Talande bild från Gustafs mobil |
För att kompensera för all dekadens i förhand inledde vi helgen med ett gymbesök med intervallträning på fredagkvällen. Tröskelintervaller på crosstrainer för min del och SkiErg för Gustaf. Tidigare på förmiddagen hade jag hunnit med en timmes löpning och benen var rätt trötta efter det och torsdagens styrketräning. Fast jag kunde genomföra intervallerna på ett helt ok sätt i alla fall.
Nytt rekord på latsdrag i torsdags! 77 kg 4x4 |
På lördagen stack vi ut på ett distanspass på tröga hjul. Jag hade treor bak och Gustaf körde på fyror. Vi var så jäkla sega och trötta och kämpade lika mycket mot våra motvilliga hjärnor som mot våra trötta kroppar. Men när vi kom hem efter 2,5 timmars åkning var vi desto mer nöjda och kände oss redo för att frossa i godsaker. =)
Större delen av söndagen tillbringades i soffan. Vi såg "Så mycket bättre" och sov. Förutom en liten promenad till Botaniska för att rasta Gösta och andas in något annat än sunkluften i lägenheten och ett besök till Coop Mårtenstorget för att köpa färdigpizza gjorde vi inte många knop. Ytterligare en gång yttrade Gustaf de bekanta orden "Jag ska aldrig mera dricka..." och jag var beredd att hålla med. Magnus Ugglas "Jag mår illa" hade varit en passande signaturmelodi till vår söndag.
Fast vilodagen som sådan var nog inte helt fel. Dagens distanspass med klubben kändes riktigt bra. Lätt, skönt och kul. Precis som ett A1-pass ska vara! Varken beckmörkret, den kuperade rundan eller den blöta, lövhala asfalten kunde få några negativa tankar att få fäste idag. En bra dag helt enkelt!
Kyckling, bulgur, sallad och limesås slank ner efter träningen.... |
Jag är så tacksam för träningssällskapet vi får i klubben. Det är så mycket lättare och roligare när man är ett helt gäng som är ute och tränar tillsammans och lättare att komma loss när man har en tid att passa och vet att ett helt gäng tränar även om jag skulle banga ur. Idag var vi bara sju personer i tävlingsgruppen, antagligen på grund av gårdagens monsterpass. Klubben hade gemensam långtur som jag och Gustaf missade när vi satt hemma och tyckte synd om oss själva. Enligt rykten ska det ha varit närmare femtio personer med på det passet, fördelade på ett antal olika grupper och rundor. Jäklar! Hoppas på fler sådana tillfällen framöver.
Roliga efterlängtade pass.
Det går bra nu! =)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar