En Norgehistoria i tre delar - del 2 - Geiranger

Efter turen upp på Besseggen hade vi funderat på att åka till Beitostölen och cykla, eller kanske ge Galdhöpiggen en ny chans i fint väder. (Sist vi var uppe på toppen såg vi knappt handen framför oss...;-)) Men återigen fick magkänsla och väderprognos styra och vi satte oss i bilen för en lite längre tur.

Vår kompis Lena jobbade i Geiranger förra sommaren och fyllde instagram med fantastiska bilder och vi bestämde oss för att åka dit för att se allt med egna ögon. Området står sedan 2005 på UNESCO:s lista över världsarv och är ett populärt turistmål. Det var visserligen en bit att köra men vägen dit var en upplevelse i sig och Geiranger levde verkligen upp till våra förväntningar. Även vädret överträffade våra förväntningar. Tropisk värme och alpmiljö. Bästa kombinationen!

Fotostopp längs vägen

Vägen ner till Geiranger

På vägen stannade vi också till vid "Flydalsjuvet", som är en utkiksplats precis längs med vägen som går ner till Geiranger, och käkade lunch. 

Gassande värme och gulash

Dit ner ska vi!

Det enda som inte var på topp var Fias knä. Men med gårdagens heldagsutflykt i bagaget gjorde det inte så mycket för vi var inte jättapigga någon av oss. Efter sightseeing och glasspaus på stan tog vi en lite kortare tur upp till ett vattenfall på eftermiddagen. 

Storseterfossen

Varma får

Sen tog vi en "dusch" i handfatet på en offentlig toalett och gav oss ut för att hitta tältplats för natten. Det fanns flera olika campingar i Geiranger men vi var ute efter en gratis campingplats i fin miljö. Inte jättelätt att hitta i en dal som är omgiven av branta klippor. ;-) Några bra ställen på södra sidan av fjorden var redan tagna och vi körde en bit upp på Trollstigen åt motsatt håll vi kommit från och rekade. Vi hittade visserligen en rastplats som kunde funkat att campa på men den var inte jättekul och låg i skugga nu på kvällen. Istället körde vi ner till utkiksplatsen "Örnesvingen" och åt kvällsmat i solen. Vegetariska tacos på trangia. Inte dumt alls! :)

Taco taco

Kvällsmat med en utsikt som få restauranger slår...

I Geiranger ångrade vi för första gången under resan att vi inte hade rullskidorna med när vi körde på de fina serpentinvägarna.

Vi hade sett en plats som skulle kunna funka att campa på vid en parkeringsficka precis nere vid fjorden men vi var inte ensamma om att ha uppmärksammat den. När vi kom dit stod det redan ett gäng husbilar där men vi lyckades knö in vår lilla bil på parkeringen och hittade en riktigt bra plats att slå upp tältet på.

Tältet uppe lagom till solen
 gick ner bakom bergen

Utsikten från vår tältspot på morgonen

På lördagsmorgonen packade vi ihop tältet tidigt och körde bort till andra sidan av fjorden för att äta frukost i solen.

Naturdiskning

Det var gött att sitta där i solen och äta frukost och lyssna på utropen från kaptenen på Hurtigruten och vi konstaterade att vår semester nog ser lite annorlunda ut än för båtresenärerna. Men det hade varit sjukt gött att göra en sån trip också och glida runt i fina miljöer och göra nedslag på platser som den här!

Fast när man väljer att inte jobba heltid gäller det att hålla i utgifterna. Ofta är det ingen vidare uppoffring utan en del av charmen och upplevelsen! Är det fint väder är det såklart betydligt lättare. Förra gången vi var i Norge hade vi höga ambitioner om tältning som slutade med flera nätter på vandrarhem. ;-)

Den här resan hade vi tagit med oss all mat hemifrån och vi konstaterade att de enda utgifterna så här långt var bensin, vägskatt, parkeringsavgift i Gjendesheim och vars en glass.

Eftersom Fias knä var som det var och väderprognosen för Geiranger lovade ostadigt väder bestämde vi oss för att köra vidare på lördagen. Vi gjorde ett stopp längs vägen för att hitta den här utkiksplatsen innan vi styrde österut:

Läskigast på resan - efter lite efterforskningar
hittade vi platsen där den här bilden är tagen
Steg 1 - sittande

Steg 2 - stående

Och tillslut vågade sig Fia också ut...

Men till skillnad från andra som vi sett göra diverse konster och vågat sig långt ut på kanten på bilder höll vi oss på säkert avstånd. Det var trots allt läskigt, svindlande och pulshöjande!  

Nu styrde vi mot sista destinationen för den här resan, fast beslutna om att vi måste återvända till Geiranger någon gång framöver, med rullskidor, för att utforska området mer!

Fortsättning följer...