Grönt - inte svart eller vitt!

Sen vi flyttade från internatet på Mora Folkhögskola i juni förra året har vår kost ändrat sig markant. Det som när vi började på skolan var något vi uppskattade väldigt mycket; att slippa laga mat, var nog i förlängningen faktiskt en av de sämsta sakerna med att bo på internat. Andra året var vi väldigt trötta på att inte själva styra över vår mat och veta vad vi åt och i samband med att jag läste en kurs i "Kost för prestation" (ges på distans på Linnéuniversitetet) blev det ännu mer påtagligt och suget efter att laga mat själv ännu större.

Boken "Eat and run" av Scott Jurek (en ultralöpare som gradvis gick över till vegankost för att han upplevde att det gynnade hans prestation) inspirerade oss i somras till en "experimentvecka" då vi bara lagade vegetarisk eller vegansk mat. Det var ganska jobbigt faktiskt. Planeringen, handlingen och matlagningen tog längre tid. Men det var samtidigt kul och inspirerande och vi hittade några favoritrecept som numer är vanligt återkommande på veckomenyn.

Adams favvo-lasagne

Den här testveckan, som rann iväg av bara farten och blev två, var en "kul grej" för oss och en liten utmaning att rucka på rutiner och upptäcka nya saker. Många blir vegetarianer och veganer av djupare övertygelser medan testet för oss mest handlade om nyfikenhet och välmående. Men miljöaspekten och att inte stötta den sjuka delen av köttindustrin är en skön "bonus" för samvetet.

Vad som slagit oss är att många verkar ha inställningen att man måste "välja sida" när det handlar om kost. Typ "kaninfoder"-inställningen eller "jag är inte vegetarian så jag gillar inte grönsaker...". Lite som grabbarna i TV-programmet "Riktiga karlar" om ni sett det. På Facebook såg jag hätska debatter när en skola skulle servera mer grön mat och människor oroade sig över att barnen inte skulle få i sig tillräckligt med näring (kött?). TV-reklamen som uppmanade till att äta mindre kött upprörde tydligen också många.

Faktum är i alla fall att vi äter mer kött än någonsin (drygt 40 procent mer i dag än för tjugofem år sedan) i Sverige och att en stor del av köttet (ca. 50% av allt nötkött) inte är svenskproducerat. EU-inträdet 1995 har bidragit till den stora ökningen genom att ge oss tillgång till billigt, importerat kött. Antalet nötkreatur i Sverige har däremot halverats sen 1937 samtidigt som antalet nötkreatur i världen ökat med ca. 65%. (Källa: Jordbruksverket och Jordbruket i siffror)

Så här skriver Jordbruksverket på sin hemsida:
Livsmedelsverket ansvarar för de svenska kostråden och näringsrekommendationerna. I livsmedelsverkets miljösmarta matval står bland annat att kött i och för sig är en av våra viktigaste järnkällor och en bra källa till protein, men att det ur hälsosynpunkt inte finns några skäl att äta så mycket kött som vi gör idag. Tvärtom är det bra att minska på konsumtionen av kött och charkprodukter, eftersom det kan minska risken för tjock- och ändtarmscancer. Livsmedelsverket har numera en konkret rekommendation i sina kostråd, och det är att inte äta mer än 500 gram rött kött och chark per vecka av skäl som nämnts ovan.  

(Kommentar: I snitt äter vi i Sverige idag ca 1 kg / vecka och person (Källa: Livsmedelsverket) vilket betyder att många äter betydligt mer än så då hela befolkningen (även de som inte äter kött alls) ingår i statistiken...)

Det kan också få stor effekt på miljön om man minskar på köttportionerna eller byter ut några rätter av nöt, lamm, gris eller kyckling i veckan mot vegetariska alternativ. Källa: Jordbruksverket

Livsmedelsverket skriver bland annat så här om vegetarisk kost:
Det finns stora hälsovinster med att äta mycket grönsaker, frukt, baljväxter och annan mat från växtriket. Vegetarianer löper till exempel mindre risk att drabbas av en rad olika sjukdomar, som högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdom och vissa cancerformer...

En del är rädda för att proteinintaget ska bli för lågt med vegetarisk mat, men det är sällan något bekymmer...
...Bra vegetabiliska proteinkällor är till exempel fullkornsprodukter, nötter, frön och baljväxter, som bönor, ärter, linser, tofu eller andra sojaprodukter. Det är mat som inte bara ger protein, utan även många andra viktiga näringsämnen. För den som äter mjölk, och ägg ger det också protein, liksom quorn, som innehåller äggvita. Källa: Livsmedelsverket

Det var inte förrän vid 1800-talets mitt som det blev vanligare med kött i Sverige; innan dess åt vi mest spannmål som tex. bröd och gröt till vardags och festade till det med kött under helger och högtider. (Hämtat från den här artikeln i DN:n: "Därför äter vi mer kött än vegetariskt – fast vi vet att det är dåligt" där en nutritionist från Livsmedelsverket, en mathistoriker och en matpsykolog resonerar utifrån sina infallsvinklar...)

Man hör ofta argument om att äta kött för att säkra Sveriges öppna landskap. Med vetskap om att nästan hälften av allt kött kommer från andra länder och en stor del dessutom inte är nötkött inser man att det ena inte utesluter det andra; man kan äta mindre kött men ändå gynna Sveriges öppna landskap! Vill man bevara Sveriges öppna landskap måste man ju faktiskt se till att man köper kött från just svenska naturbetesdjur....

Här kommer en liten sammanfattning över några olika gröna kosthållningar:

• Vegan - utesluter allt från djurriket dvs även mejeriprodukter som tex. ost, smör, mjölk (även honung) 
• Vegetarian - som ovanstående men äter honung 
• Lakto-vegetarian - äter som ovanstående men även mejeriprodukter 
• Lakto-ovo vegetarian - äter som ovanstående men även ägg

Vi placerar oss inte någonstans i ovanstående kategorier. Ibland äter vi veganmat, för det mesta lakto-ovo-vegetariskt och väldigt sällan men det händer; en blodig biff (från Sverige). Vi älskar vegetariska burgare och -tacos. Vi har dragit ner på mjölkdrickandet och bytt ut en del av komjölken mot kokosmjölk och havremjölk. Vi använder olika oljor såväl som riktigt smör. (Men aldrig margarin. En helt annan historia men titta gärna på innehållsförteckningen nästa gång du köper Lätta, Becel eller något annat smörgåsfett.)

Jag kom att tänka på när jag som barn spekulerade kring vegetarianer och veganer och vissa maträtter som jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara utan. Jag är glad att jag växt upp, blivit mindre inskränkt än jag var då och insett att jag inte måste välja! (Och faktiskt hittat minst lika goda vegetariska alternativ till de där rätterna...)

Här kommer några veggietips från två flexitarianer: 
- Bönor och linser är en väldigt bra vegetarisk bas; tacokryddade röda linser eller en röra på svarta bönor är asgoda till tacos och svarta bönor ger bra konsistens på vegetariska burgare! Den här chilin fick Scott Jurek att inse att han inte behövde kött...

En annan bra sak med vegetariska tacos är att de funkar
super att ha med på campingsemestern!
(Just den här i Grövelsjön...)

- Grönt måste är inte vara svart eller vitt; testa tex. att göra en "halvvegetarisk" köttfärs om du inte vill göra en helt vegetarisk. (Man kan tex. blanda ut köttfärsen med röda linser, olika bönor, morötter, squash, svamp, spenat osv.) Eller byt ut någon rätt i veckan till vegetariskt. Vi har gått in för att äta mer vegetarisk och bättre, svenskt kött, när vi väl äter kött. (Vill du däremot göra en helt (lakto-)vegetarisk lasagne är den här en riktigt hit!)

- En sak som var med på min "klarar mig inte utan"-lista var grillat kött. Nuförtiden grillar jag mer än gärna veganska burgare, skivad halloumi, majskolvar och grönsaker. (De här är tex. goda som tillbehör till annat grillat..)

Veganska burgare
(också från tältningen i Grövelsjön)

- Det finns massor av alternativ till mejeriprodukter idag. För ett tag sen testade vi att göra egen kokosmjölk (köpt funkar såklart lika bra) till den här goda, veganska, sötpotatissoppan med lime och curry.

Vi mår väldigt bra av vår nuvarande kost; det känns bra i både kropp och själ att äta mer grönt! :) Har du världens bästa vegetariska recept på lager eller egna erfarenheter av vegetarisk/vegansk/flexitarisk kost får du mer än gärna dela med dig av det.

All inspiration och tips mottages tacksamt! :)

Moraloppet 2017 - av Adam

Resultatmässigt blev detta mitt bästa lopp hittills! Sen har jag kört andra lopp som varit roligare och som jag varit mer nöjd över på andra sätt. Resultatet är aldrig det enda målet jag har när jag tävlar! Men det såklart också roligt att det går framåt där med och att all tid som jag lägger ner på träning ger resultat.

Till skillnad från förra helgen så blev jag seedad till detta loppet. Dvs att jag fick starta längst fram och behövde inte köa för att lägga ut mina skidor på en bra plats. Tyvärr blev inte Fia seedad denna helgen så vi fick ändå vara där ett par timmar innan.

Under veckan som gått har jag tränat hyfsat lugnt. Det har blivit ett styrkepass, ett intervallpass och några lättar distanspass. Jag har också gjort en ett par skidtester i olika fören för att försöka få lite bättre koll på min skidpark.

Skidtest i Eldris på morgonen

Moraloppet har samma bansträckning som Halvvasan. Man startar i Oxberg, kör en lite sväng i skogen på 15km sen kommer man upp till Oxbergskontrollen och därifrån är det Vasaloppsspåret tillbaka till Moraparken där målet är. Totalt 44km. Valet av skidor föll tillslut på mina stakskidor från Fisher. De gick inte bäst i testerna jag gjorde men min rådgivare trodde ändå att de skulle gå bäst med tanke på att det var mycket natursnö i början av loppet och tryckpunkterna på de var bäst för det föret. Väldigt glad att jag valde dem för jag hade bra skidor hela vägen! Tack Sunken! Och tack Jacob för en riktigt bra vallning!

På tävlingsdagen gick vi upp 06:30, åt frukost och sen tog vi bilen in till Frida i Mora. Därifrån åkte vi tillsammans till starten. På så sätt hade vi vår bil i Mora när vi gick i mål. Det var -17 på morgonen, riktigt kallt alltså, ingen temperatur som är skön att stå och vänta i. Vi kom fram till starten ungefär kvart i åtta. Vi gick till kön till startfållan och ställde oss. Jacob från Johns Sport hade varit jättesnäll och stod och höll en plats till Fia. Efter att vi lagt in skidorna tog vi en promenad längs med banan för att hålla uppe värmen.

Det som är bra när det är riktigt kallt är att...

nästan alltid är riktigt fint också! :)

I det seedade ledet var vi ca 50 st så ett av mina mål var att inte hamna över placering 50. Starten gick och det gick lungt och fint. Spåren smalnade successivt av till 2 spår. Det blev en ganska stor klunga till en början på ca 40 man kanske. Det gick ryckigt, så fort det kom en backe tryckes fältet ihop så att man körde på varandras skidor. Sträckan innan Oxbergkontrollen är ganska kuperad och efter varje backe var det någon åkare som tappade klungan och inte orkade följa. Första tempohöjningen som jag uppfattade det kom i de sista bakarna upp till Oxberg. Det var precis så att jag orkade hänga med klungan här. Eftersom jag inte hade någon dricka med mig så var jag tvungen att dricka på kontrollerna och de flesta andra inte gjorde det så här tappade jag.

In mot Gopshus hamnade jag i tredje klungan som var några hundra meter efter första klungan. Tempot var högre nu eftersom alla försökte komma ifatt täten. Jag hade en dipp här så jag försökte bara hänga på så gott jag kunde. Strax innan Gopshus kom vi ifatt andraklungan. Jag lyckades köra tillsammans med dem nästan hela vägen till Hökberg. Men det gick lite för fort för att jag skulle orka hänga på längre. Tur nog så var jag inte den enda som det gick för fort för så vi blev en trio som körde tillsammans. 

Jag i rygg på Jonathan Hedbys strax innan Gopshus.
Kämpar för att hänga med...

Jag gjorde inte så mycket dragjobb mellan Hökberg och Eldris får jag erkänna, jag var ganska trött. Strax efter Läde kom vi ifatt en åkare så vi blev fyra i klungan. Det var ingen av oss som var särskilt sugna på att dra så tempot slogs av rejält. Efter ett tag så tog han vi kom ifatt tag i stafettpinnen och började dra. Jag kände mig lite piggare nu också så strax innan Eldris gick jag upp och drog lite så att vi kunde fortsätta ha ett bra tempo.

Mellan Eldris och Hemus hade vi bra fart. Vi blev dock ikapp åkta av två åkare så vi var nu sex stycken som skiftades om att dra. Fast det var inte någon samspelt draghjälp utan mer försök att bli av med varandra uppfattade jag det som. Jag misstänkte att det skulle bli en spurtuppgörelse eftersom alla verkade kunna hänga på. Förra helgen var min spurt lyckad men nu var det lite bättre motstånd jag åkte mot så min plan blev att försöka mig på en långspurt. Efter att man kör under vägbron efter Hemus gick jag ut i eget spår och drog upp tempot lite. En av åkarna svarade direkt och gick om mig och satte in en bra stöt som jag inte kunde hänga på. Han fick några meter på mig men jag fick också några meter på de bakom som inte lyckades hänga på mig. Kul med ganska bra avslutning ändå! :)

Loppet i siffror:
Tid: 1h 57 min 39 sek (+2min 59sek)
Sträcka: 42,73 km
Snitthastighet: 21,8 km/h
Placering: 22/503
Puls: Hade inget pulsband

Resultat här

Sammanfattningsvis ett lopp som jag är riktigt nöjd med och ett besked på att jag åker bättre än förra året. Jag höll fast vid min plan att försöka hänga med så länge som jag kunde utan att bränna mig. Jag åkte smart och slösade inte onödig energi på att köra om folk utanför spåren osv i början. Det som hade kunnat vara bättre är uppladdningen under veckan och mitt energiintag under loppet. Jag skulle ha tagit det ännu lugnare under veckan (speciellt i början av veckan då jag fortfarande var lite sliten från Axa) för att vara fräschare i musklerna och jag hade behövt få i mig dricka på fler ställen.

Lite oklart vad nästa tävling blir. Nästa mål är i alla fall SM i Söderhamn. Där blir det 15km klassiskt, ev en sprintprolog och kanske en stafett. Ska bli riktigt kul!

Det här är en annan historia. Efter loppet spenderade
vi ca tre timmar på akuten för att försöka få liv i Fias
fingrar som hon förfryst. :(

Axa Ski Marathon - av Adam

Första långloppet för säsongen för vår del gick i söndags och det var Axa Ski Marathon. De hade flyttat loppet från Falun till Orsa Grönklitt i år för att vara på den säkra sidan med snötillgången. Inte något oss emot, närma och bra! Enda sen i julas har formen inte riktigt funnits där. Jag fick något virus efter juldagen som har hängt i länge och därför har träning och återhämtning inte riktigt varit som det ska. Tyvärr blev jag inte seedad till 0-ledet i loppet heller vilket gjorde att jag fick åkare mellan mig och täten. Inte för att jag trodde att jag skulle hänga på Bysse o companie men chansen att få lite bättre ryggar blev ju avsevärt sämre.

I söndags körde vi upp till Grönklitt vid 8 tiden. Det var strängt förbjudet att lägga ut skidorna i fållorna före kl 9.30. Dock hade folk redan lagt ut sina skidor i ett led in till starten. Jag la mina skidor i kön och sen hämtade vi nummerlappar och gjorde oss klara. Klockan 9.20 ställde jag mig vid skidorna för att vara beredd. Och tur var det, för fem minuter innan klockan var halv stormade alla in på stadion. Konstigt nog så fick vi inte lägga ut våra skidor utan vi fick stå och köa här också i en stor otålig klump. En minut innan halv sprang vi ner funktionärerna och la ut vår skidor trots att vi inte fick det. Jag hamnade längst ut till vänster med tre rader framför mig samt de 10 damåkare som var seedade.

Tillbaka till loppet: Starten gick lugnt och fint. Eftersom jag hade nya fina stavar (Swix Triac 2.5) så ville jag inte riskera något stavbrott. Ungefär i mitten av Björnbacken kunde jag börja avancera i fältet, fick då gå längst ut till höger där man normalt sett åker ner. Ute på vägspåret blev jag omåkt av kille som hade en ruskigt hög fart. Jag tog rygg på honom i hopp om att komma ikapp klungan framför som Emilia Lindstedt åkte i. Jag åkte tillsammans med henne på Grönklittspremiären så tänkte att det skulle bli lagom fart. Men jag fick släppa hans rygg i början av Stormon, det gick för fort och jag fick påminna mig om att jag skulle orka åka tre varv till.

3.5 varv

Samma dag som loppet var så var det avlutning på Tour de Ski. Vi hade bestämt oss för att inte titta något på social medier om hur det gott och istället se loppet i repris. Men lagom till jag kom in till varvning så skrek de ut i högtalarna att Stina hade grejat tredjeplatsen... Suck.

Resterande varv fokuserade jag på att hålla ett jämnt tempo och försöka att åka så bra som möjligt hela tiden. Jag visste ju att det inte skulle bli något bra resultat men det är så dumt att deppa ihop i halva loppet. Man tjänar liksom inget på det. In på det sista hela varvet fick vi syn på Annika Löfströms rygg och han jag åkte bakom lyckades dra upp oss till henne. Tyvärr så blev det trafikstoppning i en saxbacke som var väldigt svår. En stor isfläck i mitten och lös snö på sidorna. Annika fick en liten lucka här och tyvärr kom jag inte ikapp igen.

In mot sista varvningen blev jag ikapp åkt av en som jag trodde var en jag kände (men som var en annan åkare) och som jag vet att jag är bättre än och som dessutom åkte med fäste... ;-) Det gav såklart sparring och jag gav mig fan på att hänga på tills jag inte pallade mer. In på upploppet lyckades jag ta en placering i spurten. Jag har övat spurter i Grönklitt en del så jag tänkte på det innan uppgörelsen för att få en positiv känsla vilket verkade funka! :)

Resultat här

En liten video från loppet

Loppet i siffror:

Tid: 2h 4min 27sek (+19:38)

Sträcka: 40,7 km

Placering: 64/506

Snittpuls: 175 slag/min

Jag ser loppet som ett godkänt lopp utefter de förutsättningar som jag hade. Jag har mer att ge när allt stämmer men jagngjorde absolut inte dåligt ifrån mig. Imorgon är det Moraloppet som går på samma bansträckning som halvvasan. Det ser ut att bli fint väder och jag är seedad till 0-ledet så det ska bli kul o se hur det går! Jag har inte satt upp något placeringsmål utan målet är att åka som bra och smart som möjligt!

Tillbakablick 2016

Igår var det nyårsafton och efter att ha åkt årets sista pass i Grönklitt efter att Adam slutat jobba gjorde vi ett försök att välja ut nio bilder från vårt instagram-konto för att sammanfatta året. 

Det var kul att titta tillbaka på allt som hänt under året men väldigt svårt att välja ut några få bilder från alla. Det är så mycket fint och roligt vi upplevt under året! Mycket tack vare att vi för snart tre år sen tog första steget i vårt livsprojekt "jobba mindre och lev mer" och flyttade till Mora... :)

1. En helt vanlig dag i Grönklitt

2. Skidåkning i Seefeld under vår "Europaturné" (då vi åkte Marcialonga och Kaiser Maximilian Lauf)

3. Nordenskiöldsloppet - 20 mil och vårt längsta långlopp!

4. Löpning på "Banan-banan" (Även en tävling på banan blev det i år...)

5. Ett kallt dopp i Grövelsjön (Under ett träningsläger a.k.a. "semester" i somras)

6. Premiär för Adam i Cykelvasan

7. Tältning i Grindelwald efter att vi sprungit Ultraks30 i Zermatt

8. UTMB-supporters åt Oskar i alperna

9. Kullamannan 63 km - vårt första ultralopp!

Som sagt hade vi väldigt svårt att välja ut några få bilder som skulle sammanfatta året. Vi fick tex. inte med lägret som vi hade i början på året tillsammans med ett gäng supertrevliga skidåkare eller vår klassresa till Gotland i maj. 

Vasaloppsläger

Mysiga Myrängsgården 

Fint på Gotland också även om det påminner lite
mycket om Skåne (dvs. platt och blåsigt)..;-)

Raukpaus

Gotlandsresan var också i stort sett det sista vi gjorde på Skidlinjen på Mora Folkhögskola. Sen slutet på juni har vi tränat helt på egen hand igen. De två åren på Skidlinjen har varit otroligt lärorika på många sätt och vi var väldigt taggade inför en ny fas i träningen. I mitten på sommaren flyttade vi in i ett litet fritidshus i Bonäs och där har vi bott sen dess och vi trivs väldigt bra. Här bor vi mitt emellan och nära både Mora och Orsa Grönklitt vilket vi utnyttjat mycket i sommar. Det har blivit ett antal vändor på rullskidor i backen upp till toppstugan och många löppass i Bonässkogen.

I sommar har vi sprungit mycket och blivit bombarderade med löpmotivation och inspiration från olika håll och kanter. Bland annat från vår vän Oskar och hans lika löptokiga supporter/sponsor/mamma Tina. När de frågade om vi ville följa med ner till Alperna och supporta Oskar under det 17 mil långa Ultra Trail du Mont Blanc blev vi väldigt sugna och när det sen visade sig att Adam kunde få ledigt blev vi jätteglada. Vi fick en härlig och inspirerande vecka i högsommarvärme i Alperna innan loppet. Passande nog fanns ett lopp i Zermatt som vi och Tina anmälde oss till och sprang veckan innan UTMB. Loppet kulminerade i den värsta träningsvärken vi någonsin upplevt! 

Adam under Ultraks med Matterhorn i bakgrunden
(Foto: Oskar Henriksson)

"Ultraks" som vi sprang var visserligen "bara" 3 mil långt men att springa första halvan av loppet upp på ett berg nära Matterhorn för att sen springa ner igen satte sina spår...Efter att sen ha följt Oskar och hans makalösa prestation under UTMB blev vi ännu mer sugna på att försöka springa ett ultralopp och när vi insåg att möjligheten fortfarande fanns i år i och med "Kullamannen Ultra - himmel, hav och helvete" bestämde vi oss för att satsa på det. 

Laddat UTMB-gäng innan loppet

Kullamannen ultra

Och tänka sig; det gick! 2016 är året då vi blev både "ultra-skidåkare" och "ultralöpare" och det är vi väldigt glada och stolta över och det inspirerar oss till nya äventyr! :) 

Nu hoppas vi på ett lika härligt och händelserikt 2017. 

Gott nytt år!

Vi startade 2017 med en lång sovmorgon
och ett skönt skidpass i Orsa Grönklitt