Min inställning var att ta det lugnt och inte pressa mig för hårt. (Vad är för hårt?) Förra året körde jag utan fäste men i år var det uteslutet. Skönt att inte behöva vela med det beslutet! ;-) Adam fick dock dra in fästzonen en decimeter för att kompensera för mina + ca. 8 kg.
Vi var på plats vid starten i Oxberg vid halv tio-tiden och efter att jag lagt mina skidor i startfållan åkte vi ut i spåret för att testa skidorna. Adam stakade såklart men jag behövde testa hur fästet funkade. Jakob, Adams kollega på Johns sport som hade vallaservice på loppet, bättrade på fästet lite och efter ett sista test var jag nöjd med skidorna. Det var kul att köra på finskidor med pulver nu när jag tränat hela säsongen på skinskidor. ;-) Men pulsen var hög redan under uppvärmningen och jag var lite fundersam på hur mycket jag skulle behöva hålla igen för att inte ligga för högt i puls under tävlingen.
 |
| Innan start |
Vi fick åka iväg en bit för att kunna testa i backe och efter testerna var det inte mycket tid kvar till start. Jag joggade in i fållan med fem minuter kvar och när jag fått på mig alla prylar insåg jag att det inte kom något när jag försökte dricka ur min vätskeryggsäck.
Eftersom det börjat bli obevämt att ha vätskebälte runt "midjan" hade jag matchat ihop min isolerade slang och vätskeblåsa från Salomon med min vanliga löparryggsäck. Men nu kom det ingenting när jag försökte dricka och jag svor på mig själv som varit ute i sista sekund och inte testat det förrän nu, några minuter innan start. Jag hade tagit med mig dricka och lite ätbart i ryggsäcken för att säkra energiintaget och försökte hålla mig lugn nu när jag insåg att det inte funkade som det skulle. Jag mekade lite med det men hade inte tid att ta av mig ryggsäcken och fick släppa det för stunden. Och så gick starten.
 |
| Snodde den isolerade slangen från den här.... |
 |
| och kombinerade den med den här... |
 |
| En av mina absoluta favoritträningsprylar... |
Det kändes bra och kontrollerat i starten men pulsen var ju inte direkt låg och jag hade min maxpuls under loppet, ca 90% av maxpuls, efter mindre en minut. Haha. De första 15 kilometerna är förhållandevis kuperade och jag gjorde mitt bästa att ta mig framåt kontrollerat och effektivt. På första vätskestationen fanns bara vatten och jag stannade till och bad en tjej som stod efter kontrollen att se om min slang i ryggsäcken var klämd. Hon sa att det såg bra ut men det kom trots allt inget ur munstycket och det fick vara. När jag kört vidare en liten stund kände jag hur det började rinna på ryggen. Suck. Va fan? Jag körde fram och stannade på ett lämpligt ställe och våldade av mig ryggsäcken. Nummerlappen hade jag ju varit tvungen att knyta fast över ryggsäcken vilket gjort att jag inte hade övervägt att ta av den innan men nu fanns inget att välja på. Jag kunde ju inte köra resten av loppet med 1,5 liter sportdryck i brallorna. När jag fick av den höll jag på att få det som var kvar i blåsan över mig. Antingen lossnade klämman som försluter den där uppe när jag skulle ta upp den ur ryggsäcken eller när tjejen skulle hjälpa mig att kolla. Jag fick igen den i alla fall och konstaterade att själva slangen inte tryckts in helt i vätskeblåsan. Det finns två lägen på den och den hade inte klickat i ordentligt. Antagligen därför det inte kommit något när jag försökt dricka. Efter det lilla sammanbrottet längs banan fick jag på mig allt igen, eller någorlunda i alla fall, och kunde köra vidare med nummerlappen på sne och sportdryck på ryggen. Haha. Tur det inte var 20 grader kallt i år!
En positiv sak med stoppet var i alla fall att jag fick en chans att få ner pulsen och återhämta mig lite och jag kände mig piggare och fräschare när jag åkte iväg igen. Det var nog bra med ett litet break down så jag kunde sansa mig och ladda om utifrån min ursprungliga plan med tävlingen: att åka igenom för att se hur kroppen skulle kännas under och efteråt. Jag är så glad att jag mått bra så här långt och inte har ont någonstans och den känslan fick övertag över tävlingsinstinkten och besvikelsen över att formen är så dålig. Är den en sak som gynnats av senaste tidens träning så är det min diagonalåkning! :) Därför var det lite oväntat att det skulle bli så mycket stakning på loppet som det ändå blev. Med tävlingsskidor- och -valla och lite högre fart än på träning blev det inte lika givet att använda benen så mycket som jag brukat. Men det kändes bra! Jag pressade inte på, och det gick inte fort, men känslan i kroppen var ändå bättre än jag förväntat mig.
Det är lite störigt det där med formen och känslan. Jag känner mig tex. inte så tung som jag trodde jag skulle göra med 8 kg övervikt, men allt går så mycket långsammare. Förra året stakade jag banan på 2:28 och i år gled jag i mål på 3:20. Och det var verkligen inte så att jag bara lallade runt och tog det jättelugnt som jag egentligen hade tänkt. (Jag snittade 85% av maxpuls och hade inte ro att äta min picknickmat...;-), fick iaf i mig sportdrycken som var kvar efter klanterierna i början och två liquids under loppet...)
Diagonalåkningen känns i alla fall bättre än någonsin. Jag får till Minattis "tryck- och njut" bättre och kan slappna av mer i åkningen. Längtar efter att maxa diagonalintervaller uppför Björnbacken...
När jag körde i mål stod Adam och hejade och jag fick en snabb rapport från hans lopp innan jag moffade i mig saft och bullar och gick för att ta på mig torra kläder. Sen kom vår kompis Frida och hämtade upp oss för att skjutsa ut oss till bilen i Oxberg. Så snällt!
När jag klev ur bilen i Oxberg fick jag en liten föraning om att kroppen inte var i toppskick när jag skulle ta mig ut ur Fridas bil och in i vår....;-) Men det blev aldrig så farligt. Efter lite yoga/stretch på kvällen och en efterföljande riktigt slapp söndag kändes kroppen, kanske inte som ny men ändå bättre än väntat! ;-)
Även måndagen fick bli vilodag innan jag körde igång på tisdagen igen. Har fått en nytändning i träningen senaste veckan. Får se om jag hinner skriva mer om det snart!
 |
| Sent omsider insåg vi att vi behövde lite frisk luft även i söndags... |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar