Malmömilen 2014 - PB x 2

Igår var det dags för Malmömilen. Det var första gången för Adam och min andra Malmömil. Adam kände sig nertränad och i dålig form och hade målet att gå under 40 min. Jag hade Lundaloppet färskt i minnet och vågade inte sätta upp något högt ställt mål men hoppades på att kunna tangera min tid från året innan och gå under 43.

Vi "duck-face"-posar i bilen innan avfärden till Malmö

Det var varmt och soligt men ganska blåsigt när vi kom fram till Malmö en timme innan start. Efter uppvärmning, en hel del drickande och kissande begav vi oss till startfållan "under 42 min". Jag som sprang under 43 minuter förra året placerades i den fållan automatiskt och Adam seedade in sig med sitt resultat från DM i Ystad i höstas.

I startfållan pratade vi med några bekantingar från klubben och "Pua" kom och peppade upp oss inför starten. 15.00 gick starten och vi gav oss av. Jag försökte springa avslappnat och lugnt och inte ryckas med för mycket i starten. Jag hade några ryggar framför mig som jag visste satsade på betydligt snabbare tider så jag såg till att hålla mig på behörigt avstånd till dem. ;-)

Trots allt gick det nog lite för fort de första två kilometerna och jag fick bita ihop i motvinden nere i Västra Hamnen för att hålla uppe tempot. Håkan och Lotta stod någonstans vid 2 km och jag blev glad av att se dem och hejade på dem innan de hann se mig. Pulsen var konstant hög när jag tittade på klockan men jag bestämde mig för att det fick bära eller brista. 97% i snitt måste vara den högsta puls jag haft på en tävling nån gång!

I väntan på min nya GPS-klocka sprang jag med min gamla Garmin utan fungerande GPS. Pulsen kunde jag ju se och jag tryckte "lap" varje gång jag passerade en kilometerskylt. Det kändes bra med små delmål längs banan men när jag råkade missa 6 km-skylten fick jag det mentalt tufft. Någonstans i den här vevan såg jag Håkan och Lotta igen och Håkan tyckte inte jag såg riktigt lika glad ut den här gången. ;-) Jag insåg tillslut att jag missat skylten och när jag tryckte "lap" vid 7 kilometer fick jag i alla fall lite ny energi när jag insåg att det inte gått riktigt så långsamt som det kändes och att det "bara" var tre kilometer kvar. Mina ben var riktigt stumma och jag försökte bara slappna av, tänka positivt och fokusera på att inte tappa tekniken. Fram med höften och avslappnade axlar. Det funkade! Det var jobbigt men jag märkte att jag åtminstone inte tappade så mycket utan kunde hålla jämnt tempo med löparna omkring mig.

Med en kilometer kvar tvingade jag mig att pressa ut de sista krafterna och försöka mig på en långspurt. Den var inte i klass med förra årets spurt men det kändes bra att kunna öka på slutet och inte släppa förbi damerna som kommit upp bakom. På upploppet satsade jag vad jag hade för att försöka slå min tid från förra året. Enl. den officiella klockan skulle det vara precis på håret men när jag stoppat min egen klocka insåg jag att jag hade klarat det med i alla fall några sekunder. Sen la jag mig ner precis efter mållinjen och mös lite innan jag orkade ta mig vidare fram i målfållan. I efterhand såg jag att jag var ett slag över min högst uppmätta puls vid målgång så det var kanske inte så konstigt att det kändes lite segt. 42.45 blev den officiella tiden;  personbästa med 7 sekunder.

Mitt resultat

Efter ett tag mötte jag Adam och fick en rapport om hur det gått för honom.

Han får berätta själv:

Som Fia nämnde tidigare så hade jag inga direkta ambitioner med loppet. Jag visste att jag hade förmåga att slå PB med jag bedömde inte att formen var tillräckligt god. Träningen tidigare i veckan hade varit ganska så bentung med mycket skejt och löpning. 

Inför alla milenlopp jag sprungit har jag alltid haft en viss mängd ångest. Jag är ganska bra på att ta ut mig tycker jag vilket gör att jag alltid blir så förbannat trött... Och även fast formen inte var på topp så hoppas jag alltid på att persa.

I startskedet lyckades jag ganska bra med att inte ryckas med i ruset. Första kilometern blev på 3:50, inte överdrivet snabbt ändå. Efter ett tag träffade jag Peter Tall längs banan. Han hade som mål att ta sig under 39 min. Det tyckte jag lät bra så jag tog rygg på honom. Jag sprang även tillsammans med några farthållare som höll 4min/km. Men de sprang lite för snabbt så de fick sakta ner. Jag tyckte dock, eller hoppades på, att jag var tillräckligt pigg för att fortsätta hålla samma tempo så jag passerade dem när de drog ner på tempot. 

Jag brukar dela in loppet i tre delar: Del 1 är de första 3 kilometerna. Där ska jag hitta rätt tempo och trycka på så pass bra att jag inte behöver hämta in något i slutet. Del 2 är 3-7km. Här gäller det att bara hålla i tempot och hoppas på att man inte väggar i slutet. Del 3, de sista tre kilometerna gäller det bara att kötta som fan. Det är sjukt jobbigt här och det är bara att infinna sig i det.

Min plan höll ganska bra; jag lyckades springa snabbare i slutet än i början vilket känns bra. Jag passerade en del löpare här vilket alltid ger lite extra krafter. 

Tiden blev ju 38min och 50 sek vilket är PB med ca 30 sek. En 100 plats av över 2000 löpare. Det är jag nöjd med! =) Men shit var milenlopp suger...

Adams resultat

Efter loppet åkte vi direkt vidare till mina syskons gemensamma 55-årskalas. (30+25 år) Det var en riktigt trevlig tillställning med mycket god mat (grillad gris) och mycket god dryck. ;-) Efter några glas dansade jag och Adam både den ena och den andra dansen. ;-)

Efter att ha ätit brunch hemma hos mina föräldrar idag åkte vi till Adams föräldrar en sväng. Adam hade några grejer att fixa och skulle bli klippt av sin pappa och jag passade på att springa en uppmjukningsjogg i Ängelholm. Det kändes oväntat bra även om mina vader var riktigt trötta. Efteråt fick jag däremot en rejäl svacka och fick fylla på med dricka och energi innan jag kände mig på banan igen.

Nu väntar snart kvällsmat i form av grillat innan vi åker ner till Lund igen.
Ny vecka, nya tag!

Karta Malmömilen 2014

 Alla resultat från Malmömilen finns här.