustning
Förra året hade jag beslutsångest om skor och valde i sista stund att starta i mina då helt nya Hoka Carbon X, en asfaltsko som på pappret låter mer lämpat för snabb, platt löpning än den "löpning" som jag praktiserar under backyards. Men var fantastiskt nöjd men den och sprang sen med den hela loppet då. Inga blå tånaglar eller skav och förvånadsvärt pigga ben både under och efter loppet. Så varför ändra på ett vinnande koncept?
I år sprang jag för första gången med en vattenflaska i handen. Tog i sista stund med mig Adams handflaska efter att han påpekat att han helt klart skulle tagit med vätska ut på varvet om han skulle sprungit. Jag har aldrig tidigare sprungit med en sån men tog med den. Tog med den ut på första varvet fylld med sportdryck och sen hade jag den med alla varv och tror att det var en avgörande faktor för att jag fixade mitt mål.
Mitt nummerlappsbälte sen jag sprang mitt första längre traillopp 2016 i Alperna. (Ultraks, sjukt fint lopp!) får hänga med. Skönt att inte behöva grejja med att ta loss säkerhetsnålar för att byta kläder. Och kläder hade jag med så jag hade kunnat byta varje varv...😉men som vanligt gjorde jag minimalt med ombyten. Linne och korta luftiga shorts från start, byte till tunt långärmat ullunderställ och torra shorts till natten och sen byte till torr t-shirt på morgonen. Samma tåstrumpor från Ilninji hela tiden.
En annan sak jag höll på att glömma och packade ner i sista stund som kändes som en livlina var ett kylande liniment. När jag sprang Ultravasan 2019 hade jag otroligt ont i benen efteråt men blev hjälpt av att smörja in benen med liniment och sen dess har jag haft det med i dropboxen på flera tävlingar och tycker det ger en väldigt skön avslappnade effekt på benen.
Mat och dryck
Att få i sig tillräckligt med energi (utan att må illa) är en av de stora utmaningarna med ultralöpning och när det är 30 grader varmt är även vätskebalansen avgörande. ÄBU bjuder på en stor buffe av snacks, mat och dryck men jag vet sen tidigare att jag har svårt att få i mig tillräckligt och att jag behöver ta med av det jag vet att jag kan äta. Det blir mycket sött under en backyard och jag fokuserade på att få med mig mer matig och osöt energi:
På Kullamannen serverades lins- och potatisgryta och det är något jag själv gjort flera gånger och tagit med. Den här gången hade vi bara sötpotatis hemma så jag testade "Portionen under tian":s soppa, fast gjorde den mer som en gryta och kokte vitt ris till. Väldigt god! Hade ingen färsk ingefära heller så slice:ade ner lite "gari" (inlagd ingefära) och insåg att det ju är sjukt gott och fräscht och packade med mig hela burken. Tog med en uppskuren avokado i en burk också.
Hade också med en burk med uppskuren grapefrukt och några hela nektariner. Packade ner några halstabletter med mintsmak som jag fick användning av i slutet av loppet när jag kräktes upp en mugg med buljong som jag tvingat i mig. I flytande form hade jag fixat egen "chia fresca" som jag testat tidigare och tycker är grymt när det är varmt. Även iste med persikosmak. (Aldrig haft med tidigare men insåg när jag handlade att jag nog skulle kunna bli sugen på det.)
Köpte också med en äppelmust och en Coca Cola för säkerhetsskull. Eftersom det skulle vara så varmt frös jag in chia frescan och isteet för att kunna ta fram dem från kylväskan och låta dem tina i lagom takt. Jag gjorde också egen "liquid" som jag hade i dropbagen. Ogillar konsistensen på gel, särskilt när man är lite lätt illamående redan, och har hittat ett recept på nätet inspirerat av Enervits liquid (som är galet dyr och har onödig förpackning när man behöver många). Så nu kokar jag ihop egen och häller på småflaskor. (Till Vasaloppet körde jag med 125 ml softflask med kardborrtejp på benet, funkar strålande!) Kokade också ihop en egen vätskeersättning istället för resorb.
Loppet i korta drag:
Det roligaste med backyards är helt klart att det lockar en massa trevliga människor med olika bakgrund och mål som man får tillfälle att prata med under loppet! Tyvärr omöjligt att beskriva alla trevliga möten och samtal i en kortfattade resumé. Tidigt träffade jag i alla fall Magnus, som sopade hem hela skiten, som jag kände igen från förra årets tävling och som direkt outade att han ville vinna. Snackade med Morabor som jag träffat tidigare, trevliga Malin och Lisa tex. Och Josefin (Östersund?) och Anna-Lena, som hejade längs banan på slutet också. Träffade också Simon från Gävle tidigt som jag sen sprang med till och från tills vi båda klev av efter 24 timmar. Han gjorde backyard-debut och var en glad och positiv kille som hjälpte mig hålla mitt humör uppe. Även Ola från Ludvika gjorde en imponerande debut och var ett fint sällskap. Och Joel som klev av hur pigg som helst efter 15 varv för att han hade bättre saker att göra...
Tomas Stöt, som vunnit ÄBU flera gånger och blev tvåa den här gången, var min räddning när jag grävde som djupast på slutet. När jag fick stanna och kräkas på väg ut på varv 21 peppade han igång mig igen. Tomas hejarklack, hans dotter och Lennart (?), bidrog också med mycket positiv energi genom påhejningar på olika ställen längs banan.
 |
| Jag och Magnus Högfeldt Foto: Nisse Schmidt/Siljan News |
 |
| Lilo levererade en välförtjänt glass till Tomas Foto: Nisse Schmidt/Siljan News |
Jag hade ett antal toppar och dippar under loppet. Redan på varv fyra tyckte jag att benen började kännas lite tunga och att det var lite för tidigt.😅 Men det blev inte så mycket värre i alla fall. Mådde illa till och från och försökte parera det. Misslyckades inför varv 21 när jag tvingade i mig lite buljong och trodde jag skulle vända ut och in på magsäcken när jag kräktes upp det på väg ut på varvet. Efter det mådde jag i alla fall bättre en stund men fick knappt i mig något mer fast sen.
 |
| Ändå pigg för att vara strax innan tre på natten! |
 |
| Fast ser inte lika pigg ut här några minuter senare... |
Framgångsfaktorer
Jag har identifierat några saker som jag tror bidrog till att det gick vägen:
Tydlig målsättning
Den största anledningen till att det gick vägen den här gången tror jag var att jag vågade uttala mitt mål att klara 24 timmar och höll fast vid det. Jag hade analyserat förra årets lopp när jag väldigt låg och ledsen kämpade mig upp till varv 20. Då gjorde jag misstaget att börja tänka på hur lång tid det var kvar och hade inte vågat uttala målet att klara 24 timmar. Nu försökte jag slå undan tankar om kvarvarande tid så fort de kom och istället tänka på känslan när jag skulle springa i mål efter 24 timmar. Det gjorde mig glad och helt bubblig i kroppen. Inser också att jag blev peppad av att räkna andelar av loppet i början när vi sprungit 1/4, 1/3 osv. men att det inte alls kändes peppande när det var 1/3 och 1/4 kvar. Någon i spåret sa "Har man klarat 12 varv klarar man 24" och trots brist på vetenskaplig evidens för detta påstående tog jag fasta på det...;-)
Energiintag
Förra året kämpade jag med att få i mig energi och den här gången insåg jag att värmen skulle göra det ännu viktigare med vätska också. Att ha mycket olika saker med att äta och dricka så det alltid fanns något jag var sugen på gjorde det enklare att få i mig energi. Vid två tillfällen fick jag glass av Adam och det var helt outstanding gott!
Support och planering
Att ha support i varvningen var också guld värt. Förra året låg Adam och sov med Lilo i tältet hela natten tills jag klev av men den här gången möttes jag av honom varje gång jag kom in i varvningen. Det var så skönt och minskade stressen att hinna med det som behövdes innan det var dags att ge sig ut igen. Han fyllde min handflaska hela natten, la fram ombyteskläder, smorde in mina ben med liniment, tog fram mat och peppade mig. Förra året gjorde jag några riktigt korkade grejer på natten trött och dum i huvudet av energibrist (bland annat). Den här gången hade jag sett till att ha en mer genomtänkt och ordnad packning med kläder, ett "nattpack" med pannlampa etc. och "nödpack" om det skulle bli kris och ont om tid i varvningen. Hörlurar och telefon behövde jag aldrig ta med ut den här gången men det fanns där redo om det skulle behövas. Jag hade också införskaffat en fällbar stol i sista stund för att kunna försöka vila lite bättre mellan varven.
Träning
Jag tror att relativt regelbunden styrketräning och mina entimmes rundor innan frukost som jag ändå haft hyfsad kontinuitet i under våren tillsammans med mina tidigare ultraerfarenheter väger upp lite av min ytterst bristfällig träningsmängd och avsaknaden av långa distanspass i år. Styrketräningen, med fokus på funktionella övningar med kroppen/gummiband/enkla redskap, tror jag också har varit bra för min löpteknik och bidrar till att jag inte fick ont någonstans.
Tomas
Tomas Stöt får en egen rubrik! Under förra årets lopp fick jag några bra tips av honom som jag haft nytta av och i år var han som sagt en bidragande faktor till att jag fixade mitt mål. Han var ett tryggt sällskap många varv på slutet och hjälpte mig att inte stressa upp mig när jag hade kräkts utan ladda om och komma tillbaka. Jag följde också hans upplägg på koffeinintag (1 tablett var tredje timme typ) och hade inte alls de svackor av trötthet under natten som jag haft tidigare lopp.
 |
| Gammal, men lika aktuell, bild på Tomas Foto: www.swedenrunners.se |
Tankar efter
Jag är fantastiskt glad och nöjd över att jag inte fick ont någonstans under loppet. Jag är också väldigt glad att jag trots en del dippar lyckades hålla humöret uppe ok och klarade mig från de djupa depressiva tillstånd och mentala fighter när jag bara går och gråter som jag haft under långa lopp tidigare.
När jag klev av efter varv 24 gjorde jag det med gott samvete. Jag hade hela tiden haft klockan 10 som min målbild och att jag skulle "unna mig" att kliva av då nöjd med min prestation och med att inte behöva pressa mig vidare. Jag tänkte att jag behöver öva på att vara nöjd ibland också! Att ha det tydliga målet var som sagt väldigt viktigt för mig under loppet. Samtidigt kändes kroppen förvånansvärt fräsch och tiden lång innan nästa varv drog igång och det kändes lite konstigt att kliva av när det inte fanns något som egentligen hindrade mig från att springa vidare.
Benen har känts överraskande bra även nu dagarna efter. Har lite otippat haft mer träningsvärk i axlarna och magen än i benen och vaknade upp i måndags med en jäkla träningsvärk i rumpan som jag aldrig haft innan. Mitt enda skav är efter chippet jag hade runt ankeln. Självklart är jag trött och sliten, kanske framförallt efter en hel natt utan sömn, och har haft ytterligare några nätter med förhöjd puls och dålig sömn. Men har klarat mig helt från "dåligt ont" och allvarligare men än så. Så jag är väldigt tacksam för det och att kroppen pallar med och alla fina minnen jag tar med mig från den här helgen! 😊
Stort tack till Petra och Markus på Sweden Runners för ett grymt arrangemang som vanligt!
Adam har gjort en liten film från dygnet: