fia och adam : Återhämtningsvecka

Efter veckan i Torsby var vi ganska slitna i kroppen. Det var ingen superhård träning där men det blev ganska mycket träningstid och mycket nytt att tänka på. Vi har ju haft några veckor nu med lite hårdare träning sen skolstarten. Minatti har varit borta hela den här veckan så han hade lagt in en "lågintensiv vecka" i schemat. Syftet med en återhämtningsvecka är att man inte ska bli allt för nertränad, riskera att bli sjuk eller tappa motivation. Flera av våra klasskamrater på skidlinjen har varit sjuka senaste veckorna så det kändes bra att få samla lite energi och lägga kraft på att hålla sig frisk. Och det har gått bra! :)

Kortfattat så har vår vecka bestått av kortare, lättare och inte så många pass. I början av veckan körde vi "återhämtningsjogg" och styrketräning och i torsdags, efter en vilodag, körde vi ett 2:20 långt stakpass på halvtröga hjul efter att ha kört överkroppsstyrka på förmiddagen. I fredags körde vi ett kort skatepass med teknikfokus i väntan på att bilen skulle bli färdigservad på bilverkstaden. Det var riktigt segt. Motivationen var inte på topp och när det började regna tog vi chansen att kasta in handduken.

Den här utsikten var typ det
bästa med fredagens skatepass...;-)

Efter den mentala dippen kändes det skönt att komma ut på rullskidorna i det fina vädret idag utan att behöva kämpa mot sig själv. Vi hängde på våra klasskamrater Lena och Agnes och körde mot Orsa längs "Turistvägen" förbi Bergkarlås. Adam körde på fyror och Fia på treor och vi körde enbart stakning. (Ca. 2,5 h) Det känns bra att hålla liv i stakmusklerna trots att vi flyttat till mer kuperade delar av Sverige. :) Till lunch åt vi Adams goda plättar i solen ute på balkongen. (Det senaste är att vi kokar våra egenhändigt plockade blåbär till "sylt" (fast typ utan socker) medan vi steker plättarna och sen äter dem med sylten och yoghurt med vaniljpulver i. Sjukligt gott! Värt att testa!)

En liten avstickare längs "Turistvägen"

Skånska turister

På eftermiddagen tog vi bilen ut till Hökbergs fäbod för att springa lite. Vi sprang knappt en timme längs "Högåsenrundan" innan vi vände tillbaka till bilen igen. Benen var betydligt piggare än sist vi sprang den här rundan första veckan när vi började skolan. Men så tog vi det också lugnt och var relativt utvilade i benen den här gången. Fast man kan ju hoppas att benen börjar vänja sig lite vid "riktig" terränglöpning också. :)