Skinnarloppet 2018

Där fick jag äntligen smaken av lite form! Flåsig och trött i musklerna hela loppet, skillnaden nu från förra helgen var att jag kunde fortsätta åka fast att jag flåsade. I Grönklitt gick det inte, då tog de stopp! Jag samåkte med Hedbys till Malung där loppet gick. Vi delade på våra drickalangare så vi fick riktigt bra service längs med hela banan och jag kunde därmed strunta att åka med vätskebälte.

På väg till Malung

I kön till omseedningen

När vi hämtat ut nummerlapparna och jag seedat upp mig till rätt startled gick vi och testade skidorna. Johns Sport hade vallat upp två par åt mig och jag visste inte vad det var för valla på dem så det blev ett blindtest. Skidorna gled ungefär lika långt men jag tyckte det ena paret hade betydligt bättre "släpp" och känsla. Det var i princip bara natursnö på hela banan också och det snöade en del så det verkade mest logiskt att mina stakskidor skulle gå bäst.

Banan är 45 kilometer lång och ganska kupperad. Man kör först en 3 kilometers slinga innan man går ut på första varvet som är 21 km. Efter de inledande 3 kilometerna är det ett spurtpris på 3000 kr vilket såklart gör att tempot inledningsvis blir väldigt högt. Det gäller att hänga på så gott det går bara. I år tyckte jag inte att farten var fullt så hög som den varit tidigare vilket gjorde att jag nog tog det lite för lugnt och jag hamnade nästan längst bak i 0-leds klungan. Som tur var insåg jag det ganska snabbt och jag började jobba mig uppåt lite.

Dricker min egenblandade energidryck!

Efter det lilla varvet låg jag ganska bra till. Många av åkarna i klungan är åkare som jag inte tidigare hängt med. Den första halvan av varvet går det uppför, lik så väl går det mer utför andra halvan så det gäller att bita i! Är man med på toppen så klarar man nog av att hänga med ner till varvningen. Jag lyckades hålla mig kvar i klungan och jag var väldigt nöjd med det under loppet och använde det som motivation.

Vid varvning sprack det upp lite och en åkare stack iväg och kom ikapp en annan som låg ensam. Tyvärr var det ingen som försökte ta upp jakten så jag började jaga. Jag höll jämt med dem ett tag men efter ett tag försvann de. Jag fick ingen draghjälp heller tyvärr.

Efter ca 8 km kommer man upp på en myr och det blir lite mer lättåkt. Här fick jag lite hjälp av en Ulricehamnåkare. Vi växeldrog ett tag. Vi var fortfarande en stor klunga på nästan 15 pers. I och med att inga andra ville dra så tolkade jag det som att de inte orkade. De flesta brukar ändå villa åka så fort som möjligt för att komma så närma vinnaren som möjligt.

Det är väl en ganska bra stakposition?

Leading the pack!

När de var drygt 6 kilometer kvar höjdes tempot rejält av Ulricehamnåkaren, det är del branta kortare backar som är riktigt dryga och som tar mycket kraft. Vi var 4 st som lyckades följa, resten fick släppa. Jag låg i riktigt röd zon nu och fick kämpa för varenda stavtag. När det var 3 kilometer kvar orkade jag inte följa längre. Jag tog den sista drickan av Hedbys pappa och fortsatte slita. Jag hade ingen aning hur långt efter de andra låg heller, det hade ju inte varit så kul att bli ikapp och omåkt... Så jag gjorde mitt bästa för att hålla ihop det och jag ändå köra på ganska bra hela vägen in!

Det blev verkligen ett slänglopp deluxe! På upploppet tänkte jag att om jag inte får seedning så ska det inte bero på att jag inte gav allt! Meeen nu blev det inte så ändå. Jag missade eller nej det gjorde jag inte. Eftersom de sätter leden utefter åkarna så hade det inte spelat någon roll om jag kört 5 minuter snabbare. Jag hade varit tvungen att slå flera elitledsåkare, inte bara åka jämt med dem eller vara strax bakom. Bortsett från seedningen så var loppet ett säsongsbästa. Jag var dryga minuten bakom åkare som är topp 100 på Vasaloppet vilket ju bådar gott!

Resultat här

Loppet i siffror:
Tid: 2:12:57 (+10:59)
Sträcka: 45.44 km
Placering: 19
Snitthastighet: 20.4 km/h

Jag har inte helt bestämt mig om jag ska köra Halvvasan eller inte. Det verkar inte vara så många 0-leds åkare som ska köra så det blir det säkert som förra året att de inte sätter något elitled på loppet. Och enda anledningen för mig att köra är för att seeda mig. Så troligtvis står jag över och siktar mot Vasaloppet istället. Veckan som kommer blir det mycket att göra på jobbet och troligtvis många snoriga skidåkare som kommer stå och hosta en i ansiktet och berätta att de är såååå förkylda... Det gäller att äta och sova ordentligt!

Tiden fram till Vasan kommer mest handla om att samla energi och peppa upp mig själv. Jag vill så gärna få en positiv upplevelse av Vasaloppet, vilket jag tyvärr inte haft de senaste åren. Idag tog jag en liten återhämtningsjogg på Hemus med lite bastu efteråt innan jobbet började. Det är najs när man tror att det ska vara molnigt när man vaknar men så är det sol! :)

Rekar lite vart man kan springa med Team Noridc Trail
på vårt prova på pass den 12 mars! :)