Europaturnén fortsätter: Seiser Alm, Innsbruck, Mösern

Efter sista natten i Italien körde vi vidare till Seiser Alm; ett skidparadis uppe på en bergsplatå som vi var tvungna att spana in. Vi körde dit med Egil, Gustaf och Sven från klubben som skulle vidare till Munchen och hem till Sverige senare på kvällen. För att slippa jaga vidare norrut direkt efter åkningen hade vi bokat ett hotell i byn nedanför glaciären. Vi körde på samma upplägg på resan i år som förra året; dvs. vi tog det som det kom och bokade hotell allt eftersom, en eller två dagar före. ;-) Det funkar faktiskt väldigt bra när man bara är två och booking.com har ofta schyssta sistaminuten-dealer så har man tur kan man hitta fina boenden billigt.

Vy från liften upp till Seiser Alm från Alpe di Siusi 

Adam är glad för att han fick tårta och kaffe

Nästa dag bar det av till Innsbruck och ett kärt återseende med de små tunnorna på campingen i Natterer See. :-) Vi hade en skön eftermiddag i Innsbruck och köpte med oss en massa gott att äta på kvällen i tunnan. På campingen fanns det även möjlighet att tvätta så vi passade på att tvätta träningskläder och tävlingsdräkt inför nästa tävling.

"Woody" nummer 5 var vår

Mycket tvätt att hänga

Dude on bike with skies in Innsbruck

Innsbruck

Dagen efter fyllde Fia år och hon fick en go frukost i tunnan innan vi packade ihop oss för att köra vidare.

Nästa anhalt var Mösern; Minattis hemort. Han hade pratat så mycket om Mösern att vi kände att vi var tvungna att göra en snabbvisit. ;-) Vi var väldigt slöa efter vilodagen och körde bara ett kort pass för att spana in världscupbanorna. Fias födelsedag firade vi på restaurang "Dorfkrug" innan vi däckade på hotellrummet.

Mösern

Mösern

Efterrätt på Dorfkrug, mycket chokladsås :-)

De sista tre nätterna hade vi bokat rum på ett hotell i Oberammergau, staden där König Ludwig Lauf går. På fredagen när vi kom dit så gav vi oss ut för att köra lite intervaller inför tävlingen för att få igång kroppen igen och med förhoppning om en s.k superkompensation till tävlingen. Det gick ganska segt för oss båda; vi var fortfarande lite trötta i musklerna sen Marcialonga och träningsdagen efter som blev lite för mycket...

På eftermiddagen gick vi för att hämta ut våra nummerlappar och köpa Enervits "liquids" inför tävlingen. Men detta året hade König bestämt sig för att satsa på Dextrosol (ett annat märke) i stället. Enervit var helt omöjligt att få tag på i byn så vi fick ge upp och köpa motsvarande produkter hos Dextrosol istället. Om det var någon skillnad är omöjligt att säga men de var i alla fall betydligt billigare.

På kvällen gick vi och åt på en bra tex-mex restaurang som vi åt på förra året. Dock slutade det med att vi beställde vars en riktigt fet hamburgare för att vi var så hungriga. Det var längesen vi var så mätta och det var med nöd och näppe vi tog oss hemåt efteråt...;-)

Adams hamburgare på tex-mex restaurangen
3x125g

Dagen innan loppet var vi och kollade den omtalade backen. I och med att den delen inte var med förra året vi körde så kände vi att det var säkrast att ha sett och känt på den. Vi hade fortfarande inte helt bestämt om vi skulle staka eller gå med fäste och testet var lite av en avgörande faktor. Backen var brant och ganska långa. Av lathet att inte orka pyssla med fästvalla och med självövertygelse att vi inte skulle förlora så värst mycket på en backe bestämde vi oss för att staka. Kan täten så kan vi! ;-)

Det man inte ser på den här filmen är att Adam trillade i svängen nedan. "Artigt" nog så passade en i gruppen som Adam fick väja för på att fråga vad klockan var när han låg ner i snön.

Langningsstationen innan backen dagen innan loppet

Vallningen på hotellets "vallaställ" var ingen fröjd. Det var två spännen på ett kort bord, vilket gjorde det väldigt svårt att sickla och borsta ändarna på skidorna. Av ren tur så var det ledigt när vi skulle valla våra skidor. Det bodde många andra skidåkare på hotellet varav ett flertal från Mora! :-)

Ett kvarstående problem som vi hade med vallningen var att vi var utan rill. Tidigare i veckan när vi var och åkte skidor på Pellegrino stötte vi på hela "Team Tynell" och Daniel och Rickard Tynells föräldrar. Vi pratade lite med föräldrarna i Pellegrino och när vi senare mötte dem på parkeringen där deras trailer stod i Oberammergau så kände de igen oss och efter lite vallasnack var de generösa nog att erbjuda sig att rilla våra skidor senare på kvällen. :-) Stort tack till dem!

På kvällen åt vi middag på en italiensk restaurang. Servitrisen förstod nog att vi var skidåkare för vi hörde henne säga åt kocken att laga två skidåkarspagetti-portioner ;-)

Pastaladdning

Denna gången var det skönt att inte behöva packa allt kvällen innan loppet som vi var tvungna att göra förra året. I år hade vi bestämt oss för att stanna kvar en natt efter loppet för att verkligen kunna njuta av all gratis-öl som man bjuds på vid målgång! ;-)

I nästa och sista delen av Europaturnén ska vi skriva om hur loppet gick... :-)