Summering av veckan - 15 h / 4 intervallpass

Den här veckan har träningen flutit på riktigt bra. Planen var att köra en ganska tuff vecka, framförallt i intensitet men att ändå få in en del mängdträning. Jag fick till fyra bra intervallpass vilket är mer än jag någonsin kört på en vecka och lyckades få till två bra distanspass på rullskidor. Framförallt har veckan känts rolig och inspirerande att genomföra. Vi har så många olika bra pass att köra nu och jag har gått och längtat efter att få köra knäböj på gymmet och intervaller på SkiErg. Känns skönt att träningen inte känns som något tvång utan som något jag verkligen vill göra och ser fram emot även en lite tyngre vecka som denna.

Veckans pass: 
2 st styrkepass
4 st intervallpass (fördelat på långa backintervaller på rullskidor, 4x4 på crosstrainer, tröskelintervaller på SkiErg och tabataintervaller på SkiErg.)
2 st distanspass rullskidor (31 resp. 41 km)
2 st löppass (9 resp. 8 km)

Totalt: 14 h 49 min

Gårdagens distanspass kändes bra när vi väl kom igång. Det var lite segstartat och armarna var trötta efter fredagens styrketräning och SkiErgintervaller. Men efter ett tag flöt det ändå på riktigt bra. Gustaf hade lite ont i handen och vände hemåt tidigare medan jag åkte vidare en liten extrasväng. Det gäller att passa på när det känns bra! Jag kunde ligga på bra i A1-puls och snittade nästan 15,5 km/h inkl. vätskepauser under drygt 2,5 timmars åkning.

I fredags körde vi tröskelintervaller på SkiErg efter jobbet; 5 st 8 minuters intervaller med 2 min vila.   Det var första gången vi kör så långa intervaller på SkiErg. Det var även första gången jag testat att köra på lägre motstånd. Jag började på 5:an och körde två, sänkte till 3 och körde två, sen 4:an på sista. Blev mer skidlikt och lättare att få till tekniken tyckte jag. Väldigt jobbigt är det dock vilket motstånd man än väljer. ;-)

Tröskelintervaller är mer jobbigt mentalt än fysiskt tycker jag. Mycket värre att köra inne än utomhus på rullskidor. Åtta minuter känns som en evighet när man värmer upp innan passet men på något sätt går det ju alltid att genomföra. Så även denna gången.

Idag hade vi siktat in oss på att köra veckans sista intervallpass. För omväxlingsskull passade det ju alldeles utmärkt med tabataintervaller på SkiErg. Efter en lite längre uppvärmning än vanligt (drygt 15 min) satte vi igång. Lika lätt som den första intervallen gick, lika tungt gick nästa. Att man aldrig lär sig! Nu var det så längesen vi körde tabataintervaller och vi hade båda lyckats förtränga hur jobbigt det är. Efter ett par intervaller började jag hitta en mer lämplig nivå och siktade in mig på att överleva alla fyra seten. Många stånk och stön senare seglade vi ihop i varsin liten blött fläck.

Så här kan man se ut när man kört
tabataintervaller.
Gammal bild.

Sen återuppstod vi på något oförklarligt sätt och körde 15 min nedvarvning innan vi var redo att gå hem. Första minuterna på nedvarvningen kändes det fruktansvärt tungt. Armarna var som spaghetti och jag ville bara skita i allt. Sen kom jag in i andra andningen och det kändes bra och skönt att få lugna ner sig lite genom lätt stakning.

Sen gick vi hem och duschade och åt och gjorde oss redo för helgens sista och absolut värsta pass, alla kategorier: Besök på Emporia, Malmös nya köpcentrum.

Löningshelg och lågt blodsocker räcker nog för att förklara den lilla utflykten.

Fast när jag ändå håller på måste jag bara få beklaga mig lite över den här lyxkonsumtionsvågen som drar över Sverige som Emporia är ett utmärkt exempel på. Här finns en butik som bara säljer gräddbullar och en champagnebar, flådiga klädaffärer och nagelfixare. Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer med alla nybyggda köpcentrum och lyxbutiker när verkligheten kommer ifatt alla svenskar som lever långt över sina tillgångar. Jaja, nog om det.

Efter att ha yrat omkring en stund insåg vi att mat var vår enda räddning. Vi gick till den italienska restaurangen Vapiano och åt en riktigt bra pizza. Bästa på mycket länge! När vi åt insåg vi hur djupt nere i träsket vi varit och hur mycket piggare vi blev av att få i oss lite mat. =) Fast piggheten gjorde oss bara mer övertygade om att Emporia inte är platsen för oss och vi begav oss hemåt igen.

Jag kunde inte hålla mig och var tvungen
att smaka innan jag fotade...
"Pesto con spinaci"

Hemma i soffan med Gösta och mumsandes på en bit mörkt choklad känns allt mycket bättre.

Nu kan vi äntligen andas ut efter en hektisk men riktigt rolig och bra vecka!
Att det är måndag imorgon ska jag försöka förtränga ett tag till....;-)