Full hand - en oplanerat träningsrik lördag

Nu har det hänt alldeles för mycket saker igen och jag hade kunnat skriva en halv roman om allt. Men jag delar upp allt i några kortare inlägg istället för både er och min skull. :)

Först ut blir helgens äventyr som resulterade i nästan 6 timmars träning i lördags. 

Jag tror minsann att det är rekord för mig i mängd på en dag med över tre timmars löpning och två och en halv timmes rullskidåkning. Men som sagt, inte helt enligt plan. :)

I fredags kväll åkte jag och Gustaf upp till Ljungbyhed. Gustaf hade några ärenden att utföra på lördagmorgonen och jag tog chansen att få skjuts en bit bort längs Söderåsen för att springa tillbaka till Skäralid. (Som inte är så långt ifrån Gustafs föräldrahem.)

Här slutar allmän väg...
...och börjar min utflykt!

I Lund blir det mycket asfaltslöpning och samma rundor om och om igen så jag var riktigt sugen på att komma ut i terrängen på Söderåsen och hårdtesta mina nya skor. Och testade blev de! :)

Sträckan från Klövahallar till Skäralid visade sig vara betydligt längre än vad Gustafs bror och pappa hade uppskattat. Efter 12 kilometer missade jag en ledmarkering och yrade omkring ett tag. 

Efter att ha yrat omkring och...

- sjunkit ner till knäna i en koblajjliknande gegga vid ett vattendrag (skorna var inte vackra efteråt men klarade gegg-testet strålande!)

- insett att jag hade telefonen med och låtit den uppskatta avståndet till Skäralid till 12 km

- passat på att filma en hackspett 

- ätit en tugga snickers och druckit lite

...lyckades jag hitta tillbaka till senaste ledmarkeringen och såg snart ledmarkeringen som jag missat tidigare och kunde fortsätta i rätt riktning igen. 

Fia was here

Gegga!

Som tur var hade jag vänt i dörren i sista stund innan avfärd och fått med mig mobilen, två småflaskor vatten och ett snickers i ett bälte som jag fått låna av Gustafs pappa. Det kändes skönt även om mobilen inte hade någon mottagning där ute i bushen. 

Efter ytterligare några missöden med ledmarkeringarna närmade jag mig tillslut Skäralid efter 26 km och drygt tre timmars jogg/löpning/klättring. Jag hade inte haft en tanke på att Skåneleden skulle vara så kuperad och svårsprungen på sina ställen. Värst var de steniga partierna i dalen på slutet där det knappt gick att gå ens utan att riskera att stuka fötterna. Men på det stora hela var det en fantastiskt fin tur där uppe på åsen i strålande väder med omväxlande terräng och omgivning. Enl. Garmin var stigningen totalt under passet drygt 1100 m. 

Morgonsol i skogen

Vackert!

Väl framme i Skäralid ringde jag Gustaf och blev upphämtad. 

Efter att ha duschat och ätit tog jag en kort powernap tillsammans med Gösta. Sen började Gustaf och hans pappa göra sig färdiga för att ge sig ut på rullskidorna och jag ryckte upp mig och bestämde mig för att följa med en sväng och se hur det kändes.  

Jag väntade mig en riktig svacka men med en banan utportionerad under passet och lite choklad på slutet så höll jag mig oväntat pigg. Jag körde på tvåor och det blev ett riktigt myspass pulsmässigt. (Gustaf slet som ett djur på eaglefyror och Sven körde tvåor.) Vi körde en ganska kuperad runda och jag stakade mest men övade lite diagonalåkning där det passade. Mina triceps, som har trilskats lite på sistonde, skötte sig bra under passet. Skönt!

De sista 6 km körde jag i förväg hem och tryckte på lite hårdare fast fortfarande A1. Jag kände mig pigg på slutet och förlängde en liten sväng för att få ihop 4 mil. En bra känsla i kroppen och riktigt gött att få till en "full hand" utan att ha haft de ambitionerna. :)

Sven och Gustaf efter chokladpausen

Alltså. Det här är livet!

ColdZyme - munspray mot förkylning

Idag träffade jag Ulf Blom som är marknadschef på företaget Enzymatica här i Lund. Jag har tidigare hjälpt dem med profilering av deras lokaler och nu har de flyttat till nya lokaler och behöver lite hjälp igen.

Det är ett väldigt spännande företag och första gången jag träffade Ulf fick jag med mig ett prov på deras produkt; "Coldzyme". ColdZyme är ett förkylningsspray som verkar förebyggande/förkortar sjukdomsperioden vid förkylningsinfektioner. Jag använde sprayet flitigt hela förrförra säsongen. (Extra flitigt på tåget hem från Marcialonga 2012 när vi delade kupé med två kräkhostiga tyskar tex.)

ColdZyme Munspray är registerat hos läkemedelsverket som medicintekniskprodukt, klass I med indikation att det kan reducera risken för en förkylning eller förkorta den. ColdZyme säljs på Apoteket.

Jag fick med mig två förpackningar att testa under vintern! Nice!
Allt som kan hålla förkylningar borta är värt att testa!

Ulf berättade att det har samarbete med många olika grupper av idrottare. Bla. använder Maria Rydqvist och flera andra skidåkare och skidskyttar på landslagsnivå ColdZyme.

Han berättade även om en väldigt spännande studie i Lund där de fått tillåtelse att smitta friska människor (studenter som gärna är sjuka mot betalning ;-)) med en förkylningsinfektion för att kunna utvärdera produktens effekter. I studien visade man att Coldzyme mer än halverade en förkylning jämfört med placebo, (3 förkylningsdagar i coldzyme gruppen jämfört med 6,5 i placebogruppen)

Nu håller jag tummarna att jag klarar mig från förkylningar och kan träna på ostört den här säsongen!

Lite om bakgrunden till produkten från www.coldzyme.se:
"Vår historia börjar på 1970-talet. Den isländske forskaren professor Jon Bragi Bjarnason uppmärksammade att personal i fiskrenseriet hade ovanligt hela och mjuka händer. Med tanke på att de rensade fisk borde händerna snarare varit spruckna och såriga. Fanns det något i fisken som verkade helande och läkande? Svaret var ja. Forskargruppen kunde visa att hos vissa köldanpassade marina organismer finns ett enzym med goda läkande egenskaper. (1, 2)
När enzymet kommer i kontakt med människans varma hud och slemhinnor blir det superaktivt och bildar ett effektivt skydd mot virus och bakterier. Utvecklingsarbetet ledde så småningom till ett världspatent på det marina enzymet, (köldanpassat trypsin). År 2007 grundas Enzymatica och förvärvar globala rättigheter att utveckla/sälja produkter som innehåller det marina enzymet. Produktserien ColdZyme lanseras."

Ett livstecken från en hektisk tillvaro

Förra veckan fick jag äntligen till en vettig träningsvecka vilket innebar att det inte fanns någon tid och energi över till att skriva här.

Träningsveckan såg i alla fall ut så här i grova drag: 
Veckan inleddes på måndagens med det sedvanliga distanspasset med klubben
På tisdagen var jag med på ett uppstartspass i stavlöpning på St Hans som Gustaf höll för nybörjargruppen och övriga intresserade
På onsdagen körde jag ett lunchpass på gymmet följt av rullskidintervaller med klubben på kvällen
Torsdag var vilodag
Fredagen inleddes med en morgonjogg och avslutades med diagonalåkningsterapi på kvällskvisten
I lörsdags körde jag och Gustaf ett distanspass på rullskidorna på tröga hjul
Och i söndags avslutade jag veckan med ett pass på gymmet.

Summa summarum: drygt 13,5 timmars träning

Förutom söndagen gick allt enligt plan. I söndags hade jag egentligen tänkt träna ett pass till men efter att ha varit på en lägenhetsvisning på eftermiddagen hade vi för mycket annat att tänka på och det blev för sent för att sticka ut.

Vi la ett bud på lägenheten senare på kvällen och nu väntar vi på att få klart att skriva kontrakt. Vi vågar inte ta ut något i förskott så jag berättar mer så snart jag vet om det går vägen. :)

Galet roligt och spännande är det i alla fall.

Idag ställde jag klockan lite tidigare än vanligt för att hinna med ett löppass på morgonen innan jobbet. Dessutom kom jag i säng i vettig tid kvällen innan för en gång skull. Trots det var jag inte superpigg när jag vaknade och mörkret ute gjorde inte saken bättre direkt. Men lite senare än planerat stapplade jag i alla fall ut ur lägenheten för att jogga en sväng. Känslan var precis som förra veckans morgonjogg överraskande bra och det var skönt att komma ut.

Jag försöker ställa in mig på att morgonjoggarna innan frukost inte ska gå fort utan bara ska genomföras och med den inställningen brukar det bli riktigt sköna och inte så jobbiga pass, varken mentalt eller fysiskt. Man känner sig så lätt och hurtig när man joggar omkring på morgongen och det kändes riktigt bra att sitta på bussen ner till Malmö-jobbet idag och redan ha avverkat dagens första pass.

Ikväll körde vi klubbpasset som vanligt. Jag har haft lite känningar i höger triceps/armbåge/axel och valde därför att köra på vanliga hjul, tvåor, idag. Det gick lätt och fint hela passet och pulsen var riktigt låg. Däremot kände jag av vänster armbåge istället som omväxling så jag ska nog ta det lite lugnt med rullskidandet några dagar.

Vätskepaus i solen i metropolen Staffanstorp

Här slutar Staffanstorp

Typiskt nog körde jag två av mina "potentiella armbågs/axel-problemövningar" förra veckan för första gången på länge så nu vet jag inte vilket som är orsaken:

Dips på gymmet i onsdags
Och/eller 1,5 timmars diagonalåkningsterapi i backe i fredags
(Förresten kanske stavlöpning i backe med alldeles för långa stavar också kvalar in som sabotör?)

Jaja.
Hög tid att sova!

Händer mycket spännande nu så jag ska försöka vara lite mer flitig med uppdaterandet framöver!

Tour de Mösseberg - SM i rullskidor 2013

Igår åkte jag, Gustaf och Adam upp till Falköping för att köra "Tour de Mösseberg" som även råkar vara SM i klassiska rullskidor i år. På lördagen var det distans och på söndagen backrace men vi hade bestämt oss för att bara köra distanstävlingen för att slippa övernattning och en hel helg på vift.

Distansen för mig var 29 km och H21 körde 40 km. Banprofilen såg respektingivande ut med flera rejäla uppförsbackar och en grym avslutning upp på ett mindre berg. Eftersom det inte var en varvbana utan start i Broddetorp och mål uppe på Mösseberg fixade arrangörerna transport från målet till start innan tävlingen.  Så i bilen på vägen till målet fick vi se den fruktade avslutningen på banan. Jäklar vilken stigning!

Banprofilen

Väl på plats mötte vi upp Johannes från klubben som kört dit från Oslo och sen gick vi en liten sväng och tittade på den sista biten in mot mål som gick på en cykelväg. Efter det passade jag, Gustaf och Adam på att gå på toa på restaurang Bredablick innan transporten till mål skulle avgå 12.30.

När jag kom ut från toaletten möttes jag av Gustaf som informerade mig om att vi var inlåsta. På något sätt hade vi lyckats slinka in obemärkta på restaurangen som antingen inte varit öppen alls eller stängt klockan 12. Nu var det i alla fall inte en kotte där och dörrarna var låsta och gick inte att öppna inifrån. Efter att ha konstaterat att det verkligen inte var någon kvar i byggnaden mötte vi upp Adam och letade efter en potentiell utväg. Vi hittade ett fönster på kontoret som var öppet. Det fick duga fast det råkade vara typ två meter ner till marken. Gustaf och Adam hoppade ut och medan jag mjäkade mig över att behöva hoppa ner försökte Gustaf förklara för en förbipasserande vad vi sysslade med.

Gustaf och Adam på väg ut...

Väl ute i friheten igen packade vi ordning prylarna som skulle med till starten och blev tilldelade en bil med chaufför som skulle ta oss till starten. Vi körde i stort sett tävlingsrundan baklänges och fick lite koll på hur det såg ut.

14.00 gick starten för killarna och tio över för mig. Jag hade tagit med både skate- och klassiska pjäxor och bestämde mig för att köra på skatepjäxorna. Funkade helt ok att köra med frånskjut och diagonal på dem och de kändes mycket mer stabila.

Gustaf kände sig inte i någon toppform under uppvärmningen. Inte så konstigt efter en hektisk jobbvecka på resande fot utan någon rullskidåkning. (Men däremot mycket mat, öl och bastubad! ;-)) Jag tyckte att det kändes helt ok. Under uppvärmningen försökte jag köra en del frånskjut och diagonal för att få in känslan lite och på ett platt parti lyckades jag klanta mig i diagonalåkningen och stod på öronen. Jävlar. Bra början. Men stavarna höll och jag fick bara några härliga svedda märken på smalbenet och underarmen. Klantigt.

Jag, Adam och Johannes innan tävligen

När Gustaf och co åkt iväg körde jag en sista uppvärmningssväng innan det var dags att ställa upp vid starten. Sen stod jag där efter Sandra Hansson, Annika Löfström och Hanna Falk men före alla killarna i H17-20 och H55 och uppåt. Jag var alldeles för långsam i starten och tappade direkt nån meter på tjejerna. Sen började kaoset när alla snabba killar och gubbar skulle ta sig fram från sina led. Men starten flöt ändå på bra och jag försökte pressa på för att få en chans att hitta några snabba ryggar.

Jag var med i en klunga när vi kom fram till första branta backen. Jag försökte hålla nere pulsen genom att bara staka. I slutet av backen började klungan splittras upp och när det började gå lättare utför hade jag inte en chans att hänga med. Då hade jag dragit ett litet gäng ett tag och när de gick upp och skulle hjälpa till att dra ifatt framförvarande tappade jag direkt och motvinden gjorde det hopplöst att komma ifatt. Fan också. Sen körde jag själv ett antal kilometer innan jag blev ifattåkt av två gubbar som jag lyckades hänga på. Det blev väldigt tydligt vad mina styrkor och svagheter är. Trög stakning i motlut är min absoluta styrka. Lätt stakning utför går sämre men förhoppningsvis i alla fall delvis på grund av att jag fortfarande har för dåligt rull på mina skidor. Diagonalåkning och frånskjut tappar jag på. Även om jag blivit mycket bättre senaste året så har jag fortfarande mycket att jobba på. På tävlingsskidorna känns det betydligt klumpigare och sämre än på mina elpextvåor så jag borde öva mer även på dem.

Jag insåg i backarna att mitt lilla följe med all sannolikhet skulle slå mig i den sista långa backen. Negativt, ja. Men realistiskt. ;-) Men jag gjorde i alla fall ett helhjärtat försök att höja tempot sista kilometerna för att få ett litet försprång in i sista stigningen.

Mina farhågor om banan blev inte riktigt besannade. Själva banan var inte alls så tung som jag befarat men sista backen var mycket värre än jag kunnat föreställa mig! Nästan lite deja vu från Marcialongabacken faktiskt även om den här var betydligt snabbare överstökad. ;-)

Så fort backen brantade till sig gick gubbarna om och jag kämpade på för att inte tappa alltför mycket på dem. Det var diagonalåkning som gällde. Eller ursäkta mig: Diagonalgång. Jäklar vad segt det kändes! Det fanns inget krut alls i kroppen och jag siktade bara in mig på att ta mig upp utan att stanna och hasade fram på skidorna i slowmotion. Jag hoppas innerligt att ingen filmade den här sista biten för det kan inte ha varit någon vacker syn! :)

När banan vände upp på cykelbanan sista biten in mot mål gick jag över till att staka. Det var så skönt att få komma tillbaka i sitt rätta element och jag kämpade på för vad jag hade sista biten in i mål.

Återigen en lite snopen känsla efteråt. Formen känns allmänt bra men resultaten blir inte de jag tycker att jag kan förvänta mig. Just den här tävlingen var den sista på länge nu och motivationen var kanske inte direkt på topp efter en tävlingsintensiv period. En snittpuls på strax under 90% på en så här kort och kuperad tävling är inte ok. Och en snitthastighet på under 22 km/h är i klenaste laget även om det var en ovanligt kuperad bana.

Jag kan bättre än så här!

Fast just nu känner jag inget större behov av att få bevisa det.
Jag ser verkligen fram emot att få ha ett antal tävlingsfria helger framöver och bara kunna träna på.


Loppet i siffror:
Tid: 1:19:35
Sträcka: 28,69 km enl. Garmin
Medeltempo: 2:46/km
Snittfart: 21.6 km/h
Maxfart: 42 km/h
Snabbaste kilometern: 31,4 km/h
Placering: 4 av 4 i D21
Snittpuls: 90% av max
Maxpuls: 94% av max


Här är alla resultat från tävlingen

Nya skor och SM imorgon

Idag slutade jag tidigt, stack hem och gick ut en promenad med Gösta och Stina (inte ett äldre pensionärspar utan min och grannens hund) i det vackra vädret. Det har varit några dagar med sådär perfekt sensommarväder den här veckan. Soligt och ganska varmt men frisk höstluft. Åh vad jag gillar hösten när den är på det här humöret!

Efter promenaden körde jag bort till Håkan och Lotta på Huselius Skidport/ Rullskidspecialisten/ Trailrunspecialisten. (Kärt barn har många namn eller hur är det?) Där fick jag tillbaka mina och Gustafs nyservade skidor. (Som var så mögiga när Håkan fick dem att min ena skida antagligen gått långsammare på Hallands pga av allt skit på hjulaxeln. Måste. Lära. Mig. Sköta. Min. Utrustning. (Men det är ju så trist!) Gustafs skidor är pimpade med nya bakhjul. Så har han inte ätit samma sak hela veckan i Finland kanske han kan åka riktigt snabbt i morgon! ;-)

Det här åt Gustaf i tisdags...

Det här ser betydligt godare ut tycker jag.
Lunch på Annas Kök innan Gustaf åkte...

Gustaf har varit på jobb i Finland sen i tisdags och jag har passat på att jobba undan en massa i veckan. (En massa som i att sitta uppe och jobba till två på natten bara för att saker och ting flyter på...) Inte bästa uppladdningen inför helgen kanske men vad gör man.

Gösta gillar också hösten.
Han älskar äpplen och päron och alla promenader den här tiden
går ut på att hitta fallfrukt att mumsa i sig.

Förutom att jag fick tillbaka våra skidor köpte jag liquid till imorgon. (Perfekt att Håkan och Lotta börjat sälja Enervit nu också!) Och så passade jag på att shoppa lite träningsinspiration. Det blev ett par "Icebug acceleritas" och jag hoppas att de ska få mig att hitta bort från asfalt och grus och ut i terrängen. Jag tänker inte ens kommentera färgen på dem. ;-) Snygga var de iaf! Blev inspirerad när jag fick mail om att det blir stavlöpnings-kom igång-pass med klubben på tisdag och nu ser jag ännu mer fram emot det. :) Gillade verkligen mina Icebugs som jag fick i vintras och det ska bli kul att se hur den här modellen funkar.

Nya skor och sovande hund.
Gösta hann tröttna innan jag fick honom att posera som jag ville...

Nu måste jag börja packa ihop mig inför morgondagen. Det är inte start förrän vid två imorgon som tur är men dagen börjar betydligt tidigare än så. Adam ska hämtas, Gösta ska lämnas, vi ska hinna äta lunch på vägen (i alla fall jag och Adam som inte varit på ätarläger i Finland) och helst hinna spana in den fruktade avslutningsbacken innan bussen till starten går 12.30. 

Motståndet i D21 är litet men massivt. Eller vad sägs om Sandra Hansson, Hanna Falk och Annika Löfström? Och så hoppas jag att Majken dyker upp! Riktigt kul och jag är helt ok med att bli sist om jag bara känner att jag fått ut vad jag har och gjort vad jag kan! ;-)

Hallands Rull-ski 2013

Efter mycket om och men blev det start i Hallands Rull-ski igår. Jag var inte säkert på om det var tredje eller fjärde gången jag åkt tävlingen och fick kolla tillbaka i resultatlistorna och konstaterade att det var min fjärde start på lika många år.

Jag vill börja med att rikta ett stort tack till Lasse och Ivan i klubben som gjorde det möjligt för mig och Gustaf att tävla genom att samåka med oss till målet och lämna bil där så vi kunde hinna hem till vårt viktiga möte på eftermiddagen. (Föreningsstämma som i allra högsta grad berör oss och vårt framtida boende...)

Hallands Rull-ski är lite av en favorittävling; 47 km på fina landsvägar med start i Simlångsdalen och mål i Hyltebruk. Det kändes lite snopet att vi skulle missa den men eftersom vi ställt in oss på att inte hinna var vi lite avtrubbade och inte så peppade på lördagen när vi fick veta att Lasse och Ivan kunde tänka sig samma upplägg med körningen som oss.

Dessutom skulle vi bort på 50-årskalas hos Gustaf släkting på kvällen. Mycket skaldjur, oxfilé och tårta senare kändes det dock rätt bra att vi skulle få en riktig genomkörare dan efter. :)

Jag var helt klart revanchsugen efter flera mindre bra tävlingar senaste tiden. Jag var helt inställd på att slå banrekordet och ville sätta lite press på mina klubbkamrater som kört ifrån mig lite för mycket senaste tävlingarna...;-)

När vi väl var på plats vid starten och hade hämtat ut nummerlapparna (snarare finfina nya västar; gött att slippa säkerhetsnålar) och gått på toa för femtioelfte gången satte vi igång att värma upp. Det var en riktigt fin sommardag och det visade sig snart att det var väldigt varmt redan under uppvärmningen. Jag dumpade klubbtröjan vid starten och nöjde mig med magtröjevarianten med bara nummerlappsvästen. Ett skönt och bra val.

Jag har försökt vara mer noga med att värma upp ordentligt innan tävlingar eftersom jag vet vilket våldsamt tempo det brukar bli i början och det är lätt att stumna tidigt om man inte är lite varm i kläderna innan. Den här gången kändes det oväntat lätt att hänga med i starten.

Snart formades en klunga bestående av ett gäng från klubben och ett antal andra välbekanta ansikten. Det är inte ofta jag lyckats hamna i någon klunga på tävling så det kändes riktigt roligt och jag siktade in mig på att inte slita för mycket utan försöka flyta med och avvakta och spara energi för kommande tempohöjningar. Det kändes oförskämt bra långa partier. Håkan och Micke Åström var nog de som drog det största lasset i klungan men vi andra var ättriga och lät dem inte sticka iväg. Jag täppte igen några luckor som bildades och kände mig stark i rycken. Dock blev jag snart medveten om att mitt rull inte var någon höjdare. Jag upplevde i alla fall att jag blev väldigt frånrullad utför och på lättare partier. Om det hade med vikten, dålig teknik, dåligt rull eller en kombination av alla föregående faktorer var dock oklart.

Här var jag fortarande  med i matchen...
Oskar, jag, Micke Åström och Håkan.
Foto: Thomas Johansson, Vinnalt Foto i Halmstad

I efterhand visade det sig att det ena bakhjulet faktiskt gick trögt att "torr-rulla".  Väldigt oklart hur mycket/om det gjorde någonting men det känns bra att jag fick inse det här nu och inte på SM om en vecka. Nu kan skidorna i alla fall få sig en genomgång. (Jag råkar känna en alldeles utomordentligt skidhandlare i Lund som jag tror är rätt person för detta...;-))

Det kändes väldigt snopet att förlora klungan i en lång utförsbacke när jag egentligen kände mig pigg. När jag såg att alla susade iväg och insåg att jag skulle få jaga ifatt gjorde jag ett korkat val och tog min liquid. Förlorade ytterligare lite på det och sen var det kört att komma ifatt.

Men jag försökte att inte tappa sugen när jag blev frånåkt. Redan tidigare när vi låg och myskörde en lång sträcka hade jag konstaterat att det gick oroväckande långsamt och att det skulle vara svårt att matcha min tid från förra året. Det blåste mycket mer i år, men jag hade å andra sidan en klunga att köra med till skillnad från förra året. Snittpulsen på passet var låg och jag körde en lång period i A2-zon.

När jag blev ensam kämpade jag på för att försöka komma i fatt. Jag insåg att min ena skida hela tiden strävande framåt mer än den andra så jag försökte lägga över vikten på den med förhoppning att rulla lite bättre. När det var en mil kvar insåg jag att jag skulle få göra en långspurt utan dess like för att kunna slå banrekordet på 1.57. Men eftersom jag är en kratta på att räkna och inte kom ihåg riktigt hur banan såg ut framåt vägrade jag acceptera det och försökte hålla uppe farten och humöret. Klockan 11.59.50 rullade jag över mållinjen, två och en halv minut långsammare än förra året.

Trots lite sura miner och besvikelse över att jag skulle slagit banrekordet om jag lyckats hänga kvar i klungan var jag egentligen väldigt nöjd med loppet.

Jag kände direkt i starten att det var en bra dag. Kroppen kändes kanon; jag kände mig pigg och stark och det var roligt. Den känslan tar jag med mig till SM i Falköping nästa helg.  :)


Loppet i siffror:
Tid: 1:59:50
Sträcka: 46,94 km enl. Garmin
Medeltempo: 2:33/km
Snittfart: 23.5 km/h
Maxfart: 44 km/h
Snabbaste kilometern: 29,2 km/h
Placering: 1 av 2 i D21
Snittpuls: 87% av max
Maxpuls: 94% av max

Alla resultat finns här.

Gustaf körde grymt bra och gick i mål som 3:a i H21
Foto: Thomas Johansson, Vinnalt Foto i Halmstad

Gustaf först i klungan och vinnaren Erik Wickström på sidan
Foto: Thomas Johansson, Vinnalt Foto i Halmstad

Ramsau i oktober

Ja, nu är det äntligen bokat och klart!

Den 17 oktober åker jag, Gustaf, Adam och Oskar från klubben till Ramsau på träningsläger. Först var tanken att vi skulle åka till Mallorca men eftersom vi hade svårt att få med oss någon coach/chaufför satsade vi på Ramsau där vi kan klara oss själva istället. Det känns inte som någon nitlott direkt. :)

Vi kommer att ta färjan Trelleborg - Rostock på kvällen på torsdagen, sova på båten och köra de 9 timmarna från Rostock till Ramsau tidigt på morgonen. Det blir mycket prylar som ska med och vi behöver ändå en bil på plats så att köra ner blev det lättaste och billigaste alternativet.

Vi har bokat boende i Vorberg, några kilometer söder om Ramsau. Vi hittade en stor lägenhet med kök och grejjer (wifi!) i en stuga till ett bra pris så tanken är att vi ska fixa mat själva under veckan. (Jag har stora förhoppningar om Adam och Oskars matlagningskonster. Men som backup råkar jag veta att Gustaf är en fena i köket så det känns tryggt. ;-))

Det blir alltså en riktig budgetresa men det känns galet lyxigt att vi ska få vara där över en vecka. Jag längtar redan!

Jag tänkte lagt in en fin bild till det här inlägget. När jag googlade hittade jag Magnus Ösths fantastiska bilder som är för fina att sno. Finns att se här. 

Ni får hålla tillgodo med Erik Wickström och en ko istället!

Stulen från www.erikwickstrom.se

Rakt in i väggen

Veckan efter Alliansloppet har varit hektisk. Mest i positiv bemärkelse med nya roliga jobbuppdrag och spännande möten men jag har varit ganska trött och träningen har fått stryka på foten lite.

Veckan inleddes i alla fall med ett riktigt kul och bra pass med Ekmans. Jag brukar aldrig vara med på måndagspassen eftersom det krockar med klubbens distanspass, men efter lördagens Allianslopp kändes det som ett bra tillfälle att stå över distanspasset och köra löpintervaller istället.

På måndagar kör Ekmans korta intervaller. Den här gången sprang vi 3 x (3+2+1) + 2 med 1 min vila mellan varje. (Vi började alltså med att springa 3 min, vilade 1 min, sprang 2 min, vilade 1 min och sen 1 min löpning innan vi började om med 3 min igen. Tre serier och en sista 2 minutare som avslutning.)

Ett riktigt kul pass. Grymt jobbigt och aplätt att få upp pulsen. :)

I tisdags körde vi ATC:n på Actic. Jobbigt och svettigt som vanligt. Jag kände av löpintervallerna och fick syra i benen på uppvärmningen i backen bakom Actic. Jobbigast på passet var annars chinsen (45 sekunder chins är grymt), en ny mag- och tricepsövning i TRX och när vi skulle växla mellan att göra armhävningar och tricepsdips på en stepbräda genom att svinga oss mellan de olika positionerna.

I onsdags var jag helt slut efter en hektisk jobbdag. Klubbpass intervaller stod på schemat och jag stack dit utan några som helst ambitioner. Jag visste inte vad jag skulle orka men det kändes bättre än väntat. Vi körde 900 m långa intervaller i en svacka och för ovanlighetens skull låg vinden så att intervalltiderna blev väldigt lika på båda hållen. Jag blev trött men fick upp pulsen fint. Riktigt bra sparring av klubbkompisarna och jämn fart på alla.

Torsdagen blev vilodag eftersom vi bestämt oss för att springa en tävling på lördagen. På fredagen skulle jag på kräftskiva efter jobbet och sprang bara en kort sväng innan frukost för att inte sega till för mycket.

Och så var det lördag och dags för Trelleborgsloppet. 10 km på en tvåvarvsbana. Varmare än väntat och riktigt svettigt under uppvärmningen. Målet var självklart att slå mitt tidigare rekord på 10 km. (42.52 från Malmömilen i år.) Det gick dock inte riktigt som önskat.

Min tävlingsberättelse från Funbeat löd så här:

"Trelleborgsloppet. Väggade efter typ 3 km. Tog rygg på en tjej som jag vet är snabbare än mig men som visade sig ha blivit mycket snabbare senaste tiden. Tänkte att en snabb, rutinerad rygg skulle vara värdefull men visste inte att hon satsade ner mot 40 minuter. Tyckte det gick lite fort i början men tänkte att det var ett lättsprunget parti och att det kanske var ok att det gick lite fort där men när det övergick till grus och blev lite tyngre var det helt kört. Benen var som betong. Pulsen var skyhög och sntthastigheten rasade trots att det kändes som att jag rörde mig i slowmotion. Återhämtade mig inte det minsta trots lägre fart. Insåg att pers var utom räckhåll och tyckte det kändes meningslöst att fortsätta. Frestades av tanken att bryta och/eller att stanna och gå många gånger under loppet men övertalade mig själv att det är ett ännu större misslyckande att bryta än att fortsätta och få en dålig tid. Kämpa! Jag tänkte om och intalade mig själv att jag i alla fall skulle få till ett bra träningspass. 44 minuter A3. Fanns inget tryck överhuvudtaget i kroppen ens på sista kilometern. Nån gång kanske jag lär mig."

Uppvärmning vid starten 

Gustaf gjorde ungefär samma misstag som mig men lyckades hejda sig lite tidigare och klappade inte ihop totalt.

Skillnaden på rullskidor/skidor och löpning är verkligen markant just på tävling. På skidor kommer det alltid en utförsbacke och en chans till en micropaus, ett andetag, en liten pulssänkning. I löpning får man ju aldrig vila! Men jag samlar nyttiga erfarenheter och hoppas att jag nån gång kan lära mig att hitta rätt ansträngningsnivå och att inte ryckas med i stundens hetta eller fega för mycket.

Hemma från tävlingen började dagens verkligt stora utmaning då vi skulle förbereda för kvällens kräftskiva. Städning, bakning och matlagning stod på schemat och vi var ungefär lika pigga som tävlingen gått bra. Vi var faktiskt riktigt risiga ett tag där på eftermiddagen men när allt var i fas fanns det en stund över för en powernap. Efter det kändes det i alla fall lite bättre och när gästerna väl kom mådde vi mycket bättre igen.

En av gästerna var en 10 veckor gammal Staffordshire Bullterrier och Gösta uppskattade verkligen lekkamraten. :)

Idag har vi haft en riktigt slapp dag. I en svag stund planerade vi för två pass men vi enades snart om att vi skulle vara nöjda med att få till ett. :)

Styrka på gymmet var efterlängtat och känslan i kroppen var bättre än väntat, framförallt i benen. Jag har märkt att benövningarna ofta går bättre för mig efter hårda löppass när jag inte alls väntar mig det och vice verca. Varför?

Jag körde igenom hela kroppen idag och körde maxstyrka på allt utom vadpress, mina prehabövningar och bellyback. Testade bland annat 50 kg i bänkpress för första gången men klarade bara 2 innan Gustaf fick hjälpa mig. Gick ner till 47,5 på efterföljande och klarade 3 + en sista med lite ass. Höjde till 50 kg på tricepspress (4, 3, 3, 3). Ökade på benpressmaskinen (tror det var till 150 kg), körde 4x4 på 65 kg på knäböj. Avslutade passet med vadpress i smithmaskin, rehabövningar och mage/rygg.

Skönt pass.
Styrketräning är så jäkla kul! :)

Hemma igen slängde vi ihop en fransk fisksoppa med lite rester från gårdagen som fond och med Gustafs aioli och "ett fantastiskt bröd" som jag bakat som tillbehör.

De senaste dagarna har nog kaloriintaget varit betydligt högre än förbrukningen. ;-)

Ny vecka, nya tag!

Hejdå bloggen.