Jag ville verkligen ha ett konkret kvitto på en uppåtgående form men lämnade målområdet med ett resultat som inte alls pekade i rätt riktning fast med en känsla i kroppen som sa något annat.
Jag tycker det är rätt patetiskt med dåliga ursäkter efter misslyckade lopp och jag skulle vilja skriva att "det inte var min dag" eller "jag är inte bättre än såhär" men dagens dundertabbe blir i alla fall en läxa för livet: Tävla aldrig på oprövat material!
Ni som vill slippa den kan gå vidare till *
När vi kom upp till Trollhättan strax innan lunch igår gick vi och hämtade ut nummerlappar och skulle få våra skidor godkända för start. Jag hade inte förberett skidor i förväg utan skulle få låna skidor av Håkan så jag började testa ett par olika skidor för att kunna välja vilka jag skulle köra på.
Mina egna Elpex Team skidor (som jag är supernöjd med) hade gamla hjul fram och skulle inte kunna matcha rullet på nyare hjul och mina träningspjäxor är i upplösningstillstånd och jag ville gärna kunna köra med mina Alpinapjäxor istället. (Dvs. på skidor med Rottefella-bindning.)
Jag testade två par skidor en kort sväng i backen innan varvningen och tyckte att det ena paret drog snett och kändes obekväma. De andra kändes å andra sidan ovana att åka med då de är lite högre och tyngre än mina Teamskidor men de kändes stabilare och bekvämare än de andra skidorna. Gustaf ville komma iväg till lunchen och jag bestämde mig för att satsa på de sistnämnda.
Jag fick ok i besiktningen och sen stack vi och åt lunch på hotellet. (Spaghetti och köttfärssås såklart!)
Under uppvärmningen precis innan insläppet till startfållorna körde jag en längre sträcka lite snabbare och märkte att den ena skidan drog lite. Jag markerade skidan och tänkte att om den bara drar lite utåt så gör det nog inte så mycket. Det kändes ovant med skidorna och benåkningen kändes inte alls bra. Jag var i valet och kvalet att försöka byta skidor men fållan skulle just öppna och jag ville ha en bra position i mitt led. Dessutom kunde man enl. PM:et bara få godkänt skidorna fram till klockan ett så jag skulle inte hinna konstaterade jag.
Det kändes inte alls bra innan start och jag var framförallt orolig för att benåkningen skulle ta stryk.
Den känslan var mer rätt än något annat under dagen.
Direkt efter starten i första backen insåg jag att det var riktigt illa. Jag försökte ta några bentag men kunde inte hålla styr på skidan på högerbenet och kunde inte alls trycka på. (Till saken hör dessutom att min högerfot är vekare än min vänsterfot på grund av flera stukningar och det gjorde inte saken bättre.) Istället övergick jag till att staka så mycket jag kunde och ta tag med vänsterbenet för att avlasta och inte tappa för mycket fart.
Nåväl. Uppe på krönet försökte jag förtränga kommande backar och staka på så gott jag kunde. Precis som förra året kändes det väldigt segt efter de första kilometerna. Men jag vet att jag är ganska segstartad och försökte känna efter, slappna av och inte stressa på för mycket utan köra mitt eget race.
Jag hade förhoppningar om att rullet på skidorna i alla fall skulle vara bra och att jag skulle kunna jobba på bra på stakpartierna och utför. Till skillnad från förra året fick jag dock se mig omrullad av betydligt fler åkare den här gången. Kanske på grund av att skidorna drog snett eller möjligtvis för att de inte var ordentligt inrullade? Det kändes tungt och jag höll på att tappa sugen och motivationen totalt. På första varvet körde jag nästan och hoppades att jag skulle knäcka en stav så jag hade en legitim anledning att kliva av. Men icke. Så det var bara att bita ihop. ;-)
Jag kände delvis igen känslan från förra året och jag vet att jag brukar vara relativt pigg sent i loppet när många börjar tappa sugen så jag körde och väntade på det istället. ;-)
Och visst blev jag piggare. Fast jag var samtidigt lite orolig att all stakning skulle ta slut på mig eller ge kramp i armarna.
Det kändes riktigt tråkigt att inte kunna utnyttja att jag har blivit starkare i benen och bättre på stakning med frånskjut men stakningen kändes å andra sidan grymt bra. Framförallt kände jag mig stark i stakningen i motlut där många runtomkring gick över till att använde benen. Det var i alla fall en positiv känsla som jag tar med mig från tävlingen.
Backarna som jag slet i förra året kändes trots all stakning lättare i år och en positiv effekt av stakandet var att jag hade lättare att hålla pulsen och ansträngningsnivån under kontroll i backarna.
I slutet på andra varvet började jag dock få ont i foten. Jag stod väldigt snett på skidan som drog och kunde inte göra så mycket åt saken fast jag var medveten om det.
Till på köpet började jag få krampkänningar i lats och triceps under sista varvet och försökte slappna av och sträcka ut när tillfälle gavs. Det var ganska varmt under loppet och jag drack ovanligt mycket under tävlingen. Både från min egen flaska i vätskebältet och från drickalangningsstationerna. Och så sörplade jag i mig en "liquid" halvvägs ut på andra varvet.
Jag klarade mig i alla fall från kramp under loppet men efter målgång krampade utsidan av foten och det var en fröjd att ta av sig pjäxorna.
Jag stör mig mest på att jag inte testade skidorna ordentligt för att märka och kunna justera dem i tid och att jag inte gick på känsla och bytte hjul och körde på mina väl invanda teamskidor istället för att prova något nytt för första gången på tävling. Men det är lätt att vara efterklok och bättre att vara klokare nästa gång.
* Nu har jag i alla fall varit bitter så det räcker och blir över för resten av säsongen.
Nya tag!
Efter målgång mötte jag ett gäng från klubben och efter ett litet tag kom Gustaf gående. Han verkade helnöjd och snart förstod jag att han verkligen gjort ett kalaslopp. Placering 48 på tiden 1.52.20, knappt 11 minuter efter vinnaren Anders Aukland. Så väl förunnat och grymt imponerande! :)
Sandra Hansson vann inte helt otippat damklassen men det var en riktigt tajt spurtduell mot Ida Ingmarsdotter. Trea blev Katja Visnar. Totalt var det 33 startade i damklassen och jag slutade på placering 21, drygt 26 minuter efter Sandra.
 |
| Imponerande startfält! |
Anders Aukland vann inte heller helt otippat herrklassen följt av Simen Östensen och Morten Eide Pedersen.
Här finns komplett resultatlista:
http://alliansloppet.se/wp-content/uploads/2013/08/Resultat-Alliansloppet-2013.pdf
Många i klubben visade sig ha kört riktigt bra även om flera också haft problem och knäckt stavar och stavspetsar och kunde ha kört ännu bättre om det inte vore för det.
Men riktigt kul med så många bra prestationer och ett så grymt startfält!
Jag ser redan fram emot revansch i nästa års Allianslopp! :)
 |
| Foto: Rolf Zetterberg |
Loppet i siffror:
Tid: 2:20:06
Sträcka: 47,67 km enl. Garmin
Medeltempo 2:55/km
Snittfart: 20,4 km/h
Maxfart: 36,2 km/h
Snabbaste kilometern: 27,4 km/h
Placering: 21 av 33
Snittpuls: 88% av max
Maxpuls: 94% av max
Att du hade en sämre dag under Alliansloppet syntes tydligt då jag närmade mig dig efter knappa milen. Men om jag känner dig rätt är du tillbaka snabbare än vad vi kan säga "studsa-tillbaka". På avstånd utstålar du styrka som är funktionell för skidåkning i synnerhet. Du är stark Fia!!
SvaraRadera