MalmöMilen på 42.52

MalmöMilen är avklarad och jag har landat i soffan utpumpad med lite lätt huvudvärk efter nästan 43 minuter nära maxpuls idag.

Dagen började med att jag åt en relativt stadig frukost i morse och en lättare tidig lunch. Efter lunchen var jag fortfarande hungrig men samtidigt sådär lite nervösillamående. Jag såg till att dricka och fyllde på med en banan och lite yoghurt för att vara på säkra sidan.

Starten skulle gå 15.00 och jag gick iväg till stationen i god tid för att ta tåget ner till Malmö. (Skånetragiken hade snällt nog ställt upp med gratis resor inom Skåne till Malmömilen.) "Rage against the machine" fick hålla mig sällskap idag. Det var väldigt längesen jag lyssnade på dem men jag blev påmind om dem på ett gympass i förra veckan och de passade perfekt som upp-pepp idag.

Väl nere i Malmö mötte jag upp Sven och Anders, Gustafs pappa och bror. Gustaf själv roar sig på Viktors svensexa idag. (Och jag har fått den stora äran att vara taxi i natt. Jag kommer vara SÅ pigg! ;-))

Jag och Anders värmde upp lite tillsammans, sprang på toa och ställde oss i startfållorna i god tid innan starten. Anders hade anmält sig i sista sekund och därmed placerats i "under 45"- gruppen trots att han har kapacitet till under 35. Men han höll sig framme i fållorna och lyckades prestera bra trots allt. (Eller vad sägs om 34.50 och 9:e plats totalt! Imponerande!)

Jag såg många bekanta ansikten kring starten och i startfållan. Björnstorpare, Ekmans löpare och några Ski Team Skåningar. Jag småpratade med några tjejer i startfållan; Ida som jobbar uppe på gymmet och en tjej som verkade ha ungefär samma mål som mig. Kändes skönt att koppla bort nervositeten ett tag.

Redan under uppvärmningen hade jag börjat känna mig väldigt varm och i startfållan blev det ännu varmare och det fyllde på med mer och mer folk. Startfållan för "under 45" startade samtidigt som elitfållan så vi passerade starten några sekunder efter det att starten gått.

Innan loppet hade jag funderat lite på målsättningar och hur jag skulle lägga upp loppet men hade konstaterat att det var helt hopplöst att planera något. MalmöMilen är flackare än Lundaloppet och en envarvsbana.  Det tyckte jag i alla fall verkade lovande. Däremot var det varmare och ganska blåsigt idag och jag visste att motvinden skulle komma mycket olägligt ute längs vattnet under sjätte och sjunde kilometern.

Bansträckningen

Planen var i alla fall att gå ut betydligt lugnare än på Lundaloppet (där jag inledde totalt galet genom att springa första kilometern på 3:50) och försöka springa jämnare. Minimimålet var att klara 43 min men jag hade förhoppningar om mer än så.

Och hur gick det då? Jag började verkligen lugnt. För lugnt? Jag tog rygg på Ida från gymmet men tappade bort henne efter nån kilometer i rädslan över att springa för fort. Jag kände mig pigg men konstaterade tidigt att pulsen var väldigt hög, konstant betydligt högre än under Lundaloppet. (Jag snittade nästan 96% och fick en ny maxpuls på ett slag över min gamla vid målgång...) Konstigt när jag ändå tyckte att jag höll igen i början. Två dagars vila och/eller värmen kanske spelade in? Jag hade en skum känsla i halsen igår och var lite orolig att det var något på gång men idag kändes det mindre så jag tror och hoppas att det inte är något på gång i kroppen. På tal om värmen förresten; jag var väldigt törstig och torr i munnen i början och drack faktiskt helt oplanerat på första stationen. Muggarna stod lägligt och jag passade på att ta en munfull vatten.

Det kändes i alla fall ganska bra och kontrollerat under hela loppet. Jag försökte slappna av och springa i mitt eget tempo och känna efter och försöka ligga så nära gränsen som möjligt. Under sjätte och sjunde kilometern kändes vinden som en vägg men jag försökte att inte tappa sugen utan kämpa på. När det bara var tre kilometer kvar försökte jag hålla upp motivationen och öka tempot. Jag sprang och sneglade på klockan och konstaterade att jag skulle behöva göra en allvarlig satsning för att ha en chans att gå under 43. Ajaj. Mitt minimimål. Det måste gå! Så med en kilometer kvar började jag min långspurt. Det fanns ingenting att förlora och jag avslutade i alla fall med fanan i topp! :) Sista kilometern gick i 3.58-tempo (att jämföra med snittet på 4:14/4:17 (min klocka/officiell längd på banan))

Kilometertider

Så det blev ett nytt pers iaf, men med en känsla av att jag kan bättre än så om jag bara kan hitta rätt upplägg och lära känna min kropp lite bättre. Men bättre känsla än Lundaloppet åtminstone och vad kan man egentligen förvänta sig med så få millopp i bagaget?

Jäkligt gött med pers iaf och nu jagar jag vidare med ny målsättning. :)
Under 42. The sooner the better.

Anders påpekade att jag har en hel del att jobba på med tekniken och det är precis vad jag planerat att göra framöver. Nu när Gustaf är bra i foten igen ska ha få plåga mig med löpskolningsövningar hela sommaren. Och så ska jag jobba vidare på att slimma till mig lite.

När man ser hur många av löparna framför i resultatlistorna ser ut inser man att muskulös överkropp inte är till någon stor fördel vid löpning. ;-) Tur att jag är skidåkare och bara råkar tycka att det är jäkligt gött att springa. :)