Europaturnén - mellandagarna

Det händer mycket den här perioden och vi ska försöka uppdatera bloggen lite mer frekvent. Men först en tillbakablick och del 2 i berättelsen om vår Europaresa:

(Första delen om Marcialonga finns här.)

Under frukosten dagen efter Marcialonga skulle Fia kolla snötillgången i Oberammergau (orten där König Ludwig Lauf går) på sin telefon. Men va? Sidan funkade inte riktigt som den skulle på mobilen och trots Fias obefintliga tyskakunskaper lyckades hon utläsa att något inte var som det skulle. Google translate bekräftade. Inställt??!!... När vi kollat tidigare hade vi fått bilden att det var ganska mycket snö där men värmen hade tydligen tagit hårt på den. Eftersom Marcialonga inte gått så bra så hade vi peppat oss själva att vi i alla fall hade König kvar. Men nu var det inställt också... Inte turen på vår sida.

Planen för dagen var att åka till Passo Lavazé och åka lite lugnt. Vi kom fram strax innan 12 och hann glida runt i solen i knappt en timme innan vi blev hungriga och fick bryta för lunch.

Vår hyrbil som Adam fick köra i år! #25årgammal

Det var riktigt varmt!

Lunch ute i solen i Passo Lavazé
(Ingen hälsokost direkt och en av årets få Coca-Color inmundigades.
Visst är postrace-cravings väldigt lika bakfylle-cravings?)

Efter lunch körde Adam skate och Fia fortsatte köra klassiskt. Benen och kroppen var inte superpigga direkt. Passo Lavazé ligger lite högre upp också (ca 1800 möh) vilket gör benen ännu lite tyngre. På kvällen slappade vi lite på hotellets spa innan kvällsmaten.

Dagen efter gick inte riktigt som planerat heller. Adam hade ont i magen på morgonen och fram mot eftermiddagen gick det över till feberfrossa. Egil från klubben som bodde på samma hotell hade mått dåligt dagen innan men det hade gått över ganska fort. Kanske var det något liknande? Vi fick checka in lite tidigare på hotellet vi bokat i Cavalese så att Adam kunde vila. Efter några alvedon och en kvällspromenad kändes det bättre och febern hade lagt sig något. Dagen efter var den nästan helt borta.

Picknick i Pellegrino

Man kunde se final climb backen från Tour de Ski från hotellet

Under tiden hade vi fått reda på att ett ersättningslopp till König skulle bli av i Seefeld. Seefeld passerar man på vägen till Oberammergau så det passade ju bra. Det ända problemet var att loppet skulle vara uppdelat i två  olika starter; 65km för elit och 22 km för "amatörer". Vi kände direkt att 22 km var för kort så vi mailade den tävlingsansvarige på Ski Classic och frågade om vi inte kunde få köra det långa loppet med motivationen "Vi kommer inte vara i vägen". Det är möjligt att vårt resultat från König förra året (Fia var 20:e dam och Adam 86:a) samt att vi har FIS-kod bidrog lite till att vi fick starta. Vi blev väldigt glada. Kul att få vara med och köra den första upplagan av Kaiser Maximilian Lauf! 

På vägen till Seefeld stannade vi till en natt i tunnan

Natten i tunnan är en egen historia.
Kort sagt blev det inte riktigt som vi tänkt oss....
(Fråga oss efter den långa historian innan ni överväger att
boka en natt här!)

På Marcialonga blev vi påhejade av Jonas Johansson aka @stakmongot. Han och hans familj var nere i Alperna under sin föräldraledighet (bra sätt att ta ut den på tycker vi! :-)) och det visade sig att de bodde i Seefeld. Jonas berättade att den fanns en lägenhet ledig i huset och tack vare honom kunde vi boka den. Det var nästan för bra för att vara sant! Lägenheten låg 200 meter från starten och det var otroligt bra och smidigt på alla sätt och vis! :)

Tävlingen skull gå tre varv på en 22 km bana. Ryktet sa att den skulle vara väldigt kuperad för att vara långlopp. 1300 hm närmare bestämt. Men hur jobbigt kan det vara egentligen?

Visserligen var det inte spårat överallt när vi testade den och det snöade ganska mycket men tiden vi tog oss runt den satte ändå lite respekt hos oss. Dagen efter var det strålande sol och några plusgrader. Perfekt att glida runt lite innan tävling. 

Adam på den lilla platta delen av banan

Vädret skulle vara ganska likt på tävlingsdagen så vi passade på att testa ut vilket fäste som skulle gå bäst. För oss var det självklart att gå med fäste. Inte en chans att vi är så uthålliga i våra stakmuskulatur att vi skulle tjäna på att staka.

Vägen ner från hotellet mot stadion

Målgång under uppbyggnad

I nästa och sista delen kommer racerapporten från loppet!