Beskrivning av banan:
Banan gick i Nackareservaten med start och mål vid Globen City. Banan var relativt starkt kuperad. På 21 km banan sprang man uppför Hammarbybacken två gånger, i början och slutet av banan. Banan karaktäriserades av mycket singeltrack (dvs. smala stigar) samt till viss del obanad terräng. Tävlingen ingår i Salomon Trail Tour.
Banan gick i Nackareservaten med start och mål vid Globen City. Banan var relativt starkt kuperad. På 21 km banan sprang man uppför Hammarbybacken två gånger, i början och slutet av banan. Banan karaktäriserades av mycket singeltrack (dvs. smala stigar) samt till viss del obanad terräng. Tävlingen ingår i Salomon Trail Tour.
Adams lopp:
När jag tränar löpning så föredrar jag klart att göra det i skogen och i så kuperad terräng som möjligt. Jag fick verkligen upp ögonen för trail när vi var i Ramsau i höstas och vi gick upp/sprang ner för berg. Sen dess har jag strävat efter att försöka springa mina distanspass i så ny terräng som möjligt för att inte tröttna.
Loppet då? Kroppen var lite mör efter rullskidloppet men benen var väl okej ändå. Jag öppnade lugnt för att inte riskera att vägga senare i loppet. Planen höll faktiskt bra. Jag försökte hålla lagom snabba ryggar hela tiden och tryckte aldrig på onödigt mycket. När det var cirka 6 kilometer kvar kände jag att "ja, detta kommer nog hålla", så jag började trycka på lite mer. Det var riktigt skönt och när Hammarbybacken kom för andra gången plockade jag ett par placeringar. I branta motlut så tjänar man oftast på att inte springa, utan istället ta långa och kraftfulla steg istället. Den sista kilometern plockade jag några placeringar till. Jag kom i mål lagom mör i benen, det blev inget slänglopp alltså. I mål käkade jag en korv, snackade lite med Johan från Elpex och hejade sen in Fia i mål. Det var ett riktigt rolig lopp för övrigt och betydligt roligare att springa 21km trail än 10km på asfalt. ;) Uppe i Mora misstänker jag att det kommer bli en hel del långa löppass ute i skogarna. :)
Tiden blev 1:55:34. Placering 44. Jag snittade 84% av maxpuls.
Fias lopp:
Jag hade ingen aning om hur fort jag skulle våga springa och försökte gå ut lugnt och fint även om första partiet var lättsprunget. Jag insåg tidigt att min mjölksyratröskel var sjukt låg. Stakningen tar en del på benen och ovanan att springa fort i terräng spelade säkert in också. Jag siktade tidigt in mig på att att hålla pulsen nere och ligga precis under tröskeln och vara säker på att ta mig i mål. Och att njuta av en härlig dag i skogen. Det var en riktigt fin bana. Mycket mer kuperad och knixig än jag hade föreställt mig men väldigt rolig. Det gav verkligen mersmak! Det var så skönt och kul att springa utan några höga mål och ambitioner. Att stanna och dricka i lugn och ro på alla drickastationer, gå i backarna och ta sig tid att se sig om ibland. Det var fint väder och väldigt fina omgivningar. Det var nästan bergsklättring på sina ställen och jag var nöjd att jag stod på benen nästan hela tiden (förutom en vurpa på en hal bro) och inte stukade eller trampade snett med mina klena fötter.
Jag hittade några klungor som jag sprang med. Jag tappade dem en stund och kom i fatt igen. Fick ny energi och hittade en sjukt bra farthållare och kom in i ett skönt flow när det känns som man kan springa i alla evighet. Jag kände mig starkare och starkare under loppet, precis som på rullskidloppet dan innan, och det var en grymt skön känsla. I sista backen peppade en funktionär upp mig när han såg att jag såg pigg och glad ut. "Du kan springa om minst 10 pers i backen." Jag satte av! "Sprang" upp en bit mot första platån. Sen när jag insåg hur brant och långt det var kvar efter första svängen insåg jag mina begränsningar igen. ;-) Men jag kämpade mig upp, tog ett glas sportdryck och satte av utför igen.
Sista kilometern peppade jag upp mig till en liten tempohöjning. Då kom krampkänningarna här och var och jag konstaterade att det nog var bra att jag inte tokmaxat under loppet.
Efteråt kunde jag konstatera att jag snittat knappt 86% av maxpuls. Så låg puls har jag nog aldrig haft på en tävling. Tiden blev 2:10:58, vilket gav en 18:e plats i damklassen. Mersmak gav det som sagt. Och inte minst träningsvärk! Träningsvärken i vader och rumpa är helt galen och jag har knappt kunnat gå efter loppet. Men jag är väldigt glad att det bara är träningsvärk. Knäna och vaderna kändes bra under hela löpningen och nu ser jag fram emot mycket terränglöpning i sommar och under hösten i Mora.
Idag har vi tagit en välförtjänt vilodag. Imorgon blir det skateträning med klubben inför SM i Borås som går i helgen.
När jag tränar löpning så föredrar jag klart att göra det i skogen och i så kuperad terräng som möjligt. Jag fick verkligen upp ögonen för trail när vi var i Ramsau i höstas och vi gick upp/sprang ner för berg. Sen dess har jag strävat efter att försöka springa mina distanspass i så ny terräng som möjligt för att inte tröttna.
Loppet då? Kroppen var lite mör efter rullskidloppet men benen var väl okej ändå. Jag öppnade lugnt för att inte riskera att vägga senare i loppet. Planen höll faktiskt bra. Jag försökte hålla lagom snabba ryggar hela tiden och tryckte aldrig på onödigt mycket. När det var cirka 6 kilometer kvar kände jag att "ja, detta kommer nog hålla", så jag började trycka på lite mer. Det var riktigt skönt och när Hammarbybacken kom för andra gången plockade jag ett par placeringar. I branta motlut så tjänar man oftast på att inte springa, utan istället ta långa och kraftfulla steg istället. Den sista kilometern plockade jag några placeringar till. Jag kom i mål lagom mör i benen, det blev inget slänglopp alltså. I mål käkade jag en korv, snackade lite med Johan från Elpex och hejade sen in Fia i mål. Det var ett riktigt rolig lopp för övrigt och betydligt roligare att springa 21km trail än 10km på asfalt. ;) Uppe i Mora misstänker jag att det kommer bli en hel del långa löppass ute i skogarna. :)
Tiden blev 1:55:34. Placering 44. Jag snittade 84% av maxpuls.
 |
| Bild från www.sprangdu.se |
 |
| Bild från www.sprangdu.se |
Jag hade ingen aning om hur fort jag skulle våga springa och försökte gå ut lugnt och fint även om första partiet var lättsprunget. Jag insåg tidigt att min mjölksyratröskel var sjukt låg. Stakningen tar en del på benen och ovanan att springa fort i terräng spelade säkert in också. Jag siktade tidigt in mig på att att hålla pulsen nere och ligga precis under tröskeln och vara säker på att ta mig i mål. Och att njuta av en härlig dag i skogen. Det var en riktigt fin bana. Mycket mer kuperad och knixig än jag hade föreställt mig men väldigt rolig. Det gav verkligen mersmak! Det var så skönt och kul att springa utan några höga mål och ambitioner. Att stanna och dricka i lugn och ro på alla drickastationer, gå i backarna och ta sig tid att se sig om ibland. Det var fint väder och väldigt fina omgivningar. Det var nästan bergsklättring på sina ställen och jag var nöjd att jag stod på benen nästan hela tiden (förutom en vurpa på en hal bro) och inte stukade eller trampade snett med mina klena fötter.
Jag hittade några klungor som jag sprang med. Jag tappade dem en stund och kom i fatt igen. Fick ny energi och hittade en sjukt bra farthållare och kom in i ett skönt flow när det känns som man kan springa i alla evighet. Jag kände mig starkare och starkare under loppet, precis som på rullskidloppet dan innan, och det var en grymt skön känsla. I sista backen peppade en funktionär upp mig när han såg att jag såg pigg och glad ut. "Du kan springa om minst 10 pers i backen." Jag satte av! "Sprang" upp en bit mot första platån. Sen när jag insåg hur brant och långt det var kvar efter första svängen insåg jag mina begränsningar igen. ;-) Men jag kämpade mig upp, tog ett glas sportdryck och satte av utför igen.
Sista kilometern peppade jag upp mig till en liten tempohöjning. Då kom krampkänningarna här och var och jag konstaterade att det nog var bra att jag inte tokmaxat under loppet.
Efteråt kunde jag konstatera att jag snittat knappt 86% av maxpuls. Så låg puls har jag nog aldrig haft på en tävling. Tiden blev 2:10:58, vilket gav en 18:e plats i damklassen. Mersmak gav det som sagt. Och inte minst träningsvärk! Träningsvärken i vader och rumpa är helt galen och jag har knappt kunnat gå efter loppet. Men jag är väldigt glad att det bara är träningsvärk. Knäna och vaderna kändes bra under hela löpningen och nu ser jag fram emot mycket terränglöpning i sommar och under hösten i Mora.
 |
| Bild från www.sprangdu.se |
Idag har vi tagit en välförtjänt vilodag. Imorgon blir det skateträning med klubben inför SM i Borås som går i helgen.
En fråga! Har ni keramiska lager i era tävlingshjul, tänker i 2:orna?
SvaraRaderaJa, på de nya rullskidorna har vi det!
RaderaÄr det trail-springskor som gäller vid denna typ av bansträckning eller kör folk med "vanliga" springskor också? Ser att Fia kör med kraftig sula i alla fall.
SvaraRaderaHej! Trailskor är helt klart att föredra, man kasar/halkar inte lika lätt då. Vissa springer såklart med vanliga skor också. Jag sprang i mina Salomon speedcross.
Radera