Hallands Rull-ski 2013

Efter mycket om och men blev det start i Hallands Rull-ski igår. Jag var inte säkert på om det var tredje eller fjärde gången jag åkt tävlingen och fick kolla tillbaka i resultatlistorna och konstaterade att det var min fjärde start på lika många år.

Jag vill börja med att rikta ett stort tack till Lasse och Ivan i klubben som gjorde det möjligt för mig och Gustaf att tävla genom att samåka med oss till målet och lämna bil där så vi kunde hinna hem till vårt viktiga möte på eftermiddagen. (Föreningsstämma som i allra högsta grad berör oss och vårt framtida boende...)

Hallands Rull-ski är lite av en favorittävling; 47 km på fina landsvägar med start i Simlångsdalen och mål i Hyltebruk. Det kändes lite snopet att vi skulle missa den men eftersom vi ställt in oss på att inte hinna var vi lite avtrubbade och inte så peppade på lördagen när vi fick veta att Lasse och Ivan kunde tänka sig samma upplägg med körningen som oss.

Dessutom skulle vi bort på 50-årskalas hos Gustaf släkting på kvällen. Mycket skaldjur, oxfilé och tårta senare kändes det dock rätt bra att vi skulle få en riktig genomkörare dan efter. :)

Jag var helt klart revanchsugen efter flera mindre bra tävlingar senaste tiden. Jag var helt inställd på att slå banrekordet och ville sätta lite press på mina klubbkamrater som kört ifrån mig lite för mycket senaste tävlingarna...;-)

När vi väl var på plats vid starten och hade hämtat ut nummerlapparna (snarare finfina nya västar; gött att slippa säkerhetsnålar) och gått på toa för femtioelfte gången satte vi igång att värma upp. Det var en riktigt fin sommardag och det visade sig snart att det var väldigt varmt redan under uppvärmningen. Jag dumpade klubbtröjan vid starten och nöjde mig med magtröjevarianten med bara nummerlappsvästen. Ett skönt och bra val.

Jag har försökt vara mer noga med att värma upp ordentligt innan tävlingar eftersom jag vet vilket våldsamt tempo det brukar bli i början och det är lätt att stumna tidigt om man inte är lite varm i kläderna innan. Den här gången kändes det oväntat lätt att hänga med i starten.

Snart formades en klunga bestående av ett gäng från klubben och ett antal andra välbekanta ansikten. Det är inte ofta jag lyckats hamna i någon klunga på tävling så det kändes riktigt roligt och jag siktade in mig på att inte slita för mycket utan försöka flyta med och avvakta och spara energi för kommande tempohöjningar. Det kändes oförskämt bra långa partier. Håkan och Micke Åström var nog de som drog det största lasset i klungan men vi andra var ättriga och lät dem inte sticka iväg. Jag täppte igen några luckor som bildades och kände mig stark i rycken. Dock blev jag snart medveten om att mitt rull inte var någon höjdare. Jag upplevde i alla fall att jag blev väldigt frånrullad utför och på lättare partier. Om det hade med vikten, dålig teknik, dåligt rull eller en kombination av alla föregående faktorer var dock oklart.

Här var jag fortarande  med i matchen...
Oskar, jag, Micke Åström och Håkan.
Foto: Thomas Johansson, Vinnalt Foto i Halmstad

I efterhand visade det sig att det ena bakhjulet faktiskt gick trögt att "torr-rulla".  Väldigt oklart hur mycket/om det gjorde någonting men det känns bra att jag fick inse det här nu och inte på SM om en vecka. Nu kan skidorna i alla fall få sig en genomgång. (Jag råkar känna en alldeles utomordentligt skidhandlare i Lund som jag tror är rätt person för detta...;-))

Det kändes väldigt snopet att förlora klungan i en lång utförsbacke när jag egentligen kände mig pigg. När jag såg att alla susade iväg och insåg att jag skulle få jaga ifatt gjorde jag ett korkat val och tog min liquid. Förlorade ytterligare lite på det och sen var det kört att komma ifatt.

Men jag försökte att inte tappa sugen när jag blev frånåkt. Redan tidigare när vi låg och myskörde en lång sträcka hade jag konstaterat att det gick oroväckande långsamt och att det skulle vara svårt att matcha min tid från förra året. Det blåste mycket mer i år, men jag hade å andra sidan en klunga att köra med till skillnad från förra året. Snittpulsen på passet var låg och jag körde en lång period i A2-zon.

När jag blev ensam kämpade jag på för att försöka komma i fatt. Jag insåg att min ena skida hela tiden strävande framåt mer än den andra så jag försökte lägga över vikten på den med förhoppning att rulla lite bättre. När det var en mil kvar insåg jag att jag skulle få göra en långspurt utan dess like för att kunna slå banrekordet på 1.57. Men eftersom jag är en kratta på att räkna och inte kom ihåg riktigt hur banan såg ut framåt vägrade jag acceptera det och försökte hålla uppe farten och humöret. Klockan 11.59.50 rullade jag över mållinjen, två och en halv minut långsammare än förra året.

Trots lite sura miner och besvikelse över att jag skulle slagit banrekordet om jag lyckats hänga kvar i klungan var jag egentligen väldigt nöjd med loppet.

Jag kände direkt i starten att det var en bra dag. Kroppen kändes kanon; jag kände mig pigg och stark och det var roligt. Den känslan tar jag med mig till SM i Falköping nästa helg.  :)


Loppet i siffror:
Tid: 1:59:50
Sträcka: 46,94 km enl. Garmin
Medeltempo: 2:33/km
Snittfart: 23.5 km/h
Maxfart: 44 km/h
Snabbaste kilometern: 29,2 km/h
Placering: 1 av 2 i D21
Snittpuls: 87% av max
Maxpuls: 94% av max

Alla resultat finns här.

Gustaf körde grymt bra och gick i mål som 3:a i H21
Foto: Thomas Johansson, Vinnalt Foto i Halmstad

Gustaf först i klungan och vinnaren Erik Wickström på sidan
Foto: Thomas Johansson, Vinnalt Foto i Halmstad