Vasaloppet 2015 - 31:a plats till Fia

I år hade klubben fixat två stugor i Sälen för "elitgruppen" och ledarstaben till Stafettvasan och Vasaloppet och vi anslöt under lördagen. På eftermiddagen gjorde de andra glidtester i Mångsbodarna medan vi mest gled omkring. ;-) Vi hade redan valt vilka skidor vi skulle åka på men passade på att jämföra lite och testa fäste. Vinden gjorde det svårt att dra några tillförlitliga slutsatser och vi kände oss ganska trygga med våra skidval. Det var i alla fall skönt att komma ut och röra på sig lite så där dagen efter Stafettvasan och dagen innan Vasaloppet.

På kvällen åt vi tillsammans i stugan och sen fixade vi ihop packningen inför morgondagen. Håkan hjälpte oss valla skidorna. Vi hade testat fäste på dagen och bestämt oss för att köra på en blandning av swix universal och rött klister (kx75). Det var väldigt skönt att kunna ta det lugnt på kvällen och slippa lägga energi på vallande.

Efter en natts orolig sömn gick vi upp 3.30. Vi hade laddat upp bra i veckan med mycket sömn eftersom vi vet hur det brukar vara sista natten och det var skönt att känna att en natt med dålig sömn inte var någon katastrof.

Tidig frukost i stugan

Vi var på plats vid starten strax innan fem, ungefär samtidigt som klubbens buss och ställde oss i köerna till våra respektive startled. Eftersom startrakan var avsmalnad precis som förra året hade vi diskuterat lite var man borde ställa sig i år. Förra året stod alla i vänsterfållan och leden bakom gled i kapp redan på startfältet. Även i år var det mycket mer folk som ställde sig till vänster men vi ställde oss båda på högersidan där det var glesare med folk, Adam mer mot mitten och jag närmare högerkanten eftersom det var väldigt blött i mitten i min fålla. Frida från skolan och Christian och Kristian från klubben stod precis bredvid och Gert från IFK Mora snett bakom. Det kändes som vi hittat en bra position i fållan och det var skönt med bekanta personer runt omkring. 

Sen mötte jag upp Adam och vi gick på toa och satte oss sen i tältet och försökte äta lite mer och ta det lugnt innan start. Efter att ha lämnat in väskorna med överdrag och kissat en sista gång bakom lastbilarna med överdrag, gick vi till våra startfållor.

När jag kom in i startfållan var jag väldigt tacksam för att vi hade lagt våra skidor där vi gjort. I mitten av fållan var det nu en hel sjö av vatten! Det kändes helt surrealistiskt att stå där i typ 5-6 plusgrader i slush puppie och packa ihop överdraget och göra sig redo för 9 mil skidåkning. Men jag kände mig lugn, laddad och förväntansfull. (I alla fall fram till att ståltråden på min säck gick av för att jag frenetiskt snurrat ihop den för att stänga säcken. Lyckades få ihop den med biten som blev kvar i alla fall och kunde lugna ner mig igen...;-))

Slask i startfållan

Klockan 8 gick starten, lika plötsligt som vanligt, och Vasaloppet 2015 var igång! Nu började loppets första stora utmaning; att komma förbi startrakan och första backen med alla prylar i behåll. Jag kom iväg bra på startrakan. Det flöt på ok i backen också, men det är verkligen ett under att stavarna höll. Jag försökte ta det lugnt och hålla in dem och se vart jag satte dem hela tiden och hojta så fort nån stressade på bakifrån och stod på trugorna. Och samtidigt försökte jag ha koll så jag inte skulle sabba för någon annan och ändå vara tillräckligt offensiv. Inte så lätt! Jag var väldigt lättad när jag kom upp på sista krönet och allt var helt. Dock kändes det som vanligt ganska segt första partiet efter backen. I efterhand har jag sett att jag hade 9 min A3+ uppför första backen så det var kanske inte så konstigt... ;-) Har haft väldigt svårt att få upp pulsen så högt tidigare den här terminen. Jag återhämtade mig i alla fall ganska snabbt och kunde fortsätta resan mot Mora. 

Ute på myrarna kom jag ifatt en tjej som verkade trycka på bra och körde väldigt offensivt. Hon hade fin teknik och körde i ett jämnt bra tempo så jag bestämde mig för att ta rygg på henne och försöka hänga på. Det var riktigt kul! Vi åkte om många och jag försökte slappna av och fokusera på staktekniken. När det började gå utför märkte jag att hon hade riktigt dåligt glid. Mina skidor gick betydligt bättre och jag hade ändå många gubbar som tryckte på mig i utförsbackarna så tyvärr försvann hon tillslut. Trist. :(

När jag hade kört tre mil hade jag bestämt mig för att det här var ett bra lopp som jag skulle vara nöjd med oavsett vad som hände framöver. Känslan i kroppen var bra. Jag återhämtade mig fortare efter backarna än jag gjort tidigare år. Jag tappade inte uppför som jag alltid gjort förr på Vasaloppet. Jag fick bra flyt och tryck i diagonalen. (Särskilt när jag slappnade av och tänkte på Daniel Rickardsson...;-)) Och framförallt var huvudet på min sida och jag kände mig positiv och tävlingssugen.

Jag hade befarat att det skulle vara trögare i spåren än det var men å andra sidan var det blötare än jag kunnat föreställa mig. På sina ställen var det hela sjöar med bara ett par åkbara spår på sidorna och fötterna och pjäxorna var dyngsura redan efter starten. Till på köpet blåste det mycket. Det kändes mer som ett höstpass på rullskidor i Skåne än Vasaloppet! x) Men det är ju samma för alla runtomkring så det var bara att acceptera och kriga på.

Eftersom det var så varmt under loppet försökte jag verkligen tänka på att dricka mer än vanligt. Jag hade vätskelangning från Vasasvahn och det fungerade klockrent. Dock fick jag riktigt ont i magen halvvägs in i loppet (kanske för att jag inte är van vid Vitargo och drack mycket mer än vanligt?) och blev orolig att det skulle hindra mig från att fullfölja. Det gav i alla fall med sig tillslut som tur var. När magen var ok började krampkänningarna komma i ena låret istället. Alltid är det något! ;-) Men det höll sig också under kontroll och jag drack lite buljong på en officiell kontroll för att få i mig lite mer salt. 

Jag hade en svacka under andra halvan av loppet när jag låg lågt i puls och hade svårt att pressa på. En tjej passerade mig stakandes. Först lät jag henne köra förbi utan några planer på att hänga på men sen lyckades jag provocera mig själv att frammana lite tävlingsinstinkt och tog upp jakten. Jag förstod att hon körde på blanka skidor när jag såg vilket sjå hon hade uppför. Imponerande att staka. Jag var om henne ett par gånger men hon kom tillbaka i de lättåkta partierna igen. Men hon hjälpte mig i alla fall att behålla drivet framåt. 

Klubben hade elitlangning till topp 500-åkarna i klubben men stannade kvar på sina sista kontroller så jag fick superbra support de sista milen! Det var en positiv överraskning att få langningen och det gav extra energi med hejarop och dryck. Stort tack för det! :)

Jag hade ingen aning om min placering förrän Håkan langade till mig i Hemus och hojtade att jag var 31:a (måste varit 32:a där dock...) och hade en par damer inom en minut upp. Det var en lättnad! Jag hade kört och funderat lite men ville inte ha för höga förväntningar. Jag tänkte att jag borde kunna vara i närheten av min bästa placering sen 2013; 35, men tänkte i samma stund att jag lika gärna kunde vara topp 50-60 eftersom motståndet varit tufft senaste åren. Tidigt under loppet hade jag hört att vi skulle gå i mål på runt 6 timmar med samma tempo in i mål och jag hoppades verkligen att det var långsamt överlag eftersom min bästa tid sen tidigare är 5.27 och jag ändå upplevde att det gick ganska bra. 

Kaffet och colan som Håkan langade i Hemus satt fint efter all sportdryck och jag försökte frammana lite energi att jaga på sista kilometerna in i mål. På vägen från Hemus till Mora-parken passerade jag en slutkörd dam som jag inte sett innan och i samma veva fick jag oväntad support av Adams påhejare från Skinnarloppet. "Du är stark som ett djur" hörde jag bakifrån på göteborgska. Underbart! En annan kille peppade mig att trycka på och sa att den andra tjejen inte hängt med över krönet och hetsade mig att ta rygg. Nu skulle sista krafterna pressas ur och det började låta konstigt om mig...Jag stönade och skrek till och försökte peppa upp mig att trycka på sista biten in i mål. Det var en otrolig lättnad att gå i mål och jag stod kvar där en liten stund med ett stort leende på läpparna och de fick uppmana mig att gå vidare fram i målfållan.

Så här glad blir man av att
åka 9 mil i slask! ;-)

Det var så sjukt skönt att det var över! Jag var gråtfärdig av lättnad och trötthet när jag yrade omkring och lämnade skidorna och gick till duschbussen.

I efterhand har jag sett att jag förutom min bästa placering i damklassen hade drygt 800 placeringar bättre totalt än jag haft tidigare. (Plac. 1098 totalt i år, hade plac. 1907 2013 när jag var 35:a.) Det känns bra eftersom damklassen kan variera en hel del från år till år. Lite surt att missa led 2 med 98 placeringar och några minuter men det är långt till Vasaloppet 2016. :)

Stort tack till Ski Team Skåne för all support och Håkan för vallahjälpen.

Adam hade tyvärr inte en lika angenäm tur som mig i spåret. Hans tävlingsrapport kommer så fort han piggnat till... ;-)

Loppet i siffror:
Tid: 5.46.26 (+1:05:24)
Placering: 31/2090 damer (1098/15353 totalt)

Snitthastighet: 15,7 km/h

Maxhastighet: 43,9 km/h

Snittpuls: 85%

Maxpuls: 97%