Det är inte förrän nu jag kommit till insikt om vad det verkligen betyder. För några veckor sen fick jag låna en bok av Minatti som heter "Avspänd teknik".
Ett utdrag av texten på bokens baksida:
En bra utförd teknik som genomförs med minsta möjliga onödiga muskelanspänning är grunden för allt idrottande. Det gäller både idrotter med finmotoriska rörelser och idrotter med maximal styrka.
Karaktäristiskt för elitidrottare är att de är avspända och "gör det enkelt" för sig. De arbetar efter samma cykliska rörelsemönster, medan en sämre utövare spänner sig, komplicerar sin teknik och har svårt att hålla samma rörelsemönster och varierar sin teknik.
I exempelvis diagonaltekniken handlar det om att trycka fast foten explosivt under bråkdelen av en sekund för att sen glida ut och vara totalt avslappnad. Först trycka. Sen njuta.
Rent fysiologiskt är det så att muskulaturen blir mjukare, blodet får lättare att passera genom artärer och vener och pulsen sjunker vid avspänningen.
I boken fanns ett exempel från boxningsvärlden som jag tyckte var lite extra intressant eftersom jag boxades under ett par år när jag var yngre. Bokens författare samarbetade med boxningslandslaget inför OS-88 och gjorde EMG-tester (tester som visar spänningen i musklerna) på boxarna i olika situationer. George Scott hade en fantastisk teknik jämfört med många andra elitboxare i Sverige och det visade sig i testerna att han hade en väldigt låg grundspänning i garden. Många av de andra boxarna hade en högre grundspänning (8-9 ggr större!) men ändå en lägre kraft i slaget. "Jag känner mig stark om jag tar i" uttryckte en av boxarna det som. Men i själva verket ledde det bara till en högre anspänning och kraft som gick till spillo.
En annat intressant exempel från boken kom från simningsvärlden. En tränare beskriver hur han förvånades över att han klockade bättre tider på sina simmare när det uppmanades att simma vid 80-90% av max än när de skulle anstränga sig till 100%. När man ska ta i allt man har leder överambition och alltför mycket muskelanspänning alltså ofta till sämre prestationer.
"Den som tar i kopplar också på bromsen, dvs den oönskade muskelanspänningen kommer när man går in med viljan och ska försöka styra aktiviteten."
Nu har jag förstått att skidåkningens alla växlar handlar om just detta. I trean på skate trycker man explosivt och tidigt för att sen slappna av. I stakningen lägger man på all kraft i början av stavtaget för att sen slappna av. Men att kombinera den här insikten med jakten på den "perfekta tekniken" är lättare sagt än gjort.
Här kommer den andra av mina nyvunna insikter in: Man måste ha lite tålamod också... ;-)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar