Uppför Grönklittsbacken

Idag har vi kört ett av mina (Adams) favoritpass: Tröskel uppför Grönklittsbacken. Den är ca 13 km lång och man tar drygt 550 höjdmeter. Den är inte tokbrant alltså men fullt tillräckligt. Det är inte på många andra platser man hittar så långa backar.

Denna gången var Lena och Axel med och körde. När vi kom till Våmhus gick jag, Fia och Lena av och värmde upp längs med Orsavägen till starten av backen. Axel tog bilen upp till toppen och åkte sedan rullskidor ner så att vi skulle slippa det.

För att det skulle bli hyfsat jämt idag så körde Fia och Lena på tvåor, jag på treor och Axel fick ta fyror. I början höll jag och Axel ett ganska jämt tempo. Där det var lite plattare drog jag men när det blev brantare och han använde benen kunde jag inte ligga på tröskelfart och samtidigt hänga med (eftersom jag valt att endast staka).

Det gäller att inte öppna för hårt på så långa trösklar. Om man ansamlar för mycket mjölksyra i början får man sota för det i slutet. Man blir tillräckligt trött ändå efter ett tag :) Fast kanske inte Axel, han ville inte åka bil med tillbaka till Mora utan tog rullskidorna... Sen är han på en aningen högre nivå än oss andra också. (Han imponerade stort i vinter med en 18:e plats på Vasaloppet och 5:e bästa svensk och kör fortfarande sitt eget race utan team!)

Upp tog det cirka 55 minuter, snitthastighet på 14,1 km/h och en snittpuls på cirka 170 slag/min.

Lena och PNO:n

Ett ganska grått landskap

Fia på väg uppför sista branten
Helt sjukt vad bilden luras, mycket brantare i verkligheten!