Galdhöpiggen / Jotunheimen - Norge del 2

Efter att ha varit i Gjendesheim och Beitostölen åkte vi vidare mot "Spiterstulen" som vi tänkte ha som utgångspunkt för att bestiga Galdhöpiggen. Innan resan hade vi tittat runt lite på vad vi skulle hitta på i Norge och det slog oss att det kunde vara kul att ta sig upp på Galdhöpiggen. Det är med sina 2469 möh Norges och Nordens högsta berg.

Där nere ser man Spiterstulen

"Spiterstulen" visade sig vara en väldigt fin turistanläggning mitt ute i ingenstans. Sista biten var en privat grusväg som man betalade avgift för när man kom fram till anläggningen. Anläggningen hade vandrarhem på ena sidan älven och och camping med ett litet hus att laga mat i på andra sidan. I receptionsbyggnaden fanns restaurang och café, pool och bastu och en stor "lounge" att hänga i.

När vi kom fram blåste det friskt och regnet hängde i luften och det var inte många grader varmt. Suget att tälta var noll. Kanske ännu mindre. ;-) . Vi kollade, av ren nyfikenhet, om det möjligtvis fanns några lediga rum. OM vi nu skulle överväga att inte tälta. Nej, nej. Fullt. Fast det fanns en sovsal (ett konferansrum) med madrasser på golvet som användes när det var fullt i övrigt. Vi tittade på varandra och tog ett snabbt beslut.

Det var riktigt skönt att ta resans första dusch, laga till vår torkade köttfärs och duka fram tacobuffén i värmen i stugan och sen krypa ner i sovsäcken i värmen på en mjuk madrass.

Tacobuffé :)

Frukost innan Galdhöpiggen

Haha. Vi valde "the easy way" och det kändes så gött. Det kändes skönt att få en bra uppladdning med mat och sömn innan vi skulle ge oss upp på berget dagen efter.

Vi hörde oss för lite i receptionen om hur kallt det skulle vara uppe på berget och hur lång tid det brukar ta att ta sig upp. Vi insåg återigen att vi inte riktigt hade med oss lämpliga kläder och skor. Vantar? Nja, rullskidhandskar. Buff? No no. Sommarpannband check! Jaja, vi packade med oss av det vi hade. Fia tog med ett par extra strumpor att dra över tunna handskarna i nödfall och tog Adams extra pannband att ha runt halsen. Adam packade ner överlevarmat från försvaret i väskan och nötmix och torra kläder.

Sen började vi vår trip uppför berget. Vi var ju inte direkt ensamma. Men ensamma om att ha lätta löparskor och försöka hålla ett högt tempo. Första biten hade vi riktigt fint väder men ju högre upp vi kom desto disigare och kallare blev det. När vi varit ute drygt 1,5 timme började vi fundera på hur långt vi egentligen hade kvar. Vi hade fått höra att det skulle ta runt 4 timmar att ta sig upp och lite mindre ner. Vi mötte några som var på väg ner idag och de uppskattade att vi hade 1,5 kanske 2 timmar kvar till toppen så vi ställde in oss på 1,5. Nu började det vara riktigt ruggigt. Det regnade/snöade till och från och vi tog på oss våra regnjackor. Blev varma och svettades och frös om vartannat. Det var mycket mer snö än vi hade väntat oss och vi trippade fram i våra tunna löparskor för att inte halka på de upptrampade gångarna. Nu såg vi inte längre så långt framför oss och försökte hålla oss till stigarna eftersom vi visste att det var riktigt brant vissa partier. När det hade gått nästan en timme till hade Fia börjat frysa väldigt om händerna och vi bestämde oss för att stanna och ta på oss mer kläder och äta lite av nöt/russin/chokladmixen vi hade med oss. I samma veva passerade några personer på väg ner igen oss och vi hörde dem berätta för några andra att vi var ett par hundra meter från toppen nu. Haha. Helt plötsligt kändes det så löjligt att vi stod där och skulle fylla på med energi och ta på oss kläder och vi avbröt hela aktionen och gick de sista hundra meterna fram till toppstugan.

Undrar hur det ser ut här när det inte är moln överallt...

Trångt och mysigt i toppstugan

Där uppe var det värsta hänget med massor av folk både inne i och utanför stugan men vi lyckades få en sittplats och packade upp vår mat. Adam hade med självvärmande mat. Superfiffigt och så gött med varm mat! Men det fick bli en ganska snabb paus.

En väldigt frusen Fia på toppen

På vägen ner igen sprang vi på för att få upp värmen. Det blev lite toklöpning utför i snön. Vi ömsom sprang, ömsom kasade och det dröjde inte länge innan vi var både varma och väldigt glada. Totalt tog det 2,5 timmar för oss att nå toppen och 1,5 timme att ta oss ner.

En betydligt gladare (och varmare) Fia på vägen ner.

När vi kom ner var vi glada att vi bestämt oss för att sova en natt till på golvet i sovsalen :)
Efter mat och lite kortspel i "loungen" kände vi oss rätt nöjda med dagen och det var skönt att krypa ner i en sovsäck i värmen.

Häng i loungen med fin utsikt

Här är sista delen om vår Norge-resa.