Löpning på Vasaloppsleden

Nu är vår tränare Minatti tillbaka igen från semester och idag bjöd han på ett löppass från Oxberg till Hemus (typ samma sträcka som Tjejvasan). Passet var ett s.k stegringspass vilket innebär att man börjar väldigt lugnt och avslutar hårdare. Under passet stod Minatti ungefär var femte kilometer och tog laktatvärden på oss. Efter varje blodprov skulle vi höja tempot fem pulsslag i syfte att se hur laktatnivån förändrades i förhållande till pulsen. Vi började på cirka 125 slag (superlåg A1) och avslutade på ungefär 153 slag, A2.

Så här ser Vasaloppsspåret ut nu!

Det var jobbigt och lite frustrerande att springa så sakta i början. Löptekniken stämde inte alls i så låg hastighet. Det var också svårt att hålla en stabil puls. Minsta backe gjorde att den steg några slag, man tittade nästan lika mycket på pulsklockan som på allt annat. Det höll iallafall en sysselsatt :) Eftersom alla har olika maxpuls sprang alla i olika hastigheter också vilket gjorde att vi sprang själva rätt mycket. Det var intressant att se hur pulsen kontra hastigheten ökar under passet. Hastigheten ökade förhållandevis lite jämfört med pulsen, får se om vi lär oss något om detta på teorin :)

Imorgon ska vi köra skateintervaller, ha teori, och kötta lite på gymmet!

Våra stackars små stuckna fingrar ;(
Man kan nästa skymta sticken ;)