I och med all cykling så blev det ganska självklart att köra Cykelvasan. Dock blev det inte bestämt förrän nu i veckan vilket lopp jag skulle köra. Jobbet fick avgöra och då blev det Öppet spår på fredagen. För mig spelade det inte någon större roll. Cyklingen har bara varit en rolig träningsform utan någon prestige i hittills och jag har för avsikt att fortsätta ha den som det. I alla fall till nästa års Cykelvasa. ;-)
Snörar om till cykelskorna |
Innan start i led 5 |
Jag köpte en startplats i andra hand som visade sig vara i startled 5. (I startled 5 beräknas man köra runt 4 timmar fick jag reda på efter att ha pratat med Vasaloppet.) Eftersom jag inte är någon van cyklist och jag hade inte en susning om vilken fart mina ben skulle orka hålla så valde jag att inte försöka seeda upp mig.
På Cykelvasan är det ingen masstart som på Vasaloppet. Här släpps man iväg i vågor med 5 minuters mellanrum. Första start var 11:30 och 11:50 startade jag. Första backen trodde jag skulle vara grus/stig, inte asfalt. Tempot var riktigt lugnt hela vägen upp också. Jag vågade inte trycka på, dock kom jag ikapp täten på startgrupp fem ganska snabbt. Uppe på toppen tog jag rygg på en som hade ett bra tempo och sen låg jag bakom honom hela vägen till Smågan. Lite oväntat så valde han att stanna och dricka där så jag fick fortsätta själv.
Efter inte så lång tid (mellan Smågan och Mångsbodarna) fick jag syn på Fia som stod och hejade. Det flöt på helt okej denna biten. Jag försökte hitta klungor med bra tempo men tyvärr varade de inte så länge för det mesta. Min strategi under loppet var att ta det lugnt uppför och trycka på på platten och utför och att inte låta benen bli för stumma. Ändå blev det uppför som jag plockade flest placeringar. Tror detta beror på att min benstyrka (i cyklingen) inte kommit ifatt syreupptaget än.
Fram till Evertsberg hade jag mer eller mindre någon att ligga bakom hela tiden. Men efter Evertsberg blev det betydligt glesare. Innan Oxberg hade jag bestämt med Fia att hon skulle ge mig en ny vattenflaska längs med asfaltsvägen innan besinmacken. Jag hade rekat att jag skulle komma här veckan innan, skyltarna sa så. Detta visade sig dock vara skyltar till halvvasan.... Så jag kom aldrig ut på asfaltsvägen utan kom direkt upp till Oxbergskontrollen. Direkt när jag kom ner mot kontrollen så såg jag Fia som stod och tjoade och vinkade i slutet av fållan. Hon hade såklart förstått att loppet inte gick där jag sa och istället sprungit upp till kontrollen där jag fick en ny flaska! :)
Efter Oxberg fanns det inga klungor att åka i längre så jag fick köra resten av biten in till Mora själv. Jag märkte att jag hade en kille som låg i ryggen på mig. Han måste ha tyckt det var bekvämt där för han gick aldrig upp och drog något; lite irriterande men å andra sidan hade jag gjort samma sak. I samband med Hökberg började mina ben bli tunga. Jag orkade inte ligga på hela tiden utan fick ta det lite lugnare vissa partier.
Efter Eldris tänkte jag att nu får benen bära eller brista så jag ökade tempot en aning och försökte hålla det hela vägen. In mot Hemus märkte jag att de två som låg bakom mig hade släppt vilket taggade mig lite extra att fortsätta köra. I princip var jag krampfri hela loppet fram till upploppet och där såg det ut såhär:
Fram till Evertsberg hade jag mer eller mindre någon att ligga bakom hela tiden. Men efter Evertsberg blev det betydligt glesare. Innan Oxberg hade jag bestämt med Fia att hon skulle ge mig en ny vattenflaska längs med asfaltsvägen innan besinmacken. Jag hade rekat att jag skulle komma här veckan innan, skyltarna sa så. Detta visade sig dock vara skyltar till halvvasan.... Så jag kom aldrig ut på asfaltsvägen utan kom direkt upp till Oxbergskontrollen. Direkt när jag kom ner mot kontrollen så såg jag Fia som stod och tjoade och vinkade i slutet av fållan. Hon hade såklart förstått att loppet inte gick där jag sa och istället sprungit upp till kontrollen där jag fick en ny flaska! :)
Efter Oxberg fanns det inga klungor att åka i längre så jag fick köra resten av biten in till Mora själv. Jag märkte att jag hade en kille som låg i ryggen på mig. Han måste ha tyckt det var bekvämt där för han gick aldrig upp och drog något; lite irriterande men å andra sidan hade jag gjort samma sak. I samband med Hökberg började mina ben bli tunga. Jag orkade inte ligga på hela tiden utan fick ta det lite lugnare vissa partier.
Efter Eldris tänkte jag att nu får benen bära eller brista så jag ökade tempot en aning och försökte hålla det hela vägen. In mot Hemus märkte jag att de två som låg bakom mig hade släppt vilket taggade mig lite extra att fortsätta köra. I princip var jag krampfri hela loppet fram till upploppet och där såg det ut såhär:
Cykelvasan blev en riktigt rolig upplevelse för mig! Tiden blev 3 tim 40 min, vilket inte är någon supertid men jag känner mig nöjd med min insats ändå. Nästa sommar kommer jag ha betydligt fler cykelmil i benen, bättre startposition och förhoppningsvis lite bättre klungor att åka med! Ska bli spännande att se vad jag kan åka på för tid då. :)
Resultat här
Loppet i siffror:
Tid: 03:40:13
Sträcka: 94.71 km
Placering: 86 (5:a i min klass H21)
Snittpuls: 153 (79%)
Maxpuls: 175 (91%)
Snitthastighet: 25.7 km/h (Max 51 km/h)
Låt i huvudet: Ride
Chip av |
Ganska trött o ganska nöjd Ska man bli jättenöjd måste man nog bli jättetrött också! ;-) |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar