Bildbomb från Gran Canaria

Nu är vi tillbaka i Mora igen efter D-vitaminboosten på Gran Canaria. Det är minusgrader, frostigt och fint här och vi är riktigt sugna på snöåkning. Det är förhoppningsvis inte så långt borta; snökanonerna gick på högvarv i Hemus idag i alla fall, så vi håller tummarna. :)

Som vi skrev i förra inlägget var målet med resan inte att jaga träningstimmar i första hand utan att utnyttja terrängen för att få till hårdare tröskelpass och få lite tid över att sola och bada också. Sista chansen att ladda batterierna innan en spännande vintersäsong tar fart!

De första två dagarna bodde vi på ett hostel/hippieboende lite söder om Mogan. Det var det billigaste boendet på ön på booking.com och det kunde vi ju inte låta bli att prova. ;-) Det var helt ok; trevlig ägare och bra läge på ön med en bra rullskidbacke inte så långt borta. Största nackdelen var väl att man inte kunde låsa sina rum men det gick bra det med.

Vår röda Hyundai och Fia utanför första boendet

Innergården till boendet

Vi hade ju hyrbil under hela resan och den lilla Hyundaien fick jobba hårt under veckan. Första morgonen rekade vi närområdet med en morgonjogg innan frukost och sen körde vi en sväng för att kolla in omgivningarna. Vi fick tips av en dansk på "hotellet" om en fin utkiksplats uppe i bergen, Roque Noble, som lämpade sig för löpning så vi tog sikte på det på kartan. Vi kunde snabbt konstatera att vägarna inte riktigt är som hemma; varken som Mora eller Lund. Det var väldigt fin asfalt i stort sett överallt men serpentinerna slingrande sig fram i helt galna omgivningar och det var brant på alla håll och kanter.

Färgglad Fia på berget

På vägen ner från Roque Noble åkte vi via extra läskiga småvägar efter en felläsning på kartan, till Fataga och vidare ner mot stranden i Maspalomas. Vi ville se hur rullskidvägarna var efter att ha fått tips från Senad här på bloggen, och vi var sjukt badsugna efter förmiddagens svettfest.

Sista biten upp till Roque Noble

Det var väldigt fin traillöpning runt berget också...

Andra dagen bestämde vi oss för att ta rullskidorna uppför berget nära vårt boende. Vi turades om att vara följebil och körde två "intervaller" på cirka en halvtimme var inkl. "uppvärmning". Det fanns inga flacka vägar att värma upp på så uppvärmningen bestod av att åka så långsamt det gick uppför och få A3-puls på ett par minuter. Vi hade bara packat med oss trögskidorna eftersom vi hade förhoppningar om att kunna köra distans så på 3:or och 4:or blev det jobbigt att överhuvudtaget transportera sig uppför berget. I efterhand hade det ju varit smartare att springa en sväng och värma upp innan men nu blev det så här.

Adam på väg uppför

Fia stakar

Efter passet åkte vi ner till stranden i Anfi del Mar (tack för tips på bloggen!) och badade och solade.

Anfi del Mar

Senare på eftermiddagen körde vi vidare mot nästa boende som låg på nordvästra delen av ön i orten Agaete. Gran Canaria är en liten ö men naturen och terrängen är varierad och här uppe skulle det finnas en nationalpark som vi tänkte borde kunna lämpa sig för distanslöpning. Körvägen till Agaete från Mogan var den värsta vi varit med om. Vägen slingrade sig fram längs berget som stupade ner i havet hundra meter nedanför. Det tog sin lilla stund att köra de knappa 6 milen och vi förstod varför Google maps tyckte att det kunde vara en bra idé att köra nästan dubbla sträckan runt hela ön i stället för kortaste sträckan. (Det ser ut att vara ännu längre runt på bilden nedan men den röda vägen går fram och tillbaka i serpentiner och är faktiskt mer än hälften så lång som den gröna.)

Våra tre boenden
Röd väg = Den svåra vägen
Grön väg = Den google föreslog

På väg uppför berget...

Vi hade varierande väder under bergsturen med
sol, dimma, regn och blåst. 

Vy från första etappen på berget

Uppe i nationalparken!

På söndagen lämnade vi Agaete och de sista tre nätterna bodde vi i en bungalow nära stranden i Maspalomas i den sydligaste delen av ön. Här hade vi nära till Fataga och passade på att köra ett pass tröskelintervaller uppför. (Tack Senad för tipset! :)) Det visade sig även vara ett väldigt tysk-tätt område och vi festade till det med schnitzel och weissbier efter några dagar med inte så bra inhemsk mat.

Det som lockade oss till Maspalomas var annars den stora öknen som gränsar till stranden. Här hade Adam planerat för stavlöpningsintervaller så vi skulle få nytta av stavarna vi släpat med oss. ;-) Stavlöpning i sanddynorna var ungefär som myrlöpning uppför. Jobbigt och väldigt kul!

Fia högst uppe på en av sanddynorna...

Adam vilse i öknen

Det blåste friskt så vi hade sand överallt efter passet trots vårt ambitiösa försök att packa in oss.

Vi packade in oss så gott vi kunde
innan vi gav oss ut i sanden...

Sandig Adam efter passet

Dusch och dopp i polen efter intervallerna

Nu laddar vi om inför snöläger nästa vecka. Bruks eller Idre är frågan? Ingen vet. Snötillgången och Minatti styr.