Långa lugnet - långt men inte lugnt...

Idag körde jag (Adam) årets första MTB-tävling och min tredje någonsin. De jag har kört tidigare har varit Orsa Bajk'n och Cykelvasans Öppet spår. Det är roligt och det finns inga prestationskrav för min del! :) Valde därför att köra i motionsklassen idag. Jag kör hellre om än blir omkörd ;-)

Långa lugnet går på Lugnet i Falun. Det är 62 km långt och man tar ca 1000 hm. Det är uppdelat på tre olika "varv" (man är inne på stadion och varvar två gånger.) Det är en ganska tuff bana alltså och många delar är ganska tekniska och svåra. Jag har mycket att mycket att tjäna på de svårare partierna, hitta bättre linjer och köra snabbare över rötter, stenar etc. Det är här jag tappar...

Motionsklassen startade 5 min efter tävlingsklasserna. Jag stod hyfsat långt fram för att inte tappa onödigt mycket i början. Det blev en ganska lugn start och det var inga problem att hänga med i stigningen. Lite mer problem fick jag när den första stigen började. Stenigt, mycket rötter och svårt. Jag blev helt enkelt tvungen att sänka tempot för att inte trilla. Meeeen det gjorde jag ju ändå, men lite senare... Efter ca en mil. Jag var i jagarmode och hade en hel del mjölksyra i benen. Klungan kom in ett skogsparti med två spår. På något sätt så råkade jag köra in däcket på cyklisten framför mig vilket gjorde att mitt framhjul vred sig och jag föll med huvudet före ner i marken. (Det gick i ca 23km/h här, som tur var inte så fort alltså.) Det gjorde ändå ganska ont och jag fick ett par defekter på Fias cykel (som jag blev tvungen att låna efter att ha meckat sönder min egen...) Framväxeln fick sig en smäll vilket gjorde att jag inte kunde växla upp till det större drevet. Blir mycket trampande alltså... Sen knäcktes flaskhållaren av också. Inte så bra när det är 25+ och gassande sol.

Så glad att jag hade hjälm, hade nog blivit
liggande annars

Resterande av första varvet var inte så roligt. Jag var lite omtumlad och körde ganska försiktigt. Det kändes inte särskilt roligt och jag funderade om jag skulle bryta. Men när det bar av utför ner mot stadion i väldigt fina doserade och roliga kurvor blev jag genast lite gladare :). Jag mötte upp Fia där hon stod och langade dricka, gav henne en kort brief om vad som hänt och sa att jag ville fortsätta. Jag tror Fia räddade mig från uttorkning när hon sa att jag kunde ta vattenflaskan i bakfickan på tröjan. Jag hade inte en tanke på det då...Betydde dock att jag fick dumpa reservslangen och mitt multitool så vi höll båda tummarna att inget mer skulle strula...

Ger mig ut på varv 2

Langningszonen på stadion

Det andra varvet gick ganska smärtfritt. Jag fokuserade bara på att komma in i loppet igen och inte tänka bakåt. Ut på tredje varvet fick jag en ny flaska av Fia och sen började omkörningarna. Jag kände mig riktigt stark i uppförsbackarna. Benen blev inte stumma och det kändes som att jag hela tiden plockade placeringar så fort det gick uppför. Jag fick bra självförtroende i alla fall och orkade pressa hela vägen i mål!

Sista backen på stadion

Trött, törstig, varm och glad!

Det bjöds på pastasallad efter målgång
(Hade dock lite svårt att få i mig mat så Fia åt det mesta....;-))

Ett roligt och lärorikt lopp! Något annat än Cykelvasans platta grusvägar. Det är inte svårt att förstå varför så många blir bitna av cykling. Så jäkla kul! Så glad att Fia har en cykel nu också så att vi kan cykla tillsammans! :)

Ni har väl förresten inte missat att vi har ett barmarksläger i augusti?

Då är det fokus på skidåkning men det finns tid för fina cykelturer kvällstid för de som vill och orkar! :)

Sista anmälan 1 juni, mer info finns här.