Kräkintervaller och välbehövlig vilodag

Igår var det klubbpass som vanligt. Intervaller som vanligt. Jobbigt som vanligt....
Nä, jag tar tillbaka det senare: Det var ännu jobbigare än vanligt!

Vi körde de korta backintervallerna som vi körde för inte så länge sen. Vi började lite längre ner än sist så de var ungefär 260 m långa den här gången. Som vanligt körde vi en av varje teknik; diagonal, frånskjut och stakning och så samma sak igen. Ingen vila mer än utförskörningen. Sen 4 min vila och samma sak igen. Totalt 3 serier och 18 ggr uppför backen. 92% av maxpuls på toppen av första intervallen. Illamående efter halva passet. Regnigt och blött. Mys!

Det var ett tungt pass. Redan på uppvärmningen kände jag att musklerna var trötta och ömma. I tisdags körde vi MRL på gymmet. Jag lyckades lite otippat få med mig Gustaf på passet (trots att det heter "mage, rumpa, lår") och det var kul att se hans min under uppvärmningen när vi skulle göra lite suspekta "moves". Som tur var var det två killar till på passet. ;-) Ännu roligare var det att se att han också tyckte det var tungt och fick mjölksyra i benen och tog slut i magen!  Efter passet körde vi lite egen uthållighetsträning för triceps, lats och rygg och lite rehabövningar.

Intervaller dagen efter maxstyrka brukar kännas väldigt tungt men det kändes minst lika tungt efter uthållighetsstyrkan! Halvvägs in i passet funderade jag på om jag skulle fullfölja eller avbryta. Men den fyra minuter långa vilan mellan serierna har verkligen en magisk förmåga att ge nya krafter och efter den kändes det ok att köra vidare. Andra halvan var dock om möjligt ännu jobbigare och kanske borde jag stått över.

Pulskurva onsdagspasset

Nu i efterhand kunde jag konstatera att det var den tionde dagen i rad med träning så det är inte så konstigt att kroppen är sliten. Sen tror jag att jag gjorde misstaget att trycka på lite för hårt i början. På fjärde intervallen låg jag över 95% på toppen och hade 87% av max i snitt i "vilan". Tog det lite lugnare sen och kunde ändå återhämta mig ok.

Måndagens distanspass (37 km / 2:25) med klubben tog nog också lite mer på krafterna än jag tänkt. Som vanligt var det fullt ös i början, sen avtagande fart. Jag och Gustaf låg långt bak och försökte agera bromsklossar ett tag i början när tempot stack iväg. Sen var det ok tempo ett tag på mitten innan det höjdes igen på slutet när vi kom på cykelbanan igen. Då bestämde jag mig för att öka tempot ytterligare och köra en "långspurt" från golfbanan in till Vipeholm. Gustaf var med på noterna och vi tryckte på. Det blev typ 3 km i tröskelfart och en bra urladdning. Det var riktigt kul att trycka på och kändes bra i kroppen. Jag undrar om inte staktekniken börjar funka bättre i hög fart än innan. Jag avslutade på 92% av max och var lite hostig efteråt men gött var det. =) Men den hårda avslutningen tog såklart mer på krafterna än ett vanligt distanspass.

Idag stack jag ut för att springa en liten testjogg innan lunch. Jag har inte sprungit på länge igen nu efter stukning och knäont men var sugen på att se hur det kändes. Stukningen kände jag inte av alls men knäet kände jag så fort jag började springa men det blev lite bättre när jag blev varmare.

Det mest intressanta med passet var dock att jag passerade 105% av maxpuls under uppvärmningen och kan konstatera att det verkar som att ännu ett garminpulsband har flippat ut. Eftersom jag inte kunde lita på pulsklockan, kände mig rätt risig och inte ville riskera varken knä eller att bli sjuk kastade jag in handduken och joggade hemåt efter knappt 3 kilometers löpning. Kanske ska ringa sjukgymnasten imorgon och höra vad tusan som pågår med mitt knä....

Alltid är det något som ska strula...Så här i efterhand var det i alla fall helt rätt att avbryta löpningen. Halsen känns inte helt ok nu och jag ser fram emot en lugn och skön kväll hemma utan träning!