Intersportloppet 2013

Så var dagen vi väntat så länge på kommen: Tävlingspremiär 2013!

Klockan 5.00 ringde telefonen och det kändes som jag precis hade somnat. Vilket nästan var fallet. Gösta tog tillfället i akt i natt när jag sov på en madrass på golvet och gjorde många försök att ta sig in under mitt täcke. Eftersom jag ville sova ordentligt och inte var så intresserad av att ligga sked med en snarkande, fnattande grisliknande hund blev han bryskt bortputtad tiotalet gånger under natten.

När klockan ringde var han lika pigg som vi.

 Vi var på plats i Moraparken i god tid och gick direkt till första bussen som skulle åka till starten. Flera av orosmomenten kunde omgående strykas ur agandan:

- Det var inte alls så kallt. Enligt rapporter vi fick i bussen var det -11 vid starten på morgonen.
- Vi kom med första bussen och var på plats vid starten vid niotiden och gick direkt och la våra skidor långt fram i startfållan för tävlingsåkare innan vi gick och hämtade ut våra nummerlappar.
- Vi behövde inte gå och frysa vid starten utan bussen stannade kvar ända till 10.30 och fungerade som en alldeles utmärkt värmestuga.

Himla bra organiserat!

"Tävlingsexpiditionen"
;-)

Soluppgång i starten

Gustaf lyckades seeda upp sig till ledet med seedade åkare precis före elitledet, och gick och flyttade fram sina skidor. Där fick han bättre möjlighet att kunna testa skidorna så han fick testa och utvärdera åt mig också.

Gustaf hade vallat skidorna för kallare väder och la på ett sista lite varmare lager innan start. För hans del var det nog fel val, för mig var det inte lika illa.

Paparazzi-foto på Gustaf efter bajamajabesök...

Starten
Starten gick ganska bra tycker jag. Jag kom iväg bra men sen körde det ihop sig oväntat fort och blev svårt att ta sig förbi. Jag är kanske lite väl feg och rädd att bli av med stavar eller köra sönder andras stavar och tyckte det var lite frustrerade ett tag i början när jag hade kunnat köra på betydligt hårdare men inte kunde komma om. När det väl släppte låg jag dock lite väl högt i puls ett tag och när jag såg att jag var uppe på 95% av maxpuls försökte jag lugna ner mig för att inte bränna mig. Kanske lite feg även i det fallet och för mycket fokus på pulsklockan, fast jag inbillar mig att jag gjorde rätt och att det hade skitit sig om jag inte hade hejdat mig i tid.

Johan Johnsson från Björnstorp stod precis efter mig i startfållan och vi åkte parallellt ett tag i början innan han försvann i mängden. Efter det var det ett ganska ospännande lopp. Jag försökte trycka på så hårt jag kunde och motivera mig med seedningsgränser, tider och placeringar i damtävlingen. Såg dock bara till en enda tjej under loppet. Lite trist att bara "jaga gubbar". Jag tappade mindre uppför än jag brukar men fortfarande för mycket. Den här gången gick jag dock in för att försöka åka lugnt och stort i diagonalåkningen och satsa krutet i stakningen. Stakningen kändes bra men det gick lite trögare än jag hoppats på och jag kunde inte staka så mycket som jag hade väntat mig.

Nånstans runt 10-15 kilometer kvar började jag räkna på att jag borde kunna gå in på 2.30 och jobbade på att verkligen ligga på hela tiden sista milen och på upploppet in mot mål. Missade dock 2.30 och gick in på 2.31.14.

När jag duschat och kollade resultatlistorna kunde jag konstatera att jag, som befarat, var alldeles för långt (26 min) efter damvinnaren Annika Löfström. Placeringen, 8 av 53 startande i D19-39 var väl ok men jag hoppas verkligen att jag kan bättre än så. En annan dag. Eller i ett annat liv? ;-)

Gustaf hade kört i samma klunga som Löfström och tyckte att det såg ut som hon körde med lite fäste, precis som många andra där framme. De stakade betydligt mer än Gustaf. Gustaf var alltså inte heller speciellt nöjd med sitt lopp även om han hamnade på en fullt godkänd (bra!) 59:e plats i ett hårt startfält. Dåligt glid i stakningen och för bra bett i diagonalåkningen. Gränsen är hårfin.

Jimmie Johnsson vann precis som förra året, följt av Fredrik Byström och Rikard Tynell. Grymt startfält som sagt. Resultatlista finns här.

Hur gick det med mina lagom okvantitativa mål då?

- Jag frös uppenbarligen inte ihjäl. Frös inte alls faktiskt. Och skippade tom. västen. Perfekt temperatur och klädsel. Dubbla underställ, mina goa xsocks och pjäxskydd, buff, "underställshandskar" och vindtät överdragshandske. 

- "Staka för livet" var ju min ambition och visst stakade jag mycket och det kändes bra. Dock åkte jag väldigt mycket mer diagonalåkning än jag brukar. Kanske hade lite för bra fäste ändå? Jag tyckte att det var rätt strävt i spåren när jag stakade och även om glidet utför var helt klart godkänt var det långt i från den där känslan i stakningen som på Tjejvasan eller Vasaloppet. 

- Hade jag kul? Ja! I alla fall första halvan av loppet. ;-) Då körde jag och log och kände mig rätt nöjd med tillvaron. Inte så kallt, fint väder och helt ok känsla i kroppen nynnandes på "Just idag är jag stark". 

Just nu är jag inte så stark, men ganska trött.
Sjukt skönt att loppet är genomfört och premiären är avklarad!


Loppet i siffror:
Tid: 2.31.14
Sträcka: 43,3 km
Snittfart: 17,2 km/h
Maxfart: 45,4 km/h
Placering: 8 av 53 i D19-39
Snittpuls: 89% av max
Maxpuls: 95% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern snittade jag 29,5 km/h)