Årefjällsloppet 2017 - Av Adam

I fredags morse åkte vi upp till Åre. Totalt var vi 8 st från Ski Team Skåne som skulle bo tillsammans i en stuga 100 m från målet. (Jag, Fia, Freya, Andreas, Viktor, Johannes, Håkan och Egil, dock skulle de tre sistnämnda inte åka utan serva! :)) Vi möttes upp i Åre där vi hämtade våra nummerlappar. Andreas hade riktig flyt och vann BMW-bilen som man kunde vinna! (För en vecka.) Efter att vi strosat runt lite i Åre körde vi till stugan.

Vi hade fått våra skidor uppvallade redan innan av Johns Sport. Det enda som var kvar var att lägga fäste på Fias skidor. Prognosen var ganska knepig. Från -2 till +3 och det skulle både snöa, regna och vara sol. Jag la en tunn klistergrund och sen röd burkvalla från Toko.

Supportteamet

Fia rensar snö under pjäxorna

På lördag gick vi upp klockan 05:45, åt frukost och begav oss iväg till starten i Vålådalen. Pga av kraftig vind hade de ändrat bansträckningen något vilket gjorde att loppet blev 50 km istället för 55. Synd men så som vädret var igår när vi åkte hem så gick det inte att vara på fjället. Tack o lov blev det aldrig så farligt under loppet.

800 hm kanske?

När vi kom fram till starten gick vi och testade skidorna. Snön vräkte ner och spåren var nästan helt igensnöade. Valet föll på min DP-skidor som jag upplevde gick lite bättre och som ska gå bättre i nysnö. Vallan på mina andra skidor var ifall det föret hade varit riktigt blött. Fias fäste verkade fungera bra också så jag kände mig ganska lugn. ;-) Ett sista Toabesök sen var det dax för Fias start:

Fia hänger med bra i början!

(Ni kan spola fram 40 sek)

Min plan för loppet var att inte köra för hårt i början och riskera att tappa för mycket i klättringen vid Ottsjö. Jag lyckades hålla mig på benen i starten och utrustning höll. Banan smalnar direkt av efter starten till två spår. Ganska snabbt blev det att vi bara körde i ett "spår". Det var där skotern kört. Varvet vi körde i Vålådalen var väldigt svårt. Lika mycket energi som jag la på att ta mig framåt la jag på att hålla mig på benen i utförskörningarna efter drygt 5 km hade det bildats en klunga på ca 5 man som jag körde med. Jag tyckte farten var ganska behaglig så jag bestämde mig för att bara hänga med och spara så mycket energi som möjligt.

Efter ett tag kom vi ifatt Fia som stakade uppför. Jag förstod att fästet inte fungerade när spåren blev blanka. Ganska direkt efter körde vi om Freya som också kämpade med fästet. Tråkigt. :( Med facit i hand så var det rugg som hade varit bäst...

Efter att varvet i Vålådalen är gjort blev det lite flackare åkning och började känna mig lite piggare. Vi började skiftas om att att dra inom klungan och det fungerade riktigt bra. Väldigt roligt att åka i en klunga där alla är hyfsat jämnstarka och där samarbetet fungerar bra. När vi kom ut på sjön var det helt vitt. Snön föll, det blåste och man såg inte mer än 10 meter framför sig.

Inne på varvet i Vålådalen hade jag gjort en faceplant i en uppförsbacke när vi saxade och då tappade jag min vattenflaska som jag skulle ha på fjället där jag inte kunde få langning. (Jag är inte så bra på att saxa utan fäste.) Detta berättade jag för Håkan när han gav mig dricka. Så på nästa langningsställe fick jag först en langning av Johannes och sen en ny flaska av Egil. Är inte det bra service så vet jag inte vad! Dock var detta en 75 ml flaska som nästan var helt full så den blev väldigt tung men bättre än ingen flaska alls tänkte jag. Men precis innan klättringen uppför fjället börjar så stod Håkan och langade en ny lättare flaska till mig!!! Nice!

Det blev mycket funky fishlegs denna biten vill jag lova:
(Detta är utan tvekan vinterns bästa låt! :D

Min plan för klättringen var att ta den i min egen takt. Eftersom jag inte riktigt visste hur lång den var heller så kändes det säkrast. Klungan splittrades upp redan i början av backen. Jag tappade på de som var före mig i saxpartierna men när det började flacka ut lite mer så att det gick att staka så tog jag på dem. Det var en åkare som också hade fått släppa som jag kom ifatt och åkte om. Dock kom jag aldrig ifatt klungan. Jag såg dem på vissa partier men avståndet växte utför och där det var motvind. 

Uppe på fjället när de värsta motbackarna var över började jag piggna till igen. Jag körde själv hela vägen men det var länge som jag hade en damåkare framför mig som jag fick jaga vilket gjorde att jag kunde hålla uppe farten. Utförskörningarna var inte så svåra som jag befarat. Jag tog ändå det säkra före det osäkra och bombade inte på för fullt på krönen. 

När det bara var några kilometer kvar kom man ut på elljusslingan och den var bra pistad! Vilken känsla och glädje! Det gick mestadels utför också så det var bara att trycka på vad man hade. Helt klart den roligaste biten på banan. ;-) Under hela loppet hade jag haft sista backen i åtanke. Om jag orkade staka den så skulle jag göra det, för det är roligt att ha gjort det. Men det var hopplöst. Det hade väl gått men jag hade förlorat ett par minuter på det känns det som. Supportteamet stod i botten av backen och hejade, jag slängde mitt bälte för att bli så lätt som möjligt. Halvvägs upp började jag saxa och det flöt på ganska bra! Träningen under loppet hade kanske hjälpt? ;-)

Början av upploppet

Det var ett tufft och utmanande lopp. Jag nöjd med resultatet och hur hur jag genomförde loppet. Det finns alltid saker som kunde gjort bättre men i det stora hela ett bra lopp! Skönt att avsluta långloppssäsongen med en bra känsla! Supporten skötte sig exemplariskt och mina skidor gick riktigt bra! Tack Johns Sport, Egil, Håkan och Johannes för hjälpen! 

Resultat här

Loppet i siffror:

Sträcka: 49.2 km

Tid: 02:42:17

Placering: 87

Snittpuls: 161 (84%)

Maxpuls: 181 (94%)

Tyvärr var det mycket skejt under loppet. Jag såg det bland åkarna jag körde med, Fia såg det bland de hon åkte med och vårt supportteam såg även många. Både motionärer och elitåkare. Det är så tråkigt att det ska bli så. Det är mycket möjligt att alla inte är medvetna om att de själva skejtar. Framförallt bland de längre bak där deras fästvalla inte fungerar. Men bland de som åker utan fäste ska det inte få ske. Det förstör sporten och stakkulturen... Jag såg inte någon kontrollant någonstans heller vilket är ett måste på alla långlopp. Hoppas att man vågar diska mer i framtiden!

Fia på G!

Egil hejar på!

Årefjällsloppet till helgen

På lördag går säsongens sista långlopp för båda mig och Fia. Efter Vasan var jag riktigt taggad på att få tävla igen men jag känner att suget lagt sig lite nu. Känner mig lugn i alla fall och tycker mest det ska bli spännande att köra och se hur formen är!

Veckan efter Vasaloppet tog vi det lugnt. Fias föräldrar och morföräldrar var och hälsade på under helgen. Det blev bl.a ett besök på Zorngården, fika i Fryksås och mys hemma hos oss! :)

Morgonjogg

Fryksås

Förra veckan tränade jag på bra! Nästan 16 timmar, inte så vanligt nu när det varit tävlingar på helgerna. Träningen förra veckan såg ut enligt följande:

Mån: Stakintervaller, pyramid, 1,2,3,4,5,4,3,2,1 min med halva vilan.

Tis (ledig): FM: Distans skejt i Grönklitt.
(Bröt ena staven efter 45 min så fick åka resterande 135 utan stavar.)

EM: Klassiskt distans med Fia i Grönklitt.

Ons: Distans stakning i kuperad terräng + A2 löpning direkt efter. 

Tors: Vila (Cykling till jobbet 1 mil.)

Fre: Löpning 15km, sen gym.  

Lör: Träningsrace 15km klassiskt med fäste i Grönklitt, kupperat.

Sön: FM: Skare i Grönklitt. EM: Stakning i VL-spåret.

Total tid: 15h 45 min.

Här är lite bilder från veckan: 

(Riktigt glassig vecka som ni ser ;-))

Hökberg

Hökberg

Från Skaråkningen

Löpning till jobbet. Stigarna börjar synas. Är så sugen på
både löpning och MTB nu! :)

Efter träningsracet i Grönklitt

Idag körde jag några "formtoppningsintervaller" på förmiddagen. 2 min A3+ fart följt av 2 min A2. Tanken är att kroppen ska lära sig hantera den mjölksyra som uppstår de första två minuterna. Aldrig kört det innan så får se om det blir flipp eller flopp. Mitt mål med Årefjällsloppet är att göra allt så bra och smart som jag kan under loppet och att få med mig en positiv känsla till sommarträningen! :) 

I morgon åker vi i alla fall upp till Åre. Vi ska bo nära målet i en stuga tillsammans med 6 andra skåningar! Blir fint det! 

Fina spår i Mora och i Vasaloppsspåret än!

Vasaloppet 2017 - Det här var ju tråkigt

Här kommer en tragisk redogörelse av mitt (Adams) miserabla Vasalopp:

Efter att ha gjort ett bra lopp på Halvvasan hade jag helt klart förhoppningar om att göra ett bra lopp igår också. Jag räknade med att komma topp 200. Min uppladdning sen i Halvvasan har inte varit optimal heller med jobb till och med torsdag. Fick ledigt fredag och lördag vilket var tur. Men då hände det som inte fick hända. Under hela lördagen kändes min hals tjock och slemmig. Vi gick och la oss vid nio tiden på lördag kväll med hopp om att få så mycket sömn som möjligt. Men min hals kändes värre och värre och jag låg bara och fruktade att det skulle bli så illa att jag inte kunna åka...

När klockan ringade 02:15 hade jag fått ihop knappt två timmars sömn... Men halsen var något bättre och jag bestämde mig för att göra ett försök! 03:30 gick klubben buss från Mora Folkhögskola som vi var med på.

(Eller 03:34 egentligen eftersom en pappa och hans odisciplinerade tonårsunge inte kunde hålla tiden. De skulle egentligen inte ha åkt med bussen men vi hade plats och Ingrid vår chaufför var snäll nog att låta dem följa med. Hur kan man inte passa tiden då?? Känns bra att värnplikten ska återinföras ;-))

Kööööööööö

När vi kom fram till starten var det en låååång kö in till led-1 fållan. Jag fick en placering i mitten med fyra par skidor framför mig. Efter det testade vi skidor, gick på toa och åt lite. Något som fungerat mycket bättre för mig i år generellt är att jag känt mig lugnare innan start på tävlingar och jag har kunnat äta mer, vilket såklart är mycket positivt.

Föregående år har jag kört på lite för hårt i början av loppen och varit helt slut efter Risberg. I år var planen att ta det lite lugnare i början (särskilt med tanke på mina halskänningar) och förhoppningsvis kunna plocka placeringar den andra halvan. Starten gick och jag kom iväg utan några problem. Jag märkte tydligt av att jag hade sämre utgångsposition än förra året då jag stod längs fram i led 1. Förra året kom jag direkt fram till 0-leds åkarna men nu såg jag inte till alls lika många. Backen gick inte riktigt lika smidigt i år heller, fler stopp och sämre flyt. Jag fick syn på Nina Lintzen och tog rygg på henne som jag märkte åkte bra och som plockade placeringar.

Klungan jag hamnade i på myren bestod nästan bara av led-1 åkare. Det var mycket motvind uppe på myren och endast två spår som som gick att åka i. Vi hade en stor klunga rätt nära oss men avståndet till den tycktes öka successivt. Jag bestämde mig för att ha lite is i bugen och inte själv ta upp jakten på dem och se om någon annan gjorde det. Och det var det! Efter Smågan kom en annan klunga ifatt oss och jakten började. Jag kände mig hyfsat pigg hela tiden och farten var inte särskilt jobbig.

Precis före Mångsbodarna är det en ganska brant men kort nedförsbacke. En åkare framför mig fick dricka langat och hans fart avtog väldigt mycket. Jag som hade tagit fart med med mig på krönet hade betydligt högre fart. Jag körde upp på hans skidor sen föll vi. Jag vet inte om han trillade först eller om det var jag eller om någon kom bakifrån men jag trillade framlänges. Jag bröt båda mina stavar och när jag rest mig upp såg jag att min bindning hade gått i sönder också. Främre delen av bindningen hade skjutits tillbaka och puttat av den bakre samt att delen som gör att man kan justera den hade gått av. Utan stavar och fäste var det svårt att göra något annat ön att skejta, rätt eller fel? Som tur var så var kontrollen bara 100 meter bort. När jag kom in skejtande sa de först åt mig att jag inte fick skejta men när de såg mina avbrutna stavar så sa de åt mig att nya stavar fanns i slutet av kontrollen. Först ville de ge mig en ny skida men jag insisterade att vi skulle få av min bindning och få på en ny. (Jag ville inte riskera att bli av med min skida och jag ville fortsätta åka på mina som gick riktigt bra tack vare Johns Sport!) Efter bankande och slitande i 5 minuter fick vi (jag) på en ny bindning och jag fick ett par nya stavar. När jag började åka märkte jag att remmarna var max utdragna så jag fick stanna till och rätt till dem. Efter några staktag så gick remmen ut igen och jag åkte några kilometer innan jag stannade igen och tog bort pluppen och gjorde en ögla av remmen.

Loppet hade skitit sig, det visste jag. Jag hade ingen aning om min placering längre men det var mestadels led 2 och 3 åkare runt om mig. Skulle jag köra igenom loppet lugnt, vänta på Fia eller försöka ta så många placeringar som möjligt? Det sistnämnda verkade roligast och mest givande. Mitt nya mål med loppet blev att försöka klara led 1!

Den fina drickalangningen som jag hade från Ski Team Skåne och Nybro IF låg jag för långt bak för att kunna få nu så jag fick nöja mig med dricka på kontrollerna. Jag plockade många placeringar, speciellt när det gick uppför. I Hökberg kom jag ifatt Oskar som gjorde sitt bästa lopp någonsin! I Läde hörde jag att vi låg på placering  550 vilket innebar att jag bara behövde plocka 50 placeringar till för att nå led 1. 

Jag kände mig ganska pigg hela tiden men när man inte har någon klunga eller något betydelsefullt att åka för så blir det att man slår av på takten när man börjar känna sig för trött. Jag lyckades i alla fall ta mig in på en 488 plats och jag tog igen drygt 200 av de 400 placeringarna jag tappade. Alltid något! Jag är väldigt ledsen över fallet och att jag inte fick någon chans att göra ett hyfsat lopp. Jag tror inte att jag hade dagen för att göra ett topp 150 lopp men runt 200 hade varit möjligt. Det hade betytt mycket för mig att kunna göra ett bra Vasalopp. Det är fjärde året jag åker riktiga Vasaloppet och inget av de tidigare åren har heller gått helt bra. Det har varit vallaproblem och väggningar som satt stopp för mig så jag väntar fortfarande på känslan att få vara glad och nöjd efter loppet... Den som lever får se! Jag är dock glad att jag kunde åka! Många som inte får/kan det som satsar betydligt mer än mig, tex Jimmie Johnsson som fick armbågsproblem. 

Ibland händer det saker man inte själv kan påverka och då kan man inte göra så mycket mer än att resa sig upp igen och konstatera att: "Det här var ju tråkigt". (Tänkte direkt på David Batras stand up show när jag trillat och sa de orden till publiken som stod där jag föll.) Här är ett klipp från shown: David Barta Det här var ju tråkigt

Mina mellantider

Halvvasan - Kallt, blött och ingen elitseedning men ett bra lopp!

I tisdags åkte jag (Adam) Halvvasan för första gången. Det blev en blöt, kall och lång upplevelse. Vi var på plats i Oxberg kl 07:00 för att köa till fållan som öppnade kl 08:15. Eftersom Halvvasan är ett motionsevenemang och ingen tävling så har de ingen seedning till det heller. Jag tycker det var väldigt rörigt på plats innan loppet startade. Först köade man till fållan, sen 5 minuter innan start fick vi sprinta fram till startlinjen 100 meter längre fram. Var lite kaosigt.

Jag och Tim är pepp!!

Vädret var som lovat varmt och regnigt. Ingen kul dag för Fia att vara support. Men hon gjorde ett bra jobb ändå och hon var glad och peppade mig hela morgonen! :) 

Starten

Starten gick och tempot var högt fram till vägövergången typ, sen dog det av... Jag fattade att det gick trögt att ligga först men jag hade anade inte hur trögt. Vi blev direkt en väldigt stor klunga och tempot i den var ryckigt. För att ligga med i top 10 placeringarna var man tvungen att vara på sin vakt och inte släppa in för många framför en. Tempot var riktigt lågt och jag började tappa lite placeringar så jag gjorde ett ryck som fick fram mig i tät. Åh herregud vad trögt det gick... Jag har aldrig någonsin i ett lopp varit med om ett så trögt före...

Jag höll mig runt placering 1-10 hela tiden. Det blev verkligen en sällskapsresa. Det var några backar när Hedbys försökte rycka som tempot höjdes lite men det tröga föret gjorde att det var helt omöjligt att skapa lucka. Men sakta o säkert så droppade det faktiskt av lite åkare i stigningarna. Och när Hedbys pumpade på uppför backarna innan Hökberg var det många som blev avhängda. Vi var kanske 20st kvar i klungan efter Hökbergskontrollen. 

Föret började nu bli lite bättre så det var inte lika stor nackdel att ligga främst längre. I Läde stod Fia och langade dricka till mig. Stackare, fått vänta länge på mig i regnet... I den lilla stigningen som är en bit efter Läde körde Hedbys på igen och denna gången fick han en lucka. Jag märkte snabbt att han jag låg bakom inte orkade hänga på klungan som började jaga Hedbys så jag gick direkt om honom och tog rygg på den jagande klungan.

Fulla spjäll

Vi var nu 4 st som körde på för fullt men vi lyckades inte komma ikapp. Från Eldris och in var tempot riktigt högt. Jag flåsade ordentligt och tänkte att detta får bära eller brista. Men musklerna höll bättre än jag trott och jag orkade hänga med hela vägen in till Hemus.

Jämför snitthastigheten i början och i slutet

In på Hemus fick en av åkarna i klungan en liten lucka. Jag låg nu på placering 4 totalt och jag tänkte att om jag lyckas ta rygg på han som fått luckan så kan jag få en pallplats. Så jag gick om och jagade ikapp åkaren men tyvärr lyckades jag inte hålla ryggen särskilt länge och jag kände hur kroppen inte orkade hålla trycket i stakningen längre. Båda åkarna bakom mig kom ikapp och jag tog rygg och låg nu nummer fem. Upploppet är långt och det var motvind in så jag valde att ligga kvar i rygg hela vägen in till granruskerna började, där gick jag om men tyvärr nådde jag inte hela vägen fram... Jag kom in på en 5:e plats och är supernöjd med det! :) 

Inte många centimeter fram

Kall och blöt men glad! :)

Resultat här

Reflektioner om loppet och seedningen:

Loppet var det trögaste loppet jag någonsin åkt! Jag har aldrig varit med om ett så trögt före tidigare. Hur gärna vi i täten än ville öka farten och trycka på så gick det helt enkelt inte. Som ni kan se i resultatlistan så var det inte Hedbys som hade den snabbaste tiden utan en junioråkare som startade 15 minuter efter oss. Han fick såklart ett helt annat lopp med uppkörda snabba spår. Värt att nämna är att hans sträcktid mellan Eldris och mål var ca 5 minuter långsammare än Hedbys. Vilket visar ett mer rättvist resultat. Tyvärr blev det ingen elitseedning alls på loppet heller. Jag hade verkligen hoppats att vi som kom in på minut 27 skulle få 0-led. Men de lär ha gått på förra årets Vasaloppsresultat och inte tagit hänsyn till loppet eller vilka som åkte bra. Hedbys har haft en grym säsong och utvecklas enormt mycket sen i fjol så jag tycker inte man kan gå på hans Vasaloppsresultat. Såklart känns det tråkigt att inte lyckats seeda sig till 0-ledet i år heller men det är bara att bita i det sura äpplet och ställa sig på startlinjen i led 1 på söndag och göra så gott jag kan! Jag vet att jag är mycket bättre i år! :) 

Foto: Jacob Gustafsson

Foto: Jacob Gustafsson

Gott med salt efteråt!