Så i fredags morse körde Adam mig till starten innan han började jobba. Jag hade hittat en startplats i andrahand och blev framflyttad till led 4 efter att ha försökt uppskatta min åktid. Inte så lätt när man aldrig cyklat 9 mil på mtb och kört ytterst lite fart men min uppskattning visade sig i efterhand stämma bra.
 |
| Härlig morgon vid starten! |
Jag var på plats i god tid vid starten och satt i solen ett tag, åt en andra frukost och försökte ta det lugnt och samla energi inför dagen. Vädret var strålande; varmt men lite blåsigt. Jag har bara ett flaskställ på cykeln och är en sopa på att fumla med dricka när jag cyklar så jag satsade på att köra med min vätskeryggsäck för att få i mig vätska smidigt. Eftersom det skulle vara så varmt kändes det viktigt att få i sig mycket dricka. I väskan hade jag också reservslang och multiverktyg som jag inte har en aning om hur jag skulle använda om det hade hänt nått men det kändes ändå bra att ha det där...;-) Jag var lite orolig att jag hade jinxat inför loppet genom att prata om att jag aldrig haft punktering...
11.30 gick starten för första startledet och 11.45 lämnade mitt startled Sälen. Jag stod bredvid en tjej i startfållan som inte heller hade kört innan och vi småpratade lite innan vi stack iväg och önskade varandra lycka till.
I första backen var det en bil som höll åkarna samlade bakom och det gick riktigt lugnt tillskillnad från starten på de flesta andra tävlingar. När bilen vek av var det bara att köra vidare i backen. Den första biten var asfalt och bred väg. KANSKE att jag borde ha kört lite lugnare i början. Jag blev mest glad när jag tittade på klockan och hade högre puls än jag lyckats få upp på cykel på träning! ;-)
Jag insåg att jag måste försöka ta det lugnt och känna av känslan i benen men var samtidigt frestad att försöka hitta bra ryggar och inte fega för mycket. Jag kör vidare på mitt "varannan"-koncept alltså; varannan tävling kör jag lite för hårt i början och varannan lite för lugnt. ;-)
Det jag var mest orolig för inför loppet var att det skulle vara trångt och bökigt och lätt att vurpa och att något skulle strula med cykeln. Adam hade peppat mig inför med att han tyckte det varit så kul förra året och jag var riktigt sugen på att äntligen få testa att köra en tävling på cykel. Och det var riktigt kul för det mesta! Det flöt på ganska bra även om jag kände mig väldigt ovan att ta kurvorna på grusvägarna i hög fart. Jag chansade inte utan tog det säkra före det osäkra loppet igenom men kände mig säkrare på slutet än i början så det blev ett bra träningspass! :)
Jag såg tjejen som jag pratat med i starten till och från under loppet. Hon körde om mig och jag körde om henne osv. Så var det för övrigt med ett gäng gubbar också. Jag försökte köra mitt eget race så gott det gick och köra på och hänga på ryggar när jag var pigg. Jag var hög på endorfiner i omgångar när jag kände mig pigg och stark. Blev nog lite väl ryckig körning för att vara optimalt men det var i alla fall riktigt kul under topparna! ;-)
Ganska tidigt kände jag av insidorna av låren och lite längre in i loppet började jag få krampkänningar i vänster lår till och från. Jag försökte dricka och få i mig mina liquids för att hålla krampen i schack. Det funkade väldigt bra med vätskeryggsäcken och jag fick i mig mer vätska än jag brukar lyckas med. I efterhand kanske lite väl mycket?
Risbergsbackarna var sjukt sega och det kändes som de aldrig skulle ta slut men jag försökte att inte tänka på det utan jobba vidare framåt. Det var skönt att komma fram till Evertsbergskontrollen och jag tänkte på att det är många som brukar bryta där på Vasaloppet för att det varit ett tungt parti innan. Men precis som längs hela Vasaloppet kommer det alltid lättare partier efter de tunga...
Haha, fick nog ett endorfin-påslag igen där på vägen till Oxberg....Såg i efterhand att det var där jag hade min bästa placering, 30, under loppet.
Sträckan från Oxberg har jag betydligt mer koll på än den första halvan av loppet. Det var skönt att veta vad som återstod. Men jag har bara cyklat den några gånger, och aldrig i tävlingsfart, så jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta in i mål. Min förhoppning om en totaltid en bit under fyra timmar såg inte så lovande ut men frågan var hur långt över tiden skulle hinna rinna iväg?
Jag valde "Volvo-spåret" ;-)
Jag försökte att inte tappa sugen utan jobba på. Så fort jag släppte ner och slappnade av i vänsterbenet krampade det så jag fick försöka att bara trampa på med lagom belastning för att hålla det under kontroll och hoppas att jag skulle kunna hålla det i schack in i mål.
 |
| På väg mot Eldris |
Det var väldigt skönt att passera Eldris-kontrollen men jag sneglade på klockan och funderade på hur lång tid det skulle kunna ta därfrån in i mål. Det var inte långt till fyra timmar nu men jag ville inte ge upp utan kamp. Meeen vad seg jag var! Tjejen från starten kom ifatt mig i Hemus och jag försökte peppa henne med att hon kunde klara fyra timmar om hon pressade på. Själv hade jag inget att pressa på med och kunde inte ta rygg. Men jag är nöjd med att jag inte blev sänkt av det och gav upp helt utan gjorde mitt bästa fram till mållinjen!
Längs målrakan stod Adam och hejade när jag trampade mot målet. Sen gick jag igenom och pratade med honom genom staketet i målområdet.
Jag mådde riktigt risigt. En funktionär kom och undrade om jag mådde bra men jag fick bara ur mig något, enl. Adam halvspydigt, om att man väl inte ska må bra efter ett lopp. Adam tog min cykel och gick till sitt jobb på Johns Sport och jag gick för att duscha. Pratade lite med Mattias Svahn och tjejen från starten i målområdet på vägen ut. Drack lite men mådde för illa för att försöka äta nått och hann bara komma ut ur målområdet innan jag började må akut super-illa. Jag hann precis fram till ett staket och kaskadspydde upp typ all sportdryck jag fått i mig under loppet samtidigt som jag försökte ta mig bort från offentligheten. En kille kom fram och undrade om jag var ok när jag tagit mig in bakom häcken vid staketet.
Jag har aldrig spytt i samband med träning/tävling innan så det var en ny "upplevelse" och sen mådde jag bättre igen.
Mitt i all trötthet och illamående hade jag inte tänkt på att det var tänkt att man skulle cykla till idrottsplatsen för att hämta sin packning och duscha. Och jag kunde inte ringa Adam eftersom telefonen låg i dropbagen så det blev en lång, bitter promenad i cykelskor. Duschen var sjukt skön i alla fall men jag hade lite problem att nå ner till mina fötter för att sätta på strumporna efteråt...;-)
Haha. Längtar redan till nästa år! Kanske att jag kommer loss och kör nått seedningslopp innan också och kör riktiga Cykelvasan då.
Loppet i siffror:
Sträcka: 94 km
Tid: 4:00:58
Placering: 38/1060 damer och 517/3251 totalt
Snittpuls: 84% av max
Maxpuls: 90% av max
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar