Laddar inför Lundaloppet

På lördag är det dags för Lundaloppet som är ett millopp här i Lund. Det är min första löptävling i år och min första löptävling sen förra årets Lundalopp. Nervositeten börjar smyga sig på! Jag vill mycket men inser att jag inte kan förvänta mig att det ska gå så himla bra med tanke på hur lite jag sprungit senaste året.

Senaste veckorna har jag i alla fall börjat komma igång lite med löpningen igen. Jag var på mitt tredje intervallpass med Ekmans igår. (Måndagens pass var flyttat till igår på grund av Lundaloppet.) Gustaf har haft ont i foten sen han sprang på band i Åre så han stod över.

Vi körde som vanligt gemensam uppvärmning och löpskolning och några stegringslopp innan intervallerna körde igång. Den här gången sprang vi 3 min följt av 2 min vila, sen 1,5 min följt av 1 min vila osv. 4 av varje. Jag tycker att jag återhämtar mig rätt bra mellan intervallerna även om det var lite segare med treorna efter den korta vilan. Ett tufft och kul pass! Det var inga fler tjejer med den här gången men en ny kille som inte brukade springa intervaller så jag slapp vara sist. :) Hoppas det dyker upp fler tjejer framöver. Jag hade lite träningsvärk i låren sen söndagens knäböj men det gick ändå helt ok och benen kändes piggare än de tidigare två passen. Det var riktigt fint väder så det blev årets premiärpass i shorts och linne. Gött! :)

Tisdagens intervaller med Ekmans

I söndags sprang jag Lundaloppsvarvet två gånger. Första varvet värmde jag upp ett par kilometer sen låg jag strax under tröskelpuls. Nere i Lundgård mötte jag Christoffer i klubben och stannade klockan och pratade en liten stund med honom innan jag sprang vidare. Sista kilometern uppför Södra Esplanaden höjde jag tempot bara för att känna hur det kändes. Sen tog jag en kort paus innan jag sprang varvet igen. Denna gången lugnt och fint. Strax över A1 i puls.

Banprofil Lundaloppet
(från www.lundaloppet.nu)

Idag gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge. Jag sprang, trots att jag sprang igår också. Sen allt vad- och knästrul har jag tagit det försiktigt med löpningen men under de senaste intervallpassen har kroppen känts väldigt bra. Inga känningar i knäet längre och inget ihållande ont i vaderna. (Däremot hälsosamt trötta vader och träningsvärk. ;-)) Så jäkla skönt!

Så idag stack jag ut och sprang en sväng. Det jag egentligen tänkt springa var ett lugnt distanspass men min hjärna var inte helt mottaglig för det och planerade i smyg om passet till "testspring början av Lundaloppet nära tävlingsfart". Inte skönt och inte lätt att pressa sig när det inte är tävling på riktigt. Just nu fattar jag inte hur jag ska kunna springa i närheten av så fort jag gjorde förra året och egentligen vill jag ju springa mycket fortare än så! Men jag hoppas att tävlingsdjävulen jagar mig ända in i mål på lördag! :)

Men det kändes ändå bra att få lite känsla för hur banan är. Jag springer ju delar av banan lite då och då eftersom den går förbi precis där vi bor men jag börjar aldrig där starten är som jag gjorde idag. Första biten genom Stadsparken stack jag iväg lite för fort (oväntat) men jag hade koll på klockan och försökte justera ned till lagom tempo. Längs Södra Esplanaden och uppför Botaniska var det tungt och när det väl vände utför igen försökte jag slappna av och återhämta mig så gott det gick och ändå springa på. Efter 3,5 kilometer stannade jag. Kroppen protesterade (höger knä och vänster vad som omväxling) och min lilla hjärna hade börjat fatta att det nog inte var så smart att pressa på för hårt dan efter intervallerna och så nära inpå tävlingen. Så istället stretchade jag lite innan jag joggade vidare sista biten på varvet i mystempo.

Bansträckning
(bild från www.lundaloppet.nu)

Jag hade hoppats på en fingervisning om vilken ambitionsnivå och taktik jag ska ha inför lördagen men blev inte mycket klokare.

Men en sak är säker. Fjolårets 43.50, tillika mitt rekord på 10 km, SKA putsas.
Basta.