It's alive (och jävligt nöjd!)

Jag tänker inte ens försöka summera allt som hänt sen sist jag skrev.

En midsommar har passerat. Ett antal mil har rullats och sprungits och jag har roat mig med grymma "ATC-pass" (Actic Training Circuit) på gymmet. Maxstyrkan har prioriterats ner till förmån för de här passen och rullskidåkningen har fått stå tillbaka lite för löpningens skull.

Det känns helt rätt och jag har en riktigt bra känsla i kroppen just nu. Starkare än någonsin och jag börjar känna mig smidigare i kroppen. Hejdå kylskåps-Fia! Jag kommer inte sakna dig.

Jag tränar alltså på trots tystnaden här. Inte så flitigt (i timmar räknat) som den här tiden förra året, men jag har också insett att ökning av träningsmängd inte är det som kommer föra mig framåt mest det här året. Det finns inte tillräckligt med tid för träning och återhämtning för att göra en så avsevärd ökning av träningsmängd som jag gjorde förra året. Nu måste jag försöka hitta mina styrkor och svagheter och jobba på att förbättra teknik, kondition och styrka på ett så effektivt sätt som möjligt. Och det känns riktigt roligt och inspirerande! :)

Något annat som är sjukt inspirerande är att jag och Gustaf råkat ramla på ett antal startplatser till Marcialonga (här är min tävlingsberättelse från Marcialonga 2012) och att vi nu är ett helt gäng från klubben som kommer att åka ner till Italien tillsammans i slutet på januari. Jag och Gustaf hade gett upp planerna om att kunna åka efter att biljetterna tog slut typ innan de släpptes och vi tyckt att det är alldeles för dyrt att åka med de svenska researrangörerna. Känns fortfarande helt overkligt att det nu ser ut att bli av ändå. Så jäkla kul! :)

Pigg?
Målgången Marcialonga 2012
Foto: Rickard Bergengren

För er som inte orkar förstora bilden ovan för
att se mitt fantastiska ansiktsuttryck....

Nöjd!

Vi har fortfarande inte bestämt om vi ska stanna hela veckan och köra König Ludwig Lauf också men det lutar åt det just nu.

Åh, får man längta efter snö mitt i sommaren? ;-)