Att vinna över sig själv

Helgens tävling var visserligen min första seger på snö men ännu mer min största seger över mig själv sen jag började åka skidor.

När jag tänkt på loppet så här i efterhand inser jag hur många mentala fighter jag hade med mig själv och jag tänkte dela med mig av några av tankarna som gjorde att jag vann över mig själv den här gången.

Redan i första backen blev jag väldigt trött och började fundera på hur jag skulle orka med den fyra gånger till. Kanske skulle det här bli det första loppet jag skulle bryta? Åkare från klubben började komma ifatt och om. Här handlade det om att inte låta negativa tankar ta över utan försöka ta kommando över situationen på bästa sätt. Mitt vanliga mantra "Just idag är jag stark" fanns inte med mig i helgen. Jag var inte stark. Och jag kunde verkligen inte intala mig att "Jag bärs framåt av kraftiga vindar" när jag gnetade på uppför i diagonalåkningen. ;-)

Positiva tankar som jag försökte peppa mig själv med var istället tex:

"Jag är sämre uppför än utför. Jag kommer ifatt på mer lättåkta partier."

"Jag har ingen aning om vilken ansträngningsnivå andra åkare ligger på. De kanske kör på för hårt och tappar mycket sen."

Och:
"Jag måste fokusera på mig själv och återhämta mig för att kunna genomföra."

Första backen blev som sagt direkt chockartat jobbig. Resterande varv lyckades jag dock intala mig själv att första backen var det enda hindret på vägen till varvningen.

"När jag är på toppen av första backen är varvet i stort sett avklarat."
Egentligen: när jag är på toppen av första backen hade jag kört 2,5 km och hade drygt 6 km kvar av varvet. ;-)

(I efterhand kom jag att tänka på att jag någonstans läst att Jonas Colting lurar sig själv på ett liknande sätt när han tävlar i triathlon. Han delar in tävlingar i fem delar. Simning, växling, cykling, växling, löpning. När han går ut ur växlingen för att påbörja cyklingen intalar han sig att han gjort 2/5 av tävlingen redan fast han i själva verket knappt har börjat. Han måste vara lika lättlurad som jag! ;-))

Under loppet försökte jag också peppa mig med att inte tävla mot herrarna i klubben utan mot damerna i min klass. Jag ställde in mig på att jag skulle vinna min klass och försökte fokusera på återhämtning och att känna efter hur det kändes i kroppen.

På sista varvet fick jag tidsrapporter om att bakomvarande dam tog in på mig. Jag fick veta att jag ledde med 1 min vid varvning när jag var på väg uppför backen. Någonstans efter backen fick jag ytterligare en tid. En minut hade blivit 10 sekunder och jag väntade bara på att tjejen skulle komma om. Det tog dock ytterligare lite tid och hon passerade mig inte förrän i den sista lilla saxbacken på varvet. Istället för att bli stressad över hur mycket hon tagit in försökte jag peppa upp mig genom att tänka:

"Vad lång tid det dröjde innan hon kom ifatt fast det bara skiljde 10 sekunder."

"Hon kom inte om mig uppför fast jag är sliten. Nu börjar partierna som jag är stark i."

"Hon måste ha kört på rätt hårt för att hämta in och börjar förhoppningsvis bli trött nu."

Anna som gav mig tiderna hade funderat på om hon skulle ge mig dem eller inte, om det skulle stressa mig mer än det hjälpte, men jag är jätteglad att jag fick veta tiderna och fick en indikation om att det hände något bakom. Förutom att ge mig tiderna peppade Anna upp mig att tro på mig själv fast jag hade tappat. "Kom igen Fia, du är sjukt stark i stakningen". Det fortsatte jag att upprepa för mig själv som ett mantra. Det kändes faktiskt skönt när tjejen bakom gick om och jag äntligen såg henne och hade överblick över situationen. Det kändes som att jag hade ett mentalt försprång jämfört med om hon bara kommit flygande och överrumplat mig.

Direkt när hon hade gått om ville jag egentligen bara ge upp och låta henne köra iväg. Det hade ju varit lätt och skönt. Va fan! Skärpning! Jag har inte legat först hela loppet för att bli omkörd på slutet och gå i mål som tvåa. Jag lyckades peppa upp mig att göra ett ryck och direkt gå om igen för att markera att jag var stark och skulle vara först. I den sönderkörda utförsbacken var "stå på benen" det enda jag tänkte på och jag försökte få med mig bra med fart och komma ner i spåren igen utan några missöden. Nu var det bara att försöka trycka på i stakningen.

Sen gjorde jag en sak som ledde till att jag fick kommandot över situationen på ett sätt som jag tycker var rätt fiffigt så här i efterhand. ;-)

Jag vände situationen till att jaga istället för att bli jagad. 

Jag såg Christians vita dräkt framför mig och visste att jag hållt ganska jämnt tempo med honom på det flackare partiet så jag siktade in mig på att jaga ikapp honom. Det gick visserligen i slow-motion och jag kom aldrig i fatt. Men jag tror att hela känslan av att jaga någon taggade mig mer än stressa upp mig över att bli jagad.

Men jag fick henne inte att släppa och sista biten in mot varvningen var det trots allt jag som var jagad och hon som jagade. Det var åkare i spåren framför och jag hojtade "håll höger" till framförvarande åkare i vänsterspår för att bara kunna forcera fram den sista biten utan att behöva byta spår och riskera att tappa. När vi passerade vätskekontrollen strax innan målet hörde jag ett "heja skåne" från en okänd drickalangare och det gav lite energi att försöka trycka på i stakningen. Jag hörde speakern säga att jag ledde men jag visste ju att jag hade henne hack i häl. Sen var det två kritiska moment kvar innan målrakan. Två svängar. Första svängen var uppkörd och lite lätt motlut och jag fick diagonala några tag i den lösa snön i innerkurvan under tiden som jag bara försökte fokusera på att stå på benen och inte klanta mig.

Jag blev förvånad över att hon inte passerade mig i svängen fast jag var så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det gav hopp. Nu hörde jag Gustaf och Håkan skrika och jag tror inte att jag hade kunnat pressa ut de där sista krafterna utan deras hejarop. Upploppet åkte jag för dem, inte för mig själv. De har hjälpt mig så mycket på alla sätt. Jag kunde bara inte ge upp så nära mål.

Gustaf berättade efteråt att mitt ansiktsuttryck var apatiskt och långt ifrån något fighting face när jag diagonalade den sista biten mot mål. Håkan berättade att han var rädd att jag skulle börja hafsa med tekniken eller försöka staka.

Min tanke var bara att hålla i med diagonalåkningen så länge jag inte såg henne i ögonvrån och jag lyckades hålla i tekniken och åka förvånadsvärt avslappnat ända in i mål. Med bara nån meter kvar insåg jag att det hade gått vägen. Jag hörde speakern konstatera att nog blir de Fia Jobs som vinner  innan jag seglade ihop i en liten hög.

Jag blev förvånad när jag kollade pulskurvan efter loppet och insåg att jag hade avslutat på 94% av maxpuls. Jag är sjukt nöjd att jag kunde pressa mig så hårt efter allt.

Efter att ha förlorat flera spurter på rullskidtävlingar var det här precis vad mitt självförtroende behöver. Jag ska aldrig mer förlora en spurt.

Tankens kraft är enorm.
Tänk på det! ;-)

Kom att tänka på ett gammalt inlägg på samma tema:
"Fake it till you make it" 

Seger i Stråkenloppet 2013!

Det blev en förstaplats i Stråkenloppet i helgen och min första seger i ett skidlopp på snö någonsin. Men det satt långt inne.

I väntan på bussen.

Strax efter sju på söndagsmorgonen hoppade vi på bussen i Östra Ljungby med Gösta i förvar hos Gustafs föräldrar. Bussresan tog sin lilla tid och väl framme i Mullsjö blev det ganska stressigt att hinna få allt på plats. Nummerlappsuthämtningen gick väldigt smidigt men sen skulle vi placera ut skidor i startfållorna och hinna testa skidorna och valla fäste. Gustaf hade med sig tre par skidor som han valde mellan och av misstag tog jag hans Peltonen och vallade fäste på innan jag insåg mitt misstag och fick panikvalla mina egna skidor. Ett par minuter innan start hade jag fått på fäste som verkade funka (i alla fall i den lilla backen strax efter starten som var vad jag hann testa i) och tog mig till mitt startled. Jag startade i startled 3 efter mina Vasaloppsmeriter och stod längst fram i ledet.

Jag kom iväg bra i starten och satsade på friskt. Lite väl friskt skulle det snart visa sig. Nu i efterhand kunde jag konstatera att jag efter bara en minut hade den högsta pulsen under loppet och i hela första backen låg den tokhögt. Jag var helt slut i den långa sega backen och vetskapen om att jag skulle vara tvungen att ta mig uppför den fyra gånger till gjorde inte saken bättre. Efter det handlade det bara om att försöka återhämta sig så gott det gick för att ens kunna fullfölja och inte klappa ihop totalt. Flera åkare från klubben körde om och jag kämpade för att hålla humöret uppe. Andra varvet gick betydligt långsammare och ytterligare åkare från klubben kom i fatt och gick om.

Martin Eckervad, coach för Ski Team Syd, stod längs banan och hejade. Det ger alltid lite extra energi att höra sitt namn och få lite uppmuntran. Och så var det väldigt roligt att det var så många Ski Team Skåningar i spåret. Det hjälpte mig att fortsätta kämpa fast det kändes tungt. På första varvet försökte jag hänga på Johannes och Marcus från klubben men vågade inte trycka på så hårt som jag hade behövt. Däremot åkte jag en hel del med Christian från klubben. Jag tappade honom flera gånger men kom i fatt igen och hade en vit dräkt att ta sikte på. Jag försökte dock köra mitt eget race och köra på där jag är bättre och bara försöka överleva uppför. Vid varvningen fick jag höra att jag var första dam, men hade ingen aning med hur mycket jag ledde.

Banan passade mig extremt dåligt. Det visade sig vara mycket uppför, knixigt och dåliga spår så man fick inte mycket gratis. Spåren i årets lopp var en liten historia i sig. Det var ingen fara alls med genomslag som jag hade befarat efter att ha läst om tidigare års lopp, däremot var det minst sagt sockrigt i backar och knixar och lite lätt sladdriga spår en stor del av banan. I takt med att man blev tröttare och tröttare under loppet blev banan sämre och sämre och det var under en period när täten var på väg in mot mål mycket folk på banan.

När Tobias Westman från IK Stern kör upp jämsides med mig, när han går in mot mål och jag ska ut på mitt sista varv, och nöjt konstaterar att "Det ska bli skönt att få köra i mål nu!" var humöret inte direkt på topp. ;-)

Direkt vid start hade jag insett att jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Jag hade tagit på mig dubbla underställ under tävlingsdräkten och hade tänkt känna efter och ta av mig om det inte behövdes. Det blev ingen tid över för det och jag körde på. I paniken innan start glömde jag dessutom att slänga av mig buffen så jag var sjukt varm och lite orolig för hur mycket onödig energi det skulle ta. Kanske bidrog det till att jag var alldeles hemskt yr på slutet och hade svårt att fokusera.

När jag fick tidsrapporter av Anna i klubben på sista varvet blev jag förvarnad om att en dam, Kristina Eliasson från Boxholm-Ekeby, närmade sig bakifrån. En minut vid varvningen var snart bara 10 sekunder och efter sista backen på sista varvet gick hon om. Egentligen ville jag helst av allt bara ge upp och kasta in handduken men jag lyckades peppa upp mig och gå om direkt igen och jag försökte ta fasta på Annas peppande ord om att jag är stark i stakningen. I den efterföljande utförskörningen försökte jag bara fokusera på att stå på benen och sen körde jag på så hårt jag kunde för att försöka få henne att släppa innan målrakan. Det gick inte men jag lyckades i alla fall grilla henne tillräckligt hårt för att jag skulle kunna ta hem segern med 2 sekunders marginal. Håkan och Gustafs skrik och alla oväntade supporters som hejade på "Skåne" längs banan hjälpte mig fram de sista meterna över mållinjen innan jag seglade ihop i en liten hög helt färdig.

Ett riktigt grislopp.
Men bra pannbensträning och ett litet fall framåt för en skånsk stakåkare... ;-)

Skönt att äntligen få slappna av...

En okänd trött åkare som Gustaf fotade med min telefon...

Trött Fia och glad kransmas

Godaste Coca-Colan någonsin? 

Markus Johansson Ulricehamns IF
(tävlar för Ski Team Syd på rullskidor) vann herrklassen. 

Gustaf blev 14:e i H21 och vann en brandsläckare.
Jag vann en lila (!) verktygssats, 1000 kr och en
startplats i Alliansloppet 2013.
Det här börjar ju bli en lönsam hobby nu! ;-)

Loppet i siffror:

Tid: 3.01.20  (en halvtimme långsammare på samma distans som Intersportloppet förra helgen!!)
Sträcka: 43,4 km
Snittfart: 14,4 km/h
Maxfart: 35,3 km/h
Placering: 1 av 23 i D21
Snittpuls: 89% av max
Maxpuls: 97% av max
Puls vid målgång: 94% av max
Kuriosa: mer än 5 min skillnad mellan varv 1 och varv 5 (vilket säger en del om mitt bristfälliga upplägg av loppet...;-))

Resultatlista finns här.

Dagen innan Stråkenloppet

Idag har vi roat oss med lite skidåkning på golfbanan i Perstorp. Vi åkte upp till Gustafs föräldrar vid lunchtid och fick med oss både Gustafs pappa Sven och hans bror Anders ut på en liten tur. 

På vägen upp till Ljungbyhed hade vi kört förbi och rekade läget på golfbanan och kunde konstatera att det var mer snö på de här lite nordligare breddgraderna än hemma i Lund. Spåren var helt ok. Sladdriga men helt klart åkbara. Däremot var vädret riktigt ruggigt. Några minusgrader, ganska blåsigt och hög luftfuktighet. Idag var en sån dag när det var bra att någon annan tog initativ till att ge sig ut och det bara var att hänga på. 

Det var lite små genomslag på slingan men bättre än väntat och eftersom det bara var gräs under spelade det ingen roll. Men vi var trots allt nöjda med att ha tagit skåneskidorna. På vägen ner till slingan passerade vi nämligen en ganska brant och isig backe och den visade sig ha ett spår i mitten med snö och sen bara grus på sidorna. Jag lyckades hålla mig i spåret så jag tror skidorna klarade sig hyfsat. 

Vi nöjde oss efter en dryg timme och knappt 15 km åkning. Det kändes helt ok i kroppen idag och jag körde och övade en del diagonalåkning. Det var verkligen skönt att röra sig lite efter gårdagens vilodag och en allmänt slapp vecka. 

I morgon klockan 6 går bussen från Lund upp till Mullsjö och Stråkenloppet så det får blir en tidig kväll i kväll. 

Jag hoppas på bra spår och fint väder imorgon och ser fram emot en rolig dag tillsammans med alla Ski Team Skåningar!

Golfbanan i Perstorp

Vasacirkel på Actic och tiden fram till Vasaloppet

Igår bokade jag och Gustaf in oss på ett kvällspass på Actic med det passande namnet "Vasacirkel". Allt vi visste var att det är en "happeningklass" som går en gång i veckan under perioden fram till Vasaloppet.

Det visade sig vara ett antal olika stationer med övningar. 40 s arbete, 20 s vila. Jag vet inte om övningarna är olika från gång till gång men den här gången var det i alla fall: Armhävningar, skridskohopp, en situpsvariant, draken med viktplatta, stående rodd med skivstång, utfallssteg, liggande höftlyft, djupa breda upphopp, dips på stepbräda, plankan, telemarkshopp och enbenshopp i kryss. De djupa upphoppen och telemarkshoppen var de jobbigaste övningarna för min del.

Efter styrkestationerna var det dags för ett mer pulshöjande moment. Då var det några andra stationer, två minuter på varje och totalt 10 min arbete utan vila: djupa squats (eller knäböj som vi säger i Sverige ;-)), hopprep, burpees (upphopp + armhävning - sjukt jobbigt i två minuter efter allt annat!) "krysshopp" (som tydligen heter "jumping jack" på engelska) och avslutningsvis upp och ner på stepbräda.

Ett helt ok pass. Lite väl mycket fokus på ben kanske för att vara Vasaloppsspecifikt men målgruppen är väl inte de som stakar mycket antar jag. Och jag behöver mer benträning så det passade ju egentligen rätt bra! =)

Idag har jag träningsvärk i rumpan och låren från alla benövningar och bröstmusklerna från armhävningarna. Har inte gjort armhävningar på en evighet innan igår.

Gött att det känns att man provat nått nytt! :)

Idag är det 37 dagar kvar till Vasaloppet. 
Sjukt! Känns helt ofattbart med tanke på hur mycket som ska göras innan dess:

Först och främst är det Stråkenloppet på söndag följt av en en veckas hårdträning hemma troligtvis utan tävling på helgen. Sen åker vi upp till Orsa redan på torsdagen inför Orsa Ski Marathon som går den 9 februari och direkt vidare till Bruksvallarna på söndagen för ett veckolångt läger. Och så en lugnare vecka och Tjejvasan helgen efter det. Och sen ytterligare en lugn vecka innan det är dags för årets final!

Fast det jag längtar mest efter för stunden är veckan i Bruksvallarna och rödingklämman i Ösjöstugan. :)

Från förra året i Bruksvallarna

Förra årets utflykt upp till Ösjöstugan

Skidåkning i Skåne - halleluja!

Jag har varit lite risig efter Intersportloppet. I tisdags sov jag bort halva eftermiddagen och bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra och vila när Gustaf gick till gymmet för att köra intervaller. I måndags körde jag och Gustaf ett styrkepass på gymmet. Vi körde samma pass som vanligt men 15-20 reps istället för 4. Ojojoj, vad jobbigt det var! På ett helt annat sätt en maxstyrkan. Mjölksyran sprutade.

I går på lunchen bestämde jag mig för att ge mig ut på ett löppass och se hur det kändes. Adidas Adios och snabbdistans var planen. Det är så jäkla roligt att springa på lite fortare och de där skorna är underbara att springa i. :) Knäet gjorde sig som vanligt påmint när 6 km var passerat men det var inte så farligt och jag försökte tänka ännu mer på hållning och teknik. Vaderna började dock kännas stumma ganska tidigt på passet så jag nöjde mig lite tidigare än jag tänkt och sprang hemåt. Det blev 9 km i 4:40 tempo, plus ett par pauser för att stretcha ut låret och vaderna. Ett riktigt roligt och skönt pass. Fast stumma och stela vader efteråt också. 

Dags att hitta nya skor någonstans mittemellan mina Adios och de nerslitna Asics Cumulus. Och så måste jag skärpa mig och göra det där jag hatar och är så dålig på: ta det lugnt och skynda långsamt. När man väl fått upp sugen för löpning är det förbannat svårt att hålla sig i skinnet. 

Lätta skor vs. fluffskor

Den här våren och sommaren vill (ska!) jag kunna springa regelbundet och utan strul så jag måste. Verkligen. 

På kvällen var det dags för ett träningspass av det mer sällsynta slaget: 

Skidåkning. På snö. I Skåne. 

Yihaa! 

Tidigare på eftermiddagen hade det trevliga meddelandet kommit upp på klubbens hemsida: "Klubbpass i Satserup 18.00." Vi packade i ordning fulskidorna aka "skåneskidorna" och gav oss av. 

I Satserup finns en riktigt rolig elljusbana på 1,5 km. Upp och ner och ganska knixigt. Superkul! Ganska sladdriga spår men gott om snö. Stilla väder och 5 minus. Mycket bättre än så blir det inte i Skåne! ;-)

Efter att ha kört några varv möttes vi på "skidstadion", eller fotbollsplanen som den kallas sommartid, och körde lite teknikövningar gemensamt. Efter det var det fri träning igen och vi fortsatte att köra varv. Totalt blev det 2 mil och 1:43 effektiv tid. På slutet var jag riktigt hungrig och vi behövde komma hem till Gösta så det fick räcka. 

På tal om hungrig: Dags för lunch!

I brist på andra bilder:
Dagens "frukostefterätt" - fruksallad på blodapelsin,
apelsin, äpple och granatäpple

Skidåkning på Ljustern

Igår förmiddags körde jag, Gustaf och Gustafs pappa, som mött upp i Dalarna på lördagskvällen, ut till golfbanan i Säter för att mysåka lite innan hemfärd till Skåne.

Det var bara ett par minus och solen tittade fram lagom till vi fått på oss skidorna; perfekt väder för ett återhämtningspass. Första kvarten kändes det tungt och segt men efter ett tag släppte det och kroppen började kännas bättre. Det var plogat för skridskoåkning och skidspår dragna även på sjön nedanför golfbanan så jag och Gustaf passade på att åka ett varv runt sjön också. Det var riktigt roligt att köra på isen! Lagom kuperat. ;-) Väldigt rullskidlikt. Vi tryckte på rätt bra första halvan för att det var så kul men sen började jag känna mig matt och vi slog av på takten och passade vi på att öva lite diagonalåkning i överfart på vägen tillbaka.

Ljustern runt

Gustaf på hal is

Det kändes lite trist att lämna Dalarna och finfina träningsförhållanden och åka ner till Skåne igen. Det finns vissa nackdelar och en del frustration förknippat med att vara skånsk skidåkare vintertid. ;-) Jag håller tummarna att det finns åkbara spår på Kungsmarkens golfbana så vi kan komma ut lite på skidorna nu i veckan också...

På söndag är det dags för tävling nummer två för säsongen. Då arrangerar klubben gemensam resa upp till Mullsjö och Stråkenloppet. Nästan 40 personer från Ski Team Skåne är anmälda. Riktigt roligt!

Intersportloppet 2013

Så var dagen vi väntat så länge på kommen: Tävlingspremiär 2013!

Klockan 5.00 ringde telefonen och det kändes som jag precis hade somnat. Vilket nästan var fallet. Gösta tog tillfället i akt i natt när jag sov på en madrass på golvet och gjorde många försök att ta sig in under mitt täcke. Eftersom jag ville sova ordentligt och inte var så intresserad av att ligga sked med en snarkande, fnattande grisliknande hund blev han bryskt bortputtad tiotalet gånger under natten.

När klockan ringde var han lika pigg som vi.

 Vi var på plats i Moraparken i god tid och gick direkt till första bussen som skulle åka till starten. Flera av orosmomenten kunde omgående strykas ur agandan:

- Det var inte alls så kallt. Enligt rapporter vi fick i bussen var det -11 vid starten på morgonen.
- Vi kom med första bussen och var på plats vid starten vid niotiden och gick direkt och la våra skidor långt fram i startfållan för tävlingsåkare innan vi gick och hämtade ut våra nummerlappar.
- Vi behövde inte gå och frysa vid starten utan bussen stannade kvar ända till 10.30 och fungerade som en alldeles utmärkt värmestuga.

Himla bra organiserat!

"Tävlingsexpiditionen"
;-)

Soluppgång i starten

Gustaf lyckades seeda upp sig till ledet med seedade åkare precis före elitledet, och gick och flyttade fram sina skidor. Där fick han bättre möjlighet att kunna testa skidorna så han fick testa och utvärdera åt mig också.

Gustaf hade vallat skidorna för kallare väder och la på ett sista lite varmare lager innan start. För hans del var det nog fel val, för mig var det inte lika illa.

Paparazzi-foto på Gustaf efter bajamajabesök...

Starten
Starten gick ganska bra tycker jag. Jag kom iväg bra men sen körde det ihop sig oväntat fort och blev svårt att ta sig förbi. Jag är kanske lite väl feg och rädd att bli av med stavar eller köra sönder andras stavar och tyckte det var lite frustrerade ett tag i början när jag hade kunnat köra på betydligt hårdare men inte kunde komma om. När det väl släppte låg jag dock lite väl högt i puls ett tag och när jag såg att jag var uppe på 95% av maxpuls försökte jag lugna ner mig för att inte bränna mig. Kanske lite feg även i det fallet och för mycket fokus på pulsklockan, fast jag inbillar mig att jag gjorde rätt och att det hade skitit sig om jag inte hade hejdat mig i tid.

Johan Johnsson från Björnstorp stod precis efter mig i startfållan och vi åkte parallellt ett tag i början innan han försvann i mängden. Efter det var det ett ganska ospännande lopp. Jag försökte trycka på så hårt jag kunde och motivera mig med seedningsgränser, tider och placeringar i damtävlingen. Såg dock bara till en enda tjej under loppet. Lite trist att bara "jaga gubbar". Jag tappade mindre uppför än jag brukar men fortfarande för mycket. Den här gången gick jag dock in för att försöka åka lugnt och stort i diagonalåkningen och satsa krutet i stakningen. Stakningen kändes bra men det gick lite trögare än jag hoppats på och jag kunde inte staka så mycket som jag hade väntat mig.

Nånstans runt 10-15 kilometer kvar började jag räkna på att jag borde kunna gå in på 2.30 och jobbade på att verkligen ligga på hela tiden sista milen och på upploppet in mot mål. Missade dock 2.30 och gick in på 2.31.14.

När jag duschat och kollade resultatlistorna kunde jag konstatera att jag, som befarat, var alldeles för långt (26 min) efter damvinnaren Annika Löfström. Placeringen, 8 av 53 startande i D19-39 var väl ok men jag hoppas verkligen att jag kan bättre än så. En annan dag. Eller i ett annat liv? ;-)

Gustaf hade kört i samma klunga som Löfström och tyckte att det såg ut som hon körde med lite fäste, precis som många andra där framme. De stakade betydligt mer än Gustaf. Gustaf var alltså inte heller speciellt nöjd med sitt lopp även om han hamnade på en fullt godkänd (bra!) 59:e plats i ett hårt startfält. Dåligt glid i stakningen och för bra bett i diagonalåkningen. Gränsen är hårfin.

Jimmie Johnsson vann precis som förra året, följt av Fredrik Byström och Rikard Tynell. Grymt startfält som sagt. Resultatlista finns här.

Hur gick det med mina lagom okvantitativa mål då?

- Jag frös uppenbarligen inte ihjäl. Frös inte alls faktiskt. Och skippade tom. västen. Perfekt temperatur och klädsel. Dubbla underställ, mina goa xsocks och pjäxskydd, buff, "underställshandskar" och vindtät överdragshandske. 

- "Staka för livet" var ju min ambition och visst stakade jag mycket och det kändes bra. Dock åkte jag väldigt mycket mer diagonalåkning än jag brukar. Kanske hade lite för bra fäste ändå? Jag tyckte att det var rätt strävt i spåren när jag stakade och även om glidet utför var helt klart godkänt var det långt i från den där känslan i stakningen som på Tjejvasan eller Vasaloppet. 

- Hade jag kul? Ja! I alla fall första halvan av loppet. ;-) Då körde jag och log och kände mig rätt nöjd med tillvaron. Inte så kallt, fint väder och helt ok känsla i kroppen nynnandes på "Just idag är jag stark". 

Just nu är jag inte så stark, men ganska trött.
Sjukt skönt att loppet är genomfört och premiären är avklarad!


Loppet i siffror:
Tid: 2.31.14
Sträcka: 43,3 km
Snittfart: 17,2 km/h
Maxfart: 45,4 km/h
Placering: 8 av 53 i D19-39
Snittpuls: 89% av max
Maxpuls: 95% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern snittade jag 29,5 km/h)

På plats i Dalarna

Nu är vi på plats hos Gustafs farmor i Vikmanshyttan i Dalarna inför morgondagens tävling, Intersportloppet i Mora.

-12 grader och vinterjackan är på!

Väderprognoserna har sett helt galna ut i veckan och vi försöker förbereda oss för kylan. I början på veckan förutspådde SMHI att det skulle bli -27 grader på natten till lördag i Mora och bara lite varmare på dagen. Sen har det sett lite bättre ut några dagar för att idag ligga på -22 på morgonen och -17 mitt på dagen. Burr!

Härlig promenad med Gösta på morgonen idag...

Jag har provat tävlingsdräkten med dubbla underställ och det funkade fint även om jag påminner mer om en stoppad korv än om en skidåkare. ;-) Jag är väldigt glad att vi har vår matchande röda vindtäta väst som funkar att ha över tävlingsdräkten. Fast händerna är värst.

Idag var vi ute och testade skidor på Brunnsjöberget, inte långt från Gustafs farmor, och även om det bara var runt -10 idag var jag riktigt kall om händerna innan jag kom igång. Efter att ha stannat och flaxat lite och vevat runt armarna och knutit ihop händerna inuti handskarna gick det bra och jag kunde köra vidare. Men dubbelt så kallt i morgon känns sådär. 

Gustaf vallar inför skidtesterna

Banan vi testade skidorna på var ganska kuperad och jag kände mig rätt seg och dålig. Ville ju inte trycka på uppför utan hålla nere pulsen och det var verkligen svårt att diagonala uppför backarna på en vettigt ansträngningsnivå. Skidorna gick dock bra och både fästet och glidet funkade finfint. Tur att morgondagens bana är mer stakvänlig. =)

Efter testerna körde vi inom Hedemora och handlade lite mat och reservfrukost till imorgon. Starten går 11.00 och vi kommer få köra från Vikmanshyttan i ottan eftersom vi måste ta buss från Mora till starten. Jag har ingen aning om hur det går till vid starten men jag hoppas att vi inte hamnar sist i tävlingsledet bara för att vi tar bussen....

Målet med morgondagens tävling då?
Eftersom det är den första tävlingen för säsongen och jag är väldigt osäker på formen så safe:ar jag med några icke mätbara mål ;-) :

- Inte frysa ihjäl är väl en bra början...
- Staka för livet (hänger nog ihop med punkt ett...)
- Och så, som alltid: Ha kul!

Wohoo!
"Jag har väntat så länge på just den här dan, jag är glad att den äntligen kommer!"

Snö

Adios! - Fia vs. knäont 1-0

Idag var det dags att göra ett nytt försök att springa. Mitt knä har ju strulat en del på sistonde men efter att ha kommit på en potentiell anledning till strulet som inte har med löpning att göra beslutade jag mig för att göra ett försök och ge mig ut på en löptur idag.

Mitt försök att överlista mitt strulande knä gick till så här:
1. Jag stretchade ut framsida lår.
2. Jag snörde på mig Adiosen istället för mina snart utslitna Asics Cumulus som jag aldrig riktigt gillat.
3. Jag struntade i att mösla omkring i A1-tempo och satsade på tröskelintervaller istället.
4. Jag stretchade ut låret mellan varje intervall

Utfall? Det gick över förväntan faktiskt. Lite småkänningar i knäet men inte mer. Fantastiskt skönt och kul att springa.

Älskade skor
(Adidas Adizero Adios)

Min teori* nu (jag gillar att ha teorier om ni inte har märkt det) är att det är styrketräningen av benen på gymmet som har ställt till det lite. Jag har varit en sopa på att stretcha och kanske har lårmusklerna helt enkelt blivit för korta och gör att knäet gör ont? Eftersom det onda har släppt tillfälligt vid stretching av framsidorna tycker jag det låter rimligt. Hoppas att allt jag behöver göra är att skärpa mig med stretchingen och inte springa så långsamt att allt vad löpteknik heter fallerar.

Tröskelintervallpasset som jag sprang idag gillar jag verkligen. Det är tufft men inte för tufft och det gäller att ligga och balansera på gränsen hela tiden.

Så här sprang jag: 
- Uppvärmning ca. 10 min

-  5 st intervaller á 8 min med 90 s vila
Jag försöker ligga på mjölksyratröskeln (för mig runt 90%) och springa fort men inte så fort att jag stumnar i musklerna eller tappar för mycket eller inte klarar av att genomföra alla intervallerna. I vilan mellan intervallerna brukar jag gå lite lugnt och idag passade jag även på att stretcha låret.

Idag sprang jag 9,3 km på 40 min aktiv tid och 46 total tid inkl. vilan. I snitt tog det strax under 1 min att komma upp i A3-puls vilket ger drygt 35 min i A3-zon. Effektivt pass alltså!

- Nedjogg ca. 10 min

Totalt blev passet en timme (64 min) och jag sprang lite drygt 12,5 km.

Nöjd löpare

Hembakt bröd till fika idag
(Perfekt bröd; bara att röra ihop, låta jäsa ett träningspass och
grädda när man står i duschen! ;-))

*Gustaf påpekade direkt felaktigheten i mitt ordval när han läste inlägget. "Hypotes" är det korrekta begreppet som jag borde använt. En "teori" är däremot något som är vetenskapligt bevisat och som kan verifieras eller falsifieras.

In modern science, the term "theory" refers to scientific theories, a well-confirmed type of explanation of nature, made in a way consistent with scientific method, and fulfilling the criteria required by modern science. Such theories are described in such a way that any scientist in the field is in a position to understand and either provide empirical support ("verify") or empirically contradict ("falsify") it. Scientific theories are the most reliable, rigorous, and comprehensive form of scientific knowledge,^[2] in contrast to more common uses of the word "theory" that imply that something is unproven or speculative (which is better defined by the word 'hypothesis').^[3] Scientific theories are also distinguished from hypotheses, which are individual empirically testable conjectures, and scientific laws, which are descriptive accounts of how nature will behave under certain conditions.^[4 /Wikipedia

Har jag förresten berättat att Gustaf är civilingenjör? ;-)

Kräkintervaller och välbehövlig vilodag

Igår var det klubbpass som vanligt. Intervaller som vanligt. Jobbigt som vanligt....
Nä, jag tar tillbaka det senare: Det var ännu jobbigare än vanligt!

Vi körde de korta backintervallerna som vi körde för inte så länge sen. Vi började lite längre ner än sist så de var ungefär 260 m långa den här gången. Som vanligt körde vi en av varje teknik; diagonal, frånskjut och stakning och så samma sak igen. Ingen vila mer än utförskörningen. Sen 4 min vila och samma sak igen. Totalt 3 serier och 18 ggr uppför backen. 92% av maxpuls på toppen av första intervallen. Illamående efter halva passet. Regnigt och blött. Mys!

Det var ett tungt pass. Redan på uppvärmningen kände jag att musklerna var trötta och ömma. I tisdags körde vi MRL på gymmet. Jag lyckades lite otippat få med mig Gustaf på passet (trots att det heter "mage, rumpa, lår") och det var kul att se hans min under uppvärmningen när vi skulle göra lite suspekta "moves". Som tur var var det två killar till på passet. ;-) Ännu roligare var det att se att han också tyckte det var tungt och fick mjölksyra i benen och tog slut i magen!  Efter passet körde vi lite egen uthållighetsträning för triceps, lats och rygg och lite rehabövningar.

Intervaller dagen efter maxstyrka brukar kännas väldigt tungt men det kändes minst lika tungt efter uthållighetsstyrkan! Halvvägs in i passet funderade jag på om jag skulle fullfölja eller avbryta. Men den fyra minuter långa vilan mellan serierna har verkligen en magisk förmåga att ge nya krafter och efter den kändes det ok att köra vidare. Andra halvan var dock om möjligt ännu jobbigare och kanske borde jag stått över.

Pulskurva onsdagspasset

Nu i efterhand kunde jag konstatera att det var den tionde dagen i rad med träning så det är inte så konstigt att kroppen är sliten. Sen tror jag att jag gjorde misstaget att trycka på lite för hårt i början. På fjärde intervallen låg jag över 95% på toppen och hade 87% av max i snitt i "vilan". Tog det lite lugnare sen och kunde ändå återhämta mig ok.

Måndagens distanspass (37 km / 2:25) med klubben tog nog också lite mer på krafterna än jag tänkt. Som vanligt var det fullt ös i början, sen avtagande fart. Jag och Gustaf låg långt bak och försökte agera bromsklossar ett tag i början när tempot stack iväg. Sen var det ok tempo ett tag på mitten innan det höjdes igen på slutet när vi kom på cykelbanan igen. Då bestämde jag mig för att öka tempot ytterligare och köra en "långspurt" från golfbanan in till Vipeholm. Gustaf var med på noterna och vi tryckte på. Det blev typ 3 km i tröskelfart och en bra urladdning. Det var riktigt kul att trycka på och kändes bra i kroppen. Jag undrar om inte staktekniken börjar funka bättre i hög fart än innan. Jag avslutade på 92% av max och var lite hostig efteråt men gött var det. =) Men den hårda avslutningen tog såklart mer på krafterna än ett vanligt distanspass.

Idag stack jag ut för att springa en liten testjogg innan lunch. Jag har inte sprungit på länge igen nu efter stukning och knäont men var sugen på att se hur det kändes. Stukningen kände jag inte av alls men knäet kände jag så fort jag började springa men det blev lite bättre när jag blev varmare.

Det mest intressanta med passet var dock att jag passerade 105% av maxpuls under uppvärmningen och kan konstatera att det verkar som att ännu ett garminpulsband har flippat ut. Eftersom jag inte kunde lita på pulsklockan, kände mig rätt risig och inte ville riskera varken knä eller att bli sjuk kastade jag in handduken och joggade hemåt efter knappt 3 kilometers löpning. Kanske ska ringa sjukgymnasten imorgon och höra vad tusan som pågår med mitt knä....

Alltid är det något som ska strula...Så här i efterhand var det i alla fall helt rätt att avbryta löpningen. Halsen känns inte helt ok nu och jag ser fram emot en lugn och skön kväll hemma utan träning!

Tävlingsplanering 2013

Nu börjar det dra ihop sig för tävlingspremiär. Nästa lördag åker jag och Gustaf Intersportloppet. Om tävlingspremiären blir då eller redan till helgen på Grotfallsrundan är fortfarande inte klart. Gustaf ska undersöka möjligheterna att jobba på distans nästa vecka så vi i så fall kan stanna i Dalarna mellan loppen.

Men klart är som sagt i alla fall att vi ska åka Intersportloppet den 19/1. Loppet går från Oxberg till Mora på Halvvasesträckningen och det känns helt perfekt att samla lite tävlingsrutin på just den sträckan!

Så här ser tävlingsplaneringen ut för 2013 än så länge: 
13 januari ev. Grottfallsrundan
19 januari Intersportloppet
27 januari Stråkenloppet
9 februari Orsa Ski Marathon
23 februari Tjejvasan
3 mars VASALOPPET!!!!
och så Birken 16 mars

Ser verkligen fram emot tävlingspremiären med skräckblandad förtjusning....=)

Ett halvt Vasalopp i intervallveckan

I morse klockan nio var vi ett gäng från klubben som samlades på parkeringen vid Vipeholm för ett gemensamt långpass.

Innan dess hade jag och Gustaf haft en kamp mot oss själva när kroppen skrek: snooza! ligg kvar! är du galen! Men vi vann den här gången och åt en rejäl frukost, promenerande Gösta, packade ihop nödproviant och vätskebälten och alla rullskidprylar och gav oss av.

Det var strålande väder när vi kom ut. Vindstilla och klart. Kallt men soligt och blå himmel. Precis en sådan dag man behöver när det börjar kännas lite tungt i kroppen (och knoppen). Planen var att köra lugnt och fint och försöka få igång kroppen och känna efter hur det kändes. Det var förbaskat segt första stunden och jag accepterade bara och försökte inte trycka på utan bara ta det lugnt och fint och låta det gå så fort det gick. Det släppte lite efter en halvtimme eller nått och sen blev känslan bättre och bättre under passet. Gustaf hade en tuffare resa idag och var muskulärt tröttare och kämpade på på sina treor.

Vi passade på att köra en fin runda idag, "Torna Hällestad-rundan", som vi inte kört på ett tag. Den går på lite större, trafikerade vägar och det passade bra att köra den i dagsljus. När vi körde på cykelbanan ut ur Lund höll morgondimman på att lätta och rullskidåkarna framför avtecknades som siluetter i motljuset. Så fint. I sådana lägen önskar jag att jag alltid körde omkring med en kamera på hjälmen. Men jag tog ett mentalt snapshot att spara för framtida pisspass. ;-)

Det märktes verkligen att det var en fin dag idag. Vi mötte fler rullskidåkare än jag någonsin gjort under ett pass! Först ett gäng från Björnstorps IF med Lennart i spetsen och Eva som stannade och pratade en liten stund. Kul att se dem! På Hardebergabanan mötte vi ett antal ensamma åkare och ett gäng från Lugi. Det märks att Vasaloppet närmar sig....

Lennart under Vasaloppsveckan

Rundan landade på knappt 35 km. Jag kände mig pigg på slutet och bestämde mig för att förlänga en sväng för att få ihop ett tretimmarspass idag. Efter tre timmar var 45 km så nära att jag bytte mål och satsade på en halvvasa. ;-) Gustaf brukar mobba mig för att jag är en sån nörd som gillar jämna siffror och tids- och distansmål. Har jag tänkt att jag ska vara ute tre timmar vill jag helst köra tre timmar och inte 2:50. Det funkar för mig och gör det lättare att motivera sig! =) Och så känns det bra och ger en mental boost att ha lyckats ta sig för det man har tänkt.

Dagens runda

Passdata:
Sträcka: 45 km
Tid: 3:10
Tempo: 4:14
Hastighet: 14,2
Snittpuls: 69%


På slutet började jag bli riktigt hungrig. Jag hade ätit några tuggor på en bar som Gustaf hade med sig när vi skiljdes åt. När jag kom hem slängde jag direkt i mig lite pasta och chili con carne som vi hade över sen veckan innan jag duschade och bänkade mig i soffan för att titta på skidorna.

Efter fika och skidor följde en lång skön tupplur på soffan. Och i soffan sitter jag fortfarande....

Vi börjar dock bli hungriga igen och ska försöka ladda om för matlagning. Fransk fisksoppa med aioli och hembakt baguette står på menyn.

Trevlig helg på er!

4 intervallpass på 5 dagar

Det här är lite av en experimentvecka. I slutet av november körde jag och Gustaf en tuff intervallvecka och den här veckan har vi försökt oss på en favorit i repris. Fast kanske klarar vi en ytterligare lite tuffare vecka den här gången? Idag körde vi det fjärde intervallpasset på fem dagar.

Så här har veckan sett ut så här långt: 

Måndag: 
Crosstrainer 4x4 min med 2 min vila  (+ styrka hemma)
Måndagens crosstrainerintervaller gick riktigt bra. Jag höll en riktigt bra snittpuls hela passet. Vi körde hårdare än vanligt och satsade järnet på sista intervallen. (Snittade 91% och maxade 97% på sista.)

Tisdag: 
Tröskelintervaller stakning rullskidor 5 st x 8 min med 1,5 min vila
På tisdagskvällen körde Gustaf löpintervaller och jag gav mig ut själv på rullskidorna i mörkret och körde tröskelintervaller. Fick verkligen pressa på i stakningen för att komma upp i tröskelpuls!

I brist på andra bilder:
Lyxmackorna som jag proppade i
mig efter tisdagsintervallerna!

Onsdag: 
Klubbpass 6 st x ca 4 min stakintervaller med ca 2 min vila
Intervallvarvet på Gastelyckan med klubben. Ett varv är strax under 1400 m och vi körde 6 varv. Oskar i klubben satte ribban högt på första. Jag körde jämnt och fint, fick upp pulsen perfekt och återhämtade mig bra i vilan. Gjorde mitt bästa för att få Gustaf att känna sig lite jagad. Bästa passet den här veckan så här långt!

Torsdag: 
Intervallfridag- styrketräning och distans rullskidor

Och så var det då dags för dagens pass. Vi tog oss till gymmet på eftermiddagen för att köra veckans andra intervallpass på crosstrainer. Behöver jag berätta att det var tufft? Styrketräningen igår och de tidigare intervallpassen hade satt sina spår och vi fick verkligen kämpa idag. Första intervallen kom jag precis upp i tröskelpuls på slutet och Gustaf låg ännu lägre och funderade på om vi inte skulle avbryta. Första intervallen brukar vara lite svårare att komma upp i puls och jag röstade för ett försök till. De andra gick bättre men vi fick verkligen slita oproportionerligt mycket för att få upp pulsen. Jag var uppe i A3 efter 1 min och avslutade på 93% på sista. Ändå helt ok men långt ifrån den goa känslan på måndagens intervallpass...

Men testar man inte vet man inte vad som funkar!
Dags att tänja lite på gränserna.....

Summering av 2012

Precis som förra året tänkte jag försöka göra en liten summering av det gångna året. Det har hänt så himla mycket under året och jag vet inte riktigt var jag ska börja. När jag tittade igenom min funbeat-historik och tävlingsberättelser från året kändes tävlingarna i början på året väldigt avlägsna. Visserligen genomfördes de under 2012 men under skidsäsongen 2011/2012 och det har hänt så mycket sen dess.

Ett av mina mål med 2012 var att försöka öka träningsmängden avsevärt. Det har gått över förväntan med en ökning i tid på totalt 40%. Med några dagar kvar på det gamla året passerade jag 500 timmar. Det har inte varit något uttalat mål under året men jag insåg i mitten av året att det skulle vara rimligt om jag bara lyckades hålla mig hel och frisk.

Årets två största mål var Vasaloppet och Tjejvasan. Målet var att vara topp 100 på Vasaloppet och det klarade jag med marginal med min 65:e plats. Tjejvasan hjälpte mig till startled 3 och det var något jag inte hade satt upp som mål utan bara drömde om.

(Här finns en summering av skidsäsongen 2011/2012 som jag skrev i mars)

2012 i siffror (2011 års statistik inom parantes)

Total träningstid: 505h (361h) + 40%

Rullskidor: klassiskt: 191h / 273 mil (140h / 200 mil) + 37%

Rullskidor skate: 63h / 91 mil (57 h / 80 mil) + 10%

Längdskidor: 68h / 71 mil + okänt antal i tunnel (54h / 50 mil) + 26%

Träningstid styrketräning: 58h (27h) + 115%

Löpning: 75h / 72 mil (53h / 52 mil) + 42%

Genomförda tävlingar 2012

Skidor

Vasaloppet - 5:27:45 plac. 65

Tjejvasan - 1:35:52 plac. 52

Orsa Ski Marathon - 2:50:28 plac. 11

Marcialonga - 4:49:13 plac. 56

Jizerská 50 - 4:07:38 plac. 23

Rullskidor

SM/Rådarullen 32K - 1:24:34

DM/ÖFK-spåret 23K - 57:51

Karlsnäsrullen 30K - 1:14:00

Hallands Rull-Ski 47K - 1:57:18

Alliansloppet 56 K - 2:34:02 (träningshjul)

Landsjön Runt 12,5 K - 31.25 (fristil)

Löpning

Lundaloppet 10 K - 43:50

Tävlingarna i början på 2012

Året började bra men hektiskt. Jizerska i Tjeckien var årets första tävling följt av Marcialonga i Italien i slutet av januari. Orsa Ski Marathon inledde ett tiodagarsläger i Bruksvallarna och sen avslutade vi vintersäsongen med Tjejvasan och Vasaloppet. 

Vintersäsongens bästa tävling blev Tjejvasan där jag placerade mig som 52:a och seedade upp mig till startled 3. Vasaloppet gick bättre än jag vågat hoppas på och jag var enormt nöjd med att få prestationsmedaljen som innebär att man har kört på vinnartiden + 50%. 

Tjejvasan
Foto: Erik Wickström

Herrarnas prestationsmedalj Vasaloppet
(vinnartiden + 50%)

Ski Team Skåne 

Under våren startade Ski Team Skåne upp som en renodlad skidklubb. Medlemsantalet har stigit snabbt och idag är vi över 130 medlemmar. Förra året var varken jag eller Gustaf med på så många klubbpass under hösten men i år har vi verkligen tränat på flitigt. Det har varit jättekul att träna med så många trevliga, engagerade och duktiga skidåkare! Klubben har med hjälp av alla engagerade tränare kunnat erbjuda träning på alla olika nivåer under hösten. Gustaf har lett träningen för oss i tävlingsgruppen och styrt upp teknikträning såväl som tuffa intervallpass. Vi har haft ett stort tillskott av duktiga och ambitiösa åkare och det har varit väldigt inspirerande och utmanande!

Rullskidtävlingarna

Min formtopp under rullskidsäsongen infann sig som av en tillfällighet under Alliansloppet. Det måste ha varit min bästa tävling på rullskidor i år men det säger inte så mycket och jag är inte speciellt nöjd med rullskidsäsongen. Samtidigt har jag tränat lite annorlunda (mer!) mot förra året och har helt klart vintersäsongen som mitt stora mål så det kanske är som det ska vara trots allt. Att träna relativt hårt och mycket och samtidigt tävla är inte det bästa för självförtroendet. Kan man bara se tävlingarna utifrån det perspektivet är de säkert nyttiga oavsett utfall. 

2012 års toppar och floppar

Flopp!

Orsa Ski Marathon - vallaflopp + mentalt källarbesök 

Vadproblemen som gjorde att jag inte kunde springa Sthlm marathon och fick löpvila en lång period 

Karlsnäsrullen efter en veckas semester på Mallorca

Regnigaste SM-et man kan tänka sig och 2:a av 2. 

Axel/armbågsstrulet som höll i sig från decemberlägret fram till vintersäsongen var slut

Topp!

Tjejvasan - 52:a på 1:35 + uppseedad till startled 3

Vasaloppet - flow och prestationsmedalj

Pers på milen (43.50) på Lundaloppet

Bruksvallarna i februari - blir förhoppningsvis lika bra i år!

Mysåkningen på Passo di Lavazé dagen efter Marcialonga - strålande väder och fantastiska vyer

Spännande tester, laktat- och syreupptag, först i Mora under sommaren och sen i Torsby under vintern. 

Alla roliga läger under året! (Rullskidläger i Ulricehamn, läger med Linus i Mora, klubbläger i Långberget nu i december)

Passo Lavazé

Bruksvallarna

Löpningen (eller bristen på)

Så här i efterhand körde jag på lite väl hårt med löpningen i början av året med Stockholm Marathon som mål. Det resulterade i sjukgymnastbesök och löpvila istället för maraton. Efter en lång period med lite löpning har jag börjat trappa upp igen men måste ta det lugnt igen efter att ha fått känningar i ett knä. Lättare sagt än gjort. Löpning är ju så jäkla kul och skönt och en så okomplicerad träningsform. (Läs: ingen valla.) Jag avslutade dessutom året med att stuka foten igen i mellandagarna. =( Haltade dan efter men klarade mig lindrigt och tror snart jag kan göra ett försök att springa igen. 

Mer maxstyrka
Under året har jag gått in för att köra lite mer styrketräning än tidigare. Jag hade ingen aning om att jag hade ökat så mycket förrän jag räknade ihop det här. Nytt för i år är att jag har fokuserat mer på maxstyrka för överkroppen och börjat köra styrketräning även av benen som jag ofta försummade tidigare. Jag kör även en del prehabträning för framförallt axlarna. Nytt för i år är även att vi oftast kör styrketräningen som separata pass och inte i samband med intervaller som vi gjort tidigare. Jag har helt klart blivit starkare och det ska bli intressant att se om/vad det ger för resultat på tävlingarna framöver.

Rullskidåkning
364 mil rullskidåkning och totalt 254 timmar rullskidåkning har jag lyckats skrapa ihop under 2012. Det betyder att hälften av min träning är rullskidåkning!

- Mer A1

Jag har kört betydligt fler lugna, långa pass (A1) i år. Framförallt på rullskidor/skidor men även en del i form av löpning. Det har gett resultat och jag känner mig mer uthållig än för ett år sen och kan ligga på lägre puls på klubbpassen än jag kunnat tidigare. 

- Tröskelintervaller

Intervallpass körde jag ganska mycket redan förra året. I år har vi dock kört en hel del tröskelintervallpass som jag inte ens visste vad det var för ett år sen. Favoriten är 5 st 8 min långa intervaller där man ligger på mjölksyratröskeln. Funkar på rullskidor och skidor såväl som SkiErg eller crosstrainer och ger många minuter träning i A3-zon på kort tid utan att man måste pressa sig så hårt som på 4x4 eller tabataintervaller. 

- Teknik- och balans

I samband med intervallpassen med klubben har vi kört teknikträning återkommande sen i våras. Eftersom intervallpassen blir betydligt kortare i tid än distanspassen och man måste vara ordentligt uppvärmd passar det bra att inleda dem med teknik- och balansträning. Exempel på balansövningar kan tex vara att "plocka kulor", köra utfallssteg på rullskidor utan stavar eller åka på ett ben utför. Teknikövningarna går ut på att få till tajming och teknik bättre genom att tex. köra olika varianter av diagonalåkning och frånskjut utan stavar. För oss skåningar som får så lite tid på snö tror jag att den här typen av träning kan hjälpa mycket inför skidåkningen på snö. 

Plocka kulor!

Året då jag blev skidåkare

2012 var året då jag för första gången kände mig som en "skidåkare". Jag fick en fråga på gymmet om vilken sport jag höll på med och svarade skidåkning, inte rullskidåkning. Efteråt reflekterade jag både över att jag gått över till att känna mig mer som en skidåkare än en rullskidåkare och att man kanske borde förklara sig lite när man utger sig för att vara skidåkare i Skåne. ;-)

Skånsk skidåkare

Årsplan

Jag har haft en grov träningsstruktur för året med tävlingar och läger inplanerade men ingen detaljplanering. Det hade kanske varit bättre men jag tycker att det har funkat ganska bra att låta känsla, tid, lust, väder och vind vara med och styra. Jag och Gustaf har planerat in vissa tuffare veckor, både sett till träningsmängd och intensitet, och varvat dem med lugnare veckor. Det har gjort att vi har fått till en variation i träningen och en bra fördelning av riktigt långa, lugna distanspass och tuffa intervallpass. Framförallt har träningen på det stora hela känts rolig och inspirerande och det tycker jag är en väl så viktig parameter. Återstår att se om det ger önskvärda resultat i vinter!

Det kommer att hända så mycket spännande under 2013. Jag återkommer med en inlägg om mina planer och tankar om året...