Lundaloppet 2014

Första tävlingen den här helgen var Lundaloppet. Det är ett 10 km långt stadslopp på en tvåvarvsbana i Lund. Inte den snabbaste banan med en ganska bra stigning per varv och en del löpning på kullersten och knixar i stan. Men egentligen en ganska kul tävling!

Egentligen säger jag. Jag hade lite lätt ångest innan eftersom jag sprungit så himla lite i år. Jag kände likadant förra året och i år har jag sprungit ännu mindre. Jag kom väl ihåg hur det var förra året och gick ut superlugnt och kontrollerat den här gången. Tyckte jag. Men jag hade trots allt 3.54 på första kilometern. Första kilometern är visserligen flack men det var fortfarande alldeles för fort trots att jag tyckte att jag verkligen sniglade mig fram. Sjukt vad tävlingsnerver gör med kroppen!

Jag stumnade tidigt konstigt i höger lår. Jag gick en rejäl lårkaka efter en vurpa på rullskidorna i vintras  (ja, här i Skåne åker vi rullskidor på vintern också!) och jag antar att det har med det att göra? Jag har känt av det lite innan men inte såhär mycket. Vänster ben kändes helt annorlunda och inte alls stumt. Jag övervägde tom att bryta bråkdelen av en sekund för att det kändes så skumt men sprang på iaf.

Adam fotade mig i kurvan efter Botan

Känslan var att jag sprang i tröskelfart. Kontrollerat hela tiden och det kändes inte som jag kunde trycka på mer utan att dra på mig för mycket mjölksyra. Andningen kändes bra. Jag tog det lite lugnare inför varvningen där det är flackt för att försöka få ner pulsen lite och varvade på 21.19. Hade en snittpuls på 94% och maxpuls på 98% så kunde nog inte gjort så himla mycket mer.

Jag gick i mål på 43.50 (20/847 i damklassen) och borde verkligen vara nöjd med resultatet med så lite löpning senaste månaderna. Skönt att jag trots allt inte tappat mer. Lite ner i vikt och mer intervaller och löpskolning så kan jag nog hitta lite löpform framöver! Till Malmömilen i mitten på juni tex. :)

Efter målgångspuss

Hmm. Inte helt jämna varvtider.