"Nordenskiöldsloppet är ett 220km långt ultralopp och en helt ny typ av utmaning för moderna skidåkare. Den 10:e april 2016 kommer de startande ge sig av från Purkijaur utanför Jokkmokk i ett lopp med anor från 1800-talet. Med en bansträckning ovanför polcirkeln kommer deltagarna stå inför en rejäl prövning."
Loppet har en historia bakom sig som sträcker sig till slutet av 1800-talet då polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld ledde en Grönlandsexpedition. Två samer som var med på expeditionen gav sig ut på skidor för att utforska iskontinentens inre okända områden:
Efter cirka 57 timmar återvände Tuorda och Rassa ganska medtagna. De hade lidit svårt av brist på dricksvatten, och hade tvingats att återvända. När de informerade att de avverkat hela 460 kilometer blev Nordenskiöld hänförd. De hade skidat nästan oavbrutet utan sömn i två och ett halvt dygn, med undantag för när de vilade i en grop i två timmar under en storm.
Vid hemkomsten trodde ingen på deras skidbedrift. Att avverka den sträckan på så kort tid med endast skidor ansågs omöjligt. För att bevisa att det var sant utlyste Nordenskiöld 1884 ett skidlopp, Jokkmokk–Kvikkjokk tur och retur, en sträcka på hela 22 mil. Nordenskiöld själv menade att sträckan borde gå att klara inom ett dygn.
Tävlingen gick av stapeln den 3:e april 1884. På grund av dåligt väder tvingades starten skjutas upp och de 18 deltagarna gav sig inte av förrän klockan sex på kvällen. Sen skidade de hela natten utan sömn, stärkta av kaffe och konjak. (Doping?)
Som vinnare stod Pavva ”Pau-Lasse” Nilsson Tuorda. Han kom in på tiden 21 timmar och 22 minuter. En helt fantastisk bedrift med tanke på det dåliga vädret, den klumpiga utrustningen och att de tävlande själva fick spåra de tjugotvå milen. Allt med skidor som var mellan 210-300cm långa och 8-12cm breda och vägde ungefär 3 gånger mer än dagens tävlingsskidor. Dessutom bör man tänka på att Tuorda tog cirka en timme och fyrtiofem minuter rast under loppet, detta inräknat i sluttiden.
Efter tävlingen hyllades givetvis Pavva Lars Nilsson Tuorda och de andra tio medtävlande som fullföljde tävlingen, som stora skidhjältar för bedriften. Det blev idrottshistoriens hårdaste och mest krävande tävling. Resultatet redovisades i internationell press – men sedan dess har ingen gjort om bedriften.
Fram tills nu.
Förra måndagen släpptes alltså de 500 startplatserna och vi hängde på låset för att försäkra oss om att få en plats innan de skulle ta slut (eller vi skulle ångra oss...;-))...
Fia har varit sugen på att testa på att åka något längre än Vasaloppet tidigare och nu när det blev verklighet kan vi ju inte låta bli att ge det ett försök.
Men vi har fortfarande lite svårt att vänja oss vid tanken att vi ska försöka ta oss an den här sträckan. Det är som att åka Vasaloppet; Sälen till Mora och sen vända tillbaka till Sälen igen för att fortsätta nästan hela vägen till Evertsberg. Hur lång tid det kommer ta har vi ingen aning om. Det beror såklart mycket på vädret. Eftersom det är en "vändbana" finns risk att ev. medvind leder till lika mycket motvind och ev. snöväder och spårning kommer självklart påverka väldigt mycket.
Tanken just nu är väl framförallt att genomföra. Det är så mycket som kan gå snett under ett så långt lopp och mardrömmen är ju att man skulle börja få så ont någonstans att man måste avbryta. Att uppskatta en tid känns nästan omöjligt.
Annars tror vi att det blir en mental kamp lika mycket som en fysisk. Vad ska man egentligen tänka på under 22 mil? Vi får hoppas att det är fint väder och att vallan fungerar bra helt enkelt! ;-) Träningen fram till loppet kommer vi köra på som vanligt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar