Cykelvasan 2017 - av Adam

I lördags var det dax för en av sommarens största och roligaste event; Cykelvasan 90. Förra året körde jag Cykelvasan Öppetspår och då helt utan tids- och prestationskrav. Det blev ett ganska försiktigt lopp då och jag kom in på tiden 3:40. I år hade jag som tidmål att kapa den tiden med minst 10 - 20 min. Jag tyckte det kändes som ett rimligt mål med tanke på att jag hade en bättre startgrupp i år, bättre cykeltränad och lite säkrare på hur jag skulle lägga upp loppet.

Jag körde Långalugnet i våras och seedade upp mig till led 8 i motionsklassen därifrån. Som jag förstod det så kan man inte seeda sig längre fram än till led 8 genom andra lopp. Dock var det fullt i led 8 när jag skulle seeda upp mig vid nummerlappsuthämtningen så jag blev placerad i led 7. Detta innebar att jag startade 08:40, 25 min efter tävlingsklassen. Nästa års cykelmål får bli att starta i tävling!

Starten för de riktigt duktiga åkarna

Cyklar så långt ögat kan se...

Kvällen innan (i fredags) gjorde jag de sista justeringarna på cykeln; sadelhöjd, kedjesmörj och lufttryck i däck. När jag skulle provköra cykeln gjorde jag en ganska snabb nedväxling och då hoppade kedjan av... NEJ! Inget man vill ska hända precis. Jag märkte att växlarna nu inte gick som de skulle heller. Den lägsta växeln gick inte alls och de andra hoppade och lät ovanligt mycket. Det blev en timmes skruvande på vajern innan jag fick nöja mig med att de inte gick perfekt och att jag inte skulle kunna använda lägsta växeln... :(

På lördag morgon gick vi upp 05:30. Rena rama sovmorgonen jämfört med Vasaloppet! 45 min senare satte vi oss i bilen och körde mot Berga By. Vi var på plats ca en timme innan start. Jag la cykeln i startfållan, gick på toa, sen såg vi när tävlingsklassen startade. Sen var det dax för start.

Jag stod hyfsat långt fram och halvvägs upp i första backen hade det bildats en tätklunga som jag var med i. Jag tog det inte riktigt lika safe i backen i år och på toppen kände jag av en del syra i benen. Ut på grusvägen gick det fort. Man hinner inte tänka på hur benen känns utan allt fokus är bara på cyklisten framför och på att inte vingla till och komma ut i lösgruset. Jag hade hela tiden min växel i baktanken och jag växlade upp och ner väldigt försiktigt, rädd att den skulle börja krångla eller att kedjan skulle hoppas av. Men det flöt på ganska bra, jag höll mig i mitten av tätklungan i vår startgrupp. Första kraschen jag såg var på grusvägen precis efter Smågan. Ingen aning vad som hände men flera cyklister i klungan trillade en bit framför mig. Jag hann bromsa och kom ur oskadd. Tempot efter kraschen för min egen del blev en aning lugnare och lite mer spänt.

Foto: Happyride.se

 Efter drygt 2 mil (tror jag) börjar första partiet med stig. Jag var fortsatt med i klungan här men då hände det... Kedjan hoppade av! Paniken som uppstår (i loppet som egentligen inte är så viktigt för mig) var inte att leka med. Jag lyckades komma åt sidan bra och jag fick på kedjan snabbt igen och kom iväg ganska snabbt. Nu var det inte särskilt roligt att cykla, spänt och nervöst över att kedjan skulle hoppa av igen. Jag fick ta det lite extra lugnt på stigpartierna helt enkelt.

Jag trampade på, Risbergsbackarna kom och jag tror jag plockade de placeringarna igen som jag tappade när kedjan hoppade av. Nu kom nästa problem; växlarna började hoppa och gå ojämnt. Jag fick ta och skruva lite på vajern vilket gjorde det bättre på de tyngre växlarna. I Evertsbergkontrollen stod Fia och gav mig en ny flaska med sportdryck. Jag fick info om att min beräknade tid i mål var 3h 22 min, det kändes bra. Med lite flyt o utan svackor så skulle det nog gå under 20 min.

Foto: Happyride.se

Nästa stigning var Lundbäcksbackarna. Jag tycker alltid att de känns snabbt och lätt avklarade (det kommer jag säkert äta upp i vinter...). Det började bli svårare att hitta bra ryggar och klungor att åka med nu. Folk började bli trötta antar jag. Jag fick svårt att hålla uppe farten mellan Hökberg och Eldris. Snittfarten måste ha varit under 30 km/h. Och det var 30 km/h som krävdes i snitt om jag skulle klara 3:20:00. Efter Eldris kom räddningen. Två cyklister swishade förbi i en riktigt hög fart. Jag tänkte att det får bära eller brista. Vi snittade nog runt 33 km/h nu och enligt mina beräkningar så skulle det räcka men det var tufft för mig att följa, jag fick verkligen bita i.

När vi kom in i Hemus hände det igen... Kedjejäävlen hoppade av igen och jag kände att mitt tidsmål gick åt skogen. Jag fick på kedjan ganska snabbt igen i alla fall och jag fortsatte att cykla så snabbt jag kunde. När jag körde över Aukland-bron var synen suddig och lungorna var öppna på fullt blås. Klockan stannade på 3:20:33. När jag mötte Fia sa hon att jag precis klarat 3:20. Det hade tydligen gått nästan en hel minut innan jag passerade startlinjen så min klocka låg en bit före. Tur att jag inte gav upp sista biten! :)

Mål!!

 Jag är nöjd med loppet och min tid. Jag förvaltade mina krafter bra tycker jag. Med en fungerande cykel hade kanske 3:15:00 till och med varit möjligt! Får väl satsa på 10 min snabbare nästa år och att starta i tävlingsklassen då! :) Mtb-lopp är så jäkla kul; det händer mycket, är varierande och det går fort! ;-) Kanske kan hitta något mer lopp i år? Tips?

Loppet i siffror:
Tid: 03:19:54 (+19:43)
Sträcka: 94.4 km
Placering: 545 (motionsklass)
Snitthastighet: 28.2 km/h
Maxhastighet: 53 km/h
Snittpuls: 153 slag/min (80%)
Maxpuls: 173 (90%)

Fy fan... Det här gör vi om!