Uppdatering

Det har varit lite klent med bloggande de senaste veckorna. Jag har börjat jobba som frilansare på ett arkitektkontor här i Lund och har haft fullt upp med det och allt annat som ska hinnas med. Men det känns riktigt roligt! Helt perfekt med en arbetsplats med trevliga kollegor på 10 minuters promenadavstånd från lägenheten. :) 

Eftersom jag inledde vårt samarbete med 10 dagars semester i Bruksvallarna, följt av en helg i Mora och snart en till långhelg i Mora försöker jag jobba på flitigt när jag kan. ;-)

Men nu tänkte jag i alla fall försöka mig på en lite update med saker som inte hunnits med tidigare.

Först lite om träningen och några bilder från sista dagarna i Bruksvallarna. Jag var ju förkyld under hela vistelsen men efter att halsontet övergått till konstant snorande och jag kände mig piggare i övrigt körde jag på med träningen igen. Dock lite lugnare än jag tänkt göra annars. 

Klipper in mina funbeatbeskrivningar av passen rakt av: 

Fredag fm - 32 km / 2:47 

Rullskidbanan, Klinken, Ramundberget och hem via transitspåret. Hade lite ont i musklerna i början men det blev bättre och bättre. Försökte inte hänga på Gustaf och Håkan utan körde i mitt eget tempo. (Långsamt. A1.) På slutet blev jag alldeles för kall om händerna i motvinden på transitspåret. Jag stannade och försökte få upp värmen på alla möjliga sätt men det gick inte alls bra. Med 3 kilometer kvar till Bruksvallarna rasade pulsen och jag höll på att svimma och mådde fruktansvärt illa. Har varit med om det en gång tidigare när jag var jättekall. Stapplade hemåt i riktigt dåligt skick och Gustaf mötte upp och följde mig sista biten. Fruktansvärd avslutning på ett annars helt ok pass. Höll på att tuppa av igen i duschen tillbaka i stugan. Fick upp värmen igen tillslut i bastun. Tryckte i mig mängder med mat och nu känns det mycket bättre igen!

Fredag em - 12 km / 63 min

Ett kvällspass nere vid stadion. Jag och Gustaf värmde upp med ett varv på 3:an, sen körde vi lite intervall-liknande träning i backen vid stadion. Skönt att blåsa på lite hårdare! Kom upp över 90% på första men tog det lite lugnare på andra. Kändes oväntat bra även om jag var trött i kroppen. Sen ett varv till på 3:an, lite teknikövningar och ett sista varv. Bra att öva diagonalåkning när man är trött och måste slappna av och åka effektivt. Skönt att få ett bra avslut på dagen efter förra depp-passet!

Från torsdagens utflykt till Kariknallen.
Varmt och gott i våffelstugan men
blåsigt och snöigt utanför...
 

Lördag fm 43 km 3:30

Till Funäsdalen via Ljusnan hem. A0. ;-) Fantastiskt fint väder idag! Vi gjorde en avstickare vid Vivallen uppåt mot Hållen men vände tillbaka mot Funäs och körde längs Ljusnan hem istället. Gustaf hade gärna åkt upp på fjället men jag ville avsluta med ett positivt pass och inte med en massiv klättring och ospårad körning. Det var nog tur. Hade glömt köpa snickers och tog slut på energi med 15 km kvar och blev sådär yr ett tag igen. Hjälpte att hälla i mig av saften jag hade i vätskebältet iaf. Miniminivån är betydligt högre än förra året och jag kände mig relativt stark i stakningen trots trött kropp. Skön avslutning på en bra träningvecka trots förkylningen!

En finfin sista dag i Brukvallarna

Veckan i Bruksvallarna landade på 16 timmars träning och 19 mil. Det blev både lite mindre mängd och intensiva pass än jag tänkt men jag är mest bara väldigt nöjd att jag kunde träna på hyfsat under veckan trots allt. Och veckan innan Bruksvallarna var betydligt tuffare än förra året med 10 timmars träning trots tävling och två hela vilodagar.

Hemma igen var jag dock riktigt sliten. Förkylningen var under kontroll men jag var väldigt trött. Som jag skrev i inlägget om Tjejvasan körde jag bara ett styrkepass hemma i lägenheten på onsdagen efter TRE HELA VILODAGAR I RAD. När hände det senaste egentligen? Det kändes inte som nån optimal uppladdning inför tävlingen men med alternativet att riskera att inte kunna tävla alls var valet lätt. På fredagen stack jag ut på rullskidorna för att försöka känna efter hur kroppen kändes och komma igång igen lite. Det var riktigt skönt och roligt att åka rullskidor. :) Kroppen kändes utvilad och stark även om formen var svårbedömd när jag försökte staka mig fram i kylan med vintertrugor på stavarna. ;-)

Kom en mössa från Craft på posten i förra veckan!
Man tackar! :)

Hur Tjejvasan gick vet ni ju redan.

Fast en sak förresten: Seedningstabellerna från Tjejvasan har kommit upp nu. Jag missade led 2 med 1.22 i år vilket betyder att jag var närmare led 2 än led 3 den här gången. (1.36 för led 2 och 1.41 för led 3 - min tid 1.37.22). Får bli målet för nästa år...

Den här veckan har jag varit nästan lika trött som veckan innan Tjejvasan. Jag har ätit mycket, sovit mycket och tränat väldigt lite. Jag har haft ytterligare två hela vilodagar efter Tjejvasan och igår gjorde jag och Gustaf ett försök till ett intervallpass på SkiErg. Den första fyra minuters intervallen kändes bra och kontrollerad. Sen fick jag hybris och inledde den andra för hårt. Sen blev det jobbigt. :) Men det kändes skönt att pressa upp pulsen lite och "få lite fart i kroppen". Gick lätt som en plätt att få upp pulsen och den sjönk som en sten i vilan. Härligt!

Resten av veckan händer det inte så mycket mer på träningsfronten. Jag funderar på att sticka ut på en lugn morgonjogg i morgon innan jobbet. På fredag morgon åker vi upp till Mora med klubben och på lördag kommer vi glida omkring lite i Vasaloppsspåret.

Jag ser verkligen fram emot bussresan, Vasaloppsmässan, skidtesterna och att få hänga med alla Ski Team Skåningar hela helgen! :)

(Jag väljer aktivt att inte tänka på vallahysterin, kräknervositen, att vi ska åka buss 3.30 från Mora och den där lilla detaljen att jag ska transportera min kropp 9 mil på ett par träbitar på söndag just nu....;-))

Tjejvasan 2013 - 44:a på 1.37.22

Kvart över fyra i lördags lämnade vi sängen hemma hos Gustafs farmor efter alldeles för få timmars sömn. Vi hade kört upp från Lund till Vikmanshyttan sent på fredagseftermiddagen efter att Gustaf var klar med sitt jobbmöte och var inte uppe i Dalarna förrän vid midnatt.

Efter en hektisk jobbvecka då det inte funnits någon tid över för vallning ställde sig min vallahjälte i källaren hos farmor och vallade upp mina skidor medan jag gick och la mig. Gösta stissade omkring som vanligt och jag hade svårt att somna och somnade inte förrän efter ett. Jag var lite lagom nöjd med att bara få några få timmars sömn efter en snorig vecka med för lite sömn men jag intalade mig att det viktiga är att ta det lugn och slappna av, inte att sova, och att lite sömn några nätter inte är nån katastrof.

Starten i år var tidigarelagd med 45 min. Förra året gick starten 9.45 men i år var den redan 9.00. Eftersom jag vet att jag hör hemma främst i led 1 ville jag vara på plats vid starten i tid och se till att jag fick stå där också. Så det var bara att ställa klockan så vi hade marginal för vår tvåtimmars bilresa från Vikmanshyttan till Oxberg. Gustafs pappa var hjälten som körde medan jag satt med hörlurarna på och försökte sova i baksätet.

Vi kom fram till starten i Oxberg precis lagom till att nummerlappsutdelningen öppnade 7.00. När jag fått ut min nummerlapp sprang jag direkt bort till fållan för led 1 och ställde mig i den lilla kön som hade börjat formas. När jag ställt mig där hörde jag att de som stod i kön pratade om att insläppet inte skulle öppna förrän klockan åtta, dvs. först en timme senare. Vasaloppsorganisationen är sjukt imponerande på alla sätt och vis men här hade man verkligen gjort en tankevurpa. Starten var tidigarelagd med nästan en timme men insläppstiden till fållan var samma som förra året. Vilket gjorde att jag fick stå och glo i kön i en timme medan Gustaf testade skidor och vallade upp mina skidor. Meningslöst och frustrerande när man varit på plats för att ha gott om tid att fixa med allt. Som tur var var det varmt väder i år med bara nån minusgrad så vi behövde i alla fall inte stå och frysa.

I kön till fållan

När jag väl lagt in skidorna i startfållan var det helt plötsligt inte så gott om tid längre. Med bara några minuter kvar till start sprang jag in i fållan efter att ha gått på toa, testat skidor, bytt ut skidorna i fållan, ätit lite, gått på toa en gång till och samlat ihop överdrag i blåa påsen och lämnat väskan till Gustaf.

I startfållan tryckte jag i mig en gel efter tips från Gustaf. Och sen var det dags!
Jag hann ju inte ens vara nervös. ;-)

Strax innan start

Jag kom iväg bra i starten. Rullskidtävlingar är bästa träningen för masstarter! Men sen kom den där första backen. Gustaf hade vänligt men bestämt berättat för mig att jag skulle få acceptera dåligt fäste i de första backarna för att inte riskera dåligt glid resten av loppet. Så. Det blev en favorit i repris från förra året. Riktigt dåligt fäste och bra glid. Men den här gången kändes de faktiskt lite trist att inte få tillfälle att diagonala nu när jag gått in för att bli bättre på det.

Starten på TV

Bra startposition precis efter elitledet

Jag tappade väldigt mycket i första backarna där jag tvingades gå ut och saxa. Det svischade förbi tjejer och jag såg min egen placering rasa. Men jag försökte hålla mig lugn och jobba på kontrollerat med vetskapen om att det går utför sen och mitt glid förhoppningsvis skulle vara lika bra som mitt fäste var dåligt. ;-)

Jag har ju varit förkyld sen Orsa Ski Marathon och hade varit lite orolig, eller snarare osäker på, om jag fortfarande hade nått skit i kroppen och för hur min slappaste träningsvecka på en evighet skulle påverka prestationen. Veckans träning hade varit minimal för att jag skulle ha en chans att hinna återhämta mig efter träningsläger och förkylning. Träna och inte bli av med förkylningen i tid eller slappa och bli seg, men förhoppningsvis frisk. Sicket dilemma. Jag hade bara kört ett pass styrka hemma och ett pass på rullskidor på fredagsförmiddagen för att känna efter hur det kändes och försöka få igång kroppen igen.

Därför var det väldigt skönt att känna att kroppen kändes bra och att jag trots alla dåliga förberedelser kände mig stark och i bra form!

Det enda positiva med min katastrofstart uppför backarna var att det var väldigt bra för självförtroendet att börja så långt bak som jag gjorde och jobba sig uppåt i placeringarna under loppet. Jag stakade på för allt jag hade och försökte ligga på så hårt jag kunde hela tiden och jaga efter framförvarande tjejer. Jag intalade mig att varje sekund och varje placering var viktig och det motiverade mig att hela tiden kämpa.

Från Eldris till mål plockade jag 6 placeringar och på hela vägen från Oxberg till Mora 22.

På slutet kom jag äntligen i fatt en klunga som jag haft framför mig en längre tid och med en kilometer kvar gick jag ut i eget spår och satsade järnet för att ta några sista placeringar.

Jag gick i mål på 1.37.22. Det var nästan två minuter långsammare än förra året men jag förstod att det var bättre än fjolårets lopp. Föret hade inte alls varit i klass med fjolårets räls men jag hade ingen aning om placeringen förrän jag träffade Gustaf och Sven efter målgång. Då fick jag veta att jag slutat som 44:a, 12.21 efter Susanne Nyström. Förra året var jag ganska precis tre minuter längre från täten så det var ett steg i rätt riktning. Jag är väldigt nöjd med loppet utifrån omständigheterna men hade hoppats på en bättre placering. Möjligheterna till det  försvann nog redan i första backen. Men det är så det är! Det är mycket som ska klaffa om man ska få till det där perfekta loppet….Och jag blev ju i alla fall bästa skåning...;-)  Och så säkrar jag min plats i led 3 till Vasaloppet 2014 också oavsett hur Vasaloppet i år går. Skönt att veta.

Stort tack till Gustaf och hans pappa Sven för all support inför loppet!
Utan er vet jag inte vad jag skulle ha gjort.

Nu hoppas jag att jag sparat lite vallatur till nästa helg istället! ;-)

Mindre än en vecka till Vasaloppet!
Äta, vila, ladda!
Wohoo!

Loppet i siffror:
Tid: 1.37.22 (+12.21) (jmf. 2012: 1.35.52 +15.18)
Sträcka: 30 km
Snittfart: 18,6 km/h
Maxfart: 43,6 km/h (jmf. 2012: 46,7 km/h)
Placering: 44 av 1039 i tävlingsklassen (totalt 8199 deltagare)
Snittpuls: 93% av max
Maxpuls: 97% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern (nr 8) snittade jag 24,2 km/h (jmf. 2012: 26,2 km/h)

Övriga resultat finns här.

Daniel Tynell - 10 dagar kvar till Vasaloppet

Idag är det dags att presentera den sista skidåkaren i min nedräkning inför Vasaloppet. Det betyder alltså att det bara är 10 futtiga dagar kvar till start!

För er som ska åka Öppet Spår, Tjejvasan eller något annat lopp i Vasaloppsveckan är det ännu närmare och nu gäller det att ladda upp och samla energi inför kraftprovet.

Min egen uppladdning till Tjejvasan har väl gått sådär. Jag har jobbat mycket i veckan och haft total vila från träning för att försöka få ny energi efter förkylningen och träningslägret som tog musten ur mig. Allmänt trött och fortfarande lite småförkyld känner jag mig inte direkt i toppform. Men jag hoppas att vilan gör succé!

Sist ut i nedräkningen är Daniel Tynell. Han är dock verkligen inte minst med sina 93 kg. Daniel, eller ”Tunnan” som han ibland kallas, har åkt alla Vasalopp utom ett sen 1998. (Dvs. 14 stycken!)

Förutom det imponerande antalet lopp har han dessutom vunnit tre gånger!

Artikeln finns även som högupplöst pdf här.

I ♥ Bruksvallarna

Dags för ett litet livstecken från Bruksvallarna kanske!

Vi lämnade Orsa strax efter lunch i söndags och tog vägen till Bruksvallarna genom en snödriva strax innan Sveg. (Ett par bilar framför bestämde sig för att tvärbromsa av oklar anledning på ett parti där det var glashalt. Gustaf hade några sekunder på sig att ta ett beslut och hade det goda omdömet att sikta in sig på en snödriva i väggrenen istället för framförvarande och mötande bilar.) Vi fick som tur var hjälp att få bilen framgrävd av ett par efterföljande bilar som var lite bättre rustade och hade snöskyfflar. De var även snälla nog att hjälpa oss att putta ut bilen på vägen igen. Sen kunde vi fortsätta sista biten nöjda med att både vi och bilen klarat oss oskadda. 

Väl uppe stack vi ut på ett kort pass för att få igång kroppen liten efter tävling och bilresa. Det var snöigt och inte så mycket till spår och jag var trött i kroppen men det var skönt att komma ut och få lite frisk luft. 

Utsikten från stugan

Måndag

På måndagen körde vi det första långpasset. Det kändes inte alls bra i kroppen och jag var allmänt orkeslös och trött i musklerna. Jag funderade tidigt på om jag inte borde ha avbrutit passet. Jag hade haft lite ont i halsen på morgonen men inte så farligt. Jag fortsatte dock åka och försökte ta det lugnt och hålla nere pulsen. Inte lätt i den terrängen och med all diagonalåkning!

Vi körde upp till Ösjöstugan och fyllde på depåerna med rödingklämma. Gud vad gott! Stugan var dock lika kall som förra året, men vi lyckades i alla fall torka upp kläderna någorlunda innan vi gav oss ut i kylan igen. Sen var det kallt som tusan ett tag innan man fick upp värmen igen. Tur att det kommer några uppförsbackar strax efter stugan innan man påbörjar utförskörningen. Det var lite blåsigt och kärvt uppe på fjället men skönare sen när vi kom nedåt. Sen körde vi runt Ramundberget, Klinken och rullskidbanan hem. Jag fick lite nya krafter när det gick att staka lite mer och en del av fästet var bortsladdat efter utförskörningen så glidet blev lite bättre. Men jag var fortfarande väldigt trött. Fick en väldig hemlängtan på slutet och kände mig piggare då än i början av passet. 

Sträcka: 4 mil

Tid: 3:38

Hela gänget utanför Ösjöstugan

Gustaf försöker torka upp i stugan

Inte bara i Stockholm man kan
få inspirerande inredningstips! ;-)

Bildbevis på att även Haugan, eller "Håkan" som han heter
på rikssvenska, (plac. 123 på VL som bäst!)
stannande till i stugan i år. 

Tisdag

På tisdagen vaknade jag med ännu mer ont i halsen och jag hade fortfarande ont och var tjock i halsen när jag ätit frukost. Dessutom hade jag ont i huvudet och upp mot höger öra och kände mig allmänt risig. Hemma hade jag aldrig ens övervägt att träna så jag fick, om än motvilligt, sikta in mig på en heldag i stugan. Hoppades på snabb återhämtning och passade på att få en massa jobb gjort. Inget ont som inte har något gott med sig. ;-) Den enda fysiska aktiviteten under dagen var en promenad med Gösta på eftermiddagen. Det var skönt att komma ut och få lite friskt luft men kändes helt rätt att jag stått över träningen. 

Bilder från Gösta-promenaden

Lite annat än Lund

Onsdag

I går kändes det mycket bättre på morgonen. Puh. Jag var visserligen rätt snorig men hade inte alls ont i halsen. Skönt! Det var finfint väder, stilla och soligt, och jag och Gustaf körde en runda lugnt och fint. Gustaf körde skate och gjorde lite ryck ibland och väntade in eller vände tillbaka. Vi körde Klinken och rullskidbanan hem. Kändes mycket bättre än de senaste passen. Jag stakade mycket och kände mig stark i musklerna men blev oproportionerligt flåsig på sina ställen i förhållande till pulsen och matt och pigg om vartannat. Men det kändes att det var ett steg i rätt riktning! Härligt!

Lite annat än Lund som sagt...

På kvällen stack jag, Gustaf, Håkan G och Lasse ut på ett kortare pass. Jag och Gustaf gick in för att staka runt 13-kilometersslingan som utgår från stadion i Bruksvallarna. Det kändes riktigt bra och roligt! Det var skönt att glida omkring i pannlampans sken i en tyst skog med gnistrande snö. Det kändes relativt lätt (höll A1 i snitt) och kontrollerat och gick ändå hyfsat fort. Skön känsla i kroppen! 

Sträcka: 45,5 km

Tid: 3:35

Torsdag

Ännu snorigare men annars ok. Planen var att åka upp till Kariknallen. Så mycket "åka" blev det dock inte. ;-) Men jag transporterade i alla fall mig själv och skidorna de 400 höjdmeterna. Lasse och Håkan skejtade medan jag och Gustaf körde klassiskt. När vi kom ut på de öppna partierna på fjället kunde vi dock konstatera att spåren var helt igenblåsta och vi promenerade vidare och försökte hålla värmen bäst vi kunde i vinden och yrsnön. Sista biten till stugan blev vi riktigt kalla. Där var det flackare och rak motvind. Det var riktigt skönt att äntligen se stugan och komma in i värmen en stund. Jag och Gutstaf festade till det och delade på en kaffe, en renklämma och en chokladboll. Gott! Men det är nog inte mycket som inte är gott uppe på fjället under en skidtur...;-) Jag lyckades torka upp mina kläder hyfsat i värmen från den öppna spisen. Svor mer än en gång över mitt dåliga vätskebälte. Under onsdagens pass  märkte jag att jag frös om baken efter en stunds åkning. Det visade sig att vätskebältet hade läckt och blött ner byxorna rakt igenom överdrag och underställ. Blev lite lätt kyligt...:S Jag trodde att jag bara skruvat på locket dåligt men idag visade det sig att bältet var kasst och inte gick att få helt tätt. Så jag fick hälla ut saften som var kvar och försöka torka upp byxorna bäst det gick innan vi gick ut i kylan igen. 

Jag och Gustaf gjorde faktiskt ett försök att slippa undan nedfärden eftersom vi bävade för att det skulle bli väldigt kallt. Fast vesslan som man kan åka med på sträckan visade sig kosta 110 kr/person och vi hade precis fikat upp en hundring och hade inte så mycket pengar med oss. Så det gav oss inget val mer  än att ta oss ner bäst vi kunde. Jag stakade som en galning på de första flackare partierna för att försöka få upp värmen och sen plogade vi tills låren skrek av mjölksyra. Det var inte riktigt så kallt som befarat eftersom vi snabbt kom ner i det mer skyddade partiet. Fast det var ju inte direkt varmt att åka ner. Tillbaka i stugan blev det varm dusch och bastu för att få upp värmen igen. 

Sträcka: 14 km

Tid: 1:39 

Höjdmeter: ca. 400

Jag hade egentligen tänkt mig ett längre pass idag men det fick bli vad det blev och jag åkte med de andra tillbaka till stugan efter vår nedfärd. Jag är ju fortfarande förkyld så det är antagligen bäst så här även om det känns lite jobbigt att inte kunna maxa träningen när man väl får chansen till skidåkning i så här fina förhållande. (Kanske inte just där uppe på fjället men allmänt iaf. ;-)) Jag laddar om inför fredagens och lördagens pass istället! Väderprognoserna ser lovande ut men vädret är ju minst sagt omväxlande här i fjälltrakterna så man vet aldrig. 

Idag firar vi alla hjärtans dag i stugan. Håkan, Lotta och Bengt har åkt hem till Skåne igen så det blir en middag för fyra ikväll. Kyckling och klyftpotatis står på menyn och till efterrätt lutar det åt våfflor. Hjärtformade såklart. ;-) 

Kärlek till er alla! ♥

Oskar Svärd - 20 dagar kvar till Vasaloppet

Idag har jag firat att det är 20 dagar kvar till Vasaloppet med en långtur i finfina Bruksvallarna!

Nummer två i nedräkningen tilll Vasaloppet är trefaldiga Vasaloppsvinnaren Oskar Svärd.
Han gick från att vara en av de sämre i sin klass på skidgymnasiet i Ulricehamn till att komma 9:a i sitt första Vasalopp 22 år gammal.

Han är en riktig veteran i sammanhanget med tretton genomförda Vasalopp och tre vinster. Dessutom har han aldrig varit sämre än topp 10 på Vasaloppet!

I år har han haft stora problem med sjukdomar och jag är väldigt tacksam för att han trots allt tagit sig tid att svara på några av mina frågor om honom och hans träning!

Artikeln finns även som högupplöst pdf här. 

Orsa Ski Marathon 2013 - summering av loppet

Det här med diagonalåkning alltså. ;-)


Ni som följer bloggen vet ju att jag sliter för att bli en mer allround-skidåkare och inte bara en stakfjant. ;-) Ibland känns det som att det tar sig. Ibland känns det som att jag stampar på stället eller glider baklänges i uppförsbackarna. ;-)


Idag var det nog iofs lika mycket en allmänt dålig dag, framförallt motivationsmässigt, som dålig teknik som ställde till det och jag är inte på långa vägar så besviken på min prestation som förra året. Jag vet att jag kan bättre än så här. Men inte idag.

På väg till starten

Tidigt vid starten för att lägga ut skidor...

Jag slutade som 5:a i D21 på nästan exakt samma tid som förra året. (Då var jag 11.) Det var lite trögare, blåsigare och lite snöigt i år och täten körde typ 7 min långsammare och jag var 4 min närmare Annika Löfström i år. Ett litet steg framåt men fortfarande ett klent resultat. 

Jag var opepp innan. Ungefär som innan Jizerska förra året när allt kändes skit innan och både jag och Gustaf gett upp innan loppet ens börjat. Jag hade nog faktiskt inte trott att halsen skulle kännas bra idag men det gjorde den så det var ingen tvekan om att köra. Kanske var det för att jag trott att jag ens skulle kunna köra som jag inte alls var så nervös innan som jag brukar vara och kände mig allmänt loj och omotiverad under loppet. 

Försökte peppa upp mig med musik.
(Na, na, nah! med Movits!/Timbuktu piggade iaf upp lite.)

I början körde jag och funderade om gårdagens pass kanske var lite för långt och inte tillräckligt lugnt eftersom musklerna kändes trötta. Eller om jag trots allt har nått skit i kroppen. Jag flåsade som en älg i första backarna men pulsen gick inte upp så högt. Musklerna kändes dock bättre efterhand. 

Eftersom jag tappade mycket på andra varvet förra året var planen i år att ta det lugnare i början och kunna hålla hyfsat jämn fart på varven. Ett av två funkade. Jag tog det lugnt men tappade ändå mycket. ;-) Jag hade lägre snittpuls (knappt 87%) än jag brukar ha på tävling och var för pigg vid målgång. 

Jag kunde inte motivera mig att pressa på mer under loppet utan låg på en bekväm ansträngningsnivå. Kanske var det för att jag vet att det här ett seedningslopp som passar mig dåligt och där jag verkligen skulle behövt prestera på toppen av min förmåga för att ens vara i närheten av att seeda mig till led 3 (som jag redan står i efter stakorgien på Tjejvasan). 

Istället blev det en njutbar utflykt idag och det kändes snarare som ett lite hårdare träningspass än tävling. Skidorna funkade bra så dem kan jag tyvärr inte skylla på den här gången. ;-) Jag hade helt ok fäste och bra glid förutom ett parti på vägen. Där blåste det dessutom ganska friskt och jag låg och tog vind eftersom jag inte hade nån att ta rygg på. 

Det gick i alla fall bättre uppför än förra året men jag tappar fortfarande för mycket när det blir längre, lite brantare diagonalpartier. Jag fegar nog lite mycket också eftersom jag tycker det är lätt att köra på för hårt uppför. Och så var jag som sagt inte motiverad att ta ut mig.

Men det blev i alla fall en bra genomkörare och bra diagonalträning idag! :)

Hoppas på revansch nästa år och att jag kan pressa mig och få ut allt jag har då. 

Buffé på värdshuset och
pannkakor till efterrätt!

Det bästa med dagens tävling var annars Gustafs prestation. Jag är så himla stolt över honom! Han imponerade stort med sin 33:e plats och en solklar plats i led 1 på Vasaloppet (om inte seedningsgruppen får hjärnsläpp). Grymt bra jobbat. 

Nu är det sovdags och i morgon bär det av upp till Bruksvallarna. 

Återkommer med rapporter under veckan!

Loppet i siffor:

Tid: 2.50.10

(Vid varvningen: 1.19.17)
Sträcka: 42,54 km
Snittfart: 15 km/h
Maxfart: 34,8 km/h
Placering: 5/25 i D21 (+35:32)
Snittpuls: 87% av max
Maxpuls: 94% av max

En härlig dag i Orsa Grönklitt

Idag på förmiddagen stack vi ut för att testa skidor och köra ett varv på morgondagens tävlingsbana. Orsa Grönklitt visade sig från sin bästa sida och himlen var lika blå som vallan. ;-) Gustaf testade ett par olika skidor och valde att valla upp sina Fischer till tävlingen. Jag har bara mina Peltonen med så valet för mig var lätt och skidorna funkade fint; jag hade bra glid och ändå helt ok fäste med blå extra. Jag gillar verkligen mina Peltonen och det är rätt skönt att inte ha en massa skidor att välja på. ;-) Nästa säsong blir det till att uppgradera skidparken med några fler alternativ. 

Vår lilla stuga

Det kändes skönt att hinna köra hela varvet i lugn och ro idag och friska upp minnet och få lite bättre koll på banprofilen. Vissa delar av banan hade jag verkligen blåst upp i tanken men jag inser också att flera av uppförsbackarna kommer bli tuffa imorgon på andra varvet (om inte förr). Det gäller att disponera krafterna i loppet lite bättre än på Stråkenloppet med andra ord. ;-) 

Jag har haft lite känningar i halsen sen igår kväll och försökte ta det riktigt lugnt idag och känna efter hur det kändes. Kroppen kändes bra men jag höll pulsen nere och tog det lugnt i backarna. Det var en sån där reklambroschyrsdag idag och det var ljuvligt och jag blev alldeles lycklig av att glida omkring. 

Härliga omgivningar

Gustaf och Håkan Gunnarsson

Efter testerna gick vi hem till stugan och duschade och sen styrde vi kosan till värdshuset för att hugga in på lunchbuffén. Där mötte vi även upp Egil från klubben, Jimmy och hans tjej Cecilia som vi träffat tidigare på dagen på skidstadion. Det blev en sen lunch och maten satt verkligen där den skulle. Måltiden toppades med några pannkakor med grädde och sylt och sen var jag mätt och belåten. :) Det gäller att fylla upp depåerna inför imorgon. 

Vi passade även på att shoppa några liquid i sportaffären. Jag har ju haft problem med att jag blivit yr och haft svårt att fokusera på de senaste tävlingarna och tänkte testa att försöka få i mig lite mer energi under loppet i morgon. 

Om det nu blir nått lopp vill säga. Halsen känns tjock och gör lite ont nu på kvällen. Jag hoppas verkligen att jag vaknar pigg som en lärka imorgon bitti! 

Känns det inte bra i morgon bitti tänker jag inte chansa. DNS (Did Not Start) är en jävligt tråkig förkortning men långt bättre än SIB (Sjuk I Bruksvallarna). 

Stockholm - Mora

Det blev lite ändringar i planerna i veckan. Istället för att åka upp till Orsa Grönklitt i bil med Gustaf, Gösta, Lasse och Håkan idag sitter jag nu på tåget från Stockholm på väg till Mora efter att ha tillbringat några sköna dagar i huvudstaden. Totalt fullproppad med intryck efter besök på möbelmässan och sightseeing på stan med bästa Anna. 

Bordskiva gjord av gamla skateboards

Schysst "innertak" i Mood-gallerian

Fina textiler på mässan

Finfina betongplattor

NI får ursäkta det icke träningsrelaterade innehållet men jag håller på att bubbla över av alla fina grejer jag sett de här dagarna...;-) 

Veckan inleddes i måndags med en tretimmars träningsdag eftersom jag insåg att det inte skulle bli mycket tid för träning resten av veckan. På förmiddagen stack jag ut på en lugn jogg med fokus på att försöka springa tekniskt bra trots långsammare tempo. (1h 11,3 km) På kvällen körde jag och Gustaf och en tapper skara från klubben ett distanspass på rullskidor i riktigt ruskväder. Vi bestämde oss för att köra ett rent stakpass och höll ett bra tempo och jag gick aldrig över A1 i puls. Det var riktigt halt på sina ställen och började snöa på slutet så vi struntade i att ta några extraturer och tog oss bara hem kortast möjliga väg. Passet landade ändå på 32 km och det kändes grymt bra att vi genomfört det trots omständigheterna. 

I tisdags kväll åkte jag upp till Stockholm efter en hektisk dag utan någon tid till träning mer än en tjugominuters hetsjogg kombinerat med att jag utförde ärenden på stan. ;-) Vi var inte uppe i Stockholm förrän efter midnatt och däckade direkt när vi kom till övernattningslägenheten som Anna fixat. Hela onsdagen var fullspäckad med besök på mässan, god mat på schyssta "Urban Deli" och häng i lägenheten. I morse lyckades jag dock masa mig upp i tid för att hinna sticka ut på en morgonjogg. Jag var sjukt sugen på att få inviga mina Icebugs och vädret var perfekt! Halt som tusan. Snöigt och moddigt. Och jag kände mig oövervinnelig med mina suveräna skor! :) De fungerade bättre än jag vågat hoppats och det var så kul att kunna springa obehindrat trots kasst underlag. Supernöjd! :)

Icebug Anima L-Bugrip

Premiärturen!

Perfekt testväder

Väl tillbaka i lägenheten (när jag till slut hittade tillbaka med hjälp av telefonen som jag som tur var tog med mig i ryggfickan...) åt vi frukost innan vi gav oss ut på stan. Och nu sitter jag som sagt helt matt på tåget på väg till Mora och andas ut efter en heldag på stan. 

Fika på Fabrique Stenugnsbageri

I morgon blir det skidtester och lite lugn åkning uppe i Grönklitt inför lördagens tävling. Det ska bli skönt att komma ut på skidorna och jag hoppas att jag inte degat ihop för mycket efter veckans dekadens utan kan få till ett bättre lopp än förra årets Orsa Ski Marathon. :)

Jimmie Johnsson - 30 dagar kvar till Vasaloppet

Var tar tiden vägen? Idag är det bara 30 dagar kvar till Vasaloppet!

Men än finns det lite tid kvar att köra seedningslopp, träna och ladda mentalt och jag hoppas att de tre långloppsåkare som jag valt ut till årets lilla Vasalopps-nedräkning kan inspirera och ge lite tips och råd såhär på sluttampen. 

Först ut är alltså den 27-åriga falubon Jimmie Johnsson som var okänd för många tills han blev tvåa i Jizerska förra året...

Artikeln finns även som högupplöst pdf här.