Det har hunnits med en hel del träning sedan senaste inlägget och eftersom Fia legat på latsidan med bloggandet så kände jag att jag fick ta tag i det! Jag ska presentera mig lite mer utförligt när vi får upp vår nya blogg men här kommer lite info om vad jag och Fia sysslat med senaste tiden.
Träningshelg i Ljungbyhed – fokus skejt
För nästan en månad sedan nu hade jag, Fia och några från klubben ett litet träningsläger i Ljungbyhed. Vi fokuserade på skejt i och med att första rullskidtävlingen är skejt. Under lördagen körde jag, Fia och Gustaf först på tävlingshjul på flyget i Ljungbyhed. Vi körde mycket teknik, filmade varandra och lattjade runt lite. På eftermiddagen körde vi intervaller på Söderåsen i en backe vid kaféet ”Lotta på Åsen”. Varje intervall tog ca 10 minuter upp. Vi turades om att köra följebil upp så två åt gången kunde köra och på så sätt fick man lagom mycket vila.
 |
| Början av backen |
På söndagen var det time för teknikträning med min skejtrullskidsidol Tobias Westman! Vi samlades ute på flyget, den här gången var vi ett tiotal från klubben. Tobias hade bra tips på hur vi alla kunde förbättra sin teknik. Vi la mest fokus på växel fyra och fem; det är de man kör mest på tävlingar. Jag och Fia var med i ca 1.5h sen åkte vi på dop! Jag hade längtat till dopet sen morgonen då jag fick syn på alla kakor som hade bakats inför det! =)
 |
| Westman var pedagogisk: Förevisa, instruera, öva, öva, pröva! |
När dopet var över stack jag och Fia ut till en närliggande backe till Lotta på åsen. Jag körde klassiskt denna gången och prövade mina nya Elpex Team i brant motlut. Jag har varit dålig tidigare på att hålla högt tempo i diagonal samt att köra tekniskt rätt brant uppför. Men det kändes faktiskt ganska bra denna gången! Efter passet var vi båda rätt möra. Vi åt middag hos Fias föräldrar med div. tillhörande släktingar innan vi körde tillbaka till Lund.
 |
| Doptårta med fåret Shaun |
Landsjön runt
Landsjön runt var min första rullskidtävling som jag körde förra året på tiden 26:48min. Denna rullskidsäsongen ska bli väldigt rolig, jag ser verkligen fram emot att köra alla tävlingar som jag körde förra året och se hur mycket bättre jag blivit! På söndagsmorgonen åkte jag, Fia, Gustaf och Johannes upp tillsammans. Innan tävlingen åkte vi varvet en gång då det bara är 12.5 km långt och är lätt att åka på tävlingshjul utan att slita ut sig. Vi hade hört innan att de lagt ny asfalt på vissa bitar. I alla fall jag trodde att den nya asfalten skulle göra banan bättre, men ack så fel jag hade…Sämre asfalt är svårt att hitta. Det vibrerade så mycket att pjäxorna nästan snörade upp sig själv.
Tempot efter starten var väldigt lågt. Det är roligt att kunna åka med täten ett tag innan de sticker iväg, Håkan var på väg upp i täten för att dra lite för skojs skull ett tag med men ångrade sig. När första backen kom drog Westman upp tempot med ett par ordentliga skär i trean (ser helt sjukt ut för övrigt och går endast att tillämpa på tävlingsrullskidor). Jag tappade tyvärr täten direkt här, mina ben orkade inte alls uppför backen. I slutet av backen kom Johannes ifatt mig, jag drog ett tag men efter den andra stigningen var jag för trött och fick lägga mig bakom honom. Jag var ganska självsäker på att slå honom vid denna tidpunkten eftersom jag alltid gjort det tidigare på skejt och jag inbillar i alla fall mig själv att jag har en ganska bra spurt. Johannes höll ett bra tempo och jag blev ganska grillad. I den sista svängen när det var ca två kilometer kvar fick Johannes en liten lucka och den lilla motvind som fanns gjorde att jag inte orkade hänga på. Sista biten var bara att åka så fort som möjligt för att persa banan så bra som möjligt. I mål genomförde jag mina rutiner; hitta närmaste gräsfläck, lägga mig ner, dö och klökas. Jag var nog inte den trevligaste personen resten av dagen. Jag hade verkligen velat vara närmare vinnaren. Tiden blev 25:19, 1 min 19 sek snabbare än förra året och 2:18 efter vinnaren.
 |
| Jag på Vistavallen efter tävlingen |
Regementsmästerskap i stridshinderbana
I tisdags var det regementsmästerskap i stridshinderbana som man springer i par. Jag hade inte tänkt springa först men när jag fick reda på från vår friskvårdsavdelning att Daniel Karlsson inte hade anmält sig ändrade jag mig. Daniel är svensk mästare i militär femkamp där hinderbana är en gren och sen är han ett fysiskt under… Jag slog honom en signal och han var på. På morgon körde jag ut till P7, fixade i ordning min utrustning för hinderbanan (i stridshinderbana springer man i motoroverall, kängor, hjälm och stridutrustning). Efter det värmde jag upp i ca 20 min. Det är sjukt viktigt med uppvärmning till tävlingar, speciellt i denna typ när man ska ta hinder. Jag och Daniel startade som par nummer åtta av tio. Pulsen var max under hela loppet. Jag fick jaga Daniel hela tiden i och med att han är så mycket bättre än mig. Vid sista hindret (en grop man ska hoppa ner och upp från) stod han och väntade på mig, han hjälpte mig upp och vi sprang sista sträckan till mål och gick i mål på tiden 6 min 44 sek. Tiden räckte till en vinst men det märktes att jag inte är van vid så här korta tävlingar. Jag hostade riktigt länge efteråt och hade ont i halsen ett bra tag. Det var kul att få vinna en tävling och på eftermiddagen firade jag med ett stakpass med lite impulser!
 |
| Daniel drar mig uppför sista hindret |
Ledig vecka med många kvalitetspass
Senaste veckan har jag varit ledig från jobbet. Tanken från början var att få en 20 timmar träningsvecka. Men tävling, valborg och en massa trädgårdsarbete gjorde att jag slutade på 13 timmar, dock många kvalitetspass. Jag och Fia planerade att köra 500-meters intervaller som Fia brukar köra på skiergen vanligtvis. Sträckan som vi hittade visade sig dock bara vara 400 m men det fick duga den här gången. Vi körde 10 st intervaller med 1 min vila.
 |
| Intervallsträckan |
Vi hörs!
//Adam
Våren har för övrigt kommit till Skåne på allvar nu och vem kan motstå de ljuvliga rapsfälten?
Det är inte så lätt att springa i fält med rullskidor på.
I sista fallet strök både bindning och pjäxa med...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar