 |
| Bansträckning |
 |
| Banprofil |
Vi tränar ganska lika i vanliga fall men inför det här loppet har vår uppladdning sett helt olika ut. Fia har varit trött efter vår Europaturné och gick på känsla och vilade sig i form inför helgen medan Adam tränade på som vanlig i veckan. Vi har märkt att våra formtoppar brukar infinna sig vid olika tillfällen trots att vi tränar väldigt lika. Ofta presterar Fia bra när Adam har sämre form och tvärtom. Fia verkar behöva mer vila innan tävlingar medan Adam behöver köra på lite mer för att få bra form.
Eftersom vi båda var seedade till nolledet och bestämt oss för att staka loppet tog vi det lugnt på morgonen och var inte på plats vid starten i så god tid som vi borde varit. När vi kom var det fullpackat med folk och tillslut fick vi en parkeringsplats längs vägen. Vi sket i att lägga ut skidor eftersom det var så få åkare i vårt led och vi inte skulle hinna springa tillbaka till bilen med några skidor. Istället gick vi direkt och hämtade ut våra nummerlappar och spanade in startområdet. Det var redan då kaos med köer till de få toaletterna men vid startområdet hittade vi några toaletter som stod lite gömt som så många inte hittat till än.
 |
| Kungen på toa! (Eftersom vi lämnade våra telefoner i bilen efter toalettbesöket är det här vårt enda foto från tävlingen....) |
Sen gick vi tillbaka till bilen för att fixa de sista förberedelserna. När vi fått ordning på allt var det bara en kvart kvar till start och det var bara att glömma att hinna värma upp på skidor. Vi fick ta fasta på Bjarne-citatet: "Du hinner nog bli varm" och joggade omkring lite i startfållan bara. ;-)
Fias lopp:
Direkt i starten körde det ihop sig och trycktes ihop. Folk trillade och det gällde bara att försöka hålla koll på vad som hände runt omkring och hålla sig på benen med all utrustning i behåll. Jag tror jag valde fel spår och det gick ganska lugnt uppför första backen. Planen var att inte gå ut alltför hårt så det kändes helt ok ändå när jag var uppe på toppen och kunde börja åka på utför och längs vägspåret.
Det var väldigt skönt att ha bra koll på banan! Jag hade några partier på banan som jag var förberedd på skulle bli lite tyngre: första motlutet och backen på Stormon runt, sega långa motlutet mot vändningen längs Kallborundan, backen upp från Kallborundan och branta backen på baksidan av Björnbacken. Alla jobbiga partier följs av lättare så det var bara att försöka hänga i även om det kändes tungt att staka ibland. Skidorna verkade gå helt ok. Det gällde att försöka hitta ryggar och ligga i spåret med bäst glid. När jag körde in i skogen från vägspåret ut mot Kallborundan hade jag världens surf! Det var så kul att åka på den lite knixiga banan upp och ner i skogen och jag njöt av att åka skidor! :)
På vägen ut mot vändningen mötte vi elitåkarna. Jag hejade på Adam och såg att han inte var så lång efter. Härligt! Det betydde också att jag inte var så långt efter som jag trodde jag skulle vara. Mötte Lena, vår klasskamrat från förra året, strax innan vändningen och tänkte att det var bra att jag inte var längre efter henne också.
Partiet som jag upplevde att jag tappade mest var backen på väg tillbaka till vägspåret från Kallborundan. Men det kändes ändå bra att staka. Jag kunde kontrollera ansträngningen och jobba på bra.
På väg ut på andra varvet låg jag ensam på vägspåret och det kändes segt. Två killar passerade men jag trodde inte jag skulle kunna hänga med dem. Då kom Max, som tidigare gått på skidlinjen, ifatt mig och peppade mig att hänga på. Det var precis vad jag behövde då! Jag taggade till lite igen och försökte hänga med i suget. Jag ville verkligen inte tappa och låg och körde Max i hasorna när han började använda benen. Svårt att synka benåkning och stakning i klunga.
Efter vändningen försökte jag trycka på lite mer på de lättåkta partierna. Nu var det ju inte så himla långt kvar! I backen upp hade jag rygg på en "gubbe" som jag försökte peppa på och när vi närmade oss vägen såg jag Lenas rygg. Vi passerade henne men i sista backen uppför baksidan av Björnbacken sprang hon om igen. Jag stod i stort sett stilla. Jag saxade några steg men det gick så långsamt och jag försökte bita i och staka upp sista biten. Nu var det bara utförskörning kvar! Fast jag hade börjat bli riktigt yr och dimmig i blicken och på vägen in mot stadion försökte jag bara fokusera att stå på benen och se vart jag skulle ta vägen. I mål! Gött även om jag mest var jäkligt yr och mådde rätt kasst och inte kunde njuta så mycket av att vara i mål. Jag kom i mål som 8:e dam på tiden 2:18.59, 12.10 efter vinnaren Karin Vemhäll och 25 minuter efter Anders Solin som vann herrklassen.
I efterhand är jag väldigt nöjd med att jag äntligen fick till ett lopp där skidorna funkar och jag kunde pressa på och hålla humöret och motivationen uppe i stort sett hela loppet!
Adams lopp:
Den enda uppvärmningen jag fick var all stress innan start. Inte så bra för kroppen men jag hann inte bli nervös och huvudet var i alla fall koncentrerat. Upp för Björnbacken första gången kändes riktigt jobbigt. Jag blev riktigt flåsig och hade svårt att hänga med. Ut på vägspåret tog jag rygg på en gubbe som drog fram mig till täten. Det gick inte särskilt fort men eftersom det var en stor klunga med endast två eller tre spår blev det väldigt ryckigt vilket tar mycket på musklerna. Det var kul att hänga med och se täten i alla fall!
Jag hängde med fram till första backen efter vändningen. Där drog de på lite i täten och eftersom jag låg långt bak i klungan kunde jag inte göra mycket mer än att ligga kvar där. Klungan splittrades och jag tror att jag kom med i andra klungan.
Mitt vätskesystem som jag hade fungerade inte alls (vätskeblåsa i termobälte). Antingen så låg slangen i kläm eller så hade sportdrycken frusit. Att släpa runt på 1 kg extra tyckte jag kändes onödigt så jag beslutade mig för att lägga bältet vid varvning. Men vilket strul det blev... Slangen fastande i nummerlappen på något sätt och jag stod helt still och försökte dra loss den i panik. Jag tappade klungan, många placeringar och motivation.
 |
| DIY-projekt av gammalt vätskebälte och vätskeblåsa. Tanken var god och med lite utveckling kommer det nog funka bra! |
Uppför Björnbacken hade jag ingen framför mig och allt kändes hopplöst och framförallt frustrerande. På toppen kom en klunga ikapp mig, tyvärr var det inte särskilt många som var dragvilliga. Jag och två andra fick stå stå för dragarbetet. Eftersom jag inte hade någon vätska med mig och jag inte hade någon drickalangning kände jag att energin i kroppen började ta slut. Sista varvet blev betydligt jobbigare än första. I backen vid ca 4 km kvar drogs tempot upp av några som legat bak hela tiden. De fick en lucka som vi andra inte lyckades täppa till. Björnbackens baksida var riktigt jobbigt, särskilt eftersom vi blev tvungna att sicksacka mellan några motionärer.
Jag gjorde inget bra upplopp direkt, kom i mitten av klungspurten. Min ork gjorde att tekniken inte höll och jag fick gå på frekvens bara. Jag kom i mål som 44:e man. 5 min och 49 sek efter vinnaren Anders Solin. Jag har aldrig varit så nära vinnaren på ett långlopp tidigare vilket jag är riktigt nöjd med! Utan fippel med vätskebälte och med bättre energiintag under loppet hade det kanske räckt till 0-led i Vasaloppet, gissar att jag missar det med 12 sek nu men det återstår att se hur seedningskommittén "tänker" den här gången...
Oavsett seedning tar jag med mig ett bra lopp och jag hoppas på en stigande form kommande veckor! Nästa helg blir det troligen Skinnarloppet, tänkte ta revansch från förra året!
Resultat här
(Läs om Orsa Ski Marathon 2015 här)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar