På banan igen efter träningsmisären?

Efter några miserabla träningsveckor kring jul har träningen flutit på lite bättre senaste tiden. Förra helgen kom Adams föräldrar upp. Adam hade tagit över min förkylning och stannade hemma medan jag passade på att springa en sväng i hemmaskogen. Springa och springa. Jag hufsade i alla fall omkring i snön i 1,5 h i det fina vädret.

Jag skippade att följa löpslingan här....

Det blir mest skidåkning annars den här tiden men jag försöker hålla igång och inte tappa löpningen helt. På eftermiddagen hade vi bokat in en behandling "Morasockan duo" på Mora Spa som jag fått ett presentkort på av min tidigare kollega i skolan. Det var väldigt skönt och avkopplande och vi avslutade med lite bubbelbad innan vi mötte upp Adams föräldrar för att äta middag. En väldigt bra dag!

På söndagen tog vi bilen till Eldris. Adam körde ett klassiskt pass med sina föräldrar och jag passade på att ta skidorna till Oxberg för att bli upphämtad där. Det blev ett skönt pass i Vasaloppspåret. Tillbaka i Bonäs körde vi igång våffeljärnet och fikade på våfflor med hemgjord hjortronsylt.

Stakning är överskattat....;-)

På måndagen åkte vi direkt upp till Grönklitt när vi slutat jobba. Adams pappa fyllde år och vi firade honom med en god middag (vegetarisk raclette) i deras stuga.

I tisdags tog jag min friskvårdstimme i samband med lunchen. Väderprognosen som jag planerat efter stämde som tur var och solen gav massor av extra energi och välbehövlig D-vitamin-påfyllning. Hann precis 1 mil på timmen jag hade till mitt förfogande. Det var ett riktigt skönt pass och löpformen kändes helt ok trots 7 kg barlast...;-) Jag ska försöka att passa på och utnyttja friskvårdstimmen mitt på dagen när det är fint väder fortsättningsvis.

I onsdags var Adam ledig och hade en heldag i Grönklitt med sina föräldrar. Jag blev väldigt avundsjuk när jag satt på kontoret och fick de här bilderna skickade till mig:

5 km-spåret

Adams mamma på väg upp till Fryksås

Rädsjön runt

Utsikt från Fryksås

Eftersom vår bil inte behagat starta på morgonen när termometern visade -22 kom Adam och hämtade mig när jag slutade jobba och så körde vi tillsammans upp till Grönklitt och körde ett kvällpass med Adams föräldrar. Även om det kan vara lite segt att komma igång att träna på kvällarna är det väldigt mysigt i pannlampans sken för det mesta.

I torsdags hade vi ett besök hos barnmorskan mitt på dan. De tog lite blodprover och mätte blodtrycket. Sist vi var där var mitt HB så högt (138) att jag inte ville börja äta järntillskott utan att se att det faktiskt behövs (en allmän rekommendation verkar annars vara att man ska äta det från vecka 20) så den här gången tog de även ett nytt järnprov som skulle skickas till lab. (Blodvärde (hb) och järnvärde är alltså inte samma sak...) Den här gången mättes även magen för första gången för att kunna följa utvecklingen framöver och vi blev informerade om föräldragruppen som startar i mars. Efter Vasaloppet...;-) Jag jobbade lite senare sen på kvällen och det blev varken tid eller ork över för någon träning...

I fredags sprang jag ett pass efter jobbet följt av styrketräning hemma. I går jobbade Adam och vi åkte upp till Grönklitt när han slutat. Där mötte vi upp Andreas från Stockholms Rullskidklubb (skatefalangen) som var på träningsläger i Mora över helgen. Vi började med att köra "Utsiktspåret" på "andra sidan" i Grönklitt och sen körde Adam och Andreas en runda medan jag lullade runt på vägspåret i pannlampans sken.

En sista bild från utsiktspåret innan dagsljuset försvann...

Pannlampsmys

Idag avslutade vi veckan med ett pass i Norra Garberg. Jag släppte av Adam i Eldris och fortsatte med bilen upp till Norra Garberg. Jag ville hellre testa slingorna där uppe än att "bara" köra upp och ner som var allt jag orkade och hann sist vi var där och Adam hade inget emot att slippa åka ner så det passade bra!

Inga massiva träningsmängder direkt med två timmar skidåkning idag, två igår och totalt 7 timmars träning den här veckan. Men jag är väldigt glad att jag inte har några problem att träna mer än tidsbrist, trötthet och lathet och hoppas att kroppen fortsätter vara med på banan framöver i takt med att vikten ökar...