Tufft intervallpass på skate

Igår körde jag det jobbigaste intervallpasset på väldigt länge. Jag kan inte minnas när jag körde ett jobbigare pass faktiskt.

Det var det andra intervallpasset med klubben efter Vasaloppet. Jag föll för trycket och körde skate som många andra eftersom första rullskidtävlingen för säsongen går i fristil. (Landsjön runt nu i slutet på april....)

Vi inledde passet med uppvärmning och sen körde vi några olika teknik- och balansövningar under Gustafs ledning. De klassiska åkarna körde egna övningar medan vi skejtare höll oss för oss själva. Sen började det jobbiga. Vi körde de fruktade intervallerna som jag tidigare skrivit om och benämt som "kräkintervaller". Det var första gången jag körde dem på skate och det var om möjligt ännu jobbigare än på klassiska skidor.

Passet går ut på att vi kör uppför en kort backe. Vi började ända nere den här gången så varje intervall blev drygt 300 m lång. Första 100 meterna är ganska flacka, men med motvind dagen till ära, sen svänger det och brantar till mot slutet. Varje serie körde vi 6 gånger uppför med enbart aktiv vila på vägen ner. Vi körde 3 serier med en knappt 5 minuter lång serievila.

Löjligt jobbigt. Jag hade en maxpuls på 96% under passet och hade minst 93% av max på toppen av alla intervallerna. Väl på toppen var det bara att vända om, åka ner, försöka andas och återhämta sig så gott det gick på den lite drygt 1 min långa vilan på vägen ner. Puh. Mycket andnöd och stånkande blir det för min del på det här passet! Men samtidigt är varje intervall så kort att man på något konstigt sätt lyckas bita ihop, ladda om och köra vidare trots allt.

Men det är verkligen tur att vi har nedförsbacke hela vägen hem från träningen. :)

När vi väl kommit uppför trappan till lägenheten landade vi på golvet i hallen och låg där och mådde illa ett tag innan vi orkade resa oss och ta av oss pjäxorna.

Bästa passet på länge med andra ord! :)