Tjejvasan 2013 - 44:a på 1.37.22

Kvart över fyra i lördags lämnade vi sängen hemma hos Gustafs farmor efter alldeles för få timmars sömn. Vi hade kört upp från Lund till Vikmanshyttan sent på fredagseftermiddagen efter att Gustaf var klar med sitt jobbmöte och var inte uppe i Dalarna förrän vid midnatt.

Efter en hektisk jobbvecka då det inte funnits någon tid över för vallning ställde sig min vallahjälte i källaren hos farmor och vallade upp mina skidor medan jag gick och la mig. Gösta stissade omkring som vanligt och jag hade svårt att somna och somnade inte förrän efter ett. Jag var lite lagom nöjd med att bara få några få timmars sömn efter en snorig vecka med för lite sömn men jag intalade mig att det viktiga är att ta det lugn och slappna av, inte att sova, och att lite sömn några nätter inte är nån katastrof.

Starten i år var tidigarelagd med 45 min. Förra året gick starten 9.45 men i år var den redan 9.00. Eftersom jag vet att jag hör hemma främst i led 1 ville jag vara på plats vid starten i tid och se till att jag fick stå där också. Så det var bara att ställa klockan så vi hade marginal för vår tvåtimmars bilresa från Vikmanshyttan till Oxberg. Gustafs pappa var hjälten som körde medan jag satt med hörlurarna på och försökte sova i baksätet.

Vi kom fram till starten i Oxberg precis lagom till att nummerlappsutdelningen öppnade 7.00. När jag fått ut min nummerlapp sprang jag direkt bort till fållan för led 1 och ställde mig i den lilla kön som hade börjat formas. När jag ställt mig där hörde jag att de som stod i kön pratade om att insläppet inte skulle öppna förrän klockan åtta, dvs. först en timme senare. Vasaloppsorganisationen är sjukt imponerande på alla sätt och vis men här hade man verkligen gjort en tankevurpa. Starten var tidigarelagd med nästan en timme men insläppstiden till fållan var samma som förra året. Vilket gjorde att jag fick stå och glo i kön i en timme medan Gustaf testade skidor och vallade upp mina skidor. Meningslöst och frustrerande när man varit på plats för att ha gott om tid att fixa med allt. Som tur var var det varmt väder i år med bara nån minusgrad så vi behövde i alla fall inte stå och frysa.

I kön till fållan

När jag väl lagt in skidorna i startfållan var det helt plötsligt inte så gott om tid längre. Med bara några minuter kvar till start sprang jag in i fållan efter att ha gått på toa, testat skidor, bytt ut skidorna i fållan, ätit lite, gått på toa en gång till och samlat ihop överdrag i blåa påsen och lämnat väskan till Gustaf.

I startfållan tryckte jag i mig en gel efter tips från Gustaf. Och sen var det dags!
Jag hann ju inte ens vara nervös. ;-)

Strax innan start

Jag kom iväg bra i starten. Rullskidtävlingar är bästa träningen för masstarter! Men sen kom den där första backen. Gustaf hade vänligt men bestämt berättat för mig att jag skulle få acceptera dåligt fäste i de första backarna för att inte riskera dåligt glid resten av loppet. Så. Det blev en favorit i repris från förra året. Riktigt dåligt fäste och bra glid. Men den här gången kändes de faktiskt lite trist att inte få tillfälle att diagonala nu när jag gått in för att bli bättre på det.

Starten på TV

Bra startposition precis efter elitledet

Jag tappade väldigt mycket i första backarna där jag tvingades gå ut och saxa. Det svischade förbi tjejer och jag såg min egen placering rasa. Men jag försökte hålla mig lugn och jobba på kontrollerat med vetskapen om att det går utför sen och mitt glid förhoppningsvis skulle vara lika bra som mitt fäste var dåligt. ;-)

Jag har ju varit förkyld sen Orsa Ski Marathon och hade varit lite orolig, eller snarare osäker på, om jag fortfarande hade nått skit i kroppen och för hur min slappaste träningsvecka på en evighet skulle påverka prestationen. Veckans träning hade varit minimal för att jag skulle ha en chans att hinna återhämta mig efter träningsläger och förkylning. Träna och inte bli av med förkylningen i tid eller slappa och bli seg, men förhoppningsvis frisk. Sicket dilemma. Jag hade bara kört ett pass styrka hemma och ett pass på rullskidor på fredagsförmiddagen för att känna efter hur det kändes och försöka få igång kroppen igen.

Därför var det väldigt skönt att känna att kroppen kändes bra och att jag trots alla dåliga förberedelser kände mig stark och i bra form!

Det enda positiva med min katastrofstart uppför backarna var att det var väldigt bra för självförtroendet att börja så långt bak som jag gjorde och jobba sig uppåt i placeringarna under loppet. Jag stakade på för allt jag hade och försökte ligga på så hårt jag kunde hela tiden och jaga efter framförvarande tjejer. Jag intalade mig att varje sekund och varje placering var viktig och det motiverade mig att hela tiden kämpa.

Från Eldris till mål plockade jag 6 placeringar och på hela vägen från Oxberg till Mora 22.

På slutet kom jag äntligen i fatt en klunga som jag haft framför mig en längre tid och med en kilometer kvar gick jag ut i eget spår och satsade järnet för att ta några sista placeringar.

Jag gick i mål på 1.37.22. Det var nästan två minuter långsammare än förra året men jag förstod att det var bättre än fjolårets lopp. Föret hade inte alls varit i klass med fjolårets räls men jag hade ingen aning om placeringen förrän jag träffade Gustaf och Sven efter målgång. Då fick jag veta att jag slutat som 44:a, 12.21 efter Susanne Nyström. Förra året var jag ganska precis tre minuter längre från täten så det var ett steg i rätt riktning. Jag är väldigt nöjd med loppet utifrån omständigheterna men hade hoppats på en bättre placering. Möjligheterna till det  försvann nog redan i första backen. Men det är så det är! Det är mycket som ska klaffa om man ska få till det där perfekta loppet….Och jag blev ju i alla fall bästa skåning...;-)  Och så säkrar jag min plats i led 3 till Vasaloppet 2014 också oavsett hur Vasaloppet i år går. Skönt att veta.

Stort tack till Gustaf och hans pappa Sven för all support inför loppet!
Utan er vet jag inte vad jag skulle ha gjort.

Nu hoppas jag att jag sparat lite vallatur till nästa helg istället! ;-)

Mindre än en vecka till Vasaloppet!
Äta, vila, ladda!
Wohoo!

Loppet i siffror:
Tid: 1.37.22 (+12.21) (jmf. 2012: 1.35.52 +15.18)
Sträcka: 30 km
Snittfart: 18,6 km/h
Maxfart: 43,6 km/h (jmf. 2012: 46,7 km/h)
Placering: 44 av 1039 i tävlingsklassen (totalt 8199 deltagare)
Snittpuls: 93% av max
Maxpuls: 97% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern (nr 8) snittade jag 24,2 km/h (jmf. 2012: 26,2 km/h)

Övriga resultat finns här.