fia och adam : Österlen Spring-Trail - 47 km i skånskt vårvinterväder

I torsdags efter jobbet åkte vi ner till Skåne för att fira påsk. En del av "firandet" var att springa Österlen Spring-Trail. Vi hade efter lite velande fram och tillbaka anmält oss till "Lill-ultran" på 47 km. Det fanns även 10 och 21 km-klass men med vetskapen om att vi är anmälda till ett 100 miles (dvs. drygt 16 mil) lopp i höst kändes 47 km som ett bra val...;-) Att vi velade hade väl mest att göra med att det trots allt är tidigt på löpsäsongen. Även om vi hållit i gång löpningen ganska bra i vinter är det inte direkt som när vi sprang vårt första ultralopp; Kullamannen, efter en hel vår och sommar med relativt mycket löpträning. Men wtf, yolo osv...Efter att jag envisats med att vi skulle försöka springa 47:an hakade Adam på. Så så fick det bli!

Snygg poster!

Igår morse åkte vi ner till Christinehofs slott och Ekoparken där start och mål skulle vara. Halv tio var starten för Lill-Ultran och vi var på plats i god tid för att hämta ut nummerlappar och fixa i ordning det sista med utrustningen. Det fanns några krav på vad man skulle ha med sig på ultran:

Obligatorisk utrustning:
1. Vindtät jacka eller förstahjälpen-filt
2. Minst 0,5 liter vätska
3. Energi (Powerbar eller liknande räcker)
4. Visselpipa
5. Nummerlapp

Rekommenderad utrustning 47km+ :
• Mobiltelefon
• Kompass

Enligt väderprognosen skulle det blåsa och komma en del regn. Det började mycket riktigt regna medan vi förberedde det sista så vi bestämde oss för att starta med vindjackan på. Det kan vara lite lurigt att veta vad man ska ha på och med sig på långa lopp när vädret kan variera mycket. På Kullamannen hade vi båda för mycket kläder på oss i starten. Den här gången satsade vi på en tunn underställströja och vindjacka + vätskeryggsäcken som är som en väst. Det borde bli lagom tyckte vi. Eftersom det bara var några grader varmt hade vi även handskar och pannband. Jag hade mina vindtäta tumvantar för att ha plats att ha i en engångsvärmare som jag hade packat ner i vätskeryggsäcken och skulle kunna ta fram om det skulle bli riktigt kyligt. I vätskeryggsäcken hade vi packat ner 3 liquids var, GT-tabletter, "gel shots", två 500 ml. flaskor sportdryck, en Twix och en liten påse med lösgodis. Jag hade även packat ner ett par extra handskar och min telefon i en påse. Jag velade lite om jag även skulle packa ner en riktigt regnjacka eller en torr underställströja, om det skulle hända något oförutsett längs banan, men valde låg vikt framför överlevnad. ;-)

Minuterna innan starten skulle gå stod vi och en stor del av resten av startfältet och skulade för regnet i Compressports tält på startområdet. När det var ett par minuter kvar till start gick vi ut och ställde upp oss på startrakan och 9.30 gick startskottet.

Första partiet var lättsprunget och jag försökte springa på i ett bekvämt tempo utan att för den skull vara för passiv. Jag var väldigt osäker på löpformen inför tävlingen men känslan i starten var ganska bra. Jag och Adam sprang tillsammans en liten stund innan jag sa att det gick för långsamt och han drog iväg. ;-) Jag försökte hitta min egen takt. Jag gick mest på känsla men konstaterade några gånger när jag sneglade på pulsklockan att pulsen var ganska hög och jag försökte kontrollera mig och inte ligga för högt för länge.

Vid Hallamölla, efter ca 8 km, stod
Oskar och hejade och fotade

Nu i efterhand inser jag att jag nog ändå gick ut lite för hårt. Första milen gick på ca 55 minuter, halva loppet på 2.15. Efter 2 mil var jag 4 minuter efter Adam som sen var 27 minuter före i mål. Jag var alldeles för stum i benen andra halvan av loppet för att det skulle vara riktigt kul att springa...;-) Men jag är väldigt nöjd att jag kunde hålla humöret och farten upp hyfsat ändå och inte klappa igenom totalt!

Adam gjorde för övrigt ett bra och väldisponerat lopp och slutade 10:a! Jättekul!

Mellan 20 och 25 kilometer hade jag det alltså ganska tufft mentalt. Benen kändes alldeles för tunga för att bara ha sprungit halvvägs och det passerade en del löpare. På maror har jag hört många säga att det brukar vara tufft vid 3 mil och jag tänkte att jag hade min svacka lite tidigare eftersom det här var ett terränglopp. Jag mutade mig själv med delmål i form av liquids och gelgodisar och ställde in mig på att kriga vidare. Jag sa till mig själv på skarpen några gånger att bita ihop och försökte påminna mig om att hålla tekniken. När jag passerat hälften hade jag insett att jag hade bra marginal till fem timmar och att jag borde kunna springa under fem timmar om jag bara höll i hyfsat. Det var en bra drivkraft. Det är väldigt spännande med så här långa lopp. Man springer om löpare som ser helt slut ut som sen flyger förbi en stund senare vice versa...Alla har toppar och dalar och olika styrkor och svagheter.

Jag hade inte tänkt ha med mig två fulla flaskor dricka egentligen men hade inte tänkt på att hälla ut något innan starten så nu när jag ändå hade dem med skippade jag att stanna på kontrollerna och drack och åt av det jag själv hade med när tillfälle gavs. Jag stannade bara på en drickakontroll. Där fick jag hjälp att få upp den hopfällbara kåsan i min ryggsäck för att dricka lite vatten. (Tummen upp för miljötänket; inga pappmuggar utan alla fick ha med egen mugg. Förbättringspotential för min egen del då jag inte nådde min smidigt själv...;-)) Samtidigt moffade jag i mig en mix av chips, lösgodis och choklad som blev en inte så god gegga som jag sen fick försöka tugga i mig när jag sprang vidare. ;-)

Det kändes bra att ha med allt så jag kunde klara mig själv och dricka och äta när det passade mig och inte där det fanns en kontroll. Det var skönt att bara springa vidare när andra löpare stannade och vädret bidrog nog till att jag klarade mig bra med vätskan jag hade med.

Vädret? Från att ha varit vårigt grönt innan start började det som sagt regna lagom till starten. Under loppet övergick regnande till snö och ett tag snöade det riktigt mycket. Det kändes lätt surrealistiskt att springa i det stundtals massiva snöandet och se hur landskapet förvandlades från vår till vinter under loppet. Jag var lite orolig innan start att det skulle bli kallt men det var inget större problem. Jag hade ångan uppe och var bara lite kall om händerna ett tag men lyckades få upp värmen på dem igen också. Blöt men varm.

Målområdet innan start och efter målgång

Oskar och Maria stod och hejade efter ca. 35 km.
Här hade krampkänningarna i benen börjat...

Sista kilometerna såg jag en tjej framför som sprungit om mig långt tidigare. Jag försökte höja tempot ett tag men det fanns inte mycket krut kvar i kroppen. I vanliga fall brukar jag ha kraft till en långspurt på slutet så det kändes trots allt ganska bra att jag hade lyckats pressa ut krafterna tidigare under loppet den här gången! ;-)

Efter de sista stapplande stegen uppför trapporna på baksidan av slottet såg jag äntligen målportalen och sprang de sista meterna in i mål. Där fick jag den fina medaljen och ett tygemblem och möttes upp av Adam, Oskar, Tina och Maria från klubben. Precis som efter Kullamannen blev jag jättekall så fort jag slutade springa och vi gick direkt och hämtade vårt ombyte, bytte om till torra kläder och åkte hem till Oskar och Tina för att duscha och få upp värmen igen.

Medalj och emblem

Jag slutade som 6:a i damklassen på 4:50:40 och 50 av 191 som fullföljde totalt. (Alla resultat finns här. ) Det är jag nöjd med och jag är också väldigt nöjd att kroppen höll så bra. Jag har varit stel och haft mycket träningsvärk efter loppet men inga "allvarliga" men. Under loppet var jag trött och ansträngd i höfterna och vaderna och hade lite krampkänningar i framsida lår men inget "dåligt" ont. Mycket skönt! :)