60 km löpning på Österlen

I torsdags provsprang vi Österlen Spring Trails nya ultrabana tillsammans med Oskar. I våras sprang vi "Lill-ultran" som var 47 km. Den nya banan blir 60 km med start i Simrishamn och mål på Christinehof Ekopark.

Vi har inte sprungit så långt på träning någon gång innan och bara längre på tävling en gång då vi gjorde vår ultrapremiär på Kullamannen förra hösten. Vi ställde vår bil på Christinehof och körde sen med Oskars bil till starten via Kivik där vi hämtade upp Gael som är initiativtagare till Österlen Spring Trail. Gael sprang med oss första biten till Kivik för att filma delar av banan. Det blev ett antal foto- och filmstopp och det passade oss bra. Det skulle bli en lång dag och vi hade ingen brådska. Det var fantastiskt fint att springa längs stranden med sikte på Stenshuvud! Det var varmare än vi trott innan och strålande väder.

På väg till Stenshuvud

Sista biten in mot Kivik kunde vi inte springa på tävlingsbanan och trasslade in oss i ett björnbärssnår innan vi hittade ut och passerade Kivik art center. Nere i hamnen i Kivik tog vi lunchpaus. Fish and chips och en alkoholfri "Sillapilsner" på Buhres satt fint. Vi sparade glassen till lite längre fram längs banan. Efter totalt en timmes lunchbreak tackade vi Gael för trevligt sällskap och sprang vidare mot Haväng.

Björnbärssafari

Lunchpaus på Buhres i Kivik

På STF i Haväng köpte vi vars en glass som vi gick vidare och åt. Fram till glass-stoppet hade det flutit på ganska bra utan några större bekymmer. Jag (Fia) har inte sprungit några längre träningspass, runt en mil som längst, sen knästrulet började i slutet av juni. Det kändes lite galet att ge sig på en så lång distans men jag ville ge det en chans och se hur saker och ting utvecklade sig. Jag sprang ju Salomon 27k utan några större problem och det gjorde inget värre. Buss/taxi-pengar fanns med som backup. ;-)

Knäet höll sig i schack men däremot började min ljumske spöka istället. Adam hade lite känningar i knäna men det verkade under kontroll. Jag stannade ett par gången och försökte stretcha bort ljumskstrulet men höll på att tappa sugen och hoppet om att kunna springa hela sträckan. Efter ca. 4 mils löpning fanns en liten extraslinga och jag stannade för en längre yoga-/stretchpaus medan Oskar och Adam sprang varvet. Ungefär en kvart senare sprang vi vidare tillsammans igen. Pausen gjorde susen för både ljumske och humör!

Vi sprang på i lite högre tempo ett tag. Det var lite oklart exakt hur långt det skulle bli totalt och på slutet var jag riktigt trött. Adam och Oskar sprang på i sitt tempo och jag hade ingen motivation eller ork att försöka följa dem. Det kändes som att jag hade kunnat lägga mig ner och somna var som helst! Jag moffade i mig av lösgodis och snickers och försökte peppa upp mig. Inför sista kilometern väntade Adam och Oskar in och vi sprang vi tillsammans in i ekoparken med en sista spurt uppför trappan.

Det gick! Vi fick en heldag ute med nästan 60 km löpning i trevligt sällskap, fina omgivningar och strålande väder. Sjukt glad och nöjd för det!

(Men jag måste erkänna att det känns smått surrealistiskt att vi är anmälda till ett lopp som är 10 mil längre i början av november...;-))

Stort tack till Oskar som drog med oss på det här lilla äventyret! Och tack till Gael/Österlen Trail för att han styr upp grymma arrangemang som Österlen Spring Trail!

Foto: Oskar Henriksson