Alliansloppet 2014

Sommarens stora mål och världens största rullskidtävling, Alliansloppet i Trollhättan, gick i helgen. Tävlingen går i klassisk stil och är 48 kilometer lång, tre varv på en 16 kilometers bana. Loppet är seedningsgrundande till Vasaloppet vilket gör att det drar till sig oerhört många deltagare, 1100 i år.

Adams berättar om sitt lopp:
Start klockan 10:10 på förmiddagen. Innan dess frukost och uppvärmning. När det var 30 min till start och jag skulle ta på mig stavarna upptäckte jag att jag hade två vänsterremmar. Håkan hade min högerstav men den var utom räckhåll. Swix hade ett tält med lite stavar så jag frågade dem om de möjligtvis kunde hjälpa mig med en extra rem. De hänvisade mig till Team Sportia tältet men de hade inga Swix-prylar alls, hmm konstigt... Jag fick helt enkelt åka tillbaka till bilen och ta en rem där, som tur var det inte långt. Jag hann precis tillbaka för att önska Fia god jakt och ge henne en GT (Enervits GT Sport tabletter, inte gin och tonic). 20 minuter efter att damerna startat var det herrarnas tur. Jag stod i led 1 så jag slapp som tur var de långsamma låneskidorna.

Direkt i starten tappade jag massvis med placeringar. Min teknik i frånskjut och diagonal när det går fort är tyvärr inte superbra och jag vågade inte maxa stakningen i backen. När vi svängde höger var jag, Daniel och Johannes i samma klunga. Den var ganska stor och om jag inte minns helt fel så höll den nästan alla tre varv. Johannes tappade efter ett tag, men inte så konstigt med låneskidor. Jag och Daniel höll däremot jämt hela vägen i mål. Jag hade ingen gnistrande form tyvärr. Veckorna innan hade jag dock dragit ner rejält på träningen. Om formen berodde på att jag tränat mycket i sommar eller all stress och jäkt med lägenhet och flytt till Mora vet jag inte. En kombination kanske. Mitt rull var ganska bra annars tyckte jag, inte sämre än snittet men det finns ju alltid någon från typ IK Stern som har äckligt bra rull ;-) I slutet på sista varvet la jag in några tempohöjningar i småbackarna innan mål. Enligt Daniel som låg bakom mig så tappade vi rätt många följare då. På upploppet blev det en spurt och det är ju alltid kul att mäta sig med andra där. Tyvärr var det två stycken som var tåspetsen före.

Mitt mål med Alliansloppet var att seeda upp sig till elitledet i Vasaloppet. Tyvärr räckte det inte den här gången. Redan efter första backen kände jag att det inte skulle gå. Nu är jag uppe i Mora och här ska det tränas, mycket på snö hoppas jag. Så till vintern hoppas jag vara tillräckligt bra för att göra Gustaf sällskap där framme!

Statistik: 
Maxpuls: 181 slag/min
Snittpuls: 88%
Medelhastighet: 24.87 km/h
Placering: 81

Adam under loppet
(Bild från längd.se)

Fias lopp:

Jag är verkligen trött på att skriva om lopp som jag inte är nöjd med nu. Målet med Alliansloppet var att seeda upp mig till led 2. Jag visste att det är ett högt ställt mål, men jag trodde inte att det skulle vara omöjligt. Efter ett varv insåg jag att det var långt bortom räckhåll och tappade sugen totalt. Jag hade verkligen försökt ha en positiv inställning till loppet trots alla omständigheter.

Trots att jag kvällen innan hade provat ett antal av låneskidorna och insett att de var väldigt mycket trögare än mina Elpex Evolution som jag annars tänkt åka på. Många av dem drog dessutom snett men jag hittade ett par som inte drog så mycket och satsade på dem. Eftersom jag var bland de sista att seedas in i damelitfältet visste jag att det skulle komma duktiga damer bakifrån med snabbare skidor. 

Jag försökte även bortse från faktumet att jag inte skulle kunna ha någon nytta av jämnbra eller bättre herrar i tävlingen. Som sist seedad i elitled för damer finns de flesta av mina vanliga "konkurrenter" och jämnstarka åkare bland herrarna. Det är visserligen kul med en separat damstart då det blir en tävling om vem av damerna som är starkast, inte den som hittar snabbast herrygg i starten men samtidigt tävlar vi på samma villkor i övrigt när det gäller seedningsgränserna till Vasaloppet. Med knappt 40 deltagare i damklassen (16 i elit) och nästan 700 i herrklassen (ca 80 i elit) blir förutsättningar för klungkörning väldigt olika.

Jag körde på så hårt jag vågade i starten med förhoppning om att hitta en bra klunga och hamnade tidigt i samma klunga som Madde Carlzon, Majken och en grym tjej som Elpex-Johan berättat om. Jag och Majken hade klart sämst rull i klungan och var också de enda med låneskidor. Det kändes trots allt ganska bra på första varvet. Jag använde benen mycket mer än vanligt men kände mig stark uppför där skillnaden på rull inte blev så uppenbar. När vi gick ut på andra varvet tappade jag Majken. Jag tog vätska vid kontrollen efter att ha tappat lite på henne efter varvningen och trodde jag skulle kunna ta igen det uppför. Jag blev överrumplad av att känslan uppför backen var långt ifrån känslan i starten och i backarna under första varvet. Benen var som betong! Jag fick gå över till diagonal väldigt tidigt och tappade Majken i utförskörningen efter backen. I samma veva började mitt vänstra bakhjul låta konstigt och jag hoppades för en liten stund att det skulle ge upp så jag slapp köra nått mer. När herreliten passerade mig en bit in på andra varvet hade jag redan förstått att loppet var kört. Jag saktade in och tog en liquid med förhoppning om att bli lite piggare och gladare i alla fall. ;-) Det piggade i alla fall upp att se lite folk på banan! :)

Vid klubbens vätskelangningskontroll försökte Håkan peppa upp mig. Det är alltid kul med bekanta ansikten och lite hejarop under tävling så humöret blev lite bättre i alla fall. Himlen hade precis öppnat sig och regnet vräkte ner och hela situationen kände lite lätt komisk. Jag hann tänka på de stackars langarna som stod där ute i regnet utan något skydd. Vilka hjältar! Stort tack för servicen under loppet!

Fia vid klubbens vätskelangning på sista varvet
(Foto: Oskar Henriksson)

På sista varvet kom Johannes i klubben ifatt mig. Hans ena bakhjul hade strulat och han erbjöd sig att dra mig i mål. Jag hade dock svårt att hänga med honom och det kändes löjligt att han skulle dra runt på mig så jag uppmanade honom att skita i mig och köra vidare själv efter en liten stund. På slutet gjorde jag i alla fall en tempohöjning motiverad av att jag tog in på framförvarande dam. Skillnaden i rull var verkligen helt sjuk. Jag tog in i alla uppförspartier på slutet och tappade allt utför trots att jag satt på röven i fartställning. Frustrerande. Men jag hann precis ifatt och om innan mål driven av ilskan över det dåliga rullet. Konstaterade att jag var 20 min efter damvinnaren och slutade på en 13:e plats i damklassen.  

Efter målgång hade vi alla fall den där sköna känslan när all press och tävlingsstress är borta och man bara är sådär härligt slut i kroppen och nöjd över att åtminstone ha fått till ett bra träningspass. Vi åt en riktigt god lunch tillsammans med ett gäng från klubben nere vid ån och sen laddade vi inför kvällens bankett. Banketten blev väldigt lyckad med alltid lika underhållande Roberto Vacchi och trevligt bordssällskap i form av klubbisar och gänget från Tynell Activity. Vi fick lära oss ett ord som i alla fall Fia kommer ha mycket nytta av att kunna här uppe i Mora. "Sulla". (Om ni hade sett hur det såg ut på duken där Fia suttit och ätit hade ni förstått...)

Mumsig räksallad efter loppet

Idag kom seedningen från loppet upp. Damvinnaren Maria Nordström (som var 9:a i Vasaloppet i år) hamnar i led 3. Fias tid räckte till led 5. Yihaa. (Hon står redan i led 3.) Det var alltså i princip omöjligt för en dam att seeda upp sig på Alliansloppet i år. Adams tid räckte i alla fall till att försvara led 1.

Man kan självklart inte skylla allt på tävlingsupplägget eller skidorna. En sommar med mer träning än någonsin, mycket stress med lägenhetsrenovering och -försäljning och en kombinerad flytt- och tävlingshelg lär väl inte vara den optimala uppladdningen.

Kanske tränar och formtoppade vi inte som vi skulle kunna? Kan vi ens formtoppa till en tävling nu om vi vill vara så bra som möjligt i vinter? Kanske är vi bara inte bättre än så här? Kanske gick Fia ut för hårt i förhållande till sin kapacitet? Fegade Adam? Kanske borde vi ha något annat mål och motivation kring tävlingen än att seeda upp oss? Många faktorer och svårt att veta vad som egentligen gick snett.

Därför känns det grymt bra att vara igång här uppe på Mora Folkhögskola och få hjälp att utveckla träningen! :)  Vi ska snart försöka komma ifatt lite med bloggandet och berätta om våra första träningsdagar här uppe. Vill ni se lite vad vi pysslat med redan nu kan ni ju alltid spana in vårt instagramkonto "fiaochadam".


Resultatet från Alliansloppet finns här

Seedningstabell för Alliansloppet till Vasaloppet 2015 ser ut så här: