Full hand - en oplanerat träningsrik lördag

Nu har det hänt alldeles för mycket saker igen och jag hade kunnat skriva en halv roman om allt. Men jag delar upp allt i några kortare inlägg istället för både er och min skull. :)

Först ut blir helgens äventyr som resulterade i nästan 6 timmars träning i lördags. 

Jag tror minsann att det är rekord för mig i mängd på en dag med över tre timmars löpning och två och en halv timmes rullskidåkning. Men som sagt, inte helt enligt plan. :)

I fredags kväll åkte jag och Gustaf upp till Ljungbyhed. Gustaf hade några ärenden att utföra på lördagmorgonen och jag tog chansen att få skjuts en bit bort längs Söderåsen för att springa tillbaka till Skäralid. (Som inte är så långt ifrån Gustafs föräldrahem.)

Här slutar allmän väg...
...och börjar min utflykt!

I Lund blir det mycket asfaltslöpning och samma rundor om och om igen så jag var riktigt sugen på att komma ut i terrängen på Söderåsen och hårdtesta mina nya skor. Och testade blev de! :)

Sträckan från Klövahallar till Skäralid visade sig vara betydligt längre än vad Gustafs bror och pappa hade uppskattat. Efter 12 kilometer missade jag en ledmarkering och yrade omkring ett tag. 

Efter att ha yrat omkring och...

- sjunkit ner till knäna i en koblajjliknande gegga vid ett vattendrag (skorna var inte vackra efteråt men klarade gegg-testet strålande!)

- insett att jag hade telefonen med och låtit den uppskatta avståndet till Skäralid till 12 km

- passat på att filma en hackspett 

- ätit en tugga snickers och druckit lite

...lyckades jag hitta tillbaka till senaste ledmarkeringen och såg snart ledmarkeringen som jag missat tidigare och kunde fortsätta i rätt riktning igen. 

Fia was here

Gegga!

Som tur var hade jag vänt i dörren i sista stund innan avfärd och fått med mig mobilen, två småflaskor vatten och ett snickers i ett bälte som jag fått låna av Gustafs pappa. Det kändes skönt även om mobilen inte hade någon mottagning där ute i bushen. 

Efter ytterligare några missöden med ledmarkeringarna närmade jag mig tillslut Skäralid efter 26 km och drygt tre timmars jogg/löpning/klättring. Jag hade inte haft en tanke på att Skåneleden skulle vara så kuperad och svårsprungen på sina ställen. Värst var de steniga partierna i dalen på slutet där det knappt gick att gå ens utan att riskera att stuka fötterna. Men på det stora hela var det en fantastiskt fin tur där uppe på åsen i strålande väder med omväxlande terräng och omgivning. Enl. Garmin var stigningen totalt under passet drygt 1100 m. 

Morgonsol i skogen

Vackert!

Väl framme i Skäralid ringde jag Gustaf och blev upphämtad. 

Efter att ha duschat och ätit tog jag en kort powernap tillsammans med Gösta. Sen började Gustaf och hans pappa göra sig färdiga för att ge sig ut på rullskidorna och jag ryckte upp mig och bestämde mig för att följa med en sväng och se hur det kändes.  

Jag väntade mig en riktig svacka men med en banan utportionerad under passet och lite choklad på slutet så höll jag mig oväntat pigg. Jag körde på tvåor och det blev ett riktigt myspass pulsmässigt. (Gustaf slet som ett djur på eaglefyror och Sven körde tvåor.) Vi körde en ganska kuperad runda och jag stakade mest men övade lite diagonalåkning där det passade. Mina triceps, som har trilskats lite på sistonde, skötte sig bra under passet. Skönt!

De sista 6 km körde jag i förväg hem och tryckte på lite hårdare fast fortfarande A1. Jag kände mig pigg på slutet och förlängde en liten sväng för att få ihop 4 mil. En bra känsla i kroppen och riktigt gött att få till en "full hand" utan att ha haft de ambitionerna. :)

Sven och Gustaf efter chokladpausen

Alltså. Det här är livet!