Efter att ha gjort ett bra lopp på Halvvasan hade jag helt klart förhoppningar om att göra ett bra lopp igår också. Jag räknade med att komma topp 200. Min uppladdning sen i Halvvasan har inte varit optimal heller med jobb till och med torsdag. Fick ledigt fredag och lördag vilket var tur. Men då hände det som inte fick hända. Under hela lördagen kändes min hals tjock och slemmig. Vi gick och la oss vid nio tiden på lördag kväll med hopp om att få så mycket sömn som möjligt. Men min hals kändes värre och värre och jag låg bara och fruktade att det skulle bli så illa att jag inte kunna åka...
När klockan ringade 02:15 hade jag fått ihop knappt två timmars sömn... Men halsen var något bättre och jag bestämde mig för att göra ett försök! 03:30 gick klubben buss från Mora Folkhögskola som vi var med på.
(Eller 03:34 egentligen eftersom en pappa och hans odisciplinerade tonårsunge inte kunde hålla tiden. De skulle egentligen inte ha åkt med bussen men vi hade plats och Ingrid vår chaufför var snäll nog att låta dem följa med. Hur kan man inte passa tiden då?? Känns bra att värnplikten ska återinföras ;-))
 |
| Kööööööööö |
 |
När vi kom fram till starten var det en låååång kö in till led-1 fållan. Jag fick en placering i mitten med fyra par skidor framför mig. Efter det testade vi skidor, gick på toa och åt lite. Något som fungerat mycket bättre för mig i år generellt är att jag känt mig lugnare innan start på tävlingar och jag har kunnat äta mer, vilket såklart är mycket positivt.
Föregående år har jag kört på lite för hårt i början av loppen och varit helt slut efter Risberg. I år var planen att ta det lite lugnare i början (särskilt med tanke på mina halskänningar) och förhoppningsvis kunna plocka placeringar den andra halvan. Starten gick och jag kom iväg utan några problem. Jag märkte tydligt av att jag hade sämre utgångsposition än förra året då jag stod längs fram i led 1. Förra året kom jag direkt fram till 0-leds åkarna men nu såg jag inte till alls lika många. Backen gick inte riktigt lika smidigt i år heller, fler stopp och sämre flyt. Jag fick syn på Nina Lintzen och tog rygg på henne som jag märkte åkte bra och som plockade placeringar.
Klungan jag hamnade i på myren bestod nästan bara av led-1 åkare. Det var mycket motvind uppe på myren och endast två spår som som gick att åka i. Vi hade en stor klunga rätt nära oss men avståndet till den tycktes öka successivt. Jag bestämde mig för att ha lite is i bugen och inte själv ta upp jakten på dem och se om någon annan gjorde det. Och det var det! Efter Smågan kom en annan klunga ifatt oss och jakten började. Jag kände mig hyfsat pigg hela tiden och farten var inte särskilt jobbig.
Precis före Mångsbodarna är det en ganska brant men kort nedförsbacke. En åkare framför mig fick dricka langat och hans fart avtog väldigt mycket. Jag som hade tagit fart med med mig på krönet hade betydligt högre fart. Jag körde upp på hans skidor sen föll vi. Jag vet inte om han trillade först eller om det var jag eller om någon kom bakifrån men jag trillade framlänges. Jag bröt båda mina stavar och när jag rest mig upp såg jag att min bindning hade gått i sönder också. Främre delen av bindningen hade skjutits tillbaka och puttat av den bakre samt att delen som gör att man kan justera den hade gått av. Utan stavar och fäste var det svårt att göra något annat ön att skejta, rätt eller fel? Som tur var så var kontrollen bara 100 meter bort. När jag kom in skejtande sa de först åt mig att jag inte fick skejta men när de såg mina avbrutna stavar så sa de åt mig att nya stavar fanns i slutet av kontrollen. Först ville de ge mig en ny skida men jag insisterade att vi skulle få av min bindning och få på en ny. (Jag ville inte riskera att bli av med min skida och jag ville fortsätta åka på mina som gick riktigt bra tack vare Johns Sport!) Efter bankande och slitande i 5 minuter fick vi (jag) på en ny bindning och jag fick ett par nya stavar. När jag började åka märkte jag att remmarna var max utdragna så jag fick stanna till och rätt till dem. Efter några staktag så gick remmen ut igen och jag åkte några kilometer innan jag stannade igen och tog bort pluppen och gjorde en ögla av remmen.
Loppet hade skitit sig, det visste jag. Jag hade ingen aning om min placering längre men det var mestadels led 2 och 3 åkare runt om mig. Skulle jag köra igenom loppet lugnt, vänta på Fia eller försöka ta så många placeringar som möjligt? Det sistnämnda verkade roligast och mest givande. Mitt nya mål med loppet blev att försöka klara led 1!
Den fina drickalangningen som jag hade från Ski Team Skåne och Nybro IF låg jag för långt bak för att kunna få nu så jag fick nöja mig med dricka på kontrollerna. Jag plockade många placeringar, speciellt när det gick uppför. I Hökberg kom jag ifatt Oskar som gjorde sitt bästa lopp någonsin! I Läde hörde jag att vi låg på placering 550 vilket innebar att jag bara behövde plocka 50 placeringar till för att nå led 1.
Jag kände mig ganska pigg hela tiden men när man inte har någon klunga eller något betydelsefullt att åka för så blir det att man slår av på takten när man börjar känna sig för trött. Jag lyckades i alla fall ta mig in på en 488 plats och jag tog igen drygt 200 av de 400 placeringarna jag tappade. Alltid något! Jag är väldigt ledsen över fallet och att jag inte fick någon chans att göra ett hyfsat lopp. Jag tror inte att jag hade dagen för att göra ett topp 150 lopp men runt 200 hade varit möjligt. Det hade betytt mycket för mig att kunna göra ett bra Vasalopp. Det är fjärde året jag åker riktiga Vasaloppet och inget av de tidigare åren har heller gått helt bra. Det har varit vallaproblem och väggningar som satt stopp för mig så jag väntar fortfarande på känslan att få vara glad och nöjd efter loppet... Den som lever får se! Jag är dock glad att jag kunde åka! Många som inte får/kan det som satsar betydligt mer än mig, tex Jimmie Johnsson som fick armbågsproblem.
Ibland händer det saker man inte själv kan påverka och då kan man inte göra så mycket mer än att resa sig upp igen och konstatera att: "Det här var ju tråkigt". (Tänkte direkt på David Batras stand up show när jag trillat och sa de orden till publiken som stod där jag föll.) Här är ett klipp från shown: David Barta Det här var ju tråkigt
 |
| Mina mellantider |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar