År efter år har Vasaloppet blivit fiasko för mig. Jag har väggat, haft dåliga skidor, brutit stavar och bindningar. Undra på att det inte är något jag ser fram emot. Hur mycket jag än försöker intala mig själv att Vasan inte är viktigt och bara ett av många lopp så är det ju ändå det lopp som man blir mest nervös över, mest glad eller mest besviken över. Vasaloppet betyder mycket, för alla som åker och för sporten jag älskar!
"Vasaloppet - Ain't no race that got so many loosers and winners at the same time"
Adam Ekstedt 2020
 |
| Två dagar innan vid Eldris |
Målsättningar
Denna säsongen har verkligen varit bottennapp på alla tävlingar. I höstas bestod träningen mest av löpning pga Kullamannen. Över jul var jag borta från träning i drygt två veckor. Sen kom magsjukan och där i mellan lite småförkyldningar. Träningen har liksom bara "kommit igång" hela tiden. Ingen kontinuitet. Därav har de tre tävlingar jag kört inte heller gett så bra resultat som jag önskat. Jag har fått led 1 på en tävling och led 2 på två... Mina förväntningar på Vasaloppet blev därför inte lika höga som de brukar. Förra året ville jag verkligen komma topp 150. Jag hade på tävlingar innan känt att det skulle vara möjligt. I år var mitt mål mer att ta mig igenom utan missöden och försöka göra ett bra lopp bara. Topp 500 skulle vara okej, under 400 hyfsat nöjd och slå mitt PB 337 skulle jag bli glad!
Dagar innan
Tidigare år har jag inte jobbat dagarna innan Vasaloppet för att kunna ta det lugnt och slippa stora folksamlingar. I år blev det jobb hela veckan in i det sista... Lyckades som tur klara mig utan förkylningar och div Corona virus. Jag var inte beredd att tjata till mig ledighet eller ta ut semester dagarna innan. Måste ju också nämna vädret. Sol, stenhårda spår hela veckan men till söndagen lovades ett par dm nysnö som vanligt... Är störigt att inte kunna göra relevanta skidtester och bara gå på erfarenhet och chansning.
 |
| Skidtester i Grönklitt, gav för en gångs skull olika resultat |
Morgonstund
01:20, tidigt eller sent? Sjukt i alla fall. Kompisarna jag skulle åka med ville stå först i sitt led. annars hade jag kanske valt en lite senare revelj. Jag blev hämtad 02:10 i alla fall och lyckades sova skönt i bilen. Med mig till startfållan hade jag en hopfällbar stol och varma kläder (trodde jag i alla fall). Sittandes stilla i den blöta fallande snön gjorde mig snabbt kall och mina handskar och jacka var tydligen inte så bra impregnerade. Jag fick i alla fall en bra plats i fållan när den öppnade 05:30. Mellan 04:15 och 04:30 började det komma mycket folk, så vill man ha en bra plats ska man komma strax innan det. Jag gick tillbaka till bilen sen och värmde mig lite innan jag gick på toa och testade skidor. Hade mycket ångest inför skidval. Skulle jag köra på lite mer åt varmhållet ifall snön var blöt eller mer åt kall-hållet så att skidan inte grävdes ner sig. Valet föll på kallskidorna, mycket nöjd med det valet! Jag upplevde aldrig att skidorna gick tungt i något parti. Riktigt bra vallat av Jacob!
Start och backen
 |
| Hela frukosten gick ner. Förr hade jag lite problem med att äta innan tävlingar men det har försvunnit nu. |
 |
| Vyn från min stol i kön |
En lärdom jag tog med mig från förra året var att inte stå för långt till vänster. Det är mer stök på den kanten och fler som gör spårbyten. Jag hade två rader med led 1 åkare framför mig vilket var ganska perfekt. Jag kom iväg bra i starten och kände att tempot var väldigt lugnt. Snön gjorde klart att de längst fram inte kunde gasa så som de brukar. In i backen höll jag långt till höger för att lätt kunna få tag i en reservstav ifall ifall... Det gick inte särskilt fort i backen heller men jag ville inte stressa. Kanske så här i efterhand att jag skulle tryckt på lite mer för att få bättre ryggar. Uppe på myrarna var det mycket lössnö och man åkte i ett spår, det var ganska stressigt med mycket spårbyten och tempot blev ryckigt.
Till Evertsberg
Myrarna gick bra i det stora hela. Det är skönt med mycket platt men jag ogillar början av långa lopp generellt sett, det är liksom bara en väntan innan man börjar bli trött. En transportsträcka tills loppet börjar på riktigt och man får reda på hur ens form är. I Mångsbodarna fick jag den första placeringsrapporten. Runt 330. Det kändes bra! Efter Mångsbodarna väntade ett parti som jag fruktade lite. Uppför till Risberg. Jag har kört på för hårt här ett par gånger och kanske sabbat loppet. Men i år kändes det bra. Jag tog placeringar och kände inte att det var allt för ansträngande. Man får motivera sig med att efter uppför kommer nedför. Innan Evertsberg hittade jag en rygg som åkte på bra, så där perfekt draghjälp där man känner att man själv kan inte bidra till att hålla samma fart men man orkar hänga med ganska lätt.
Dåliga ryggar och soloåkning
Efter Evertsberg går det mycket utför och det är skönt att återhämta sig. Man kan tjäna väldigt mycket på att ligga bakom någon här. Slippa börja staka tidigt eller ta så mycket fart utför krönen. I Vasslan har även Ski Team Skåne sin kontroll, det var trevligt att se lite bekanta ansikten och få lite hejarrop! Killen som jag åkt bakom innan hade kört sig slut nu och tempot var alldeles för lågt. En kille jag känner (Thomas) och jag åker ganska jämt kom i kapp mig och körde om. Jag tänkte att vi skulle ta rygg på honom men killen framför mig orkade inte och jag fick inte någon riktigt bra chans att gå om. Det var ett spår som gick, bredvid gick det oerhört trögt. Det blev en del soloåkning här, men jag kände mig ganska pigg så det gjorde inte så mycket. In mot Lundbäcksbackarna började jag känna mig trött i musklerna. Speciellt armarna.
(Fram till Oxberg hade Thomas 2 min snabbare sträcktid än mig, samma till Hökberg. Men från Hökberg och in plockade jag ikapp 3.5 min så att det bara skiljde 30 sek på oss i mål. Kanske att jag hade superflyt med en rygg.)
Oxberg - Läde
Efter Oxberg stod Fia och langade, väldigt kul och det gav mycket krafter! Jag fick sällskap av en kille här som var stark, vi växeldrog en del och fick ett bra samarbete. Men efter Hökberg var vi båda ganska möra och ingen av oss orkade riktigt trycka. Lagom nog kom en led 3? åkare ikapp och höll tempot uppe. Det är tur att backarna inte är långa och branta i slutet av Vasaloppet för varenda litet motlut blir så mycket jobbigare än det brukar... I Läde stod Fia igen, det hade jag inte räknat med alls. Jag såg Fia med dricka på höger sida, på vänstersida stod Lilo och min uppmärksamhet flyttades till henne. Jag hade fortfarande tänkt ta dricka men det såg väl inte ut som det så jag missade den... Värt att säga hej till Lilo i alla fall!!
Kämpa in i mål
Efter Läde kom det en tjej som höll ett sjukt tempo. Hon hade grymt tryck på platten. Det var precis vad jag behövde. Vi plockade många placeringar, många 0-leds åkare som tappat suget fångades in. Tempot var helt perfekt för mig, tekniken kändes bra och jag kände mig stark. Allt eftersom vi kom ifatt åkare blev vår klunga större och större. Det var dock ingen som ville gå upp och dra. Från Eldris började det bli kämpigt. Inte mycket energi kvar i kroppen nu. Men jag hade bestämt mig för att inte släppa och kriga hela vägen in i mål. På Hemus skruvades tempot upp ytterligare. Jag fick släppa iväg en åkare i en av knixarna på Hemus men jag fick även lucka bak till tjejen och resten av gruppen. Jag tänkte att det bara var att köra och hoppas att man skulle hålla hela vägen. Avståndet höll i sig, det var inte mer än 10 meter kanske. Vid 1 km skylten kom någon ikapp och nu var det bara fullt blås som gällde. På upploppet försökte jag gå om men spåren bredvid var för igensnöade så jag fick ligga snällt bakom hela vägen in.
Skönt att få vara nöjd och erfarenheter Jag har varit så avundsjuk på alla som gått i mål på Vasaloppet och fått vara nöjda med sig själva. Så det var en skön känsla i år! Det var så klart ingen euforisk känsla jag fick av en 257:e plats. Jag har ju haft högre målsättningar än så. Men i år var det vad som var rimligt och det är ju ett kvitto på att när inget strular och skidorna är bra så har jag ändå blivit bättre!
Tar med mig några erfarenheter också:
Nu återstår några mindre små roliga tävlingar på säsongen. En serietävling, ev En riktigt femmil, Norra Garberg Hillclimb, Grönklittsjakten och Grönklitt Hillclimb. Känner mig motiverad att fortsätta åka skidor!
Till Evertsberg
Myrarna gick bra i det stora hela. Det är skönt med mycket platt men jag ogillar början av långa lopp generellt sett, det är liksom bara en väntan innan man börjar bli trött. En transportsträcka tills loppet börjar på riktigt och man får reda på hur ens form är. I Mångsbodarna fick jag den första placeringsrapporten. Runt 330. Det kändes bra! Efter Mångsbodarna väntade ett parti som jag fruktade lite. Uppför till Risberg. Jag har kört på för hårt här ett par gånger och kanske sabbat loppet. Men i år kändes det bra. Jag tog placeringar och kände inte att det var allt för ansträngande. Man får motivera sig med att efter uppför kommer nedför. Innan Evertsberg hittade jag en rygg som åkte på bra, så där perfekt draghjälp där man känner att man själv kan inte bidra till att hålla samma fart men man orkar hänga med ganska lätt.
Dåliga ryggar och soloåkning
Efter Evertsberg går det mycket utför och det är skönt att återhämta sig. Man kan tjäna väldigt mycket på att ligga bakom någon här. Slippa börja staka tidigt eller ta så mycket fart utför krönen. I Vasslan har även Ski Team Skåne sin kontroll, det var trevligt att se lite bekanta ansikten och få lite hejarrop! Killen som jag åkt bakom innan hade kört sig slut nu och tempot var alldeles för lågt. En kille jag känner (Thomas) och jag åker ganska jämt kom i kapp mig och körde om. Jag tänkte att vi skulle ta rygg på honom men killen framför mig orkade inte och jag fick inte någon riktigt bra chans att gå om. Det var ett spår som gick, bredvid gick det oerhört trögt. Det blev en del soloåkning här, men jag kände mig ganska pigg så det gjorde inte så mycket. In mot Lundbäcksbackarna började jag känna mig trött i musklerna. Speciellt armarna.
(Fram till Oxberg hade Thomas 2 min snabbare sträcktid än mig, samma till Hökberg. Men från Hökberg och in plockade jag ikapp 3.5 min så att det bara skiljde 30 sek på oss i mål. Kanske att jag hade superflyt med en rygg.)
Oxberg - Läde
Efter Oxberg stod Fia och langade, väldigt kul och det gav mycket krafter! Jag fick sällskap av en kille här som var stark, vi växeldrog en del och fick ett bra samarbete. Men efter Hökberg var vi båda ganska möra och ingen av oss orkade riktigt trycka. Lagom nog kom en led 3? åkare ikapp och höll tempot uppe. Det är tur att backarna inte är långa och branta i slutet av Vasaloppet för varenda litet motlut blir så mycket jobbigare än det brukar... I Läde stod Fia igen, det hade jag inte räknat med alls. Jag såg Fia med dricka på höger sida, på vänstersida stod Lilo och min uppmärksamhet flyttades till henne. Jag hade fortfarande tänkt ta dricka men det såg väl inte ut som det så jag missade den... Värt att säga hej till Lilo i alla fall!!
Efter Läde kom det en tjej som höll ett sjukt tempo. Hon hade grymt tryck på platten. Det var precis vad jag behövde. Vi plockade många placeringar, många 0-leds åkare som tappat suget fångades in. Tempot var helt perfekt för mig, tekniken kändes bra och jag kände mig stark. Allt eftersom vi kom ifatt åkare blev vår klunga större och större. Det var dock ingen som ville gå upp och dra. Från Eldris började det bli kämpigt. Inte mycket energi kvar i kroppen nu. Men jag hade bestämt mig för att inte släppa och kriga hela vägen in i mål. På Hemus skruvades tempot upp ytterligare. Jag fick släppa iväg en åkare i en av knixarna på Hemus men jag fick även lucka bak till tjejen och resten av gruppen. Jag tänkte att det bara var att köra och hoppas att man skulle hålla hela vägen. Avståndet höll i sig, det var inte mer än 10 meter kanske. Vid 1 km skylten kom någon ikapp och nu var det bara fullt blås som gällde. På upploppet försökte jag gå om men spåren bredvid var för igensnöade så jag fick ligga snällt bakom hela vägen in.
Tar med mig några erfarenheter också:
- Man ska ta det lugnt i backen men man får inte vara för feg, då tappar man många placeringar.
- När folk kör om ska man vara på sin spets. Vill man hänga på så ska man köra efter direkt, inte lita på att personen framför ska gå efter. Har man otur tappar man en bra klunga eller får jaga ikapp mycket själv.
- Jag ska dricka mer ur mitt vätskesystem och rova ut det ännu bättre till nästa år. Körde med Coxa Carry wr1. Sjukt nöjd med hur det sitter men man måste ändå öva på att dricka och sätta tillbaka slangen. Totalt drack jag 1/3 av blåsan så kanske 4 dl + 2/4 liquids. Jag drack 1 mugg på varje station + 1 av Fia och 1 av Matilda Melander.
- Om jag startar i led 1 nästa år räcker det med att jag är där 04:15 för att få en bra plats.
- Jag är nöjd med mitt positiva tänkande. Ta en del i taget, se fram emot utförsbacken eller stationerna.
- Så som min form var hade jag nog haft råd att gå på hårdare första halvan av loppet och ändå har krafter kvar, men det är svårt att veta innan...
- Har även tittat lite på min teknik. Den har blivit bättre men jag ska försöka komma fram med med rumpan och höften. Behöver bli starkare i den nedre del av magen för att orka ligga framåt. Även tajming överkropp - armar måste bli bättre. Får inte resa överkroppen för fort, då missar man tajmingen och kroppstyngden.
Nu återstår några mindre små roliga tävlingar på säsongen. En serietävling, ev En riktigt femmil, Norra Garberg Hillclimb, Grönklittsjakten och Grönklitt Hillclimb. Känner mig motiverad att fortsätta åka skidor!