Box på Actic

Igår testade jag som sagt ett nytt pass på gymmet: "Box". Jag har tänkt testa det länge men det har inte blivit av. Igår hann jag inte hem från jobbet i tid till klubbträningen och kände dessutom att söndagens distanspass inte direkt gjorde att kroppen skrek efter mer distansträning. ;-) Jag blev riktigt nöjd när jag insåg att jag istället fick ett ypperligt tillfälle att testa på box.

Passbeskrivning enl. Actic:

Konditions- och styrketräning med olika slag- och sparktekniker i fartfyllt tempo. På detta pass arbetar vi parvis med handskar och mitsar.

För ett antal år sen, när jag bodde i Göteborg, boxades jag. Då tyckte jag själv att jag tränade rätt mycket när jag gick på mina två pass i veckan. Haha. Saker och ting förändras! När jag flyttade ner till Skåne igen kom boxandet av sig. Jag gjorde ett försök att återuppta det i Lund men kom aldrig igång riktigt igen. Ibland kan jag verkligen sakna det och fundera på vad som hade hänt om jag hade fortsatt boxas och varit lite mer träningsvillig. ;-) Fast sen brukar jag konstatera att jag är rätt nöjd om jag kan få behålla som många som möjligt av de stackars hjärnceller som jag förunnats. :)

Men box är en jäkligt bra kompomiss i alla fall. Förutom att man inte får pryla upp sin partner får man det göttaste från boxningen. ;-)

Passet inleddes med gemensam uppvärmning. Skuggboxning, fotarbete och "hopprep" (fast utan hopprep i den trånga salen.) Jag blev så glad av att skutta omkring och få göra en massa bekanta gamla övningar från förr.  :) Sen gick vi ihop två och två och körde ett antal olika parövningar. Shit vad kul det var! Och takterna satt i hyfsat tycker jag. 

I brist på andra bilder:
Filmposter från filmen "Million Dollar Baby"

Sen körde vi ett antal olika stationer med olika övningar. Raka sparkar, rundsparkar, högersparkar, vänstersparkar, uppercuts, raka slag, höga knän osv. 45 sekunder per station. Efter ett varv bytte vi så att mitshållaren fick gå varvet runt. Men mitshållarna fick jobba även under varvet. Förutom att man höll mitsen, vilket i sig inte är någon direkt vila, varvade vi även så att mitshållaren körde två olika övningar varannan triceps/biceps mellan övningarna. 

Jag öste på och gav järnet på övningarna. Det var en riktigt bra stämning på passet; en härlig mix av människor och alla verkade väldigt peppade och gjorde sitt bästa och vi hejade och tjoade på varandra. 

Jäklar vad svetten dröp! Jag såg ut som om jag hade tagit en dusch med kläderna på när jag efter lite slappande och snack efter passet lyckades ta mig ut ur salen. 

När jag kom hem insåg jag att mina knogar var blåa och att jag var lite allmänt mörbultad. :) Idag har träningsvärken i framförallt magen och smalbenen varit påtaglig. (Men det hindrade mig inte från att ryckas med och följa med Gustaf på ett cirkelpass på gymmet ikväll...;-))

Nu lite soffslapp och snart sovdags!

800 min träning förra veckan

Det har inte funnits så mycket tid över att blogga senaste tiden men jag ska försöka få till lite mer frekventa uppdateringar framöver. Om inte annat för att det blir så jobbigt att försöka uppdatera er på allt som händer mellan gångerna. ;-)

Förra veckan hade jag i alla fall ytterligare en bra träningsvecka. Tanken var att försöka få till lite mer mängd och jag lyckades samla ihop drygt 13 timmars träning.

Veckans skönaste pass var nog den 16 kilometer långa (för övrigt längdrekord sen mina skadeproblem!) mysjoggen på torsdagen. Jag skulle iväg på en jobbgrejj på kvällen i Malmö och planerade in ett eftermiddagspass löpning för att kompensera för det missade intervallpasset med Ekmans. Jag hade satt upp två mål med passet innan jag gav mig ut:

Mål 1: Springa 1,5 h.
Mål 2: Skita i alla prestationskrav och bara springa i bekvämt njuttempo.

Det var riktigt fint väder och jag sprang längs de lysande rapsfälten och njöt av omgivningarna och att inte pressa mig utan bara mysa omkring. (Passet hade dock ett lite otäckt moment när jag skulle försöka ta mig förbi två gigantiska svanar på en smal stig längs dammarna. Men tillslut kunde jag passera och springa vidare oskadd trots elaka blickar och fräsande.)

Det här löppasset var ett väldigt bra pass för motivationen och träningsglädjen om inte annat. Och det bästa av allt är att varken vaderna eller knäna strulade trots den längre distansen och trots att jag numer springer alla mina pass i mina Adidas Adios. Jag tänker mer på tekniken nu även när jag springer långsammare och det verkar funka. Ser väldigt mycket fram emot att få lite löpskolningshjälp av Gustaf framöver. Där finns mycket att hämta!

Tidigare i veckan hade jag hunnit med:

• Ett distanspass på rullskidor med klubben. Treor bak. 4 mil och 2,5 h. 

• Styrketräning med lite alternativa övningar som jag inte kört på länge. Bla. chins, pullups och dips.

• SkiErg-intervaller med Gustaf istället för klubbpass på onsdagen. Tabata. Behöver jag säga mer? Har även börjat fokusera mer på teknik på SkiErgen och fick bra tips av Gustaf på saker som jag ska jobba på framöver, både på rullskidor och på SkiErg. Ska bli kul att se vad det kan ge!

Gomiddag ute i fredags för att fira Alex nya jobb
(Inte direkt nån skidåkarportion...;-))

En inte riktigt lika angenäm "blåsa i blåsa"

Och efter torsdagens löpning avslutades veckan med:

• Ett myspass på rullskidor på fredagsförmiddagen. Det var så fint väder så jobbet fick vänta. Treor bak och låga A1 i snitt. Tänkte mycket på teknik under passet och körde och testade det Gustaf tipsat om. 32 km och 2 h.

• Styrketräning på lördagsförmiddagen. Riktigt skönt att vara på gymmet i lugn och ro utan stress. Vi brukar ju annars vara där sent på kvällarna och gå hem när de stänger. Lite alternativa övningar även det här passet. Övade på frivändning under Gustafs övervakning. Gick väl sådär, men jag har hopp om framtiden. :) Tror att det kan bli en ny favvoövningar. Knäböj och ben överhuvudtaget kändes riktigt bra. 

• Ett eftermiddagspass löpning. Hade egentligen tänkt springa ett kort och inte så snabbt  (och inte så meningsfullt ;-)) pass men gjorde ett försök på intervaller. Jag värmde upp tillsammans med Gustaf och Gösta och sprang sen i Botan där första halvan av varvet går uppför och effektivt gör att man får upp pulsen innan lättare löpningen utför tar vid. Jag fick upp pulsen lätt och passet kändes bättre än väntat trots benstyrkan på förmiddagen och träningen tidigare i veckan. 

• På söndagen körde jag och Gustaf ett distanspass med Ljungbyhed som utgångspunkt. Vi har ju en favvorunda där uppe och den gav vi oss ut på även den här gången. Det regnade ordentligt i början men var varmt i luften och skönt och friskt. Rundan är ganska kuperad och jag bestämde mig för att köra på tvåor för att inte fresta på armbågar och axlar i onödan. Jag har ju kört en del pass med treor bak nu och planen är att växla mellan trögare och lättare åkning under säsongen.  Jag förlängde lite på slutet för att få ihop tre timmars träning. Distansen landade på 47 km. Minus A1 i snitt. Galet hungrig och trött efter passet! Perfekt uppladdning för Mors dags firande på restaurang! :)

Älskade Skåne

Hardebergabanan när den är som bäst

Idag har jag roat mig med att testa ett nytt pass på gymmet.

Men mer om det imorgon!

Äntligen måndag!

Eller? Veckorna svischar förbi och snart är även den här måndagen förbi.

Vår i Botan

Förra veckan var en helt ok träningsvecka med en bra fördelning av pass:

• En stycken morgonjogg
• Ett distanspass på rullskidor
• Ett styrkepass
• Ett intervallpass på rullskidor
• Löpintervaller (som med sina 15 km inkl. uppvärmning och nedjogg även blev det längsta passet jag sprungit på länge...)
• Och avslutningsvis ett distanspass löpning på lördagsförmiddagen innan helgens höjdpunkt (tillika döden för all potentiell söndagsträning...): Sophie och Mikaels inflyttningsfest. Söndagen toppades med födelsedagsmiddag hemma hos min syster. 

Premiärgrill!

En härlig mix av olika träningsformer (och sånna därade sociala aktiviteter som normala människor roar sig med...) Framförallt är det sjukt gött att vara igång med löpningen igen även om lördagens löppass var ett riktigt mardrömspass där jag stapplade fram i värmen på tunga ben och tyckte synd om mig själv. Jag gav tidigt upp alla ambitioner om att få till nått vettigt pass och tog till och med en micropaus i ryggläge på en maskrosäng innan jag kände mig redo att springa de sista 8 kilometerna hem. ;-) Men det är redan glömt och förlåtet. Jag är bara så himla glad att jag kan springa.

Idag var det dags att straffas för helgens dekadens med ett distanspass med klubben med treor bak. Dagens lunch var inte den bästa uppladdningen (men galet god!) och det blev tajt som tusan att hinna från jobbet till träningen så jag hann inte äta lika mycket som jag brukar innan passet. Men en tallrik gröt slank ner i alla fall.

Lunch från Rå Epok i Lund

Vi körde en av mina favoritrundor: en ganska kuperad runda i fina omgivningar runt Torna Hällestad. Det är lite lurigare att hålla nere pulsen med tröga hjul och man får vara disciplinerad för att inte trycka på och jaga efter pigga klubbkamrater på tvåor. Men det funkar bra att köra efter pulsklockan och jag var inställd på att mala på i mitt eget tempo. Efter det första blåsiga partiet lugnade det ner sig lite och jag kände mig piggare när jag kommit igång och kunde hänga med helt ok med pulsen under kontroll.

Jag förlängde min vana trogen en liten sväng på vägen hem för att få ihop jämna och fina siffror på passet: 4 mil och 2,5 timmar.

En bra start på veckan!

Lundaloppet 2013 på 43.23

Lundaloppet 2013 är numer historia. Tack och lov! I år började nervositeten tidigt i veckan. Jag var mer nervös inför Lundaloppet än inför årets Vasalopp och mina förberedelser i veckan gjorde mig snarare mer nervös än mindre då jag efter provlöpning av banan insåg hur jobbigt det skulle bli. Ibland är det bättre att inte veta och att inte ha för mycket respekt för det man ger sig in på. När man vet att träningsmängden inte är proportionerlig till vad man vill prestera inser man att pannbenet kommer få slita och den här gången var min lilla hjärna mer ur form än min kropp.

25 löppass och totalt 24 mil sprungna i år är inget imponerade träningsfacit inför säsongens första löptävling. Ljuset i mörkret och den lilla skillnaden från förra året är att det här var första, men inte sista, tävlingen för säsongen. 

Så här dan efter känns kroppen hur bra som helst. Förra året efter Lundaloppet kunde jag knappt gå, än mindre springa och hade en lång löpvila och rehabperiod för att komma till rätta med min trilskande högervad. Jag hade gått igång alldeles för hårt med löpningen direkt efter skidsäsongen. I år har jag verkligen smugit igång och lyssnat på kroppen. 

Men nog om det, här är en liten story om årets Lundalopp!

Jag var som sagt väldigt nervös innan och hade stora problem att försöka vända ångesten till positiv energi. Strax innan jag skulle ge mig iväg till starten hade jag med hjälp av musik och mentala tankelekar lyckats komma ner lite i varv och hitta lugn och glädje och kände mig för första gången inför loppet mer laddad än nervös. 

Jag värmde upp hemifrån till starten. På vägen mötte jag Lotta och vi sprang bort till starten tillsammans. Efter att ha pratat lite med Håkan vid starten värmde jag upp en liten sväng till och passade på att kissa en sista gång innan start. (Hur många gånger är det egentligen möjligt att kissa innan en tävling? Otroligt.) Sen var det bara några minuter kvar till start. Jag ställde mig mitt emellan 40 och 45-fållan med målet att springa på i alla fall 43 minuter. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle kunna prestera och det kändes ganska jobbigt. Å ena sidan ville jag springa på 42/43 och tyckte inte det borde vara omöjligt med tanke på mina intervalltider, å andra sidan var jag rädd att min undermåliga löpmängd inte ens skulle räcka till för att slå förra årets tid. 

Och där gick startskottet!

Jag sprang iväg med inställningen att ta det lugnt och fint i början. Och där var första kilometern förbi på 3:50. Hur fan gick det till? Jag tyckte jag höll igen och sprang kontrollerat men lite för fort gick det nog allt. Jag sprang och spanade på pulsklockan för att inte ligga för högt och försökte tänka på det Gustaf sagt om att slappna av i axlarna. Uppför Botaniska kändes det helt ok, men jag visste ju att jag skulle uppför det där sega motlutet en gång till. Utför tryckte jag på ganska hårt och försökte flyta med och slappna av. Kändes bra men jobbigt. Sen väntade lite kullerstenslöpning innan Lundagård och trixandet genom stan. Det är en ganska trixig bana med mycket tvära svängar genom stan och jag försökte trycka på på de mer lättsprungna raka partierna. När klockan pep för 5 kilometer och tiden var exakt 21 minuter blev jag lättad. Det var en minut snabbare än förra året och jag kände mig piggare den här gången än då. Kanske var det här allt gick snett? Förra året kändes det riktigt tungt vid 5 km och jag trodde aldrig att jag skulle kunna hålla samma tempo på andra varvet som på första och gå under 44 minuter. Men då kämpade jag hårt på andra varvet och sprang lika fort på andra som på första.  I år fick jag för mig att jag bara behövde hänga i och inte tappa för mycket för att kunna komma under 43. Ett mentalt haveri och en total ovilja att lida gjorde att andra varvet gick sjukt mycket långsammare än första. Men trots allt blev det ju pers med en knapp halvminut och jag försöker vara lite nöjd med att jag trots allt aldrig sprungit en mil snabbare än så här! :)  

kilometertider

Men det bästa av allt är att löpträningen varit så himla kul på sistonde; jag njuter av att kunna springa utan strul och ser verkligen ser fram emot att träna vidare. 

Med mer träning och tävlingsrutin och lite mer jävla anamma på nästa tävling kommer det här bli riktigt bra. 

Hektisk helg det här förresten. Jag skyndade hem direkt efter målgång för att åka norrut på kusinträff i Klippan. Nu väntar födelsedagslunch hos Gustafs släktingar, följt av grill och fika hemma hos min barndomsvän Maria och hennes familj. 

I'll be back!

Laddar inför Lundaloppet

På lördag är det dags för Lundaloppet som är ett millopp här i Lund. Det är min första löptävling i år och min första löptävling sen förra årets Lundalopp. Nervositeten börjar smyga sig på! Jag vill mycket men inser att jag inte kan förvänta mig att det ska gå så himla bra med tanke på hur lite jag sprungit senaste året.

Senaste veckorna har jag i alla fall börjat komma igång lite med löpningen igen. Jag var på mitt tredje intervallpass med Ekmans igår. (Måndagens pass var flyttat till igår på grund av Lundaloppet.) Gustaf har haft ont i foten sen han sprang på band i Åre så han stod över.

Vi körde som vanligt gemensam uppvärmning och löpskolning och några stegringslopp innan intervallerna körde igång. Den här gången sprang vi 3 min följt av 2 min vila, sen 1,5 min följt av 1 min vila osv. 4 av varje. Jag tycker att jag återhämtar mig rätt bra mellan intervallerna även om det var lite segare med treorna efter den korta vilan. Ett tufft och kul pass! Det var inga fler tjejer med den här gången men en ny kille som inte brukade springa intervaller så jag slapp vara sist. :) Hoppas det dyker upp fler tjejer framöver. Jag hade lite träningsvärk i låren sen söndagens knäböj men det gick ändå helt ok och benen kändes piggare än de tidigare två passen. Det var riktigt fint väder så det blev årets premiärpass i shorts och linne. Gött! :)

Tisdagens intervaller med Ekmans

I söndags sprang jag Lundaloppsvarvet två gånger. Första varvet värmde jag upp ett par kilometer sen låg jag strax under tröskelpuls. Nere i Lundgård mötte jag Christoffer i klubben och stannade klockan och pratade en liten stund med honom innan jag sprang vidare. Sista kilometern uppför Södra Esplanaden höjde jag tempot bara för att känna hur det kändes. Sen tog jag en kort paus innan jag sprang varvet igen. Denna gången lugnt och fint. Strax över A1 i puls.

Banprofil Lundaloppet
(från www.lundaloppet.nu)

Idag gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge. Jag sprang, trots att jag sprang igår också. Sen allt vad- och knästrul har jag tagit det försiktigt med löpningen men under de senaste intervallpassen har kroppen känts väldigt bra. Inga känningar i knäet längre och inget ihållande ont i vaderna. (Däremot hälsosamt trötta vader och träningsvärk. ;-)) Så jäkla skönt!

Så idag stack jag ut och sprang en sväng. Det jag egentligen tänkt springa var ett lugnt distanspass men min hjärna var inte helt mottaglig för det och planerade i smyg om passet till "testspring början av Lundaloppet nära tävlingsfart". Inte skönt och inte lätt att pressa sig när det inte är tävling på riktigt. Just nu fattar jag inte hur jag ska kunna springa i närheten av så fort jag gjorde förra året och egentligen vill jag ju springa mycket fortare än så! Men jag hoppas att tävlingsdjävulen jagar mig ända in i mål på lördag! :)

Men det kändes ändå bra att få lite känsla för hur banan är. Jag springer ju delar av banan lite då och då eftersom den går förbi precis där vi bor men jag börjar aldrig där starten är som jag gjorde idag. Första biten genom Stadsparken stack jag iväg lite för fort (oväntat) men jag hade koll på klockan och försökte justera ned till lagom tempo. Längs Södra Esplanaden och uppför Botaniska var det tungt och när det väl vände utför igen försökte jag slappna av och återhämta mig så gott det gick och ändå springa på. Efter 3,5 kilometer stannade jag. Kroppen protesterade (höger knä och vänster vad som omväxling) och min lilla hjärna hade börjat fatta att det nog inte var så smart att pressa på för hårt dan efter intervallerna och så nära inpå tävlingen. Så istället stretchade jag lite innan jag joggade vidare sista biten på varvet i mystempo.

Bansträckning
(bild från www.lundaloppet.nu)

Jag hade hoppats på en fingervisning om vilken ambitionsnivå och taktik jag ska ha inför lördagen men blev inte mycket klokare.

Men en sak är säker. Fjolårets 43.50, tillika mitt rekord på 10 km, SKA putsas.
Basta.

5 mil på rullskidorna idag

Igår fick jag ett meddelande på funbeat från Jimmy Friestad (skåning i exil, medlem i IK Stern och son till vår kära klubbkamrat Egil). Jimmy skulle ner till Skåne över helgen och undrade om jag och Gustaf skulle ut på nått distanspass i helgen som han kunde hänga på.

Gustaf är och roar sig kungligt i Åre över helgen (på ett skidkonvent som tränarrepresentant för klubben) så jag såg chansen till att få lite sällskap på rullorna! Lasse i klubben hängde också på och strax efter halv tio rullade vi ut från parkeringen vid Vipeholm där vi mötte upp Jimmy.

Jag hade sett ut en fin runda som vi inte kört på länge och som vi aldrig hinner med på vanliga distanspass på vardagarna; "Slottsrundan". Den går på landsvägar via Gårdstånga, Ellinge, Flyinge och Södra Sandby och man passerar flera fina slott och gårdar på vägen. Därav namnet.

Den är lite småkuperad men stakbar, vilket Jimmy demonstrerade på bästa sätt idag.

Inklusive den korta svängen upp till och hem från mötesplatsen blev rundan ganska exakt 5 mil. Ett riktigt bra dagsverke med andra ord! (Fast på vägen från Vipan mötte vi ett gäng löpare som skulle springa "Lejonbragden" idag. 10 mil löpning. Galet långt. Då känner man sig ju lat efter ett ynka 5 mils pass på rullorna...;-))

På vägen ut var det alldeles perfekt väder. Soligt och med vinden i ryggen var det inte så jobbigt att vara rullskidåkare. På vägen tillbaka var det, precis som jag konstaterat när jag kollade väderprognos och bansträckning, motvind och en jobbig raksträcka. Men vi gnetade på. Efter att ha stannat och fyllt på med lite energi och med vetskap om att det var lättare åkning som väntade framöver kändes det bättre igen.

Slottsrundan

Rullskidpropaganda
Nylagd asfalt, solsken och blå himmel

Vi körde i "prattempo", lugnt och fint och jag låg på A1 i snitt i puls. Långt lugnare än de beryktade "gubbdistanspassen" i IK Stern med andra ord....;-)

Men trött blir man ju som bekant även om man tränar lugnt. Efter drygt tre timmars träning åkte jag hem och tryckte i mig lite "bugafylla" (som Gustaf brukar benämna snabblagade rätter som man äter för att man behöver energi snarare än för att få en kulinarisk upplevelse. ;-)) Korv och pasta fick duga.

Sen gick jag ut en lång promenad med Gösta som varit inne hela förmidagen. Tillbaka i lägenheten däckade vi båda på soffan och sov en dryg timme innan jag insåg att jag skulle behöva proviantera för att överleva kvällen.

Nu har jag i alla fall lagat mat, ätit och druckit en sedvanlig recoverydryck och hunnit bli lite lagom slö igen.

Men jag ska försöka slita mig från soffan nu och gå ut en sväng med Gösta.

Och innan jag somnar ska jag fundera på vad jag ska ge mig ut på för äventyr i morgon....

Löpintervaller med Ekmans

Förra veckan, under bloggkoman, sprang jag ett pass med "Ekmans löpare i Lund". Ekmans är en löpargrupp, inte en klubb, under Daniel Ekmans ledning. Så här står det på deras facebooksida:

Löpträning i Lund för den som vill förbättra sina tider och samtidigt umgås med trevliga människor.
Nivå: Under 40 min på milen för killar och 44 min för tjejer!

Mötesplats och tidpunkt för intervaller:
Lunds stadspark, "Ling-monumentet", vid entrén till Högevallsbadet, måndagar och torsdagar kl 17.45.

På måndagar springer vi intervaller som ligger på 1-3 min. Total intervalltid är 20 min. Vi försöker också få in lite lätta löpskolningsövningar och 5 stegringslopp.

På tisdagar kl 18.00 är det distans 50min (tempo 4.30) från IFK-hallen (CIP). Därefter kör vi styrka (30min) med kroppen som belastning med fokus på mage/rygg.

På torsdagar springer vi intervaller som ligger på 2-8 min. Total intervalltid är 24 min. Vi springer också 5 stegringslopp. Löpstyrka står också på schemat.

Lånpass på lördagar. Samling i stadsparken kl 09.00 om inget annat anges.
Tempo: 4.30-4.40. 
Träningstid: 90-120 min

Jag har länge (sen jag gick under 44 min på Lundaloppet förra året) varit sugen på att testspringa med Ekmans men det var alltså inte förrän i förra veckan som jag gjorde slag i saken och spurtade till Stadsparken efter jobbet. Efter en och en halv kilometers paniklöpning till parken var jag ändå nån minut sen men lyckades identifiera gruppen under uppvärmningen och kunde ansluta. Dan innan hade jag kört skateintervaller med klubben och jag hade anat att det skulle bli ett riktigt jobbigt pass. Jag hade fått för mig att de skulle köra intervallerna i Stadsparken och att jag då skulle kunna köra i mitt eget tempo och stå över nån intervall eller kasta in handduken om det inte kändes bra. Men så lätt var det inte! Vi sprang intervallerna på kringelkrokar ut ur Lund och det var bara att försöka hänga i om man skulle komma hem igen. :)

Så här skrev jag om passet i min träningsdagbok:

Intervaller. 5x5 min (Första intervallen hade jag inte ställt in klockan och missade att starta den.) Kände direkt att gårdagens skateintervaller tagit på benen. Kände mig tung och långsam. Och varm! Alldeles för mkt kläder. Försökte bara ligga vettigt i puls och slappna av. Ganska jobbig runda med flera sega motlut. Fick upp pulsen lätt men ville inte pressa på för hårt eftersom det är tävling i helgen. De andra var jäkligt snabba och jag och en kille som inte var fullt så snabb missade en 90 graders sväng och tappade bort dem. Vi vände hemåt och blev upphittade och fick sällskap av en kille tillbaka till Stadsparken. Bra pass. Strålande väder! Hoppas på piggare ben nästa gång!

Så idag var det alltså dags för testpass två. Piggare ben? Nja, inte direkt....:)

Den här gången fick jag med mig Gustaf också och vi joggade iväg till Stadsparken i god tid. Benen kändes dock ungefär lika pigga som sist trots lite lugnare uppvärmning. Träningsvärken efter gårdagens rullskidintervaller var påtaglig. Jag brukar aldrig känna något i benen efter klassisk rullskidåkning men diagonalåkningen hade tagit på framförallt höftböjare och vader. Jag väljer att ta det som ett tecken på att jag lyckats använda benen lite mer än jag gjort tidigare! :)

Den gemensamma uppvärmningen kändes katastrofalt dålig. Jag försökte inte hänga med i de andras tempo utan lufsade på i mitt eget tempo för att inte bli för trött innan intervallerna ens hade börjat. ;-)

Den här gången var det en annan tjej med. Hon verkade snabb och jag hade inga förhoppningar om att få sällskap på intervallerna. Det visade sig dock att vi var hyfsat jämna så jag fick riktigt bra sparring. Kul! 

Vi körde 6 x 4 min med 90 s vila den här gången. Vi sprang samma runda som sist och det kändes betydligt lättare att springa den här gången när jag hade lite bättre koll på vart vi skulle. De sista två intervallerna var jag dock riktigt trött i benen och jag var nöjd med att jag i alla fall bet i och fullföljde. Med tanke på hur uppvärmningen kändes gick intervallerna långt bättre än väntat. Antagligen tack vare sparringen. :)

Tredje intervallen höll jag 4 min tempo, snittade 93% och maxade på 96%. Galet lätt att få upp pulsen på löpintervaller!

Kul och bra pass som gav mersmak!

1:a maj-intervaller

Första maj firades idag på bästa sätt med ett intervallpass med klubben. Det var precis som vilken onsdag som helst med andra ord. ;-) Fram till kvällens träningspass hade jag och Gustaf inte gjort  många knop. Trots att det inte var något vilt valborgsfirande utan häng på stan följt av mys hemma hos oss var vi lite slitna och satsade på att vila upp oss inför klubbpasset. :)

Vi åt en maffig räkmacka på Grand igår....

...medan studenterna passade på att skräpa
ner i stadsparken..;-)

Passet inleddes lugnt och fint ut till Hardebergabacken och sen körde vi gemensam stakstyrka och teknik. Stakövningarna var sjukt jobbiga och jag kände mig fortfarande trött i musklerna sen stakdistanspasset i måndags. Vi körde tex. "smirrestakning" (tricepsstakning med fixerade armbågar), stakning med raka armar (tar som tusan på lats) och "smålänningen" (typ som smirrestakning men man får svänga med och använda överkroppen). Det var länge sen jag körde de här övningarna och det var riktigt jobbigt för musklerna. 

Efter den lilla uppvärmningen körde vi backintervaller. Vi körde 6 st som var ca 600 m långa. Diagonalåkning till första krönet, sen stakning en kort bit genom svängen och sen frånskjut upp till andra krönet. Jag tappar som vanligt alldeles för mycket på diagonalpartiet men det går åt rätt håll. Stakningen kändes bra och jag kunde trycka på ganska bra i frånskjutet också. Första intervallen gick i efterhand lite för snabbt om man tittar på tiderna. Nästsista fick jag ett avbrott när Gustaf trillade precis framför mig. Sista var jag väldigt trött, fumlade i diagonalåkningen och fuskade och gick över till stakning tidigare. Jobbigt men riktigt bra pass. Jag var nöjd med att jag hade tvåor idag men det börjar snart bli dags att trappa upp och köra med treor bak. Tvåorna är totalt nedslitna nu och förenklar inte direkt diagonalåkningen. Dags för nya. 

I måndags körde vi ett distanspass med klubben i blåsten. Det var riktigt skönt och kul att köra på klassiska skidor igen och jag gick in för att staka hela passet. Det var blåsigt värre men solen tittade fram och vi slapp i alla fall regn. 

Drickapaus längs Sjöstorpsrundan

Jag låg på låga A1 i snitt på den ganska kuperade rundan. På slutet körde några av oss en liten extrasväng runt Räften och efter att ha stakat uppför "vildsvinsbacken" i motvind var både jag och Gustaf riktigt möra i kroppen. Det var frestande att använda benen men kändes väldigt bra att jag hängde i och stakade när jag väl kom upp. Sen tog vi oss hem längs Hardebergabanan i slow motion i motvinden. Det var längesen jag var så trött och slut på energi i slutet av ett distanspass. Söndagens skejtande och för lite mat innan passet i kombination med bara stakning och blåst gjorde susen. ;-) Passet landade på 36 km och nästan 2,5 h. 

Hög tid att sova!