Löpning på Vasaloppsleden

Nu är vår tränare Minatti tillbaka igen från semester och idag bjöd han på ett löppass från Oxberg till Hemus (typ samma sträcka som Tjejvasan). Passet var ett s.k stegringspass vilket innebär att man börjar väldigt lugnt och avslutar hårdare. Under passet stod Minatti ungefär var femte kilometer och tog laktatvärden på oss. Efter varje blodprov skulle vi höja tempot fem pulsslag i syfte att se hur laktatnivån förändrades i förhållande till pulsen. Vi började på cirka 125 slag (superlåg A1) och avslutade på ungefär 153 slag, A2.

Så här ser Vasaloppsspåret ut nu!

Det var jobbigt och lite frustrerande att springa så sakta i början. Löptekniken stämde inte alls i så låg hastighet. Det var också svårt att hålla en stabil puls. Minsta backe gjorde att den steg några slag, man tittade nästan lika mycket på pulsklockan som på allt annat. Det höll iallafall en sysselsatt :) Eftersom alla har olika maxpuls sprang alla i olika hastigheter också vilket gjorde att vi sprang själva rätt mycket. Det var intressant att se hur pulsen kontra hastigheten ökar under passet. Hastigheten ökade förhållandevis lite jämfört med pulsen, får se om vi lär oss något om detta på teorin :)

Imorgon ska vi köra skateintervaller, ha teori, och kötta lite på gymmet!

Våra stackars små stuckna fingrar ;(
Man kan nästa skymta sticken ;)

Goodlife-bar - proteinbar från Milebreaker

Förra veckan fick vi hem ett stort lass med kosttillskott från vår nya samarbetspartner Milebreaker. Vi har ju haft en ganska lugn träningsvecka men har i alla fall hunnit testa några av produkterna. Planen är att skriva en liten "recension" om varje produkt där vi berättar varför vi tar den, vad den är till för, när vi tar den, om vi märker någon effekt, hur den smakar etc.

Galna skidåkare som väntar på att hugga in

Eftersom Milebreaker har en grymt bra kampanj som pågår till och med idag (se botten av inlägget) på sina Goodlife-bars så vi passar på att börja med att berätta lite om dem! (Fia skrev ett inlägg för flera år sen, alltså långt innan det här samarbetet, på sin blogg om just de här barsen.) De är grymt goda och har fått flera utmärkelser. 

Hittills har vi testat "Chocolate Fantasy", "Coconut Dream" och "Caramel Coco".  

Så här beskriver Star Nutrition och Milebreaker själva barsen:

Goodlife är en mycket god proteinbar från Star Nutrition som ger dig ett nyttigt tillskott av protein och kolhydrater. Fungerar perfekt som mellanmål och förbättrar återhämtningen efter träning.

• Bra näring vid mellanmål


• Påskyndar återhämtningen

• Fri från sötningsmedel

Goodlife bar är en god och nyttig proteinbar som har en väldigt angenäm konsistens till skillnad från många andra bars på marknaden. En Goodlife proteinbar innehåller ca. 190 kcal, 16 g protein samt 20 g kolhydrater och fyller effektivt på kroppens energiförråd före och efter träningen. Med Goodlife bar får du ett välsmakande mellanmål som hjälper till att ladda dina batterier och förbättra din återhämtningsförmåga.

Vår favorit hittills

Adam beskriver smaken på Caramel Coco "typ som Dumle" och den är i hård konkurrens från Coconut Dream vår favorit hittills. Chocolate Fantasy, Fias tidigare favorit, har en riktigt god chokladsmak med en svag touch av mint. Den nya smaken "Blueberry Delight" fanns inte på lager när vi fick våra varor men den är vi väldigt nyfikna på att smaka. Verkar finnas på lager igen nu.

Vi hade med oss en bar när vi körde ut till Hökberg för att springa igår. Efter nästan två timmars löpning (dagens andra långpass för övrigt) ville vi ha i oss något så snart som möjligt efter passet och eftersom vi hade en kvarts bilresa hem och dusch och matfix brukar ha en tendens att dra ut på tiden passade det perfekt att ta en bar efteråt. Hemma brukade vi framförallt ha med oss Goodlife-bars till gymmet för att få i oss något så snabbt som möjligt efter avslutat pass. De är betydligt nyttigare och godare än tex. Snickers som vi tidigare haft med oss på långpass. (Ca. hälften av sockermängden och fyra gånger mer protein.)

Erbjudandet nedan gäller som sagt tom. idag så passa på! Sex kronor styck; sjukt billigt!

Återhämtningsvecka

Efter veckan i Torsby var vi ganska slitna i kroppen. Det var ingen superhård träning där men det blev ganska mycket träningstid och mycket nytt att tänka på. Vi har ju haft några veckor nu med lite hårdare träning sen skolstarten. Minatti har varit borta hela den här veckan så han hade lagt in en "lågintensiv vecka" i schemat. Syftet med en återhämtningsvecka är att man inte ska bli allt för nertränad, riskera att bli sjuk eller tappa motivation. Flera av våra klasskamrater på skidlinjen har varit sjuka senaste veckorna så det kändes bra att få samla lite energi och lägga kraft på att hålla sig frisk. Och det har gått bra! :)

Kortfattat så har vår vecka bestått av kortare, lättare och inte så många pass. I början av veckan körde vi "återhämtningsjogg" och styrketräning och i torsdags, efter en vilodag, körde vi ett 2:20 långt stakpass på halvtröga hjul efter att ha kört överkroppsstyrka på förmiddagen. I fredags körde vi ett kort skatepass med teknikfokus i väntan på att bilen skulle bli färdigservad på bilverkstaden. Det var riktigt segt. Motivationen var inte på topp och när det började regna tog vi chansen att kasta in handduken. 

Den här utsikten var typ det
bästa med fredagens skatepass...;-)

Efter den mentala dippen kändes det skönt att komma ut på rullskidorna i det fina vädret idag utan att behöva kämpa mot sig själv. Vi hängde på våra klasskamrater Lena och Agnes och körde mot Orsa längs "Turistvägen" förbi Bergkarlås. Adam körde på fyror och Fia på treor och vi körde enbart stakning. (Ca. 2,5 h) Det känns bra att hålla liv i stakmusklerna trots att vi flyttat till mer kuperade delar av Sverige. :) Till lunch åt vi Adams goda plättar i solen ute på balkongen. (Det senaste är att vi kokar våra egenhändigt plockade blåbär till "sylt" (fast typ utan socker) medan vi steker plättarna och sen äter dem med sylten och yoghurt med vaniljpulver i. Sjukligt gott! Värt att testa!)

En liten avstickare längs "Turistvägen"

Skånska turister

På eftermiddagen tog vi bilen ut till Hökbergs fäbod för att springa lite. Vi sprang knappt en timme längs "Högåsenrundan" innan vi vände tillbaka till bilen igen. Benen var betydligt piggare än sist vi sprang den här rundan första veckan när vi började skolan. Men så tog vi det också lugnt och var relativt utvilade i benen den här gången. Fast man kan ju hoppas att benen börjar vänja sig lite vid "riktig" terränglöpning också. :)

Terränglöpning i kvällssolen

På vägen upp mot Högåsen

Fia gillar träd

Fia festar till det på en Goodlife-bar (Coconut Dream)
efter löpningen...

På måndag kommer Minatti tillbaka och då är det fullt ös igen. Det är nog säkrast att ta en lugn söndag för att ladda. :)

Olika rullmotstånd på rullskidor

Varför åker man på hjul med olika rullmotstånd? Vad finns det för fördelar? Finns det några nackdelar? Kanske kommer svaret här!

När de flesta börjar åka rullskidor köper de ett par stommar som har hjul märkta med "2" monterade. Detta har enligt mig både för- och nackdelar. Det som är bra är att de rullar ganska lätt vilket gör att man kanske tycker det är roligare att åka, vilket gör att man åker oftare. Dock rullar ju ett par tvåor snabbare än vad de flesta klarar av att valla på snö. Risken kan bli att man blir lite besviken när snön kommer och det går tyngre på snö än asfalten. Den största anledningen till att det kan vara bra med trögare rullmotstånd även i början är för teknikens skull tycker jag. Med lite trögare skidor tvingas man hitta rätt teknik snabbare, iallafall i stakningen. Man inser att tricepsstakningen är ganska jobbig i längden och man börjar använda bålen istället. Diagonalåkningen blir inte lika hetsig heller när man kör utan stavar på platten. Många nybörjare kan tycka att det är läskigt att åka i nedförsbackar (min far till exempel) för att det går för fort - en anledning till att ha trögare hjul.

Tröga hjul inför tävling?
"Okej, jag börjar bli ganska bra på rullskidor nu och är ganska stark. Tvåor och treor rullar för lätt för mig så jag köper fyror och rullar med dem ända till Vasaloppet. Eller ännu bättre, jag kör fyror hela våren och sommaren för att jag vill seeda upp mig på Alliansloppet. Då är det tvåor man kör på så det kommer ju vara bajslätt för mig!"
   Högst troligen kommer träning på bara tröga hjul bidra till att man blir dålig på att staka när det går fort, s.k. överfartsstakning. Typ Alliansloppet. All stakning på tröga hjul kommer helt klart göra en stark men risken är som sagt att man också blir seg och inte lika explosiv som man måste vara när det går fort. Ett teknikfel som ofta kommer efter att man kört mycket trögt och går över till lättare hjul är att man:
1. Glömmer låsa armarna i stakningen vilket gör att man inte använder bålen fullt ut.
2. Man går upp för fort med kroppen och påbörjar nästa stavtag innan armarna hunnit upp, det blir en sen isättning med stavarna alltså.

Det är skönt med många stommar så att man
 slipper byta hjul mellan passen :)

Tröga hjul och A1
Syftet med ett A1-pass,  dvs. ett distanspass är inte man ska bli trött för att pulsen är hög. Man ska bli trött i musklerna och träna hjärtat att arbeta länge. Kör man på trögare hjul belastar man musklerna mer. Jag upplever att jag inte behöver vara ute lika länge när jag kör på tröga hjul för att uppnå trötthet i musklerna.

Olika rullmotstånd bidrar till ett socialare rullskidsliv!
Många klubbar har gemensamma träningar för olika duktiga åkare. För att alla ska kunna åka tillsammans och för att de lite långsammare inte ska ligga på A3-puls hela passet och de snabbaste under A1 så kan man ha olika rullmotstånd helt enkelt. Detta fungerar ju bara på rullskidor och inte på snö tyvärr. Jag har svårt o se att man lägger fäste på glidzonen för att skidorna ska gå trögare. ;)

Fia kör treor och Adam fyror. 

Tröga hjul i Skåne
I Skåne, där vi kommer ifrån råder det s.k. "backbrist". Det finns väldigt få långa backar att träna i. Kör man dessutom på tvåor, då blir det inte mycket diagonaltid. Många av de "backintervaller" vi kör blir tyvärr snabbare att staka, vilket kan vara en bidragande orsak till varför skåningar är bra stakare och mindre bra diagonalåkare (under en sekvens på SM 15 km klassiskt 2014 kunde man se en stackars skåning staka i en av backarna medans de andra norrlänningarna diagonalade om honom). Det kan alltså vara en fördel att köra på tröga hjul i Skåne om man vill använda ben mer.

Skåningar tillsammans!

Visste du att?
En sak som alla kanske inte tänker på men blir besvikna av är att rullskidhjul rullar snabbare när det är varmt ute. När det blir varmt ute blir också gummit i hjulen varmare vilket gör att de rullar snabbare. Så bli inte besviken ifall du upplever att du helt plötsligt känner dig sämre tränad på hösten i takt med att kylan kommer. :) Det kan alltså finnas ytterligare en poäng att köra på trögare hjul på sommaren.

Sammanfattning
Åk gärna på tröga hjul för att bli starkare, men glöm inte bort att köra lättrullat ibland för att inte tappa explosiviteten och överfartstekniken i stakningen.

Kommentera gärna om ni har några frågor eller andra uppfattningar! :)

Härliga lägerdagar i Torsby

I måndags morse strax efter 10 stack vi ut på första passet i tunneln i Torsby. Skate stod på schemat. Jag (Fia) släppte helt skate i vintras eftersom vi fick så lite tid på snö (jag åkte totalt en timme förra säsongen...) och det var verkligen Bambi som körde omkring första stunden i tunneln. En jävligt frustrerad Bambi. Skidorna kändes alldeles för långa efter passen på rullskidor och inget stämde. Efter att ha fått några tips av Minatti att köra och öva på var det lite roligare ett tag. Sen blev jag trött och sur igen...;-) Jag försökte skärpa mig och njuta över känslan att vara på snö igen men det gick väl sådär. :)

Finfint väder i Torsby

På eftermiddagen fick jag äntligen plocka fram de klassiska skidorna och humöret var på topp igen. Förhållandena i tunneln var super och det var så himla kul att äntligen få åka på snö. Efter förmiddagens balansutmaning blev startsträckan i den klassiska åkningen kortare och det gick fortare att komma in i åkningen. Det blev ett positivt pass som gav mycket tekniskt. Diagonalåkningen kändes bättre än tidigare år redan från början efter allt nötande på rullskidor och tekniktipsen från Minatti och filmningen gav nya saker att tänka på som gjorde att jag kunde slappna av och glida ut bättre. Överhuvudtaget har fokus på lägret varit att hitta teknikdetaljer som kan förbättra och underlätta åkningen snarare än att samla mil i tunneln och det har passat mig perfekt.

Adam och jag i tunneln
(Foto: Martin Norlin)

På tisdagen hann vi med en halvtimmes morgonjogg innan frukost för att få igång kroppen, ett gemensamt teknik- och balanspass på skate i tunneln, en fotbollsmatch i det vackra vädret, stavlöpningsintervaller i backen vid tunneln och styrkestationer på utegymmet. Puh. ;-)

I går körde vi ett riktigt rolig pass i tunneln; en stafett-tävling i två lag där alla klassiska tekniker var med både med och utan stavar och uppför och utför. Det blev en riktig urladdning och jag var ganska trött efteråt när jag skulle bli filmad igen. Men det var nyttigt att se vad man börjar tappa när man blir trött också.

På eftermiddagen körde vi skate igen. Den här gången började vi från grunden och körde ett antal "basic-övningar" där man fick jämföra känslan när man tryckte och gled ut på olika sätt. Det, tillsammans med den individuella hjälpen och filmningen efteråt, blev verkligen en aha-upplevelse. Äntligen fick jag en känsla av hur det ska kännas och hur jag ska få till trycket i benen. Kul att det äntligen kändes som att det finns hopp om skaten även för mig! :) För även om jag inte har några ambitioner om att tävla i skate är det något jag verkligen vill lära mig och som jag tycker är ett bra och roligt komplement som jag tror gynnar den klassiska åkningen.

Adam testade Salomons nya grymt lätta skatepjäxa.
(Salomon Carbon Skate Lab)

Idag körde vi ett förmiddagspass i tunneln innan vi städade ur våra rum, åt lunch på Valbergsängen och åkte hem. Jag började med klassiskt och avslutade med lite skate. Jag var väldigt trött idag. Minatti förbarmade sig och körde några varv klassiskt med mig där jag fick följa efter och köra i hans takt för att hitta flytet. Det blev en nyttig påminnelse om vad som är viktigt att tänka på när jag börjar bli trött och att inse hur mycket som sitter i huvudet.

Sista passet fick jag testa ett par av
Sandra Hanssons skidor! :)

Sammanfattningsvis har det varit ett riktigt bra läger. Våra klasskamrater är verkligen kanon; inte särskilt normala på något sätt men roliga och trevliga ;-) och Minatti är galet duktig på att hitta våra svagheter och förklara teknik på ett förståeligt sätt.

Det är helt sjukt hur mycket vi alla har lärt oss under de här dagarna och det är väldigt inspirerande och roligt och ger stora förhoppningar om resten av året. :)

Adam poserar utanför Vivis garnbod i Malung
som vi körde inom på vägen hem från Torsby
Nu har vi garn och virknål i carbon med extra bra pendelrörelse
Vilodag = virkdag = mössa (ev.)

SM-brons till Fia!

I helgen var det SM del 2 i klassiska rullskidor. Tävlingen gick på Värmdö i Stockholm på en vändbana. Distansen var 27 km för damer och 40 för herrar och det var tävlingshjul (PU) som gällde.

Vi inledde helgen med en natt i en cell
på Långholmen...

Formen innan var lite oklar. Fia var ju nyligen sjuk och Adam hade haft lite småkänningar i halsen han också men han slapp undan utan några sjukdagar. På kvällen innan tävlingen stack vi ut en liten stund för att få igång kroppen efter vilo-/sightseeingdag i Stockholm. Det var skönt att röra på sig och kändes ganska bra för oss båda. På tävlingsdagen åkte vi ett varv på banan på förmiddagen för att veta hur banprofilen var. Hade vi känt till banan sen innan hade vi nog skippat det och bara laddat men nu när vi inte hade nån koll alls på banan kändes det viktigare att hinna åka igenom den en gång. Det kändes lite segt i början men bättre och bättre under tiden.

Klockan 15.05 var det start för H21 och fem minuter senare för juniorer, damer och H45 och uppåt.

Mysiga Skeviks gård där vi bodde

Banan
 (som damerna körde två varv på och herrarna tre)

Fia beskriver sitt lopp: 
Jag hade ett viktigt mål med loppet och det var att ha en positiv inställning (till skillnad från under Alliansloppet) och kämpa ända in i kaklet. Jag kände mig taggad och i ganska bra form och insåg under testkörningen att banan passade mig väldigt bra. Flack och snabb och på PU-hjul. Förutom första startbacken var det bara stakning som gällde. 

När starten gick insåg jag nästan omgående att jag inte tryckt ner den halvfulla flaskan i fickan framtill på min vätskeryggsäck ordentligt och den började korva sig ur fickan. Orutinerat! Jag hade absolut inte ro att försöka trycka ner den igen utan fick slänga ut den i vägkanten. Adrenalinet pumpade och jag matade på uppför backen med förhoppningar om att hitta några snabba ryggar. Det gick riktigt fort i början men jag visste att det väntade ganska mycket återhämtning längs den böljande banan så jag tryckte på så gott jag kunde. Jag passerade tidigt en dam och hamnade i samma klunga som Bengt från klubben (som vann sin klass och nu kan stoltsera med ett SM-guld!!) och ett gäng andra "män i sina bästa dar". Tidigt kom vi ifatt ytterligare en dam längs banan som jag antog och hoppades var tjejen som låg tvåa i tävlingen. Vi låg sen i samma klunga. Det var ganska ryckigt och stökigt i klungan (både jag och Bengt lyckades hålla oss utanför en vurpa) men jag kände mig pigg och stark, hade bra rull och oväntat bra känsla i kroppen. Senaste tidens fokus på staktekniken verkar ha lönat sig. Jag tyckte att tekniken funkade bättre än tidigare på snabba hjul och jag fick mer kraft med mig och inte den där känslan av att man kör på för lätta växlar och inte kommer någonstans. Jag fokuserade mycket på att gå ner ordentligt i fartställning och få med mig farten över krönen. På snabba hjul påverkar vindmotståndet ännu mer och skillnaden på hur man står på skidorna kan göra väldigt stor skillnad utför. 

Farten i klungan var ganska hög men jag kände hela tiden att läget var under kontroll och att jag kunde fokusera på att slappna av och åka effektivt. Jag kände mig pigg och försökte hetsa upp farten lite några tillfällen. Det var en väldigt otacksam bana att dra ifrån på. Ganska korta backar uppför följda av långa utförskörningar. Det var dock två vändpunkter på banan och där såg jag varje gång till att positionera mig långt fram för att kunna ta kurvan i min egen fart och inte riskera att trassla in mig i nån vurpa eller hamna efter vid ett eventuellt ryck. 

Efter sista vändningen tänkte jag att nu får det bära eller brista. Nu ska jag köra skiten ur mig i mål, med eller utan klunga. Då händer det som inte får hända. Metallspetsen på min högerstav går av. HELVETE! Så jävla tråkigt. Jag hade verkligen längtat efter att få köra på och att ha en chans att få spurta om det jag anade kunde vara silvret. Istället fick jag lägga mig i högersidan på vägen och staka i vägkanten med den trasiga staven. Det gick egentligen inte så långsamt men det gick ju inte att maxa stakningen och jag fick följa högerkanten slaviskt. Men jag pressade på för allt jag hade. Det skulle fan inte få komma upp nån bakifrån nu och sno min eventuella bronsmedalj! När jag gick i mål fick jag bekräftat att jag var trea i mål och konstaterade att jag var en minut efter klungan som jag tappat efter vändningen. 

Det var verkligen blandade känslor efter loppet. Det är självklart sjukt kul att vinna en SM-medalj (trots dålig uppslutning i damklassen). Framförallt var det väldigt skönt med ett positivt formbesked. Jag var två minuter efter Olivia Hansson (snabbaste damen) som slog mig med 18 minuter på Alliansloppet och körde i samma klunga som Frida Erkers som var tvåa på Idre Fjäll Hill Climb nu i somras. Känslan i kroppen (och huvudet!) var bättre än på länge. Därför var det extra tråkigt att inte få maxa ur i en spurt på slutet som jag sett fram emot. Loppet var trots strulet mitt högst rankade på Skidresultat.se hittills så det känns gött. :)

En brons-puss på kinden 

Elpex-Johan och Fia
(Det var första tävlingen vi körde på Elpex Wasa)

Adams lopp:
Jag hade ganska bra form kände jag redan på uppvärmningen. De ca två milen vi gick i Stockholm måste ha varit bra ;) Starten på loppet var som sagt en uppförsbacke, men den var ganska kort och på PU-hjul gick den att staka lätt så det gick ganska bra, jag tappade inget där. Jag lyckades nästan hålla klungan till första vändningen som var efter ca 6.5 km. Efter ett tag hade det bildats en tydlig andra klunga på ungefär 20 åkare, däribland jag. Alla som åkt på PU-hjul vet att det är jobbigt att ligga först så min taktik blev att hålla mig långt fram i klungan men inte först. Detta blev nog mitt taktiskt bästa lopp hittills. Innan varje vändning gick jag upp i täten för att kunna ta det lugnt och inte tappa placeringar. Efter sista vändningen när det var 6 km kvar började jag ladda mentalt inför spurten. Planen var att komma in på upploppet som tvåa eller trea för att kunna rycka i mitten av backen. Det svåra var att bibehålla en placering långt fram, alla ville ju ligga längst fram i klungan inför upploppet. Innan upploppet var det en lång utförskörning, jag låg som andra man. I svängen innan upploppet splittrades klungan och det blev mer eller mindre kaos om placeringarna. Jag lyckades ta rygg på tätkarlen och i början av backen släppte jag lös allt som jag laddat upp med under loppet och när det var 10 meter kvar kunde jag sluta köra, vända mig om och konstatera att jag var först i mål. Det är en underbar känsla att få vinna en spurt tycker jag, särskilt när allt går som man planerat. En riktigt kick får man. Totalt blev jag 4 min efter vinnaren och enligt skidresultat.se var detta mitt nästa bästa lopp hittills. Så jag får väl säga att jag är nöjd. Kvar att arbeta på är min kondition som sviker mig och gör att jag inte orkar hänga med tätklungan i början. Ska jobba på den! 

Resultat för tävlingen finns här

Efter loppet var det prisutdelning och "kamratmiddag" på Skeviks gård. Johan Ericsson underhöll oss med historier från hans tid under skidlinjen på Morafolkhögskola. Kort sagt kan man säga att längdskidåkarna på skolan har lugnat ner sig ganska så ordentligt och ställer inte till med lika många hyss längre. Vi får se om vi för vidare någon tradition...;-)

Igår kväll kom vi hem till Mora igen och i morse 8.00 var det avfärd till Torsby för terminens första läger på snö. Nu är vi lite lagom möra och väntar på att maten ska bli klar. Vi återkommer snart med rapport om vad vi pysslar med här i Torsby!

Milebreaker - vår nya samarbetspartner

Efter några veckors "förhandling" är vi väldigt glada över att få berätta om vårt nya superspännande samarbete med Milebreaker! :)

Milebreaker säljer kosttillskott och tillbehör för konditionssport. Det är ett relativt nytt företag som startade 2013 och vänder sig till högpresterande konditionsidrottare. Verksamheten drivs av personer som tillhör Sverigeeliten bland multisportare, några med erfarenheter från internationell toppnivå.

Milebreaker har alla produkter vi behöver för tunga tränings- och tävlingsperioder. Framförallt är det Star Nutritions produkter som vi får stöttning med; vitaminer och mineraler, Whey-produkter, energi- och proteinbars. En del av de här produkterna använder vi redan och är väldigt nöjda med så det här samarbetet känns verkligen kanon! :)

Så här skriver Milebreaker själva om sitt företag:

Milebreaker
Intresset för konditionsidrott har exploderat under de senaste åren vilket har lett till att Milebreaker har en mycket stor och bred målgrupp. Våra produkter sträcker sig från kosttillskott och livsmedel till tränings- och tävlingstillbehör.  Milebreaker är inriktat på Löpning, Cykling, Skidåkning, Triathlon, Orientering, Multisport, Simning och Övrig konditionsidrott

En försäkran om maximal prestation

Genom att förse kroppen med rätt bränsle och byggstenar före, under och efter prestationen kan idrottare försäkra sig om att få ut maximalt av träning och tävling. Med ett starkt utbud av produkter samt vägledande och målgruppsanpassad information hjälper Milebreaker.com idrottare över hela landet att förbättra sin nivå, oavsett om de motionerar för att må bra eller vill prestera på elitnivå.

Milebreaker.com – en del av CDONGroup

CDON Group är den ledande e-handelskoncern i Norden inom sina verksamhetsområden. Sedan CDON Group startades 1999 genom lanseringen av CDON.COM har koncernen vuxit kraftigt genom breddning av produktsortimentet och lansering av nya internetbutiker i kombination med förvärv.

Nu ser vi fram emot att få hem våra första produkter! :)

Just nu har Milebreaker en kampanj som ger 20% rabatt på hela sortimentet:

Laktattest, sjukdom och virkning

Precis som rubriken säger så var de tre stora händelserna under veckan ett laktattest, en liten sjukdom som Fia kämpade med och virkning. På måndagen, precis för en vecka sedan genomförde vi laktattest på rullband med vår tränare här, Christian Minatti. Fia har gjort testerna två gånger innan, varav en var på rullskidor på skolan och ett på stavgång på band på Torsby testcenter. Adam var helt grön...

Här kan ni läsa om vad ett laktattest syftar till och hur testet går till:

Artikel som Fia skrev för Vasalöparen
förra året

Det var Fia som började göra testet. Är man inte van vid att åka rullskidor på band kan detta var ganska svårt. Speciellt när man går över till diagonalåkning. Motorn på bandet hörs ganska mycket och man upplever att bandet går fortare än vad det egentligen gör vilket gör att man lätt stressar upp sig. Knepet är helt enkelt att ta det lugnt. Minatti ville ändå att vi skulle göra testet på rullskidor och inte löpning. Att genomföra det på löpning är inte lika relevant för längdåkningens skull. Man belastar väldigt olika muskelgrupper när man t.ex. stakar och springer. 

Det var ingen av oss som klarade att genomföra testet fullt ut. Det var alltså inte vår ork som begränsade oss utan vår förmåga att åka på band. Vi uppfyllde ändå syftet med testet. Fia fick bekräftat sina pulszoner och Minatti konstaterade att hennes värden förbättrats avsevärt från förra testet på rullskidor på band. Adam fick sin pulszoner uppmätta för första gången så nu behöver han inte chansa var hans A1 gräns ligger längre. För att vara första gången gick åkningen bra med. Vi är båda väldigt ivriga om att öva mer på band för att kunna göra testet fullt ut. Det finns heller inget bättre sätt att analysera och förbättra sin teknik på!

Minatti övervakar Fia

Ski Team Skåne i Mora

Natten till torsdag hände det som alla skidåkare fruktar mer än något annat. Fia fick ont i halsen!! Det var bara att börja överkonsumera Coldzyme och salvia-te (på rekommendation av Minatti)! På torsdagen skulle vi ha myrintervaller på morgonen. Fia fick tyvärr hoppa över dem för att kurera sig. Promenad blev ordinationen från Minatti och det slutade med ett lugnt promenad/joggingpass på 8 km. På eftermiddagen kom febern och feberfrossa. Som tur gick den över snabbt igen så hon behövde bara vila fredag och lördag. Kanske fick joggen igång sjukdomsförloppet?  Oavsett var det väldigt skönt att det gick över så snabbt. En sjukdomsveckan med 11.5 h träning får duga ändå!

Virkning! Vilken grej alltså, sjukt avkopplande och beroendeframkallande. Under fredagen hade även Adam vilodag och eftermiddagen bedrev vi i solen på balkongen virkades :) På kvällen hade vi på skidlinjen taco-kväll. Gott och trevligt!

Virkning kräver hög koncentration
men inte så mycket muskelstyrka

Denna veckan har inletts med klassiska backintervaller och vi har för avsikt att träna på bra till och med torsdag. På onsdag ska den lilla Peugeot´n lämnas in på rep och få ett nytt avgasrör så vi håller tummarna att operationen går snabbt och smärtfritt. Vi behöver nämligen bilen till helgen då vi ska till Stockholm för att åka SM del 2 på rullskidor; 40 km klassiskt och knockout sprint. Tävlingarna i helgen blir en bra uppvärmning inför nästa veckas läger i Torsby. :)

Snöööö!
Som vi längtat! :)