För er som inte vet hur sprintstafett går till så är man två personer i varje lag. Man kör varannat varv sex gånger på en sprintbana, (i vårt fall 1.1 km lång) alltså tre gånger var. Det roliga med sprintstafett tycker jag är all taktik. Man kan välja att köra fullt blås från början för att försöka trötta ut sina motståndare, samtidigt kanske man kör för hårt själv och stummnar. Eller så väntar man till slutet och spurtar. Man är också beroende av varandra vilket gör att man blir extra peppad att köra bra!
Ganska många lag ställde upp, vet inte exakt hur många men vi var ca 14 lag i vår semifinal. Varken jag eller Johannes är några sprintåkare. Båda är segstartade och inte så explosiva. På kortare sträckor är jag dock snäppet vassare än Johannes eftersom syreupptaget inte är så avgörande då. Håkans taktik var först att jag skulle köra sista sträckan eftersom jag kan spurta lite bättre men efter lite realistiskt tänkande kom vi fram till att vi kommer inte ha någon att spurta mot. Vi vände på det och satte mig först eftersom jag hade bättre chans att kunna hänga med klungan de första 100 meterna...
 |
| Charlotte Kalla i ledning |
Vi körde i andra semifinalen vilket innebar att vi startade klockan 12:00. Banan vi skulle åka på var inte särskilt kuperad så det var inte givet att vi skulle ha fäste under skidorna. Håkan vallade upp våra skejtskidor och Andreas Forneman från Swix vallade vår klassiska med fäste på. 09:45 var vi på plats för att avgöra vilket vi skulle köra på. Banan var öppen tills 10:50, efter det började damernas semifinaler. Banan gick absolut att staka men valet föll tillslut på skidorna med fäste eftersom de gled bättre och benen kändes oförskämt pigga efter femmilen.
Starten var riktigt nervös. Min plan var att köra fullt och försöka hänga med, om jag sen skulle bli stum i benen så fick jag väl bli det. Banan började med en slakmota på kanske 100 meter. Alla framför mig stakade så det blev att jag också gjorde det. I slutet av backen gjorde jag misstaget att börja diagonala vilket gjorde att jag tappade flyt och fart. Jag tänkte att nu när jag har fäste så måste jag använda benen. Jag fick rygg på killen som låg näst sist och höll den nästan hela varvet till växlingen. Det kändes i benen nu, på uppvärmningen när jag höll A2 fart så höll sig mjölksyran borta men i maxfart kom den direkt.
In på andra varvet körde jag förbi en åkare som stod stilla och fipplade med något men jag tänkte inte mer på det just då. I backen senare såg jag att någon närmade sig bakom mig. Min första tanke var att jag skulle bli varvad vilket jag helst inte ville bli på en bana med så här kort åktid. Sen förstod jag att det var åkaren som stått still tidigare som visade sig vara Anders Svanebo. I växlingen maxade Johannes ut för att hänga på Svanebos lagkamrat. Han höll i ganska bra och tappade inte särskilt mycket. Dock tappade jag betydligt mer på min sista sträcka. Mellan åken vill man bara lägga sig ner på marken och vila men det gäller att hålla igång - springa lite, ta en klunk vatten och försöka få bort mjölksyran inför nästa åk.
När Johannes gav sig ut på sista sträckan tog jag mig in mot mål. När han pustat ut blev vi intervjuade av speakern. De var glada att ha skåningar på besök ;-D Den återkommande frågan som vi och Håkan fått hela helgen var: Hur tränar ni egentligen? Har ni någon snö? Svaret som Håkan gav var alltid att vi aldrig kört på snö förut ;-)
Sprintstafetten var sjukt rolig att köra. Så fort man är flera som kör för samma mål blir man extra peppad och taggad att åka bra! Både jag och Johannes är relativt nöjd med loppet. Vi kom båda dit med inställningen att kul och köra något som vi inte är vana vid. Själv märker jag att jag behöver träna mer överfart. Att hitta träffen i stakningen när det går fort är inte så lätt och kan jag lära mig att hitta den bra där kommer det vara betydligt lättare när det går långsammare, läs långlopp.
Damernas Teamsprint
Resultat
Loppet i siffror.
Tid:17.13.37
Sträcka: 1.1 km x 6
Placering: 30:e
Maxpuls: 93,7%
Under lördagen hade vi blivit förvarande att vi skulle bli bjudna på palt efter loppet. Jag som är ganska kräsen och rädd för att pröva nya saker var lite skeptisk. Palt ser ganska läskigt ut och det hörs läskigt med tycker jag. Som tur så var smaken betydligt bättre och det mättar riktigt bra!
 |
| Ungefär så här ser palt ut... Recept palt hittar ni här |
 |
| Bild från hemresan |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar